Coldplay, Stockholm Stadion
30 augusti 2012
Betyg: 5
Kvällens första akt var unga brittiska talangskottet Charli XCX – ni vet hon som skrev Icona Pops sommarplåga I Love It. Efter framträdanden på både Hornstull Strand och Hultsfredsfestivalen tidigare i år spelade hon nu inför sin största Sverigepublik någonsin. Hon tolkade till och med Echo and the Bunnymens post punkiga 80-talsklassiker The Killing Moon utan konstigheter. Hennes stundom gotiska, stundom sliskigt sockersöta electropop kanske inte direkt engagerar samtliga av de Coldplay-fans som valt att komma tidigt (att vara förband till världens största band är inte alltid en tacksam uppgift) men låtar som Stay Awake och Nuclear Season är tillräckligt starka för att hon ska komma undan med ett klart godkänt betyg. Under sista låten You’re the One börjar hon tokdansa sina gigantiska platåskor till trots, tyvärr utstrålar inte Marina and the Diamonds som tar över scenen efteråt samma energi. Hon är bara en skugga av sitt forna jag. Kanske beror det på högtalarsystemet men hennes röst är faktiskt rätt plågsam att lyssna till.
Men när Coldplay väl kliver på scen försvinner alla tvivel. Chris Martin är på spelhumör och utstrålar en energi som få andra frontmän är kapabla till när han slänger sig runt på scenen. Det hade delats ut armband till alla besökare. Dessa började alla lysa upp Stockholm Stadion i olika färger samtidigt som Coldplay drog igång – vilket tillsammans med konfetti, eld och laser ingav en mäktig känsla.
Låtmässigt går det att diskutera om Mylo Xyloto håller samma klass som deras tidigare skivor men sett till showen bjuder Coldplay utan tvekan på en av sommarens bästa konserter. Det är storslaget från första till sista stund.
Precis när euforin från konsertens inledning håller på att ebba ut framförs In My Place och stämningen är åter på topp. Och om det är något ord som beskriver Lovers in Japan är det väl just eufori? Vi hade visserligen klarat oss utan Rihanna-hologrammet i Princess of China och Paradise hade knappast behövts spelas två gånger (andra gången filmades det in för välgörenhet), men det är sådana lågdalar man får stå ut med för att till fullo kunna uppskatta exempelvis Viva La Vida, allsångernas allsångslåt, som till och med fick vakterna att sjunga med.
Möjligtvis kändes avslutningen med Every Teardrop is a Waterfall efter bland annat Clocks och Fix You något tam – inte minst i förhållande till den pompösa inledningen. När lamporna tändes igen var jag inte helt mätt. Coldplay hade gärna fått fortsätta spela natten ut, men även de vackraste drömmarna har ett slut. Och att se Coldplay live känns ikväll just som en dröm, allt är så uppvridet att jag knappt kan tro att det är sant. Coldplay har nog aldrig varit bättre live än vad de är just nu.
Följande låtar spelades:
Back to the Future Theme
Mylo Xyloto
Hurts Like Heaven
In My Place
Major Minus
Lovers in Japan
The Scientist
Yellow
Violet Hill
God Put a Smile Upon Your Face
Princess of China
Up in Flames
Warning Sign
A Hopeful Transmission
Don’t Let It Break Your Hearts
Viva La Vida
Charlie Brown
Paradise
Paradise
Extranummer
Us Against the World
Speed of Sound
Clocks
Fix You
M.M.I.X.
Every Teardrop is a Waterfall
Foto: Alex Loizou