I samband med premiären på Verdi´s Otello i Uppsala passade jag på att se Mozart´s La finta giardiniera, Den föregivna trädgårdsmästarflickan eller som det heter idag Den falska trädgårdsmästarflickan på Drottningholms Slottsteater. Det var sista föreställningen och jag har inte haft tid att skriva om denna fina upplevelse, tidigare, men bättre sent än aldrig. Skall sanningen fram så var huvudsyftet med denna första sommarresa egentligen att se och höra Den föregivna trädgårdsmästarflickan. Otello fick följa med på köpet så att säga.
I årets Operafestival satsar man på två verk av Mozart förutom Den falska trädgårdsmästarflickan ger man under augusti, men med premiär den 31 juli även Don Giovanni, med Carl Johan Loa Falkman i huvudrollen och Susanna Stern som Zerlina och Miriam Treichl som Donna Elvira och Lars Arvidson som Leporello samt Wotans son i ett par roller.
Det fina med upplevelsen beror i hög grad på att föreställningen är en samproduktion med Operahögskolan. En produktion inom ramen för teaterns Young Artists Programme som har målet att introducera teatern för unga lovande sångare.
Jag tycker alltid att det är spännande att få lyssna till nya unga fräscha röster och det fick jag. Att dessutom få göra det i den fina och stimulerande miljö som Drottningholms slottsteater utgör får betraktas som pricken över i: et.
Det är visserligen ett problem att det blir mycket varmt i teaterlokalen allt eftersom tiden går och det är ju lätt att förstå att man inte bör ha varken kavaj eller jacka på vid ett besök i salongen.
Det var mycket goda sångliga prestationer och det känns inte rättvist att särskilt framhålla någon av sångarna dels för att det var första gången jag hörde dem dels för att framförandet i hög grad bygger på gruppens samlade prestationer, men visst fick jag ett par nya favoriter denna eftermiddag på Drottningholm.
Den enda negativa upplevelse infann sig i pausen när det var dags att inta ett par glas vin eller två. Den oredan som uppstod på grund av detta är svår att beskriva förutom att några hade den klara uppfattningen att det var mest lämpligt att bilda kön från två håll. Det värsta var dock den mannen som hade kommit fram i kön och som förutom att handla till sig själv dessutom skulle handla till ytterligare ett sällskap som hade ställt sig till höger om kön och hade uppenbara svårigheter att bestämma sig för vad övriga fem/sex personer skulle ha; Ramlösa naturell eller med citron. Det är alltid tråkigt att behöva konstatera att vissa människor har fått en så dålig uppfostran att de anser sig kunna uppträda hur som helst i offentliga sammanhang.
Operan komponerades 1775, och den finns i två versioner nämligen också som ett tyskt sångspiel, men det är den ursprungliga italienska versionen som Drottningholms slottsteater har tagit sig an. Efter premiären i januari år 1775 kan man konstatera att operan glömdes bort till dess att den återupptäcktes i början av 1970-talet.
Upptakten till händelserna i operan handlar om att greve Belfiore i ett anfall av svartsjuka misshandlar sin älskade Violante. Han tror att han har misshandlat henne till döds och flyr fältet. Grevinnan Violante överlever och beger sig ut på jakt för att återfinna Belfiore. Under täckmantel att vara trädgårdsmästare vinner hon anställning som sådan hos Don Anchise som i dennes hem förbereder bröllopet mellan greve Belfiore och hans brorsdotter Arminda.
Även Arminda har haft en stormig kärleksaffär bakom sig, nämligen med Ramiro. När alla återser varandra, väcks deras känslor för varandra upp på nytt. Detta leder till stor irritation och leder till en oreda som gränsar till vansinne. Handlingen slutar dock lyckligt och alla återfår varandra på nytt och det är bara Don Anchise som på nytt får pröva lyckan.
Som tidigare konstaterat var det nästan tre timmar med goda sångprestationer och ljuvlig musik, på tidstypiska instrument. Precis som det helst skall vara när man ger Mozart. Orkestern skötte sig mycket bra under ledning av den musikaliske ledaren för teatern Mark Tatlow.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det blev en mycket trevlig eftermiddag på Drottningholm och dessutom hade vi tur med vädret. Detta gjorde att det blev tid till en spadsertur i den vackra parken. Detta möjliggjordes av att det inte fanns någon möjlighet att få det planerade glas vin före föreställningen. Det var absolut fullsmockat vid detta näringställe och kanske kan dessa rader möjliggöra att Drottningholm satsar på servering även före föreställningen.
Avslutningsvis kommer jag att följa chefens diskreta uppmaning att söka medlemskap i Drottningholms Slottsteaters vänner något jag har tänkt på tidigare, men skall sanningen fram så har jag inte uppfattat detta som varken lämpligt eller möjligt på grund av den fina sammansättningen av människor i styrelsen med Drottningen som hedersordförande. Men nu skall det bli av och det därför att det känns bra att stödja teaterns verksamhet.
Vill du veta mer om Drottningholms Slottsteater besök deras hemsida
Vill du veta mer om opera kan du besöka mina operasidor.