#kentfest
15:e juni 2014
Gärdet, Östermalm, Stockholm
Efter att det brittiska popbandet The xx turnérat med sin ”Night + Day”-festival i storstäder som Berlin och Paris för ett par somrar sedan, med flertalet artister och DJs i samarbete för att själva avsluta respektive dag och natt, verkar det vara Sveriges största rockband Kents tur. Som en tredje dag av Summerburst anordnar de en egen endagsfestival med artister som matchar bandets egna musikaliska utveckling och rådande musiktrender. Inledande Ida Redig, som utvecklats från lugnare vispop till dundrande elektropop, får en olyckligt liten publik – för även om det är en del folk i tältet når hennes besökarsiffror inte upp till artister som spelare senare och både fyller tältet och har en hel del folk hängandes utanför i hopp om att få se något i partytältet. Hade hon bara fått spela 20-30 minuter senare hade hon antagligen fått den publik hon förtjänar.
I helhet var den musikaliska inriktningen inte bara ett genomgående tema, utan även färgen rosa och ridandet på den feministiska vågen som just nu drar in över svea rike. Majoriteten av artister och band som framträder, förutom just Kent och Junip, består av tjejer med otrolig talang och annars kanske inte lyfts fram lika framgångsrikt som i övriga branschsammanhang (om vi bortser från ”storheter” som kanske Rebecca & Fiona och Icona Pop) vilket känns som ett väldigt normbrytande och fräscht i en annars mansdominerad bransch. Miriam Bryant gör en något lugn och statisk spelning, men de drygt 25.000 besökarna verkar förtjusta i att det är flera band och artister som framträder så att hela dagen inte blir en enda lång väntan på ett och samma band. Matstånd, barserveringar och allehanda åkattraktioner samt en beach volleyboll-plan bjuder också på tidsfördriv att dö för i väntan på kvällens huvudspelning. Det känns som en lyckad tillställning som dock kunde vara ännu mera egensinnig och esteticerat ”Kent”-igt.
När Nina Persson spelar är det med ett ljummet mottagande, hennes nya soloprojekt verkar inte intressera lika mycket som äldre Cardigans-material (Lovefool från Gran Tourismo borde vara det minsta hon kunde slängt ur sig…) och hennes lugnare tillställning hade kanske passat sig bättre på den mindre scenen. Och stackars Alina Devecerski, som tidigare jobbat med Jocke Berg och lyfts fram av honom, får knappt någon publik då majoriteten av festivalbesökarna redan börjat köa till kvällens paradnummer. Å andra sidan var det ett tag sedan hon slog med flytta på dej-dängan och inte mycket nytt har luftats sedan dess. Hon blir bakgrundsmusik till kvällens höjdpunkt och fungerar bra så. Lite som låg radiomusik i bilen på väg hem från landet efter en helg där med familjen. Desto mer drag blev det på stora scenen när Ellephant spelade och dundrade på med sina hits – och även premiärspelade ett spår, skriven ett år tidigare i samarbete med Skrillex.
Det var inget överraskande besked när en väl fick höra spåret, hans produktion känns lätt igen, men som stämningssättare en fin sommardag på festival fungerar hennes material bara bra. Hon lyckats engagera publiken mer än måttligt, men borde öva in mer varierande mellansnack då det blev mycket samma sak och dessutom stelt svennigt och ”skönt”. Så det var hon på stora scenen, och Ida Redig på lilla, som övertygade mig mest under dagen. Deras visioner och produktioner är starka och övertygande – och passar dessutom en festlig dag som denna. Gott betyg i sig.
Text: Linou Gertz
Foto: Emma Andersson
