Trans Memoria
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 augusti 2025
Regi Victoria Verseau
En djup drabbande film som känns som en av de mest ärliga dokumentärer jag sett. Trans Memoria för mig till en värld jag aldrig varit i men samtidigt bubblar de svåra existentiella frågorna under ytan som vi alla möter i vårt liv. Det är denna fantastiska styrka film, och all kultur har, att de både för oss till platser och situationer vi aldrig upplever själva och samtidigt kan vi hitta och känna att det är så mycket vi delar med varandra, alla vi varelser på denna jord.
Filmskaparen Victoria Verseau genomgick en könsbekräftande operation 2012. Tillsammans med sin nära vän Meril gick hon igenom en operation som tog bort hennes manliga könsorgan och gav henne en kvinnas könsorgan. De två stöttade varandra och delade både rädslor och hopp. De bodde på ett hotell i Thailand där många som går igenom samma slags operation bor. Men idag är Meril inte längre i livet – hon valde att avsluta sitt.
Victoria Verseau återvände till hotellet och området där omkring till mammans med två Athena och Aamina, två transkvinnor som är mitt i sina egna transitioner. Staden där hotellet ligger är en ödslig stad med många miljöer som känns mer gråa än de bilder vi oftast får se från Thailand.
Vi får uppleva de tre kvinnornas samtal om deras förhoppningar och deras rädslor, deras tankar om liv och om död. Hotellkorridorerna är ödsliga och kunde vara från många lågprishotell i Sverige också. Hur är det att ta beslut att lämna det kön man fötts med för att genomgå en så stor och svår operation? Väldigt öppet för vi möta deras känslor och upplevelser.
Dokumentären väcker oändligt många tankar och känslor och speciellt frågorna kring liv och död pockar på uppmärksamhet. Meril orkade inte leva och tog sitt liv. Något svar på varför är givetvis omöjligt att få. Victoria söker svar men vi kan möjligtvis ana några olika svar. Victoria Verseau är djupt bedrövad över att hon inte förstod att Meril skulle ta sitt liv. Det är en känsla som många som förlorat något kan känna igen sig i.
Vi får en mycket konkret bild av hur det går till att byta kön från manligt till kvinnligt. Filmen är rak, öppen och ärlig och mycket drabbande men ändå lämnar den många frågor att fundera vidare på, men det är också en styrka. Varför skulle alla svar på livets frågor ges i en dokumentär. Trans Memoria sätter igång många många tankar och känslor och jag är omskakad. Jag tror ingen kan se denna dokumentär och glömma den. Vilken inställning eller kunskap man än har om vad det innebär att leva som trans är filmen en stark ögon-öppnare.
I ett pressmeddelande om filmen står:
Trans Memoria är en poetisk och djupt personlig film om vänskap, förlust och det ständigt föränderliga jaget.
Jag kan inte annat än hålla med om den beskrivning, Filmen vann dessutom årets Dragon Award Best Nordic Documentary vid Göteborg Film Festival 2025.
Varför får den då inte ännu högre betyg? Det är nog rent personligt: för mig är den allra viktigaste delen av filmen det som tar upp de existentiella frågorna om liv och död och där tycker jag att den sveper lite för mycket på ytan för att få ännu högre betyg. Men betyg 3 är ändå ett bra betyg.