Damien Rice, Stora scenen
Popaganda 25 augusti 2012
Betyg: 3+
2002 gav irländska singer/songwritern Damien Rice ut sin debutskiva O. Sedan dess har han på tio år bara gett ut ytterligare en skiva men ändå fått ett massivt och troget följe. När han ensam med en akustisk gitarr intog Popagandas stora scen känns han i många avseenden som en gatumusiker. En gatumusiker som kommit in i finrummen. Det är lika naket. En gitarr är allt han behöver för att måla upp alla de där stora och stundtals trasiga känslorna. En gitarr och en kraftfull men något sårbar röst som insups av Stockholmspubliken som under låtarna är knäpptysta men därefter faller ut i storjubel.
Han river av alla de kända låtarna – däribland Volcano, 9 Crimes och Cannonball. Under Cannonball står han inte ens vid mikrofonen, all förstärkning är avstängd och uppträdandet som alltså är helt akustiskt backas upp av publikens allsång. Men höjdpunkten var möjligtvis hans tolkning av Leonards Cohens Hallelujah. En låt som blivit tolkat av var och varannan smörsångare men som av Damien Rice omhändertas väl. Antagligen eftersom det oavsett om han sjunger om kärlek eller besvikelse ständigt är så mycket ärlighet och känsla i det han sjunger. Han blir till och med inropad för extranummer och hinner hastigt riva av Amie innan det är dags för Love Antell att gå på scenen mittemot.
Foto: Emma Andersson