• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scenkonst

Stockholm Street Festival åker på turné i Sverige

19 juni, 2013 by Redaktionen

steetfestival

Nu är det Sveriges tur att få se gatuartisteri när det är som bäst. Efter startskottet i Kungsträdgården åker Stockholm Street Festival ut på Riksteaterturné, skriver ett pressmeddelande som berättar:

För fjärde året i rad arrangeras Stockholm Street Festival: akrobatik, humor och magi i världsklass på en gata nära dig. Festivalen är tillbaka ännu en sommar för att roa, röra och förföra sin publik, den här gången får också fyra städer i övriga Sverige njuta av gatuartisteri på hög internationell nivå. Funnybones Production presenterar Stockholm Street Festival i Kungsträdgården 5-7 juli, efter startskottet i Kungsträdgården åker festivalen på Riksteaterturné med några av gatans hetaste internationella artister för att underhålla Umeå, Lund, Varberg och Trollhättan.

– För en gatuartist är vem som helst publik, alla är inbjudna. Det är ingen som behöver betala entré, uppträdandet är ju en gåva till publiken, som väljer själv om den vill ge en gåva tillbaka i hatten. Men showen ska finnas för alla, det är det fina med gatuartisteri, säger Thorsten Andreassen, festivalens initiativtagare och producent.

steetfestival2Stockholm Street Festival har samlat de roligaste, skickligaste och tokigaste artisterna världen över, de kommer först till Stockholm och åker därefter ut på turné. Förälskas till skrattårar av Pedro Tochas, clownen från Portugal. Nigel Blackstorm flyger från USA för att visa sin heavy magic, och från Kanada kommer Mooky Cornish för att charma till skrattattacker. Från Australien kommer världens starkaste kvinna, Betty Brawn, den finurliga Eloise Green och J-P Koala, som får allt från bollar till yxor att flyga genom luften. Sveriges egen Charlie Caper bjuder på magi av högsta klass, Zack Segelström bjuder på det spektakulära, och vår mångbegåvade Arkadia underhåller er som ingen annan. Artistuppsättningen varierar i de olika städerna.

Stockholm Street Festival i Kungsträdgården Stockholm 5-7 juli:
Betty Brawn – AUS, Nigel Blackstorm – USA, JP Koala – AUS, Pedro Tochas – POR, Eloise Green – AUS, Arkadia – SWE och Charlie Caper – SWE

Stockholm Street Festival on Tour – Riksteaterturné:
Umeå 10 juli: Eloise Green, Pedro Tochas, Zack Segelström
Lund 17 juli: Eloise Green, Pedro Tochas, Zack Segelström
Varberg 18 juli: Mooky Cornish, Pedro Tochas, Zack Segelström
Trollhättan 20 juli: Mooky Cornish, Pedro Tochas, Zack Segelström

Foto: Funny Bones

Arkiverad under: Scen Taggad som: Scenkonst, street

Radioteatern ger ”Terapioffer” – drama för tonåringar med musik av Alina Devecerski

16 juni, 2013 by Redaktionen

terapioffer

Terapioffer är Sveriges Radios satsning på radiodrama för 13-15 åringar. Författarna Hassan Loo Sattarvandi, Emma Broström och Jenny Jägerfeld har skrivit fem avsnitt vardera, som från terapirummets innersta berättar om varsin femtonåring som går i terapi, berättar ett pressmail.
Premiär i P4 lördag 29 juni kl. 12.03. Samtidigt släpps fem avsnitt på webben och i sociala medier.

– Att nå in till tonen och känslan både av utsattheten och närheten i terapisamtalen är oerhört viktigt för mig som regissör. Jag tror att ju modigare vi vågar vara, ju djupare in vi vågar gå, ju mer hemligt privat det blir, desto mer börjar det handla om oss alla, säger Eva Staaf, regissör för Terapioffer.

Hassan Loo Sattarvandis skriver om Nima som har blivit utsatt för en misshandel. Förövaren, Fredrik, går i hans egen klass och istället för att ta steget ifrån Fredrik dras Nima bara djupare in i Fredriks våld.

Emma Broströms huvudperson heter Maxime. Hennes hjärta slår så hårt och hon kan knappt andas. Hon tror att hon ska dö. Men Maxime är inte det som hennes pappa var innan han tog sitt liv: ett psykfall.

Jenny Jägerfeld berättar om Pim. Pim är så jävla arg. Hur kan folk bry sig om sitt hår när barn svälter, dricksvatten förgiftas och jorden håller på att gå under. Hemma vrids alltid familjens gräl upp till katastrofbråk och skrik.

Signaturlåten för Terapioffer, ”Gå för långt”, har specialskrivits av sångerskan och låtskrivaren Alina Devercerski.

– När jag hörde talas om Terapioffer kände jag direkt att det var nåt jag ville bidra till. Jag fick höra delar av serien och skrev låten ”Gå för långt” som handlar om smärtan i att växa upp, hoppet inför framtiden och att spränga gränser på gott och ont, säger Alina Devecerski som senaste året sålt trippel-platina i Sverige, Norge och Danmark samt nominerats till P3 Guld och Grammis.

Terapioffer vill vara där 13-15 åringar är. Allt de behöver göra är att följa hashtaggen #terapioffer för att kunna lyssna direkt på Facebook och Twitter. Så fort ett avsnitt har sänts kan lyssnaren ladda ned hela serien som podd.

– Vi vill nå den här åldersgruppen genom att gestalta tre tonåringars tankar och tillvaro när livet är som jobbigast. I Terapioffer får vi följa dom på en väg de aldrig trodde att de skulle våga gå. Det är berörande och spännande, säger Doreen Kanter, exekutiv producent på Unga Radioteatern.

Terapioffer görs av Produktionsbolaget filt för sändning i P4 i samarbete med Unga Radioteatern.

I rollerna: Nima – Simon Korkis Malki, Maxime – Karolina Wedin, Pim – Hanna Elffors Elfström och terapeuten spelas av Andreas Rothlin Svensson

Terapioffer sänds lördagar och söndagar kl 12.03-12.15 i P4 under 8 veckor med start den 29 juni.

Bilden ovan:
Fr. v: Statist, Karolina Wedin, Simon Korkis Malki och Andreas Rothlin Svensson. Foto: Björn Dalin

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Radioteater, Scenkonst, Teater

Peter Pan och Wendy – ett färgsprakande fantastiskt äventyr för alla sinnen

15 december, 2012 by Rosemari Södergren

peter pan

Peter Pan och Wendy
Av J M Barrie
I ny version av Anders Duus
Regi Pia Johansson
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Astrid Ljungberg Järnblad
Ljus Sutoda
Ljud Niklas Nordström och Terese Johansson
Musik Martin Östergren
Koreografi Anna Ståhl
Mask Maria Reis
Stockholms stadsteater
Premiär 15 december 2012

Sagan om Peter Pan är fantasieggande. Pojken som bor i landet Någonstans, kan flyga, tar hand om de borttappade barnen, kämpar mot Kapten Krok och vägrar bli vuxen. Nu har Stockholms stadsteater satt upp den. I regi av Pia Johansson blir det en stor teaterupplevelse med musik, stor dekor och teknik som gör att Peter Pan och de tre barnen från familjen Darling flyger rakt över publiken.

Pia Johansson har valt att placera Peter Pan och familjen Darling mitt i vår värld och i vår tid. Familjen Darling bor trångt, i ett litet hur på taket på en hus vid Sergels torg och Peter Pan har inga gröna kläder som han alltid brukar annars, utan har tidsenliga ljusblå jeanskläder. Sagans magi håller utan tvekan för att placeras mitt i vår tid. Föreställningen spelas på den stora scenen och den fullsatta salongens alla barn tycktes leva sig in i handlingen, de ropade högt att de tror på älvor för att det är det enda som räddar livet på en älva som håller på att dö.

Mark Levengood är sagoberättare. Med sin mjuka röst är han perfekt i den rollen. Han sätter igång sagan, sittande i en hängande bur i scentaket och dyker sedan upp på scen under berättelsens gång. I programbladet till ”Peter Pan och Wendy” skriver han om hur vi som vuxna ofta glömmer bort hur magisk världen kunde te sig som barn, men att känslan från barndomen ibland kan komma tillbaka lite grann, när vi till exempel får barn.
”Nej, du blir inte barn igen, det fungerar inte så.
Men jag ska berätta en hemlighet; alla som någon gång varit barn, bär med sig en skärva barndom i sig. Och denna skärva kan, om alla förutsättningar finns, börja glittra igen.”

Det är dock inte någon gullig föreställning. Ida Engvoll som Wendy är tuff och inte alls någon liten mesig tjej. Att följa med Peter Pan till de borttappade barnen och bli deras mamma och sagoberättare var inte bara kul, det betydde massor av trista sysslor som att städa och stoppa strumpor, allt medan Peter Pan for iväg på sin egna äventyr. Ida Engvoll gör som alltid en bra roll.

Anton Lundqvist som Peter Pan är  äventyrslysten pojke, fylld av energi, men bär samtidigt på en sorg inom sig, sorgen över att ha övergivits av sin mamma.

peter panLennart Jähkels Kapten Krok är inte enbart en ond piratledare, han har sina sorger och drömmer också om att ha någon som bryr sig om honom. Alla figurer är begripliga, alla längtar efter en mamma som tycker om dem.

Föreställningen är färgsprakande och en stor teaterfest. Indianerna är väldigt indiska i kläder i lysande färger och de dansar till toner av indisk musik medan musikerna i orkestern är klädda i indiankläder.

Tack regissör, scenograf, ljussättare, musiker, skådespelare och alla andra som medverkat till att låta denna skärva av barndomens magi att glittra på stadsteaterns stora scen.

För övrigt har regissören visat att det går att göra en föreställning där inte bara pojkar vill ha äventyr utan det finns flickor bland de borttappade barnen, helt naturligt, och det yngsta barnet från familjen Darling har blivit en Mikaela istället för Mikael. Det går alldeles utmärkt att göra bra teater av klassiker och bryta de gamla genusmönstren, Pia Johansson är en god bit på väg med ”Peter Pan och Wendy”.

I rollerna:
Berättaren – Mark Levengood

Peter Pan – Anton Lundqvist
Wendy Darling – Ida Engvoll
John Darling – Karl Linnertorp
Mikaela Darling – Lisette Pagler
Georg Darling/Kapten Krok – Lennart Jähkel
Maria Darling/Jorma – Jessica Marberger
Nanna/Smergel – Jan Mybrand
Uoti/Tigerliljan – Siri Hamari
Böver – Sara Jangfeldt
Pladder – Jonas Hellman-Driessen
Pinnen – Anders Johannisson
Krullis – Thérèse Svensson
Första tvillingen – Lina Englund
Andra tvillingen – Rakel Wärmländer
Jättestora lilla pantern – Åke Lundqvist
Starkey – Peter Gardiner
Noodler – Andreas Vilsmyr
Cecco – Karim Carlsson
Ondine – Meta Velander och Lottie Ejebrant
Coralia – Yvonne Lombard och Claire Wikholm
Kapellmästare Mikael Skoglund
Musiker Tomas Bergquist, Magnus Båge, Hanna Helgegren och Anna Wallgren

Från Dans- och Cirkushögskolan:
Lisa Arlasjö
Birna Bolladóttir
Emelie Englund
Anna Hjärpe
Isabell Johansson
Elin Kinell
Johanna Liljemark
Petra Nilsson
Sara Wallin Persson
Anne Rönkkö
Sofia Saraceno

peter pan

peterpan3

peter pan

peter pan

peter pan

Foto: Petra Hellberg

Läs även andra bloggares åsikter om Peter Pan, Stockholms stadsteater, teater, scenkonst, teaterkritik

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Peter Pan, Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterkritik

Ömheten på Stockholms stadsteater – bränner till allra mest när det blir allmängiltigt

15 december, 2012 by Rosemari Södergren

omheten

Ömheten
Av Jonas Gardell
Regi Jonna Nordenskiöld
Scenografi Sven Haraldsson
Kostym och mask Patricia Svajger
Ljus William Wenner
Ljud Joel Sahlin
Stockholms stadsteater
Premiär 14 december 2012

Ömheten är en stark föreställning, men allra starkast är den i de avsnitt när den skildrar vad som händer när någon i familjen drabbas en förgörande sjukdom som snabbt för till döden. När vi står där, utlämnade och bara vill skrika av ångest.

Ömheten handlar om det unga homosexuella paret Rasmus och Benjamin. Rasmus har fått aids och börjar bli synligt sjuk och nu kommer hans föräldrar på besök – och de vet inte att Rasmus är sjuk. Ömheten skildrar den ångest som Rasmus lever med, dödsångest och bitterhet över att vara så ung, 25 år, och veta att livet snart är slut. Benjamin tvingas vara stark och stå ut, fast han plågas oändligt: han ser sin älskade bli sjukare och elakare – och han vet att han själv troligen kommer att bli lika sjuk, men då har han inte Rasmus vid sin sida, för då har Rasmus dött.

Det är en stark pjäs – och extra aktuell nu när Jonas Gardells tv-serie ”Torka aldrig tårar utan handskar” som fördjupar berättelsen precis visats på SVT.

En stol, en hög med LP-skivor, en madrass och en liten gammal tjock-tv står utspridda på golvet. På tv:n snurrar tv-program från mitten av 1980-talet. Vi placeras direkt in i tidepoken. Olof Palme har nyligen mördats och världen har upptäckt aids som skördar hundratusentals, miljoner dödsoffer.

De små detaljerna berättar så mycket och vi ser lägenheten framför oss, lägenheten där två unga vackra män, Benjamin och Rasmus, lever tillsammans bohemiskt. De älskar varandra – men något är fel. Rasmus är trött, hostar, är arg och förtvivlad och elak. Han har fått aids. Det är tungt för honom och Benjamin, och då på 1980-talet var inte bromsmedicinerna så utvecklade, hiv utvecklades i princip alltid till aids.

omhetenbenjaminDe två skådespelarna är jätteduktiga, Kristofer Kamiyasu imponerar i rollen som Benjamin som måste vara stark och hålla ihop förhållandet, men som har så mycket återhållen förtvivlan. Björn Elgerd är så trovärdig som Rasmus som pendlar mellan att vara elakt känslokall och liten, skör och svag och ömhetstörstade.

Men allra bäst blir Stadsteatern uppsättning av Ömheten när Rasmus föräldrar kommer och föreställningen skildrar mer än ångesten kring hiv och aids. Av och till bränner föreställningen till och blir mer allmängiltig och skildrar träffsäkert hur människor agerar när de drabbas av katastrofer.

Katarina Ewerlöf och Ralph Carlsson som Rasmus mamma och pappa kan tyckas överdrivet skildrade men den som någonsin drabbats av personlig tragedi känner igen hur vi kan agera, hur pappan själviskt utropar ”Men tänk på mitt hjärta” och hur föräldrarna vill ge Benjamin skulden. Varför kunde inte Benjamin ha drabbats istället? frågar de.

Föreställning brinner till ofta och då blir jag helt uppslukad av den men samtidigt är det emellanåt både seg och alltför förutsägbar trots att alla fyra skådespelarna är duktiga. Den var en halvtimme längre än det var sagt i förväg. Jag tror att när skådespelarna fått några föreställningars rutin kommer det sega ha skalats bort.

I rollerna
Rasmus – Björn Elgerd
Benjamin – Kristofer Kamiyasu
Mamma – Katarina Ewerlöf
Pappa – Ralph Carlsson

Foto: Carl Thorborg

omheten2

omheten3

omheten4

omheten5

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms stadsteater, Jonas Gardell, hiv, aids, teaterkritik, scenkonst

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Aids, hiv, Jonas Gardell, Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teaterkritik

Peer Gynt – en mörk skildring om att missa lyckan i livet

2 december, 2012 by Rosemari Södergren

Peer Gynt
Av Henrik Ibsen
Översättning Lars Forssell
Bearbetning Karen-Maria Bille
Regi Katrine Wiedemann
Scenografi och kostym Maja Ravn
Ljus Linus Fellbom
Ljud Michael Breschi och Håkan Åslund
Mask Johanna Ruben
Stockholms stadsteater
Premiär 1 december 2012

Människans förmåga att springa bort från sin lycka, den eviga jakten på det ouppnåeliga och oförmågan att vara lycklig i det som är nära.
Det är ett sätt att tolka den danske regissörenKaren-Maria Billes uppsättning av Ibsens Peer Gynt med Magnus Krepper i rollen som Peer. Ett annat sätt att tolka den är att se den som en skildring av en människa som lider av svåra vanföreställningar. Peer Gynt lever i sin egen värld, ser troll och skakas av demoner – allt medan Solveig tålmodigt väntar på sin älskade Peer.

Skådespelarnas insatser är föreställningens ena stora behållning. Magnus Krepper är oemotståndlig som den vilsna Peer. Övriga skådespelare alternerar i flera roller. Jacob Eklund med sin djupa röst är en träffsäker Dovregubbe och Sven Ahlström briljerar i sitt kroppspråk, hans Böjgen som bara väjer undan är som tagen ur en dröm.

Scenografin är föreställningens andra stora behållning. Spelet startar på en tom scen med en stor ställning av träformationer som liknar tavelramar och som täcker hela bakdelen av scenen. När något behövs på scen som sängar, soffor, stolar eller sängbottnar av stål då bärs det raskt in på scen och lika raskt plockas allt ut. Den strama och enkla dekorlösningen sfungerar mycket bra. I scenen där Peer Gynt blir utnämnd till kejsare då han möter en man i vit rock omges de av personer som tycks fjättrade kring stålunderdelen på sängar. Det ger känslan av människor på en psykiatrisk klinik, inlåsta och fångade i sina sjukdomar. Starkt.

Scenerna är mer estetiska än dramatiska och talar till det undermedvetna, vi mer känner något än förstår något.

Regissören har valt att ta bort två tredjedelar av Ibsens originalmanus. Bland annat är Peer Gynts mamma helt borta ut handlingen och den norska miljön med berg och fjordar är borta. Peer Gynts berömda lökmonolog är bortraderad. Ibsens Peer Gynt är på 350 sidor men Karen-Maria Billes version är bara 114 sidor, alltså knappt en tredjedel av originalet. Spelet sker med snabba korta sekvensenser, som filmklipp. I programmet för föreställningen säger regissören: ”Vår tolerans för det berättade har ändrat sig enormt sedan Ibsen skrev pjäsen. Som regissör blir jag tvungen att ta hänsyn till att publiken ser mycket film och har vant sig vid ett annat och mer fragmentariskt berättarspråk. Jag tycker jag är skyldig verket att anpassa det till vår tid.”

Jag är inte helt säker på att hon har rätt – eller att det fungerade. I vilket fall som helst blev det rätt förvirrande, framför allt före paus, där den som inte kunde bakgrunden och den ursprungliga berättelsen fick en rätt obegripligt absurd upplevelse. Teater är inte film och det som fungerar på film fungerar inte automatiskt på scen. Teater har sitt uttryckssätt och film sina metoder.

Peer Gynt på Stockholms stadsteater är en mörk skildring av hur livet rullar på och hur vi kan missa att vars lyckliga eftersom vi inte ser att vi har den framför ögonen. Uppsätning skildrar också en stark ångest över att livet inte kan göras om.

I rollerna.
Peer Gynt – Magnus Krepper
Solveig – Maria Salomaa
Knappstöparen m fl roller – Emil Almén
Dovregubben m fl roller – Jakob Eklund
Böjgen m fl roller – Sven Ahlström
Kocken m fl roller – Alexander Lycke
Anitra m fl roller – Anna Åström
Ingrid – Frida Westerdahl

Foto: Carl Thorborg

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms stadsteater, scenkonst, teater, teaterkritik, scen, Peer Gynt, Ibsen, Magnus Krepper, Jacob Eklund

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Ibsen, Jacob Eklund, Magnus Krepper, Peer Gynt, Scen, Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 90
  • Sida 91
  • Sida 92
  • Sida 93
  • Sida 94
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 101
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

The Urge of Inner … Läs mer om En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Disclosure Day Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Victor Rydström Tack för maten … Läs mer om Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Comic Con Stockholm Summer 2026

Comic Con Stockholm Summer 2026 Mässor … Läs mer om Comic Con Stockholm Summer 2026

Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Masters of The Universe Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Scary Movie Betyg 1 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Åttafaldigt GRAMMY-nominerade Death Cab … Läs mer om Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Born to Fight Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

The Furious Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in