• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Rapport från premiären av Jane Eyre med Michael Nyqvist och Julia Dufvenius

29 november, 2009 by Rosemari Södergren

JAY_lans_press_mini
Om du liksom jag har fastnat för Michael Nyqvist och du har vägarna förbi Stockholm: försök få en biljett till föreställningen Jane Eyre.
Jag har precis kommit hem från premiären.

Jane Eyre bygger på Charlotte Brontës roman från 1847.

Jane är en föräldralös tioårig flicka i föreställningens början. Hon är adopterad av släktingar som behandlar henne illa. Hon har en stark personlig integritet och vägrar låta sig kuvas till en tyst undergiven flicka. När en pojke tänker slå henne biter hon tillbaka. Kvinnor, speciellt fattiga kvinnor, fick inte stå på sig gentemot rikare personer, speciellt inte om de var av manligt kön.

Hon skickas på en välgörenhetsanstalt där unga, fattiga flickor fostrades i hård tuktan. Många av de unga flickorna dog i tyfus eller bröts ner. Men Jane Eyre är av starkt virke och tar sig igenom skoltiden och blir guvernant, där hon får jobb på ett öde gods i England. På godset Thornfield möter den gåtfulla godsherren mr Rochester, spelad av Michael Nykvist.

Han fängslas av att han hos Jane Eyre möter en människa som är ärlig, som svarar rakt och som det går att kommunicera med. Inte så vanligt mellan män och kvinnor under den viktorianska tiden, att de kan samtala som jämlikar. I synnerhet inte när den ena är en man av högre ställning och kvinnan är anställd som tjänstefolk.

Att Michael Nyqvist spelar bra i den rollen var vad jag hade väntat mig. Julia Dufvenius var också strålande bra.

Jag var också fascinerat av scenens dekor. En väv, nästan som gigantiska lakan längs scenens sidor och bara en enkel trädörr längst bak, ibland någon möbel. Men ljusteknik kunde sedan den vita väven bli eld, mur, vita kala väggar. Det blev filmiskt.

Från Dramatens hemsida om Jane Eyre:

Den viktorianska tiden avkräver Jane blidhet och självuppoffring – i stället är hon fylld av ett inre raseri och en stark hunger efter oberoende. Klarsynt, humoristiskt och sorgligt skildras kärlekens krafter och krokiga turer och en ung kvinnas väg till mognad och självständighet.

Joyce Carol Oates skrev en gång: ”Om du inte ännu upptäckt den unika röst som finns hos Charlotte Brontës Jane Eyre, så har du ett alldeles särskilt nöje framför dig!”
Joyce Carol Oates skrev en gång: ”Om du inte ännu upptäckt den unika röst som finns hos Charlotte Brontës Jane Eyre, så har du ett alldeles särskilt nöje framför dig!”

Som Jane Eyre möter vi Julia Dufvenius och som Rochester Michael Nyqvist.

I rollerna Julia Dufvenius, Michael Nyqvist, Thérèse Brunnander, Nadja Weiss, Björn Granath, Pontus Gustafsson, Kicki Bramberg, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Basia Frydman.

Visst, det har hänt mycket för kvinnors situation sedan 1800-talet – men ändå känns berättelsen fräsch. Såväl kvinnan som mannen var offer i sina roller och det kan nog människor uppleva på olika sätt idag också. Jag tyckte om att det var allvar blandat med humor. Basia Frydman gör rollen som den lilla flickan som Jane Eyre anställs som guvernant för. Det blir lite lustigt när en vuxen kvinna tar på sig småflickskläder av viktoriansk modell och hoppar omkring och rör sig ivrigt som en tioåring. Lite absurt roligt.

För en vecka sedan såg jag Michael Nyqvist på Dramaten när han berättade om sin bok och i kväll i rollen som Rochester i Jane Eyre. Det går inte att få nog av honom. Jag tror jag ska hyra ”Flickan som lekte med elden” i morgon så jag får se lite mer av honom. När han läste ur sin bok och berättade om den på Dramaten finns att se i efterhand på Bambuser, här.

Jo, premiär betyder ju att det kan vara en del kul folk att kika på i pausen också. Dramatenchefen Marie-Louise Ekman var där, förstås. Jag såg förre ministern Carl Tham och flera skådespelare, som jag tyvärr är för trött i huvudet just nu för att komma ihåg vad de heter. Och en författare vars namn jag inte heller kommer ihåg just nu. Men när jag sovit ut trillar väl namnen på plats, hoppas jag.

Relaterat: Svenska Dagbladet
Recension i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Dramaten, premiär, Michael Nyqvist

Arkiverad under: Recension, Teater Taggad som: Dramaten, premiär, Teater

Jul igen – en glittrande musikal om ångest

25 november, 2009 by Rosemari Södergren

Juligen_A3
Julen närmar sig. Förra veckan var jag på årets första julbord och julskyltningen glittrar och lyser i novembermörkret. Men så mycket till julstämning vill inte infinna sig. Det är lite för milt väder.
Men den här julföreställningen stack ut i mängden: ordet glittrande i samband med ångest. Mina förväntningar slog rot.

Här är lite ur pressmeddelandet jag fick:

Varför biter Tomten på naglarna och har ont i magen? Varför ser Tomtemor alltid så sur ut? Vem är det som kommer på besök såhär dagen innan julafton då det absolut inte passar sig? Och vem ska trösta renen Rudolf?

En galen skruvad glittrande och helt fantastisk julmusikal, där julångesten dränks i glögg och Coca Cola medan oundvikliga konflikter bubblar under ytan, redo att explodera under vilken mistel som helst.

Nyskriven text och musik av Amanda Fromell och Ted Dawidson. Regi Agnes Hirdwall.

Urpremiär 4 december.

Här kan du läsa mer om föreställningen.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, teater, scen, Stockholm, Teater Tre, Rosenlundsteatern

Arkiverad under: Teater Taggad som: jul, Scen, Stockholm, Teater

Rapport från premiären av Höstsonaten på Dramaten

15 november, 2009 by Rosemari Södergren

hostsonatenmarieg500
Marie Göranzon visar att hon är en av de stora svenska skådespelerskorna. Hon spelar Charlotte, en känd konsertpianist, medelålders mor till två vuxna döttrar, från Ingmar Bergmans film ”Höstsonaten”, som nu för första gången gestaltas på en svensk teaterscen.

Jag är glad att jag sett föreställningen. Glad över att ha sett Marie Göranzon. Hon spelar så det känns. Där jag sitter i publiken känner jag att jag är lika ensam, lika oförstådd som hon. Stark och stor och ändå ensam och svag.

Annars är glad helt fel ord i samband med ”Höstsonaten”.
Berättelsen är tung för den sätter igång många tankar över sådant som är svårt i livet. Det är inte en föreställning man går utifrån och sprudlar av glädje, men det är en föreställning som sätter igång tankar och funderingar över livet, över relationer.

På ytan handlar det om en medelålders kvinna som endast i sin musik kan uttrycka sig – men där är hon desto mer briljant, ja hon genialisk, konstnärlig och kan säga så mycket och ge så mycket åt så många genom musiken. Hennes två döttrar har växt upp med mamman oftast frånvarande. Mamman har varit ute på resor världen över och gett konserter. När mamman varit hemma har döttrarna inte upplevt sig vara sedda som de är. Inte upplevt att de varit accepterade som de är – utan de anser att mamman försökt förändra dem.

– Du köpte salvor åt mina finnar som gjorde mig röd i ansiktet, du tyckte jag hade fel på tänderna och du tvingade mig ha tandställning, du tyckte jag hade fult hår och du klippte mig, du tyckte jag var dum och gav mig böcker att läsa jag inte begrep, säger dottern Eva under den intensiva, långa natten när de talar ut.

En av döttrarna, Helena, är svårt handikappad av en sjukdom. I föreställningen kommer det inte fram vad för sjukdom, men jag drar slutsatsen att det är någon form av MS. Helena har nämligen inte haft sjukdomen hela sitt liv. Helena bor hos sin syster Eva, som är gift med en präst. Deras son drunknade när han var fyra år.

Nu ska efter sju års frånvaro från varandra mamman komma hem och bo ett tag hos den friska dottern Eva. Det mynnar ut i en lång natt när Eva och mamman pratar. Kanske kan vi säga att de talar ut. Eva formulerar allt hon tycker mamman gjort fel mot henne under uppväxten. Mamman försvarar sig med att berätta om sin egen uppväxt.

Flera nivåer
Föreställningen har flera djup, eller nivåer. På ett sätt ser jag Marie Göranzons gestalt som nutidsmänniskan, som karriärmänniskan, som aldrig har tid att möta något problem. Som löser allt på ett flyktigt sätt. För att inte tala om att hon flyr från problemen.

På en annan nivå är det en föreställning om relationer mellan mor och dotter, eller förälder och barn.
På ett annat sätt handlar det om konstnärskapet och konstnärens ensamhet. Hur den som har ett inre tryck av att skapa inte kan passa in i vanliga mallar. På ett annat sätt handlar det om det tragiska att misslyckanden med att leva och se sina närmaste går i arv. Om dåliga beteenden som går i arv.

Sätter igång tankar
När jag promenerade hem efter föreställningen tillsammans med min vän som var med diskuterade vi föreställningen. Den satte igång massor av olika tankar hos oss. Det är då kulturupplevelser är som starkast, när de sätter igång processer i oss åskådare.

Min kompis såg på en del saker ur föreställningen på ett helt annat sätt än jag. Vi hade i vissa delar sett olika föreställning.
Det tycker jag är fascinerande.

En sak jag blev lite arg på i föreställningen är de värderingar som dottern Eva hade, som jag tror tyvärr kan vara typiska än idag. Mamman var frånvarande mycket på grund av sin internationella karriär. Vem klagar på män som är frånvarande för att de har en framgångsrik karriär?

Jag såg ”Höstsonaten” på film med Ingrid Bergman 1978. Jag tyckte inte om filmen då. Jag tyckte inte den hade något att säga mig och jag upplevde den mest som hysteriska övre medelklassens lyxproblem. Jag tycker dess allmängiltiga existensiella frågor kommer fram mycket starkare och bättre i teaterföreställningen. Om det beror på att jag själv mognat drygt trettio år sedan dess eller om Bergman kan tolkas på ett annat sätt idag när han inte själv regisserar, ja de får vara osagt.

En negativ sak dock: som jag hoppas rättar till sig framöver: ljudet var lite skakigt ibland. Ibland hördes inte dialogerna. Eftersom föreställningen till stor del bärs upp av långa dialoger och monologer är det viktigt att allt hörs. Några av mina bänkgrannar viskade till varandra ibland för att återge vad som sagts på scen.

Som alltid är det lite extra kul att gå på premiären. Det är en dem vimmel och mingel i foajén förstås före. Jag såg bland annat Ingela Olsson som hyllas så för sin roll i ”Så olika” som går på biograferna nu.

På Dramatens hemsida kan du läsa mer om ”Höstsonaten”.

I rollerna Marie Göranzon, Maria Bonnevie, Livia Millhagen, Johan Holmberg.

Här fakta om filmen ”Höstsonaten” i Wikipedia.

Relaterat:
Artikel i DN om Marie Bonnevie, som spelar dottern Eva i föreställningen.
Artikel i DN där Marie Göranzon och Livia Millhagen berättar om sin relation till regissören.

hostsonatenbonnevie

Höstsonaten av Ingmar Bergman

Relaterat: Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Dramaten, skådespelare, premiär, Marie Göranzon

Arkiverad under: Teater Taggad som: Dramaten, skådespelare, Teater

Den inbillade sjuke på Sagateatern

6 november, 2009 by Redaktionen

inbilladesjuke
Just nu repas det för fulla muggar ute på Sagateatern på Lidingö. Den 28 November kommer föreställningen ”Den inbillade sjuke” ha premiär.

Anrika Sagateatern bjuder under November, December och Januari på en ny tolkning av Molières ”Den inbillade sjuke”. Ensemblen bakom föreställningen är ett härlig mix av galna människor som har spelat teater sedan barnben och som nu gör ett gästspel på sin gamla ungdomsteater. I denna hyllnings föreställnig till sin gamla teater möts skådespelare som inte har spelat tillsammans på år och som alla har olika erfarenheter. Allt från amatörer till elever från Scenskolan.

Föreställningen utspelar sig i moderntid och innehåller sång, dans och teater. Elelementen blandas friskt och åskådare kommer få se burlesk catwalk, bajsnödig ballett och känslosam falsksång. Föreställningen garanteras vara något som aldrig tidigare visats.


Mer information Lindigösajten
och på skådespelarnas blogg.

Lördag 28 november 19.00 – premiär!
Söndag 29 november 19.00
Fredag 4 december 19.00
Lördag 5 december 19.00
Söndag 6 december 15.00
Fredag 11 december 19.00
Lördag 12 december 15.00
Söndag 13 december 19.00
Torsdag 7 januari 19.00
Fredag 8 januari 19.00
Lördag 9 januari 19.00
Söndag 10 januari 15.00

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Sagateatern, Lidingö, Den inbillade sjuke

Arkiverad under: Teater Taggad som: Teater

Riksteaterns omtalade SEVEN går in för upploppet

3 november, 2009 by Redaktionen

seven
Två extrainsatta läsningar av Riksteaterns uppmärksammade SEVEN avslutar höstens svenska turné. Den ena har du redan missat. Den gjordes på Socialdemokraternas kongress i söndags och  LO’s ordförande Wanja Lundby-Wedin greppade manuset för att läsa rollen som Inez Mc Cormack, fredsförkämpe i Nordirland, tillika kollega och vän till Lundby-Wedin.

Ensemblen kompletterades av riksdagskvinnorna Carina Hägg, Gunilla C. Carlsson, Magdalena Streijffert, socialdemokraternas internationella sekreterare Ann Linde, SSU-ordförande Jytte Guteland och ordförande för S-studenterna, Kajsa Borgnäs.

Publiken grät. Vår fotograf Roger var tagen. – ”Vad BRA det var. De kunde ju verkligen SPELA!”

Det var starkt att efter läsningen höra Magdalena Streijffert berätta om hur hon på verkligt besök hos ”sin” rollkaraktär Mu Sochua, parlamentariker från Kambodja, gått med henne genom risfält fulla av minor, för att nå ut med valbudskapet: bekämpa korruptionen och sex-handeln med unga flickor.

Det här är en text som inspirerar, ger hopp och handlingskraft mitt i allt det tunga som skildras – och den bästa kommentaren jag som projektledare fått var från en tjugoårig tjej som efter läsningen sa: ’Jag tänkte plugga juridik i höst – och nu har jag bestämt jag att jag ska jobba med folkrättsjuridik och mänskliga rättigheter, så jag kan göra nåt åt världen på riktigt.’

Höstens sista chans för allmänheten att få ta del av de sju kvinnorättskämparnas mod, envishet och inte så lilla gnutta humor, blir måndagen den 9 november på Stockholms Stadsteater. Hela dagen ägnas åt att fira 20-årsdagen av Berlinmurens fall och åt att minnas Kristallnatten.

Kl 19 på LAGRET kan du lyssna till en ensemble av skådespelare från Riksteatern och Stadsteatern och politiker från Sveriges Riksdag – Gratis!

Mer information om hela projektet på: www.riksteatern.se/seven

Hedda Krausz Sjögren

Relaterat: Recension i SVD.

Arkiverad under: Teater Taggad som: Riksteatern, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 96
  • Sida 97
  • Sida 98
  • Sida 99
  • Sida 100
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 109
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in