• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Göteborg Filmfestival

En lång rad av nya svenska filmer på Göteborgs filmfestival 2024

9 januari, 2024 by Redaktionen

Medsols fr v: Hypnosen, Madame Luna, Skärvor och Bröderna Andersson. Foto: TriArt / Momento Film / Alma Film / Minka Jakerson

Pärlband av nya svenska filmer på Göteborgs filmfestival, berättar ett pressmeddelande från festivalen:
Inte mindre än 14 svenska långfilmer får premiär på festivalen, bland annat nytt från Daniel Espinosa, Sara Broos, Ernst De Geer och Ellen Fiske.

Sverigepremiärer i Nordic Competition:
Madame Luna – Daniel Espinosas nya film om en eritreansk flykting som hamnar i Italien och snabbt klättrar inom de illegala nätverk som exploaterar andra flyktingar. Daniel Espinosa har de senaste åren verkat i Hollywood; detta är hans första svenska film sedan 2010 års Snabba cash. Filmen är också klar för Rotterdams internationella filmfestival.

Hypnosen – Ernst De Geers långfilmsdebut skildrar entreprenörsparet André och Vera (spelade av Herbert Nordrum och Asta Kamma August) som ska pitcha sin app för kvinnohälsa på en prestigefylld tävling. Innan de åker dit testar Vera hypnos för att sluta röka, och plötsligt släpper alla hennes hämningar. Filmen blev prisbelönt på festivalen i Karlovy Vary förra sommaren.

I Nordic Competition tävlar också flera svenska samproduktioner: My Wonderful Stranger av Johanna Pyykkö, Kalak av Isabella Eklöf, Mother, Couch av Niclas Larsson, Bastarden av Nikolaj Arcel och Hanteringen av odöda av Thea Hvistendahl.

Världspremiärer i Nordic Documentary Competition:
Bröderna Andersson – Johanna Bernhardsons film är ett ömsint porträtt av fyra bröder som glidit ifrån varandra; en av dem är regissören Roy Andersson och en annan är regissörens egen pappa.

Skärvor av Sara Broos – en personlig resa i tid och rum, genom ljus och mörker, på tåg och i drömmar. Om desorientering och längtan efter mening och hemkomst i en splittrad värld.

Leaving Jesus – Ellen Fiskes nya film skildrar en grupp före detta kristna fundamentalister som samlas på ett retreat center i San Francisco för att lära sig att navigera i världen på nytt. Hur kan vi förstå livet när vi inte längre har Gud som gör det åt oss?

Femton noll tre nittonde januari två tusen sexton av Petra Bauer och Marius Dybwad Brandrud – ett mångbottnat porträtt av Carolina Sinisalos liv efter att två av hennes barn fallit offer för gängvåldet.

Nya filmer i sektionen Nordic Light:
Düsseldorf, Skåne av Patrik Blomberg Book
Under trottoaren – stranden av Henrik Hellström
XXL av Kim Ekberg och Sawandi Groskind
Bye Bye Boredom av Elina Sahlin
Det omätbara av Nils Petter Löfstedt
Filmen om Kal P Dal av Stefan Källstigen och Dag Ösgård
Barnen från Camp Ashraf av Sara Moein
Om alla bara drar av Karin Wegsjö och Nazira Abzalova
Painkiller (tv-serie) av Gabriela Pichler

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmfestival, GFF2024, GFF24, Göteborg Filmfestival, Göteborg Filmfestivsl, Svenska filmer

Sameblod får prestigefyllt filmpris

5 februari, 2017 by Petter Stjernstedt


Sameblod tilldelades årets Dragon Award för bästa nordiska film.

Amanda Kernell fick i lördags motta priset The Dragon Nordic Award för den samiska storfilmen Sameblod. (Läs mina tankar om filmen.) Juryns motivering lyder: Priset tilldelas en film med ett universellt tema som kommuniceras genom en smärtsam aktuell porträttering av en minoritetskamp. Huvudkaraktärens resa, de svåra valen och uppoffringarna hon måste göra är inte bara väldigt väl dramatiskt grundade, men lyckas också med att berätta en gripande historia om identitet i en hård historisk kontext. En imponerande debutfilm med ett kraftfullt framförande i huvudrollen.
Vinnaren inom denna kategori får en prissumma på drygt en miljon. Detta gör The Dragon Award till det största internationella filmpriset.

Obaidah Zytoon  och Andreas Dalsgaard fick ta emot priset Dragon Award Best Nordic Documentary för The War Show, en film som berättar om den arabiska våren och kriget i Syrien sett ur radiojournalisten Zytoons ögon. Årets debutant blev Sandra Wollner som mottog priset The Ingmar Bergman International Debut Award för den personliga The Impossible Picture om en poliosjuk flickas syn på tillvaron.

Övriga prisvinnare:

FIPRESCI-priset: Dome Karukoski, Tom of Finland.
Lorenspriset: Producent Anton Máni Svansson, Lise Orheim Stender, Jesper Morthorst och Gudmundur Arnar Gudmundsson, Heartstone.
Publikens val: Långfilm. Their Finest av Lone Scherfig.
Publikens val: Bästa nordiska film. Dröm vidare av Rojda Sekersöz
Nordic Honorary Dragon Award: Lone Scherfig.
Honorary Dragon Award: Jean-Pierre och Luc Dardenne
Startsladden, årets bästa kortfilm: Min Börda av Niki Lindroth von Bahr.
Angelospriset, Svenska Kyrkans pris: Rojda Sekerzös, Dröm vidare
Göteborgs Stora Filmpris: Skörheten av Ahang Bashi.
Mai Zetterling-stipendiet: Ahang Bashi
Doris Filmgenipris: China Åhlander.
Bonnie-stipendiet: Johanna Pyykkö.
Nordisk Film & TV Fond Prize: Mette M. Bølstad och Stephen Uhlander, Nobel.

 

Arkiverad under: Film Taggad som: Göteborg Filmfestival, Sameblod, The Impossible Picture, The War Show

Göteborg filmfestival: Sann film kräver en unik röst

5 februari, 2017 by Petter Stjernstedt

Med Säkerts nya Däggdjur i hörlurarna beger jag mig till Auktionsverket Kulturarena  för att lyssna till ett samtal med Tran Anh Hung, regissören bakom ”En doft av papaya” och ”Cyklo”. Tran är aktuell med en ny film, den franska släktkrönikan ”Eternity” som visas på festivalen. Tillsammans med journalisten och moderatorn Eva af Geijerstam diskuterar han filmkonstens varande. Regissören är svårintervjuad. Han undviker att besvara flera av Evas frågor. Vad innebär Pure cinema för dig personligen frågar hon.
— Den existerar inte. Film handlar om att hitta sin egen unika röst och att i rörlig bild få ge uttryck för denna. Målet med konsten är att sätta ord på de svårdefinierade känslorna, menar Tran.

Genom ett bildspråk som sammanfogar musik, bild och ljud gör han sin röst hörd. Tran sörjer att inte fler utforskar de möjligheter filmen ger.
— 
Cirka 90 procent av dagens filmer har ett klent filmiska uttryck . För cirka fyrtio år sedan var bildspråket rikare och filmare undersökte och utmanade filmens konventioner.

Att konstant vilja förnya filmens tilltal är viktigt för Tran. En ska inte berätta i bilder vad som redan sagts i ord.
— Den moderna filmen är bara så rakt upp och ned. Ett barn blir sjukt. Familjen tröstar. Hon dör. De sörjer. Kom igen. Det är inte film. Det måste in ett religiöst eller andligt element för att vi ska kunna tala om riktig film.

Känslan i filmen är central för Tran. Eva funderar över de återkommande teman vi ser i hans filmiska verk. Men Tran nappar inte på betet.
— Vad du tar in är upp till dig. Min roll som filmskapare är att ständigt utveckla språket inte att enligt formalia 1A berätta en historia vi sett och hört tusentals gånger förut.

Hur och vilka symboler som används är avgörande för filmens inneboende kvalitet. Det finns en slapphet i hur moderna filmskapare väljer att arbeta med symboler. Korset får vanligtvis representera den kristna tron. Men du är bara lat om du använder den typen av uppenbara symbolvärde, menar Tran.
—För varje film som produceras måste språket vara unikt. Det innebär att metaforer inom den enskilda filmens ramar har viss betydelse enbart  i den kontexten. Fisken i Cyklo har en mening, men som bara fungerar i den specifika filmen. Den sanna filmkonsten kan nås enbart när  målet är att oavbrutet dekonstruera och förnya bildspråket. 

Tran nämner Manifesto som ett bra exempel på film som vill och försöker utveckla bildspråket.  Av en slump ser jag den på drakenbiografen strax efter att Tran mottagit publikens applåder. Cate Blanchette tolkar sexton olika karaktärer. En hemlös, en börsmäklare, en frustrerad fabriksarbetare och en konstnär m.m.  Cate för i olika skepnader en monolog  om konsten. Konsten måste tillåtas att få vara fri, skanderar hon. Fri från etiketter, från religion och politisk ideologi. Fri från genrer och bestämd formula. Allt har redan sagts så sluta försöka vara originell. Sluta spela Gud. Gå ned från din piedestal och inse dina begränsningar. Du når den riktiga konsten när du är trogen ditt unika uttryck. Här går Cate i andlig dialog med Tran, som även han vill komma bort ifrån konventioner och facksortering. Båda tror på idén om att frigöra filmen från sina bojor. Manifesto är precis som titeln antyder ett manifest över konsten såsom den en gång var och så som den borde vara enligt filmskaparen Julian Rosefeldt. Det är ett rop på hjälp i en tid då konsten politiserats och tappat sitt unika uttryck. Kameran svävar över ett sceneri av uppstoppade dockor, övergivna fabrikslokaler, kontorslandskap och konsthallar. Kapitalismen och ideologierna har kvävt konstens spelrum, predikar Cate och vi lyssnar, begeistrade och upplysta. Manifesto är sannerligen en unik film som jag gläds åt ha fått uppleva.

Cate och Tran, dessa två röster ramar in dagens tema, den om filmkonstens fria form och ett utforskande efter äkthet. Jag undrar om de har rätt att modern film ofta saknar den där unika rösten. Om det nu är så är i alla fall en given arena för den typen av film såklart Göteborg filmfestival.
Fortsättning följer..

 

Arkiverad under: Film Taggad som: Eternity, Göteborg Filmfestival, Manifesto, Tran Anh Hung

Göteborg filmfestival – Dag ett

3 februari, 2017 by Petter Stjernstedt


Jag börjar festivalen med att gå vilse. Jag ska till Biopalatset men hamnar på Bergakungen. Efter ha frågat en snäll dam om vägen får jag i högsta hastighet kuta bort mot Kungsportsplatsen. Jag slinker in i biosalongen precis innan dörrarna slår igen. En miss i schemat onekligen från min sida. Men det hör väl till en festival stor som denna. Idag blir det svensk poetisk dokumentär, biografi om mytoman, en isländsk uppväxthistoria samt årets hype, den samiska ”Sameblod”.

”Shapeshifters” är en svensk dokumentärfilm om identitet, ursprung och om att vara invandrare i Sverige idag. Sophie Vukovic vänder kameran mot sig och berättar sin historia om livet i Sverige och Australien. Vad blir de långsiktiga konsekvenserna av att hens föräldrarna lämnar hemlandet Jugoslavien? Det är ett närgånget porträtt berättat på ett mycket originellt sätt som minner om Mia Engbergs ”Belle Ville Baby”. Det är poetiskt och personligt. Sophie målar sin filmfond med naturbilder. Träd, lövverk, istappar som droppar i den bländande solen och maskar som krälar i mossan. Naturbilderna förstärker känslan av alienation och vilsenhet som vår huvudkaraktär känner i landet Sverige. Det udda valet av musik samt ljudläggning förstärker känslan. Det poetiska språket träffar ofta rätt i beskrivningen av hennes kamp. Filmen balanserar stundtals på vågen mellan briljant och överpretentiöst. Men mestadels är ”Shapeshifters” fängslande. Det är ett en debutfilm som verkligen förtjänar sin publik. Sophie Vukovic, kom ihåg det namnet och minns vart du hörde det först.

”Ingen tid för kärlek” är en spännande biografi om musiklegenden Johnny Bode. Filmskaparna Bo Sjökvist och Bengt Löfgren förknippar honom först och främst med de porriga poplåtar såsom Runka mig med vita handskar på och Vad ska en stackars fattig flicka göra? som skrevs av Bode på 60-talet. Men ju mer de gräver i arkivet desto mer förändras bilden. Nära, arbetskollegor och vänner och familj får berätta om deras relation till den egensinnige mannen. Det här är historien om Bode nazisten, kompositören, kommunisten,provokatören,industrijätten som drog in stora summor pengar för sina musikproduktioner.Det är Bode, mytomanen som bland annat påstår att han varit säkerhetsagent för Säpo. Och det är Bode, party-prisen och alkoholisten, som hällde i sig champagne varje tillfälle han gavs och sedan lämnade sitt sällskap med den saftiga notan. Han är svår att greppa, ändå lyckas filmskaparna att göra en spretig, men ändock fascinerande film om musiklegenden. Via Bodes livshistoria får vi en hel svensk era uppvisad från den svenska synden till andra världskriget till mentalsjukhusens storhetstid. Biografier av denna typ blir lätt platta och i sin gestaltning bara späder på mytomsbilden. Så inte här. Detta tack vare sångerskan Lillemor Dahlqvist, även kallad Bordellmamman. Hon ger ett behövligt mänskligt ansikte till Bode och vi inser att även han var en människa av kött och blod.

”Heartstone” är historien om Thor, en tolvårig grabb som växer upp i en liten isländsk by där inskränkthet och tunnelseende råder. Thor spenderar en stor del av sin tid tillsammans med kompisen Christian. De trivs ihop. Men kompisen vill mer än så men vågar inte visa det. Det är ett starkt drama om tuffa förhållanden på landet. Det fantastiska barnskådespelarna, det suggestiva fotot samt det vackra karga isländska bergslandskapet får denna uppväxtskildring att sticka ut i mängden.

Som sista film för dagen ser jag ytterligare en uppväxtskildring – svenska ”Sameblod” som turnerar runt på världens festivaler. Det är en imponerande debut av Amanda Kernell. Filmen rymmer teman som identitet, kolonialism, samisk kultur, ursprung, rasism och familj. Lene Cecilia Saprroks gör en ypperlig rolltolkning av fjortonåriga Elle Marja som inte vill annat än lämna allt det samiska bakom sig och starta ett nytt liv i Uppsala som “svensk”.
Hon är less på att bli behandlad som ett cirkusdjur och vill slippa mobbning och utsatthet.
Men hon har familjen emot sig. Det blir en tuff kamp. ”Sameblod” berör verkligen. Som debut är detta en stor prestation. Och med detta avrundar jag min första dag. Ses imorgon.

Arkiverad under: Film Taggad som: Göteborg Filmfestival, Heartstone, Sameblod, Shapeshifters

Filmrecension: Venus – Fascinerande och närgånget

1 februari, 2017 by Petter Stjernstedt

Venus
Betyg 4

Årets upplaga av Göteborg filmfestival är i full gång och Kulturbloggens Petter Stjernstedt är på plats för att reflektera, recensera och rapportera kring årets utbud av kvalitativ film från hela världen. Först ut är en liten film om sexualitet sett ur ett kvinnligt perspektiv, producerad i grannlandet i söder.

Fantasier, fetischer, lustfylldhet, skam ,besatthet och begär. Sex kan vara mycket.
Danska Venus, nominerad inom kategorin Best Nordic Documentary, är en spännande och närgången dokumentärfilm som uppfriskande nog har sexualitet sett ur kvinnors perspektiv i blickfånget. Det är ett naket och fascinerande porträtt av tio kvinnor, om deras relation till sexualitet och kropp.

Ett rum, en stol, ett antal inbjudna gäster samt en stillastående kamera. Så enkelt, men också så briljant. I 80 minuter får vi lyssna till kvinnornas historier om sexuella erfarenheter och upplevelser som följt dem genom livet. Kan en få orgasm utan att ta på klitoris, funderar en av dem . En annan berättar om sin självbild. Hon kan inte se se sig själv i spegeln och hon är för blyg för att våga visa sig naken inför andra. Inte ens inför
pojkvännen är hon riktigt bekväm. En tredje kan inte sluta tänka på sex. Och en fjärde irriteras över de fördomar som finns kring feta personer och reflekterar över hur det kan ha påverkat hennes sexliv.

Venus väcker många tankar om stigma, kroppsfiktion och kroppshat med mera. Dokumentärfilmarna Lea Glob och Mette Carla Albrechtsen målar en komplex och mångbottnad bild av sexualitet i alla dess nyanser.

Se hela utbudet här: Göteborg filmfestival 2017

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Film, Recension Taggad som: Göteborg Filmfestival, Venus

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

I mästerlig monolog pendlas mellan rättfärdigande och rannsakande – Djävulens advokat i gästspel på Trixter

Manus: Rasmus Dahlstedt Regi: Peter … Läs mer om I mästerlig monolog pendlas mellan rättfärdigande och rannsakande – Djävulens advokat i gästspel på Trixter

Förledd: charm och mognad

Titel: Förledd  Författare: Elin … Läs mer om Förledd: charm och mognad

Kvinnorna på Weyward Cottage: Att falla nerför en trappa

Titel: Kvinnorna på Weyward Cottage … Läs mer om Kvinnorna på Weyward Cottage: Att falla nerför en trappa

Whiskey on the rocks vann Prix Italia

SVT:s Kristallen-belönade dramaserie … Läs mer om Whiskey on the rocks vann Prix Italia

Filmrecension: Vi dör i natt

Vi dör i natt Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Vi dör i natt

Sofia Andruchovytj och Nils Håkanson tilldelas Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris

Sofia Andruchovytj Foto: Olga … Läs mer om Sofia Andruchovytj och Nils Håkanson tilldelas Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris

Unik gärning formidabelt utförd – Shades of Gil Evans med Bohuslän Big Band på Skeppet

22/10 2025 Skeppet i närheten av … Läs mer om Unik gärning formidabelt utförd – Shades of Gil Evans med Bohuslän Big Band på Skeppet

Filmrecension: Springsteen: Deliver Me From Nowhere – snuddar någotsånär vid vad som gjort en ordinär man från New Jersey till den största rockpoeten i modern tid

Springsteen: Deliver Me From … Läs mer om Filmrecension: Springsteen: Deliver Me From Nowhere – snuddar någotsånär vid vad som gjort en ordinär man från New Jersey till den största rockpoeten i modern tid

Filmrecension: Frankenstein – finalen är oemotståndlig

Frankenstein Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Frankenstein – finalen är oemotståndlig

Pastellfärgat motstånd – Kvinnors Byggforum gör entré på nytt

Pastellfärgat motstånd – Kvinnors … Läs mer om Pastellfärgat motstånd – Kvinnors Byggforum gör entré på nytt

Lyckligtvis en annan pjäs än den man hade anledning att befara – Fear på Backa Teater

Av Mohammad Al Attar (översättning: … Läs mer om Lyckligtvis en annan pjäs än den man hade anledning att befara – Fear på Backa Teater

Filmrecension: Confessions of a Swedish Man – överraskande dokumentär som visar att det finns saker som kan förena över ideologiernas gränser

Confessions of a Swedish Man Betyg … Läs mer om Filmrecension: Confessions of a Swedish Man – överraskande dokumentär som visar att det finns saker som kan förena över ideologiernas gränser

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in