• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Jennie Abrahamsson

Bildgalleri och recension: Peter Gabriel på Globen

23 maj, 2014 by Rosemari Södergren

_DS40167_Gabriel_

Peter Gabriel på Globen
22 maj 2014
Betyg 4

När sista sången, sista extranumret, ”Biko”, tonar ut känns det mäktigt och jag vill egentligen inte resa mig, jag vill sitta kvar och höra mer. Två timmar och tjugo minuter har sällan känts så korta. Peter Gabriel är en av världens främsta musiker och jag har svårt att tänka mig att någon gick från Globen missnöjd. Peter Gabriel är på ”Back to front”-turné där han spelar hela albumet ”So” och har med sig hela bandet som medverkade antingen på albumet eller konserter vid den tiden för när ”So” släpptes.

Han är dramatisk och börjar med att i all anspråkslöshet komma in på scenen en kvart före start och sopa golvet på scen. Den del av publiken som sitter närmast ser tydligt att det är han och applåderar men alla som sitter längre bort vet inte vad de ska tänka. Han är klädd i grå kläder och ser ut som en vaktmästare. När han kommer in en kvart senare i rollen som sig själv får han stående ovationer av publiken.

Sittande vid flygeln berättar han att konserten är uppbyggd i tre delar: förrätten som innehåller akustiska låtar, huvudrätten som består av mer elektriskt och sedan avslutas det med en efterrätt fylld av albumet ”So”. Att det också kommer en ostbricka med några extranummer, berättar han inte, men det anar vi förstås.

Första sången, ”OBUT”, var enkel och anspråkslös, bara Peter Gabriel vid flygeln och en gitarrist. De övriga två sångerna i den avdelningen var vackra ”Come Talk to Me” och sedan mer ös med ”Shock the Monkey” – och då hade scenen fyllts på med övriga bandet och dessutom med de duktiga svenska musikerna Linnea Olsson på sång och cello och Jennie Abrahamson på sång och gitarr.

I huvudrätten kom konserten verkligen igång och när ingångstonerna till ”Solsbury Hill” ljöd ut över salongen var det inte många som kunde sitta still. Den sången är älskad och att få höra Peter Gabriels underbara röst live sjunga den – det är en ynnest.

Peter Gabriel är fascinerande och är en skicklig musiker med stor bredd. Kvällen bjöd förstås på sånger som passar med albumet ”So” och hans musik kring den tiden. ”So” är Peter Gabriels femte studioalbum som soloartist, utgivet den 19 maj 1986. Albumet toppade den brittiska albumlistan och låg på andraplatsen i USA och är väl hans stora popalbum, mer lättlyssnat och med nio sånger som i stort sett är välkända alla nio.

Det var mäktigt helt enkelt att få sjunga refrängen till ”Sledgehammer” med en fylld Globen, anförda av Peter Gabriel och jag rös när han sjöng ”Red Rain”.

För övrigt håller jag helt med Dan Backman i Svenska Dagbladet om att de två svenskorna var lysande på scen:
Förutom att bidra med utmärkt körsång är Abrahamson lysande som Kate Bush i den fortfarande magiska ”Don’t give up”. De båda är lika lysande som Laurie Anderson i ”This is the picture (excellent birds) och Linnea Olsson spelar också mycket fin cello i ”Why don’t you show yourself”.

För övrigt är jag också så fascinerad av att Peter Gabriel låter fortfarande precis som den unge man han var när han spelade in de starka sångerna på albumet ”So”. På scen ser jag en äldre man, klädd i samma kläder som vaktmästaren hade i skolan jag gick – men som sjunger som en artist med så mycket känsla. All världens ångest och all världens mänsklighet ryms i den rösten.

Hela spellistan finns under bilderna här nedan:

Foto: Lena Dahlström

_DS40195_Gabriel_

_DS40222_Gabriel_

_DS40231_Gabriel_

_DS40268_Gabriel_

_DS40310_Gabriel_

_DS40332_Gabriel_

_DSC1548_Gabriel_

_DSC1556_Gabriel_

_DSC1558_Gabriel_

Spellista
Appetizer: acoustic – full house lights
OBUT
Come Talk to Me
Shock the Monkey

Main course: Electric – white lights
Family Snapshot
(1st half with full house … more)
Digging in the Dirt
Secret World
The Family and the Fishing Net
No Self Control
Solsbury Hill
Why Don’t You Show Yourself

Dessert: So – colour lights
Red Rain
Sledgehammer
Don’t Give Up
That Voice Again
Mercy Street
Big Time
We Do What We’re Told (Milgram’s 37)
This Is the Picture (Excellent Birds)
In Your Eyes

Extranummer:
Here Comes the Flood
(Peter & Tony)
The Tower That Ate People
Biko

Arkiverad under: Musik Taggad som: Globen, In Your Eyes, Jennie Abrahamsson, Konserter, Peter Gabriel, Red Rain, Sledgehammer

Jennie Abrahamsson: The Sound Of Your Beating Heart, bitvis medryckande finpop

12 april, 2011 by Redaktionen

 

Artist: Jennie Abrahamsson
Album: The Sound Of Your Beating Heart
Betyg: 3.
Releasedatum: 13 april

Jennie Abrahamsson har en bakgrund i banden Yukon AK och Heed, båda i alt-countryskolan, och har släppt två album på egen hand. Detta tredje album har förutsättningar för att ge henne ett större erkännande. Här får vi en tillgänglig och bitvis ganska medryckande finpop med sikte på radiorotation.

Produktionen är ambitiös, men liksom många andra artister i samma genre kommer man inte från de där skavande, att det låter så snällt, tillrättalagt. Var finns ilskan, hatet, när biter det till? Med det inte sagt att det är ointressant. Trycket i introt i Wolf Hour gör att man från första början stampar takten, här har också Abrahamssons röst en spännande ton som förstärks av mixningen där hon körar sig själv. Låten blir ett sorts singer/songwritersvar på Robyns Cry When You Get Older. I nästkommande låt Hard To Come By får vi ett effektivt söderhavsdoftande komp.

Det senare är återkommande, Abrahamsson har velat klä sina låtar i finkläder som hon själv säger, och kryddar med instrument som bryter mot den klassiska popsättningen. När det är som bäst är skivan en uppvisning i hur man sätter samman enkelt låtskrivande med spännande produktion, ett annat exempel är Give It Up som också har ett driv som hör hemma på vilken Jenny Wilsonskiva som helst. En sorts worldgospel.

Tyvärr räcker inte alla låtarna hela vägen, en bit in i skivan märker man att intresset svalnat. Det är fint, men lite ängsligt och karaktärslöst. Ett sorts vänt sätt att sjunga på som inte når upp till Beth Ortons, eller Kathryn Williams höjder. Nä, som bäst lyckas Abrahamsson när hon är mer poppig och melodiös, och ger rösten mer attack.

Läs även andra bloggares åsikter om Jennie Abrahamsson, popmusik, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Jennie Abrahamsson, Popmusik, Recension

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in