Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Helena Franzén

Out of Reach – dans som fysisk poesi

by

outofreach

Out of Reach
Gästspel av Helena Franzén
Koreografi: Helena Franzén
Musik: Jukka Rintamäki
Scenografi: Karin Lind
Kostym: Tove Berglund
Ljus: Markus Granqvist
Kulturhuset stadsteater 15 oktober 2015

Helena Franzén är en av Sveriges främsta koreografer inom modern dans med över 70 verk på 20 år. Hon är en av de mest intressanta svenska koreograferna i nutidsn. Helena Franzén utbildade sig på Balettakademin i Stockholm 1986-89 och i koreografi på Danshögskolans i Stockholm 1995-98. 2007 tilldelades hon ett tioårigt långtidsstipendium av Konstnärsnämnden. År 2011 fick hon Svenska teaterkritikers förenings danspris och 2014 Per Ganneviks stipendium.

I ”Out of Reach” har hon koreograferat en föreställning som undersöker vad det är som definierar oss som människor. Existerar vi endast genom bekräftelse från andra?

Någonstans läste jag någon som skrev att hennes verk andas och utstrålar fysisk poesi. Det är precis de ord jag också vill använda. Hennes dansföreställningar talar till mig ett fysiskt och lyriskt sätt.

När vi kom in i salongen fick vi alla sätta på oss vita pocks och vita skoöverdrag, allt för att höja effekten av föreställningen – och på så sätt kommer vi som publik påtagligt nära det som sker på scen. De fem dansarna är visserligen placerade på scen, men som publik upplever jag starkt deras närhet. Tillsammans med Jukka Rintamäkis musik och ljussättningen av Markus Grnqvist, skapas en stämning av något övernaturligt som ena stunden är skir och genomskinligt skör men snabbt kan ändras till något som känns mörkt och tungt. Dansarna talade med sina kroppars rörelser men det såg ut som om de däremot var helt stela i sina ansikten, som om de hade samma ansiktsuttryck. Det är starkt och bryter hur vi annars uppfattar människor på scen, där ansiktsuttrycken ofta får vara det som styr vad som händer.

”Out of Reach” hade premiär i Kungsbacka den 17 september 2015 och är den sista delen i en trilogi som startade med ”Slipping Through My Fingers” (2012) och ”Before I Change My Mind” (2014)

Medverkande: Katarina Eriksson, Åsa Lundvik Gustafson, Annika Hyvärinen, Philip Berlin, David Norsworthy

Carin Mannheimer, Martina Montelius och Helena Franzén får Svenska Teaterkritikers pris

by

Carin Mannheimer, Martina Montelius och Helena Franzén får 2011 års priser av Svenska Teaterkritikers förening.

På teaterkritikernas hemsida står motiveringarna:

Svenska Teaterkritikers förenings medlemmar prisar sina scenkonstfavoriter från 2011. Teaterpriset går till Carin Mannheimer med ensemble, Barn- och ungdomsteaterpriset går till Martina Montelius och Danspriset tilldelas Helena Franzén.

Svenska Teaterkritikers förenings Teaterpris 2011 tilldelas Dramatikern och regissören Carin Mannheimer samt ensemblen i ”I sista minuten”

Som folkhemmets särskilda seismograf registrerar Mannheimer med självironi, distans och blick för livets komiska lurpassande det moderna åldrandets problematik. Gemenskapen är undertext och ensemblen på Göteborgs stadsteater, med den dynamiska trion Inger Hayman, Gerd Hegnell och Ann Lundgren i spetsen, bjuder på ett mästerligt spel där skärpa, ömhet och mod smälter samman till en salt, smart och överraskande salongskomedi.

Kulturbloggen recenserade premiären på ”I sista minuten” och skrev:

Carin Mannheimer gjorde stor succé med Sista dansen som spelade sin 133:e och sista föreställning tidigare i år. ”I sista minuten” har Carin Mannheimer backat bandet och låter oss möta människor som visserligen har några år på nacken men som klarar sig själva och har bettet i behåll. Carin Mannheimer ger oss hopp inför ålderdomen. Rätt utnyttjad med bra vänner som vi kan bråka med men ändå ställa upp på varandra – och kanske till och med flytta ihop och på så sätt få pensionen att räcka till mer – då kan det ha sin charm att komma upp i åldern.

Premiärpubliken reste sig och klappade händerna. Göteborgspubliken var nog mycket nöjda, tror jag.

Dramatikern och regissören Martina Montelius får Svenska Teaterkritikers förenings Barn- och ungdomsteaterpris 2011 med motiveringen:
som i ”Mira går genom rummen” fortsätter sin dramatikerbana med att, som ingen annan, låta humorn borra sig igenom taket till det stora allvaret. Den samtida familjen med särkullsproblematik, regnbågsvariationer och singelskap får en seriös genomlysning ur barnperspektiv. På Unga Dramaten blir det en underhållande lovsång till toleransen och kärleken människor emellan i dramatikerns egen regi.

Svenska Teaterkritikers förenings Danspris 2011 går till dansaren och koreografen Helena Franzén:

Under mer än två decennier har Helena Franzén utforskat och koncentrerat sitt koreografiska uttryck. Envetet och med rörelsen i centrum har hon finputsat och renodlat sitt språk tillsammans med dansarna. Det senaste året har vi kunnat ta del av hennes känsla för tid, rörelse och rum i flera nya verk som visat att hon behärskar såväl stora som mindre scener. Helena Franzén stöper om det välbekanta och leder oss ut på ny och osäker mark. De musikaliska samarbetena med Jukka Rintamäki, Jenny Wilson och Daniel Fagerström känns självklara; musiken är en integrerad beståndsdel i hennes universum.

Svenska Teaterkritikers Förening delar varje år, sedan 1956, ut priser till sina favoriter inom scenkonstens olika discipliner. Teaterpristagaren och Barn- och ungdomsteaterpristagaren är utsedda genom omröstning bland föreningens medlemmar. Danspristagaren har utsetts av en särskild jury bestående av Liv Landell Major, Anna Ångström och Thomas Olsson.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,