
Illustratör: Fabian Göranson
Utgivningsdatum: 2025-09-26
Förlag: rabén&sjögren
När jag recenserar böcker för lite yngre läsare försöker jag alltid så gott jag kan föreställa mig själv vara en yngre läsare. Ibland är det lite lättare, ibland lite svårare. Samtidigt försöker jag ta med mitt eget perspektiv, för ibland är det faktiskt väldigt underhållande att även som vuxen läsa böcker som är avsedda för yngre läsare. När det gäller böcker som handlar om historia blir det lite extra intressant att se hur jag kommer att uppfatta boken, med tanke på att min egen utbildning är inom historia. Samtidigt handlar det inte alltid om ens ålder, utan också om hur väl man känner till ett visst ämne. Svensk modern historia är inte min nisch, därför är på sätt och vis även jag en yngre läsare.
Här börjar jag min resa in i det okända. Just i den här bokens fall har jag funderat mycket på det där med att lära sig, med tanke på att det är just det som framstår som syftet i Modern tid. Hur lär man sig bäst egentligen?
Ofta har jag märkt att när man lär sig något på ett lite roligare sätt så minns man bättre. Sen beror det kanske på vad man menar med ´roligt´. En så kallad torr uppsats kan väl fortfarande vara rolig om man har ett intresse för ett ämne. Men det kanske man vet lite bättre om sig själv som vuxen, vad man tycker är intressant och inte. När man är lite mindre kan det vara svårare att veta. Allting är så nytt. Ska man ta upp boken om fjärilar eller om vikingatiden?
Det verkar för mig som att två faktorer (åtminstone) kan spela stor roll när det kommer till vad man börjar dras till. Förutom den oförklarliga instinkten att ta upp boken om fjärilarna (eller vad det nu är man instinktivt dras till), om nu en sådan instinkt finns. Det första är att läsaren på något sätt kan relatera eller i alla fall närma sig ämnet utan att det känns alltför främmande. Det andra är mediet, eller sättet hur någonting introduceras på till läsaren. Det första och det andra hänger egentligen ihop. Det kan också vara värt att nämna att dessa två faktorer kan variera mycket beroende på individen.
Jag tyckte nog lika illa som jag tyckte om Modern tid. Jag ska försöka förklara varför, i relation till faktorerna jag nämnde i det förra stycket. Såsom jag uppfattat det försöker Modern tid att nå ut till så pass många läsare som möjligt, alltså närma sig läsarna, få dem att kunna relatera till bokens innehåll. Tonen är neutral, inte torr men inte heller särksilt humoristisk. Texterna i boken är varken långa eller korta. Berättarrösten är saklig. Illustrationerna är realistiska. Den uppfyller på så vis båda faktorerna, men ändå…
Modern tid är som ett par jeans som skulle passa om inte alla storlekar så i alla fall ett par olika storlekar. Visst är det skönt att hitta liknande jeans? Det tyckte i alla fall de fyra tjejkompisarna i Ann Brashares bok Systrar i jeans. Problemet med jeans som passar alla storleksmässigt är att sådana jeans tyvärr egentligen inte passar någon helt perfekt. De sitter ok på alla, men det var aldrig meningen att de skulle sys för specifika kroppsmått. Samma gäller Modern tid. Och detta kan vara något bra och någonting mindre bra samtidigt, beroende på hur man ser det, och i vilket sammanhang vi pratar om den här boken i. Att läsa Modern tid i ett klassrum för en stor grupp barn tror jag är en perfekt idé, men som god natt saga kan man alltid välja någonting med lite mer personlig karaktär, kanske till och med någonting mer udda. Och då menar jag både i ton och illustration.
Trots bristen på det mer personliga var någonting jag absolut uppskattade i Modern tid att man fick följa olika familjer in i deras vardag. Det är definitivt ett sätt att komma närmare läsaren. Vi får reda på vilka alla de olika karaktärerna i de olika familjerna är, hur det står till för dem, var de bor i Sverige, och till och med deras personliga intressen. Alla upplever inte en och samma tid på samma sätt, det finns enorma skillnader, inte bara mellan klasser och familjer men också mellan individer. Jag uppskattar när böcker som tar upp historieämnet är tydliga med hur annorlunda det kan vara. Perfekt för klassrummet! Ändå skulle jag välja någonting med mer personlig karaktär och lite mer humor om jag som min god natt saga.
För att återkomma till min fråga kring vare sig en bok, eller i det här fallet just den här boken, är bra för att lära sig någonting? Ja, det tror jag. Jag tror att alla kan lära sig åtminstone någonting. Däremot tror jag att ett riktigt brinnande intresse för någonting ofta kommer just från de där udda pärlorna vi ibland hittar i bokhandlarna, för att de berör oss på ett mer personligt plan. De är inte ett par jeans som ser bekväma ut, de är de perfekta jeansen som bara vi kan ha på oss. Därför går det avsluntingvis att säga attModern tid är bra i vissa syften, mindre bra i andra.