And then … och sen
Iscensatt av Claire Parsons
Scenografi Anna Nyberg
Kostym Bitte Palm
Musikarrangemang Mikael Svanevik
Ljus Olof Carlsson
Premiär på Kilen, Stockholms stadsteater, den 16 oktober 2015
Att många vuxna har svårt att leva i ”här och nu” borde inte vara en överraskning för någon. De få av oss som klarar av det till någon nivå har nog skapat en viss livskvalitet som andra kan avundas. Vi går ofta och väntar på självklara skottet som ska ge oss den start på en början vi känner vi behöver. Det är dock en start som aldrig kommer och vi går och väntar på något som aldrig kommer att blir. En föreställningsvärld utan en konkret föreställning. Istället borde vi ta till vara på de livskvaliteter som hela tiden är och som man bara kan plocka upp som små röda bollar i vardagen. Inget borde vara för litet eller för stort, för att ge oss möjligheten att faktiskt vara där vi är, då. Många barn har den förmågan. När skådespelarna här ställer frågorna, ”men sen då” eller ”och sedan”, då svarar många av barnen helt fritt och rakt ut. Man testar till och med gränserna med att försöka chocka och ropar, ”Bajskorvar”. Härligt att man inte censurerar dem tråkigt vuxet och etiskt. För vi vet ju alla att bajskorvar både kan vara här och nu, men också sedan i våra liv.
Den här barnföreställningen ger en stor insikt i fenomenet, ”och sedan …?”. För vad är det som händer när vi hela tiden väntar på att något mer ska hända. Inte njuter vi av stunden och överraskningen av det som händer här och nu.
Det är med stort lugn och tillförsikt jag ser föreställningen. Med en gång upplever jag att vi enbart kommer att hänga kvar i just föreställningens ”… och sedan”. Vad befriande att slippa en början, mitt och ett slut med självklara övergångar.
Skådespelarna, som är lika bra dansare, jonglörer, magiker och pantomimartister, lyckas att under nästan en timme hålla fenomenet vid liv. För visst ligger det en spänning i det faktumet, att snart och väldigt snart ska just precis det där hända som vi väntat på. Flera gånger under föreställningens gång lyckas skådespelarna en att faktiskt glömma det där ”and then …” och jag njuter lekfullt och härligt av det som bara är där och då. Barnen framför mig skrattar glatt och det är inte förrän 45 minuter senare som de inte längre riktigt orkar vänta på att det ska hända något mer. Den magiska gränsen är därmed nådd. Jag önskar således att föreställningen slutar då, inte senare.
Clownen i mig, kan dock inte låta bli att fullkomligt spritta av glädje när röda små bollar trollas fram, till och från under föreställningen. Det är väl möjligen föreställningens röda tråd … ”röda boll”. Jag ser att barnen ler och skrattar lika mycket som jag. Där har vi känslan av härligt, här och nu, aldrig någonsin sedan. Njutningen är genuin och äkta. Scenografin är i den här föreställningen också är oerhört fascinerande. Alla dessa geometriska former, skuggor och balanser gör att kreativiteten i mig, vill bygga andra former med det som ges och då gärna på en gång. Inget och ”sedan” för mig, nej tack. Nuuuu!
MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Mira Björkman, Viktor Gyllenberg, André Kaliff och Emelie Garmén
Foto: Mats Åsman
AndThen…OchSen…Teaser! from Rasmus West on Vimeo.