Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: The Commuter

by

The Commuter
Betyg 3
Svensk biopremiär 12 januari 2018
Regissör Jaume Collet-Serra

Replik från filmen: Vad anser Gud om pengar? Kolla vilka han ger dem till.
Joanna (Elizabeth McGovern) och Michael (Liam Neeson) lever ett vanligt medelklassliv. Han en f.d polis som har blivit säljare av försäkringar och pendlar med tåget till jobbet varje dag. Tills den dag han får sparken eftersom han kostar mer än han drar in. 60 år med två huslån och en son på väg till college. När han blir tilltalad på tåget och erbjuden en stor summa pengar för att hitta en viss person på pendeln så slår han till.

Så länge Michael drar genom vagnarna i jakten på ledtrådar är filmen verkligen ett mysterium. Ett mysterium han försöker lösa likt en detektiv genom att prata med passagerarna på tåget. Det är bra och spännande men väldigt långt. När erbjudandet han fått utvecklar sig till dödshot mot hans familj blir filmen mer action för att helt plötsligt bli rena katastroffilmen. (Död mans grepp verkar inte finnas på amerikanska tåg.) Ett schablonartat slut avrundar filmen.

Liam Neeson gör huvudrollen i filmen. En sliten 60-åring som inte är någon superhjälte längre och som tvekar mellan vad som är rätt och vem
som skall räddas. Jag tycker om hans spel och att filmen berör moraliska dilemma. Många andra fina skådespelare, Elizabeth McGovern , Sam Neil, Veraa Farmiga och Patrick Wilson är med men ingen har fått någon dominerande roll att använda sin kapacitet på.

Historien är spännande men blir så småningom allt för osannolik för att den ska behålla spänningen. Delarna hänger inte ihop och när filmens slut kommer känns det som regissören har tröttnat på filmen. Jag tycker ändå att den är sevärd för den första halvan av filmen och för Liam och de andra skådespelarnas skull.

Bokrecension: Swing Time av Zadie Smith – Att skriva sin tid

by

Swing Time
Författare: Zadie Smith
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 978-91-0-016927-5

Zadie Smiths senaste roman, Swing Time, har blivit hyllad och kallad hennes bästa – med all rätt, det är en bred och inträngande roman som behandlar klass, ras och kön och rör sig över flera decennier och kontinenter i en allt mer globaliserad värld utan att någonsin förlora fokus på skildringen av de människor och de öden som skildras.

Med utgångspunkt i Smiths nordvästra London på 1980-talet startar berättelsen om vänskapen mellan två flickor i tioårsåldern som båda älskar dans. Till skillnad från bästa vännen Tracey saknar berättarjaget förutsättningar för att nå framgång som dansare – lärarinnan visar hur hennes fotavtryck blir helt platta – men är minst lika passionerad i sökandet efter musik, rytmer, efter svarta artister och filmer som visar också andra stjärnor än vita.

Det är en ärlig och exakt skildring av livet i och kring de kommunala bostadshusen i ett av storstadens mindre välbeställda områden. Varken förskönande eller någon beskrivning av misär, bara rättframt och med öppna ögon skildrat av den som var där och långt senare kan förmedla det hon sett och de mönster som finns. Och det är fantastiska skildringar av det lilla livet, av relationen till föräldrarna men framför allt till den bästa kamraten.

Flickorna delar även erfarenheten av att ha en vit förälder och en svart, av att vara ”halvblod”. Men är också tidigt medvetna om skillnaderna mellan dem, något modern är noga med att betona: Tracey är uppfostrad på ett annat, underförstått sämre, vis och inte alls lika smart – platta fötter är enligt mamman inget hinder för att förflytta sig till den värld hon strävar efter både för sin egen del och för dotterns.

Bokens mamma är, liksom författaren Zadie Smiths egen mamma, född i Jamaica och invandrad till London. Romanen är också dedikerad till modern. Porträttet är mångfasetterat men ytterst är det modern som från början till slutet står för den (sociala) rörelse som kommer dottern till del. Det är så levande berättat att det går att känna moderns andetag, lukterna i det lilla köket där modern försöker tillaga mat som ”är rätt” eller ”spännande, något med ockra”. Men oftast får utbrott på tiden matlagningen tar från hennes studier (till skillnad från Traceys mamma som bestämmer att det blir Findus pannkakor och sedan genomför uppvärmningen seriöst.)

Slump och möjligheter till studier förändrar världen för bokens barndomsvänner. Den ena blir assistent till en världsstjärna i MTV-åldern, den andra kvar i barndomsstaden där drömmarna om danskarriären blir allt mer fjärren genom barnafödande, svek och något mörkt och hotfullt som tynger ner tillvaron i nuet.
Det är bland annat det som romanens jag återvänder till för att utforska, både fysiskt och i minnet. Vad var det som hände, vad formade henne och Tracey – och vad formar historien?

Perspektiven förskjuts, från Londons arbetarkvarter till New York och Västafrika, från barnets syn till den vuxna kvinnans. Zadie Smith följer tankemönster och trådar från barndomen och ser strukturerna. Och inte minst rytmerna. ”När musiken förändras, förändras också dansen” för att använda det ordspråk hos hausafolket i Västafrika som författaren själv väljer att lyfta.

Filmrecension: Molly’s Game

by

Molly’s Game
Betyg 2
Premär 19 januari 2018
Regissör: Aaron Sorkin

Filmen Mollys game grundar sig på Molly Blooms självbiografiska bok med samma namn. Molly Bloom var skidåkerskan i landslaget som sadlade om och blev pokervärdinna på de lyxigaste pokerklubbarna.

Ett porträtt av en viljestark kvinna som driver spelklubb på ett område där kvinnorna tidigare bara har varit vackra attribut. Molly gestaltas av en strålande Jessica Chastain.

De är filmens två viktigaste förtjänster. För att en film från en självbiografi ska ge ett sann bild krävs att författaren redovisar även de svårare delarna. Jag tycker att den här filmen visar ett tillrättalagt porträtt. En kvinna som inte visar några känslor eller svagheter. Hon tar upp en rad problem som olycksfallet i OS, sin komplicerade relation till fadern (Kevin Costner), sitt drogberoende , misshandel ,sammanbrott och beroendet av att ha makten över mäktiga män. Att relationen till fadern haft stort inflytande över hennes liv förstår vi men inget reds ut. Och trots att alla dessa områden tas upp är det inget går på djupet och som berör mig. Molly är förvisso en stark och företagsam kvinna men märkligt anonym.

Som kriminaldrama är filmen inte heller särskilt upphetsande. Med skräckblandad förtjusning redovisas alla summor som spenderas. Vinster och förluster med ofantliga belopp och kända män som deltar runt spelbordet. Det ståtas med namn som Tobey Maguire, Leonardo DicCaprio, Matt Damon och Ben Affleck. Det är mycket pokertermer och det är mycket monolog. Molly talar mycket och intensivt och styr men det är inte mycket action. När ryska maffian dyker upp på spelklubben kommer FBI henne så småningom på spåren.

Att en stark kvinna gestaltas på film är ju positivt speciellt i ett kriminaldrama, Men Molly blir en pokerprinsessa som spelar sina kort väl men aldrig en levande människa.
Jag funderar på om jag kanske hade accepterat en sådan gestaltning lättare om det var en man i huvudrollen. Att jag bedömer män efter deras handlingar och kvinnor efter vad de känner och gör. Det är ju inte bara i pokervärlden kvinnor och män får olika roller. För mig blir den här filmen mest en yta utan intresse trots Jessica Chastains insats.

Bokrecension: Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg – den bästa boken av alla 2017

by

Fågeln i mig flyger vart den vill
Författare: Sara Lundberg
Efterord Alexandra Sundqvist
Utgiven: 2017-08
Illustratör: Sara Lundberg
ISBN: 9789198330335
Förlag: Bokförlaget Mirando

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg fick Augustpriset 2017 för bästa barn- och ungdomsroman. Det var välförtjänt. För min del är det den bästa boken av alla Augustpris-nominerade böcker, oavsett kategori.

Det är en vackert illustrerad bok med korta texter som är skrivna som korta tankar, känslor, som dagboksanteckningar med starkt poetiska vibrationer om Berta, en flicka under 1900-talets början som …

Berättelsen bygger på verkliga händelser och handlar om B??? som var en svensk konstnär, en …

Som alla mästerverk som utgår från verkliga händelser beror berättelsen många. Berta är inte den enda flickan, inte det enda barnet, som hindras att nå sina drömmar genom vuxna som tycker sig veta bättre. Detta mästerverk berättar om en flicka mellan barn- och vuxenvarande och som bär på en längtan efter något som man själv knappt kan sätta ord på.

Berättelsen är inspirerad av Berta Hanssons måleri, brev och dagboksanteckningar. Barn- och ungdomsboksförfattaren och illustratören Sara Lundberg har förvaltat detta enastående. Hon upptäckte Berta Hanssons konst på en utställning för ungefär två år sedan i biblioteket i Gröndal i Stockholm. Bland de utställda bilderna fanns några enkelt tecknade, men djupt igenkännande porträtt av skolbarn, berättar Sara Lundberg i ett pressmeddelande tillsammans med boken. Det var barnens lite blyga hållning och mörka blickar som blev början till Sara Lundbergs bilderbok ”Fågeln i mig flyger vart den vill”.

Sara Lundberg har förvaltat detta både i text och bild. Hennes illustrationer talar till mig som betraktare på flera plan. Det är precis så som en underbar bilderbok ska vara: läsaren/betraktaren kan återkomma om och om igen till boken, slå upp en sida och bara låta bilderna tala till en. Bilderna och de poetiska texterna är helt enkelt så levande. Jag känner som att flickan sitter där bredvid mig och hon är jag.

Berta Hansson som föddes 1910 och dog 1994 anses tillhöra en av Sveriges främsta expressionister. Ändå är hon ganska okänd i Sverige. Jag tror och hoppas att denna underbara, fina, enastående bilderbok har öppnats kunskapen och intresset för Berta Hanssons konst.

Från bokförlaget Mirandos hemsida:
År 1910 föddes en flicka i byn Hammerdal i Jämtland, som fick namnet Berta. Hon visste tidigt att hon vill bli konstnär och värjde sig starkt mot de många konventioner som fanns när det gällde arbete, familj och drömmar. Under uppväxten förlorade Berta både sin storasyster och sin djupt älskade mamma i tuberkulos, den svåra lungsjukdom som härjade i Sverige i början av 1900-talet. Kanske var det rädslan för den dödliga smittan som till sist bidrog till pappans beslut att trots allt låta Berta lämna gården i Hammerdal för att studera vidare? Kanske var det hennes alltmer desperata protesthandlingar?

Berta utbildade sig till folkskollärare. Och sina första tjänsteår (1934–45) gjorde hon i Fredrika, ett litet samhälle i Lappland. Men varje ledig stund tecknade och målade hon! Och det var under decenniet i Fredrika som Berta lade grunden för sitt konstnärsskap, där de djupt inkännande porträtten av skolbarn utgör en viktig del.

Fågeln i mig flyger vart den vill är en berättelse om sorg, längtan, kompromisslöshet och fantasins kraft att förändra. Det är en saga byggd på konstnärinnan Berta Hanssons liv; hennes dagboksanteckningar, brev och skisser. Sara Lundberg står för både text och illustrationer i den här drygt hundrasidiga »bildromanen« om flickan från Hammerdal.

Berättelsen följs av ett efterord, skrivet av kulturjournalisten och författaren Alexandra Sundqvist.

Filmrecension: The Post – Spielberg försvarar yttrandefriheten och pressens frihet

by

The Post
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 januari 2018
Regi Steven Spielberg
Manus Liz Hannah och Josh Singer

En viktig hyllning till den fria pressen. Handlingen utspelar sig på 1970-talet men dess budskap är om möjligt ännu viktigare idag när information och budskap kommer från så många olika håll. Debatten om falska nyheter pågår för fullt.

The Post handlar om när New York Times, Washington Post och nationens stora tidningar modigt tog ställning för yttrandefrihet och rapporterade om The Pentagon Papers i juni 1971. Redaktionerna fick tillgång till hemligstämplade dokument som visade att mer än fyra decennier och under fyra amerikanska presidenter hade USA krigat i Vietnam trots att de inblandade högsta befälen och presidenterna visste att de amerikanska styrkorna var helt utan chans att vinna kriget. Tusentals amerikanska unga soldater dog i detta för amerikanarna meningslösa krig.

Nixon var president när redaktionerna fick dokumenten. Nixon och hans administration försökte stoppa publiceringen och åtalade redaktionschefer och tidningsägare. Tidningarna beskylldes för att vara hot mot amerikansk säkerhet. Vi har hört samma hot från de mäktiga många gånger när pressen avslöjar elitens lögner.

Den fria pressen är en viktig pelare för en levande demokrati att luta sig mot. Journalister behövs för att granska makthavare. Hur viktig den fria pressen är kan inte påpekats nog. Tyvärr gräver journalistiken ofta sin egen grav när stora redaktioner lägger enorma resurser på att bevaka kungliga bröllop och lägger ner kraft på att berömma kändisars klänningar på filmgalor. Många förlorar respekten på journalister och de har skapat en grogrund för alternativa nyhetstjänster, en del tillför debatten viktig information medan andra utan tvekan sprider lögner.

För mig var filmen en nostalgitripp. Vi får se hur tidningar trycktes för inte så länge sedan, på den tiden då ännu inget trycktes digitalt. När jag började inom journalistiken var det fortfarande som i filmen och när jag var redaktör på kvällsskiftet ingick det i vårt uppdrag att läsa korrektur en sista gång på sätteriet där en sättare stod vid får sida och fick skära ut och stuva om eventuella korrigeringar åt oss redaktörer.

En lång rad duktiga skådespelare är med på rollistan. Huvudrollerna spelas av Golden Globenominerade Meryl Streep och Tom Hanks. Jo jag kan vara rätt trött på Hollywood-manér och det ska ärligt sägas att den här filmen har sin beskärda av detta klichéartade sätt att berätta en historia och skildra karaktärer. Men den här gången fungerar det.

Som en viktig sidoberättelse får vi följa Meryl Streets karaktär, Washington Posts ägare Katherine Graham som hade svårigheter att hitta sin plats som landets första kvinnliga tidningsutgivare. Hon ärvde tidningen efter sin man, som hade ärvt den efter hennes pappa. Det var så det var, ingen ifrågasatte att hon som kvinna inte ärvde den av sin pappa. Kvinnor förväntades inte kunna äga en stor tidning.

Spielberg, en av de största regissörerna i Hollywood, har gjort en film om att försvara pressfriheten och också om varför det är så viktigt att göra det. Historien utspelas under 1970-talet men känns mer än någonsin aktuell internationellt även idag. Han berättar om varför han bestämde sig för att göra filmen:
– When I finished Liz’s script, I thought this was an idea that felt more like 2017 than 1971 — I could not believe the similarities between today and what happened with the Nixon administration against their avowed enemies The New York Times and The Washington Post. I realized this was the only year to make this film.

I rollerna:
Meryl Streep, Tom Hanks, Alison Brie, Sarah Paulson, Bob Odenkirk, Tracy Letts, Bradley Whitford, Bruce Greenwood mfl