Death from Above 1979, Nalen
Betyg: 4+
Här kommer en lektion i musikhistoria. För tio år sedan i Toronto bildades Death from Above 1979, en duo bestående av Jesse F. Keeler på sång, bas och synt samt Sebastian Grainger på trummor och sång. Tre år senare gav de ut sitt mytomspunna, legendariska och hittills enda album You’re a Woman, I’m a Machine. Vi talar om smutsig, svettig desperation och varenda spår är en blytung adrenalinkick. Men 2006 splittrades de och det såg länge ut som att vi aldrig skulle få skymten av dem igen. Ända tills de i år annonserade att de skulle återförenas för en spelning på Coachella och nu stod de alltså på en scen i Stockholm.
Death from Above spelar så hårt att deras fingrar börjar blöda. Det är en fullständig energisk urladdning som driver den taggade publiken till eufori. Folk stormar scenen och publiksurfar som om det inte fanns en morgondag. Musikaliskt kan DFA liknas vid White Stripes och Crystal Castles. En minimalistisk, rå duo som gör dansant, skränig musik som väcker oss ur vår själlösa dvala.
Bandets vilda konserter är annars kända för sina backdrops men spelningen på Nalen var när det gäller scendekor något nedtonad. Istället var det mer spontant och galenskapen smittade av sig från bandet till publiken. Jag tror nog det här kan ha varit höstens tveklöst tyngsta spelning.