The Walk
Betyg: 3
Biopremiär 9 oktober
Inget för den som är höjdrädd.
The Walk är en film med ett, och bara ett, syfte: att bjuda på en så nervkittlande upplevelse som möjligt. Och med det lyckas den ju briljant. Men för övrigt ska en kanske inte förvänta sig något särskilt budskap. Handlingen är hur simpel som helst. Faktum är att jag knappt ens kan placera filmen inom någon genre, men jag har sällan svettats så mycket i en biosalong.
Det bygger på den verkliga händelsen när fransosen Philippe Petit 1974 gick på lina mellan de två World Trade Center-tornen. Filmen är baserad på hans självbiografi, To Reach the Clouds: My High Wire Walk Between the Twin Towers, och i rollen som Petit ser vi en våghalsig men målmedveten Joseph Gordon Levitt som gör sitt bästa för att prata med fransk accent.
I all hast får vi ta del av hans uppväxt i pittoreska franska landsbygdsmiljöer och hur intresset för akrobatik uppstod. Hur han efter att ha slängts hemifrån flyr till Paris för att försörja sig som gatuartist och lär känna sin första medbrottsling, gatumusikern och konstskoleeleven Annie, som han även förälskar sig i. Snart han samlat på sig ett rätt sympatiskt gäng medbrottslingar.
Desto mer tid ägnas åt planeringen bakom kuppen. Mest spännande blir det när de tagit sig till Manhattan, som i filmen i likhet med allt annat amerikanskt visas upp från sin mysigaste sida. Det är mycket som kan gå fel, och själva utförandet är minst lika nervkittlande som den svindlande lingången. Två timmar går snabbt och några utdragna scener till trots är det en klart sevärd tripp. När jag lämnar biosalongen har jag fortfarande hjärtat i halsgropen.
