• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Monster

Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

6 oktober, 2026 by Rosemari Södergren

Kärlek över Tanger

Monster Mia
Betyg 3
Svensk biopremiär 9 oktober 2026
Regi Verena Fels

En rolig berättelse för barnfamiljer, speciellt för de yngre skolbarnen, i en miljö som passar för Halloween-säsongen. Halloween har ju slagit igenom stort i Sverige under senare år och firas på olika sätt. Temat för filmen är att lära oss att uppskatta våra olikheter och acceptera varandra som vi är. Vi behöver inte vara lika varandra.

Huvudpersonen är tolvåriga Mia. Hon går på en fin skola som heter Primrose Academy. Men skolans rektor uppskattar inte riktigt Mia. Mia är lite för framåt. Hon älskar skateboard och är bra på att ta sig fram med sin skateboard. Hon klär sig inte som fina flickor och framför allt är hon övertygad om att monster finns. Mia har forskat på egen hand kring monster. Enligt skolans rektor är deras lilla stad fri från monster sedan 500 år tillbaka. Men Mia har hittat texter i olika arkiv som pekar på att det trots av stadens makthavare säger ändå finns monster. Mias övertygelse gör henne inte populär hos skolans rektor. Ovanpå till det har hon ett husdjur som inte är så uppskattat: en ruffig, oborstad men charmig råtta med namnet Quentin. Mia har dessutom en tvillingsyster, Marie, som är precis den perfekt skolflickan på Primrose Academy. Marie har helst rosa kläder och tar söta selfies på sig själv.

Apropå namnet Primrose så är det namnet på ett duktigt legendariskt brittiskt medium som var mentor åt bland annat Gordon Smith som är att av världens mest träffsäkra medium. Nu är jag inte säker på att de som skrivit manus till denna film känner till just Mrs Primrose som var medium och mentor för många medium i Skottland. Men lite kul är det att namnet används för skolan i filmen som har det magiska som ingrediens i temat.

Situationen ställs på sin spets när Mia ska hålla ett föredrag i skolan och hon har valt att prata om bevis för att monster finns. Det får till följd att Mia blir utslängd från skolan och skickas till en annan skola, som heter Rotwood Academy.

Mia blir jätteledsen över att bli relegerad från sin skola men tar ändå skolbussen till den nya skolan. Hon har inget val. Rotwood Academy visar sig vara rena drömmer för Mia. Alla, både elever och lärare, är klädda som om det vore Halloween och skolans motto är ”För att vi skräms”. Redan under första skoldagen i nya skolan förstår Mia att alla elever och lärare är monster, förutom hon själv som därför måste låtsas att hon är ett monster. Bland spöken, vampyrer och andra hemska varelser känner hon sig hemma och hon hittar snabbt några monster-vänner. Men hon måste ljuga för dem och låtsas att hon är ett monster. Det visar sig nämligen att monster är jätterädda för människor.

Filmens distributör skriver att Monster Mia är en film för:
alla som har barn i åldern 6 till 12
alla som är föräldrar och far- och morföräldrar, lärare och pedagoger
alla som älskar animerade filmer
alla som älskar Halloween och kusligheter
alla som älskar fantasy och magi
alla som älskar monster

Det är bara att hålla med om den sammanfattningen. Monster Mia är en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla med ett budskap som behöver upprepas många gånger runt om i världen i många sammanhang för människor i alla åldrar: vi behöver inte vara rädda för de som inte är som vi.

Filmen har fått manus av Katharina Reschke och Jasmina Kallay och bygger på böckerna Monstrous Maude av A. B. Saddlewick. Det är en slags Harry Potter-berättelse i kortare format. En film för alla som vågar släppa rädslan för det som sticker ut och som uppskattar att människor vågar vara rebelliska och vågar öppna sina ögon för världens alla olikheter.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerat, Filmkriti, Filmrecension, Halloween, Monster, Primrose

Filmrecension: Godzilla II – King of the Monsters – allt på full volym och dessemellan sötsliskigt snusförnuft

29 maj, 2019 by Rosemari Södergren

Godzilla II – King of the Monsters
Betyg 1
Svensk biopremiär 29 maj 2019

Allt på full volym, i ett och om och om igen: monster som slåss, människor som springer i panik och dessemellan korta andningspauser med värsta sentimentala sliskiga sockersöta snusförnuftiga visdomsord om livets mening. Suck. Jag inser att jag är fel målgrupp för en katastroffilm som Godzilla II – King of the Monsters. Jag gillar filmer som inte berättar allt och inte skriker ut allt utan där det finns en hel del under ytan och där dramat kan tolkas på flera nivåer. Och det stämmer ju inte på den här Hollywoodprodukten.

Det räcker inte att filmen är påkostad och har skickliga datorprogrammerare som skapat monstren och alla katastrofscener och en lång rad förmodar välbetalda skådespelare. Deras roller har  inte varit så avancerade: de har fått använda två uttryck, att de förskräckta ut och däremellan puttinuttigt gulliga.

En rolig detalj i filmen var dock tidigt i filmen då dottern, Madison Russell, och mamma Emma i familjen Russell, handlingen kretsar till, befinner sig i en underjordisk hall med ett stort forskningsprojekt där ett monster som varit medvetslöst eller i djup sömn väckts till liv. Mamman som är forskare har utvecklat ett program som kan kommunicera med monstret. Då kommer inkräktare med vapen och kidnappar mamman och hennes dator. Ledaren för denna grupp inkräktare spelas av Charles Dance, som spelar Tywin Lannister i den kultförklarade tv-serien Game of Thrones. För er som följt Game of Thrones vet ni hur grym denna pappa är. Hans dotter Cersei och dotterson (och för den delen samtidigt sonson) Joffrey var två grymma, hemska härskare på Järntronen. Så fort Charles Dance dök upp i den rollen förstod jag i alla fall vem som var en av filmens bovar.

En bit en i filmen får vi dessutom höra hans karaktär, Jonah Alan, säger ”Länge leve kungen” och det till det hemskaste monstret. Lite kul.

Men att blinka till andra populärkulturfenomen räcker inte för att en film ska tilltala mig. Grunden är att filmens handling säger mig något och att den berättas på ett sätt som inte skriker hela tiden.

I Godzilla-filmen som denna är en slags fortsättning på försvann Godzilla ner i havet och inget vet vart han tagit vägen. Fast nu visar det sig att en forskargrupp haft koll på honom hela tiden. Och inte bara på honom. Det finns många gömda sovande monster runt om på jorden. Teorin är att dessa monster levde på jorden för många många år sedan. En del forskare tror till och med att under en tid har också människor levt samtidigt med dem och monstren och människor har kunna existera samtidigt. De gamla sagorna om drakar ska i själva verket handla om dessa monster.

Det finns andra som också är intresserade av att väcka monstren till liv för de är trötta på mänskligheten som förstör vår jord. Så blir det en rörig kamp på hög volym. Olika forskargrupper med enorma tillgångar till flygplan och vapen och amerikanska myndigheter, alla jagar monstren men med olika syften.

Att monstren är en metafor för naturens krafter är uppenbart och människan måste lära sig att samverka med naturen om jorden inte ska gå under – är filmens sensmoral. Det är fint och värt att ta till sig men det gör inte filmen bättre för mig. Men den som älskar när allt spelas på högsta volym och det brinner och monster slåss – den har väl en högtidsstund i biosalongen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecenson, Godzilla, Katastroffilm, Monster, Recension, Scen

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Agendadriven spoken word skär sig mot förstklassigt nervigt storbandssound – Den här tiden av Daniel Boyacioglu/ Mathias Landaeus/ Bohuslän Big Band

Den här tiden 3 Inspelat i Tamiami … Läs mer om Agendadriven spoken word skär sig mot förstklassigt nervigt storbandssound – Den här tiden av Daniel Boyacioglu/ Mathias Landaeus/ Bohuslän Big Band

Tove Janssons kärlek till musiken skildras i konsertföreställning

Emma Klingenberg i "Tove Jansson och … Läs mer om Tove Janssons kärlek till musiken skildras i konsertföreställning

Rapsodisk platsspecifik utvärdering stimulerande kalejdoskop – Don´t Look Back in Angered på Angeredsteatern

Dramatiker: Kristian Hallberg (manus … Läs mer om Rapsodisk platsspecifik utvärdering stimulerande kalejdoskop – Don´t Look Back in Angered på Angeredsteatern

The Orchestra – Cirkus, Stockholm

Betyg: 3+ Det blev aldrig riktigt den … Läs mer om The Orchestra – Cirkus, Stockholm

Filmrecension: Doggerland – en eftertänksam hyllning till det fria kulturlivet

Doggerland Betyg 3 Svensk biopremiär 16 … Läs mer om Filmrecension: Doggerland – en eftertänksam hyllning till det fria kulturlivet

Filmrecension: Fåret Shaun och monstret på bondgården – rolig, varm, överraskande och spännande

Fåret Shaun och monstret på … Läs mer om Filmrecension: Fåret Shaun och monstret på bondgården – rolig, varm, överraskande och spännande

Spänner från det glättiga till ett existentiellt djup – Dolly på svenska av Eileen H Lind & Lena Nilsson på Göteborgs Stadsteater

vecka 41 6-9/10 2026 Lunchteatern - … Läs mer om Spänner från det glättiga till ett existentiellt djup – Dolly på svenska av Eileen H Lind & Lena Nilsson på Göteborgs Stadsteater

Teaterkritik: Jesus Christ Superstar – Bra musik, bra sångare, fantastiska dräkter och en berättelse med djup som det finns mycket att prata om

Fredrik Lycke, Isak Bendelin, Olof … Läs mer om Teaterkritik: Jesus Christ Superstar – Bra musik, bra sångare, fantastiska dräkter och en berättelse med djup som det finns mycket att prata om

Filmrecension: The Social Reckoning – lyckas med bravur

The Social Reckoning Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Social Reckoning – lyckas med bravur

Filmrecension: Broken Voices – en stark och välgjord film som inte går att skaka av sig

Broken Voices Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Broken Voices – en stark och välgjord film som inte går att skaka av sig

Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Kärlek över Tanger Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Foto: Dexys Midnight Runners

Dexy's Midnight Runners på Pustervik 6 … Läs mer om Foto: Dexys Midnight Runners

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in