• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Guldpalmen

Filmrecension: Triangle of Sadness – rolig, absurd, tragisk, tankeväckande

30 september, 2022 by Rosemari Södergren

Triangle of Sadness
Betyg 5
Svensk biopremiär 7 oktober 2022
Manus och regi Ruben Östlund
I rollerna ser vi Harris Dickinson, Charlbi Dean, Woody Harrelson, Zlatko Buric, Vicki Berlin, Henrik Dorsin, Dolly De Leon, Iris Berben, Sunnyi Melles och Oliver Ford Davies

En underbar dissekering av det kapitalistiska västerländska samhället. Ett lustmord på den rika överklassen. Jag går ut från salongen helt omskakad. Ruben Östlund skärskådar och granskar vårt samhällssystem där klyftan mellan de rika och den stora arbetande massan är gigantisk och därför också har helt olika liv. Triangle of Sadness är absurd och komisk, men trots att vissa scener verkar överdrivna sätter sig skrattet i halsen.

Filmen vann Guldpalmen, det finaste priset i filmfestivalen i Cannes 2022. Därmed blev Ruben Östlund tvåfaldigt vinnare av Guldpalmen. Fem år tidigare vann han med The Square.

Vi följer ett ungt par, modeller och influencer, Carl (Harris Dickinson) och Yaya (Charlbi Dean), som hänger ihop kanske mest för att de båda har nytta av att synas tillsammans. Eller så finns det kärlek, det är osäkert, både dem och vi som ser filmen. De får följa med gratis på en en lyxyacht tillsammans med miljonärer, vänliga vapenhandlare och en marxistisk sjökapten (Woody Harrelson). Där får vi se en skarp, delvis absurd, men egentligen väldigt realistisk skildring av de gigantiska klyftorna mellan de rika och arbetarklassen i det moderna kapitalistiska samhällssystemet.

En talande scen är när den äldre hustrun till den stenrika ryssen badar i en bubbelpool, uppassad av en ung kvinna i serveringspersonalen. Plötsligt inser den rika ryskan hur orättvist det är att hon själv kan ligga i badet och njuta medan personalen inte får bada. Hon bestämmer att all personal ska bada. Eftersom hennes man är så rik att han kan köpa lyxbåten kan ingen sätta emot. Att mitt i allt stök med allt som ska fixas inför kvällens kaptensmiddag tvinga ut all personal att bada – det gör att jobbet bara blir ännu stressigare för de anställda. En metafor för hur de rika och mäktiga många gånger bara ställer till det när de vill ge något till de fattigare och mindre mäktiga.

En katastrof slår också till mot lyxresan och vi får se en spyscen utan like. Scenen kan verka överdriven och en slags dissekering av överklassen. Jag ser ovädret som en metafor för vart mänskligheten tycks vara på väg mot, klimathotet. De slöseri som världens rika och för den delen också medelklassen står för banar definitivt vägen för klimatförändringarna.

Ruben Östlund vrider och vänder på könsroller och begrepp om vem som har makten och varför. Allt avslutas på en öde ö där hierarkierna i kampen om överlevnad vänds upp och ned. Plötsligt är det andra egenskaper som avgör vem som får makten.

Det finns mycket att fundera på och prata efter att ha sett filmen. Ruben Östlund ger inga tydliga svar. Han visar på det absurda i den kapitalistiska västvärlden men visar också på svårigheter att hitta ett alternativ. Han ställer frågor kring vad människor är. Är vi av naturen drivna av viljan att dominera andra? Vem har rätt att dominera och bestämma?

Triangle of Sadness är rolig, absurd, tragisk, tankeväckande. En stark film som skruvar och vrider och vänder på könsroller, makt och hierarki.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Guldpalmen, Ruben Östlund, Triangle of Sadness

Den iranske regissören Jafar Panahis nya film Three Faces tävlar i år om Guldpalmen

30 april, 2018 by Redaktionen

Den iranske regissören Jafar Panahis nya film Three Faces tävlar i år om Guldpalmen.

Ett pressmeddelande berättar:

I Three Faces har den kända skådespelerskan Behnaz personligen drabbats av en ung flickas vädjan på video. Flickans familj förbjuder henne att studera på teaterhögskolan i Tehehran. Behnaz lämnar filminspelningen hon är mitt uppe i och kontaktar filmregissören Jafar Panahi. Tillsammans ger de sig av på en bilresa till flickans by i hopp om att kunna ändra föräldrarnas beslut.

Det är fortfarande oklart om de iranska myndighterna kommer att ge Panahi utresetillstånd. Klart är att skådespelerskan Behnaz Jafari och ytterligare en av skådespelarna i filmen kommer att vara på plats i Cannes.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Guldpalmen, Scen

Filmrecension: The Square – elegant, smart och med flera dimensioner

14 augusti, 2017 by Rosemari Södergren

The Square
Betyg 4
Svensk biopremiär 25 augusti 2017
Regi: Ruben Östlund

Avantgarde segrade över realism. Så fick den andra svenska regissören genom tiderna en guldpalm. Så skrev Dagens Nyheter när den svenska regissören Ruben Östlund vann guldpalmen på Cannes filmfestival.

Den hyllade svenska regissören Ruben Östlund tar sig an flera teman i The Square: elegant, smart och med flera dimensioner i alla skildringar av karaktärer och teman tar han itu med frågor om fördelning av världens tillgångar, den växande tilltron till individen och den sjunkande tilltron till samhället, navelskådande inom konstvärlden, hysterin kring att nå ut i medier och sociala medier och moralfrågor.

Ruben Östlund skildrar inget enbart i svart eller vitt och han ger oss inte färdigförpackade svar. Men en nyckelscen till var han själv står i dessa frågor tror jag vi får i en liten scen mot slutet då huvudpersonen Christian (som spelar av den danske skådespelaren Claes Bang) spelar in ett videomeddelande med sin mobiltelefon och han slår fast att de som bor i elitens kvarter är rädda för de som bor i förorten och tvärtom och att denna rädsla och klyftorna mellan fattig och rik, mäktig och maktlösa, inte kan rättas till bara för att två individer möter varandra med respekt utan det kan bara förändras med strukturella åtgärder.

Som tur är försöker Ruben Östlund sig inte på att propagera för hur strukturen ska förändras. Det är bra, för om filmen blev propaganda för en särskild politik skulle den tappa sin konstnärliga kvalitet. Nu öppnar den för att fundera vidare och den ställer frågor och bygger frågeställningar på ett genomtänkt sätt. Där finns så många scener med så mycket olika aspekter att det är svårt att ta in allt första gången filmen ses. Det här är definitivt en film som tål att ses flera gånger – och nog rent av bör ses flera gången.

Huvudpersonen, Christian, är en konstnärlig ledare på ett modernt konstmuseum. Han lever i centrum av konstvärlden och tar sitt arbete på största allvar. Bland de första scenerna ser vi honom intervjuas av e journalisten Anne (spelas av Elisabeth Moss, känd från den hajpade tv-serien The Handmaid´s Tale på HBO Nordic). Anne ber honom att förklara en beskrivning av en utställning och den beskrivning är komisk men sorgligt också väldigt relevant för hur konstvärlden idag kan gestalta sig med frågor om en handväska blir konst om den ställs ut på ett konstmuseum.

Elisabeth Moss karaktär är svårbegriplig på flera sätt. Hon lever med en schimpans i sin lägenhet och detta korresponderar med scenen då det fina konstfolket och dess sponsorer minglar och äter en fin middag och ska bli underhållna av en konstnärlig performance som består av en man som rör sig och beter sig som en apa och det blir våldsamt. Det finns flera sätt att tolka dessa scener – och det är just styrkan i The Square: inget är okomplicerat, inget är bara gott eller ont, inget är bara enfärgat.

Filmens distributör beskriver filmens handling så här:
Dagarna innan den prestigefulla utställningen The Square ska öppna blir han bestulen på öppen gata, något han varken kan skaka av sig eller låta passera obemärkt. Han påbörjar en jakt på förövaren som försätter honom i allt dråpligare situationer och får honom att ifrågasätta sin egen moraliska kompass. Samtidigt måste Christian hantera den PR-byrå som museet anlitat för att marknadsföra den kommande utställningen. Något som visar sig ta en oväntad riktning och som försätter såväl den konstnärlige ledaren som muséet i kris.

Ruben Östlund säger om filmen:
– The Square är, precis som Turist, både drama och satir. Jag ville göra en elegant film, med visuella och retoriska verktyg som både provocerar och underhåller publiken. Tematiskt rör sig filmen kring ämnen som ansvar och tillit, fattig och rik, makt och maktlöshet. Den växande tilltron till individen och den sjunkande tilltron på samhället. Misstron mot staten i media och inom konsten.

Medverkande: Claes Bang som Christian
Elisabeth Moss som Anne
Dominic West som Julian Gijoni
Terry Notary som Oleg
Christopher Læssø som Michael
Annica Liljeblad som Sonja
Elijandro Edouard som Pojken

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Guldpalmen, Ruben östlund, Scen, The Square

Grattis Ruben Östlund som vann Guldpalmen i Cannes med The Square

28 maj, 2017 by Redaktionen

Regissör Ruben Östlund tillsammans med skådespelarna Claes Bang, Terry Notary och Elisabeth Moss från The Square.
Foto: Anna Serner, Svenska Filminstitutet

Ruben Östlunds ”The square” vann på söndagskvällen filmvärldens mest prestigefulla pris, Guldpalmen, under årets festival i Cannes, berättar DN.

The square som regisserats av Ruben Östlund har Claes Bang, Elisabeth Moss, Dominic West och Terry Notary i huvudrollerna. Den utspelar sig i konstvärlden och kretsar kring en installation i Stockholm på temat tillit. Filmen hade premiär i huvudtävlan vid filmfestivalen i Cannes 2017.

Enligt Östlund vill han med filmen ”belysa sprickan i tilliten som sakta men säkert vidgas mellan människor när samhället blir alltmer individualistiskt och idealen offras”.

Filmen har redan sålts till ett 50-tal länder – däribland USA, Storbritannien, Frankrike, Brasilien, Kina och Ryssland.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Cannes, Filmfestival, Guldpalmen, Ruben östlund

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

I mästerlig monolog pendlas mellan rättfärdigande och rannsakande – Djävulens advokat i gästspel på Trixter

Manus: Rasmus Dahlstedt Regi: Peter … Läs mer om I mästerlig monolog pendlas mellan rättfärdigande och rannsakande – Djävulens advokat i gästspel på Trixter

Förledd: charm och mognad

Titel: Förledd  Författare: Elin … Läs mer om Förledd: charm och mognad

Kvinnorna på Weyward Cottage: Att falla nerför en trappa

Titel: Kvinnorna på Weyward Cottage … Läs mer om Kvinnorna på Weyward Cottage: Att falla nerför en trappa

Whiskey on the rocks vann Prix Italia

SVT:s Kristallen-belönade dramaserie … Läs mer om Whiskey on the rocks vann Prix Italia

Filmrecension: Vi dör i natt

Vi dör i natt Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Vi dör i natt

Sofia Andruchovytj och Nils Håkanson tilldelas Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris

Sofia Andruchovytj Foto: Olga … Läs mer om Sofia Andruchovytj och Nils Håkanson tilldelas Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris

Unik gärning formidabelt utförd – Shades of Gil Evans med Bohuslän Big Band på Skeppet

22/10 2025 Skeppet i närheten av … Läs mer om Unik gärning formidabelt utförd – Shades of Gil Evans med Bohuslän Big Band på Skeppet

Filmrecension: Springsteen: Deliver Me From Nowhere – snuddar någotsånär vid vad som gjort en ordinär man från New Jersey till den största rockpoeten i modern tid

Springsteen: Deliver Me From … Läs mer om Filmrecension: Springsteen: Deliver Me From Nowhere – snuddar någotsånär vid vad som gjort en ordinär man från New Jersey till den största rockpoeten i modern tid

Filmrecension: Frankenstein – finalen är oemotståndlig

Frankenstein Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Frankenstein – finalen är oemotståndlig

Pastellfärgat motstånd – Kvinnors Byggforum gör entré på nytt

Pastellfärgat motstånd – Kvinnors … Läs mer om Pastellfärgat motstånd – Kvinnors Byggforum gör entré på nytt

Lyckligtvis en annan pjäs än den man hade anledning att befara – Fear på Backa Teater

Av Mohammad Al Attar (översättning: … Läs mer om Lyckligtvis en annan pjäs än den man hade anledning att befara – Fear på Backa Teater

Filmrecension: Confessions of a Swedish Man – överraskande dokumentär som visar att det finns saker som kan förena över ideologiernas gränser

Confessions of a Swedish Man Betyg … Läs mer om Filmrecension: Confessions of a Swedish Man – överraskande dokumentär som visar att det finns saker som kan förena över ideologiernas gränser

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in