Dramaten

Scener ur ett äktenskap flyttar till Dramatens Stora scen

1 februari, 2010 by Redaktionen

Efter 60 slutsålda föreställningar på Lilla scen och ett fortsatt stort publiktryck flyttar succén Scener ur ett äktenskap till Stora scenen. Sista föreställningen på Lilla scen är 5 februari. Nypremiär 13 april. Till och med 30 maj spelas 14 föreställningar på Stora scen. Biljetter har släppts till försäljning.

Ingmar Bergmans tv-succé från 1973 spelas för första gången som teater i Sverige. I rollerna Livia Millhagen, Jonas Karlsson och Kristina Törnqvist. Regi Stefan Larsson.

Här är förresten vår recension av föreställningen.

Läs även andra bloggares åsikter om scen, teater, äktenskap, relationer, Dramaten, Jonas Karlsson

Rapport från premiären av Françoise Sagans "Slott i Sverige" på Dramaten

31 januari, 2010 by Rosemari Södergren

På ytan: två syskon: Sebastian och Eleonor, bortskämda, ytliga, vackra och cyniska, har hamnat på ett slott i Sverige. Under några insnöade månader, där snön ligger som driver kring slottet, driver syskonen ett elakt intrigspel med slottets övriga invånare och gäster, för att förfylla tristessen och ha något att göra under isoleringen. Det är nutid, men slottets ägare vill hylla traditionella ideal och tvingar alla att gå klädda i 1700-talskläder och peruker. Det blir verkligen absurt med krocken mellan nutidsmänniskor och gammal stil. Françoise Sagans ”Slott i Sverige” på Dramaten är en mycket speciell föreställning. Den är rolig men under allt bubblar det av dramatik och skräck – föreställningen grep tag om mig och jag kunde inte sätta mig och skriva om den direkt. Jag behövde sova på saken.

Det är en stark föreställning och jag tänker se den minst en gång till. Den går att analysera och diskutera utifrån många olika infallsvinklar. Bland annat handlar den om:
Människor som är så uttråkade att det enda som kan lindra tristessen är att driva med människor, utnyttja deras känslor och förhoppningar.
Människor som är så ensamma innerst inne, det enda som för tillfället kan ge lindring är att driva ett spel med med andra.
Människor som inte vill bli vuxna, ständigt omogna, jagcentrerade utan att kunna ta ansvar för annat än det egna nöjet.

Publiken skrattade en del, på ytan är ”Slott i Sverige” humoristisk. Men skrattet sätter sig i halsen, allt som oftast, det är mycket svärta i pjäsen, människorna säger något roligt och underhållande, men undertexten vibrerar av rop av förtvivlan.

Det finns flera djup i pjäsen och flera sätt att se den på. Jag tycker att den absolut också har en politisk dimension. Det är så tydligt hur de med makt håller varandra bakom ryggen. Internt kan överklassen eller den grupp som har makt bråka så tänderna ryker, men utåt sett och när det kommer till kritan, håller de ändå tätt ihop.

Françoise Sagan, som skrivit pjäsen, var en fascinerande person, en pojkflicka som brände ut sig på alla håll. Hon var fransyska och pjäsen ”Slott i Sverige” har en rolig förhistoria. När hon var 22 år och redan hade slagit igenom som författare hyrde hon vintern 1957 ett hus i närheten av Fontainebleau och hon hade förstås en massa vänner med sig. För att muntra upp stämningen fantiserar hon ihop en berättelse om ett syskonpar, en bror och en syster som är enormt depraverade och som bor på ett slott någonstans långt bort, där det är kallt och mörkt och snön ligger i drivor. Platsen för slottet blev då Sverige.
Några år senare fick en teaterchef se anteckningarna och han bad då Sagan att skriva en pjäs utifrån dessa anteckningar och dessa personer. Då reste Françoise Sagan till Schweiz och skrev pjäsen.

Som alltid på premiärer är det en hel del kändisar i publiken. Johan Rabaeus, som är aktuell i huvudrollen i ”Den girige” på Dramaten satt några rader framför oss. Carl Tham, politikern som haft fina uppdrag först för Folkpartiet och sedan för Socialdemokraterna, satt på raden bakom oss. Han verkade vara lite förkyld.
Marie-Louise Ekman, Dramaten-chefen, såg jag också där i vimlet. Det hör nog till hennes jobb att synas på alla premiärer.

Skådespelarna i föreställningen är som oftast på Dramaten mycket duktiga. Jag blev extra nyfiken på David Mjönes, som spelar Sebastian. Jag tror inte jag sett honom i någon roll tidigare, men nu ska jag hålla utkik efter honom.

Françoise Sagans ”Slott i Sverige” på Dramaten

I rollerna Malin Ek, Magnus Ehrner, Rebecka Hemse, David Mjönes, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Omid Khansari, Nils Eklund m.fl.
Översättning Birgitta Hammar
Regi Jenny Andreasson
Scenografi och kostym Marika Feinsilber
Ljus Ellen Ruge
Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Rebecka Andersson
Speltid: 2 timmar och 40 timmar, inklusive paus.

Här har förresten Dramatenbloggen ett inlägg med filmklipp från repetitionerna till ”Slott i Sverige”.

Dramatens hemsida och ”Slott i Sverige”.

Fakta om Sagan från Wikipedia:

Françoise Sagan, egentligen Françoise Quoirez, född 21 juni 1935, död 24 september 2004, fransk författare.
Sagan växte upp i en välbärgad familj. Hon skrev över 40 romaner, novellsamlingar, pjäser och filmmanus. Mest känd är hon för sin skandalomsusade debutroman ”Bonjour tristesse” (Ett moln på min himmel), 1954, som hon skrev som 19-åring. Sitt författarnamn valde hon efter en karaktär i Marcel Prousts verk ”På spaning efter den tid som flytt”. ”Bonjour tristesse” är översatt till 22 språk och har sålts i över 5 miljoner exemplar.
Sagan dog på ett sjukhus i Honfleur i Frankrike av en blodpropp i lungan.
2008 hade filmen Bonjour Sagan, som skildrar Sagans liv, premiär.

Relaterat: Artikel om Sagan i Fokus.

Fotograf Roger Stenberg:

Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, teater, scen

Rapport från urpremiären av Lars Noréns "Om kärlek" på Dramaten

24 januari, 2010 by Rosemari Södergren

Vad är kärlek? Och vad har kärlek med att bilda familj och skaffa barn att göra? I åldrarna 30-40 har ofta det där med att skaffa barn mycket med ens kärleksrelationer att göra. Lars Norén analyserar dessa frågor i pjäsen ”Om kärlek” som nu haft urpremiär på Dramaten.
Ur ett pressmeddelande om föreställningen:

– Jag har länge velat göra en pjäs om vad som händer med kärleken i min ålder, när plötsligt kärlek handlar om att bilda, eller att inte bilda, familj. Hur det sätter kärleken på prov. Vill man ha barn med just den personen? Vill man ens leva i tvåsamhet? Vill man överhuvudtaget ha barn? Kan man alls få barn? Hur många barn ska man ha? Hur påverkar småbarnslivet kärleken? Jag blev minst sagt förvånad när Dramaten skickade ”Om kärlek” till mig och det visade sig att Lars Norén skrivit den pjäsen, säger Sara Giese.
Sara Giese har tidigare regisserat bland annat Bitterfittan på Uppsala Stadsteater och Jonas Hassen Khemiris pjäs Fem gånger Gud för Riksteatern.

På ett sätt handlar föreställningen om två par som träffas på Lanzarote och kvinnan i det ena paret och mannen i det andra blir förälskade och träffas i smyg. Vilket i sin tur påverkar deras förhållande med den de lever tillsammans med. På äkta starkt Norénvis är dialogerna starka och så typiska, hur vi så lätt talar förbi varandra. Hur svårt det är att säga vad man verkligen tänker och känner.

Scenografin är skönt ren och avskalad. Vita kala väggar, till vänster på scen ett litet bord med en ljusstake med tre stearinljus som tillsammans med de enkla stolarna som brukar finnas i frikyrkor ger en sakral känsla, som förstärks av ljudet av kyrkklockor som dånar då och då under föreställningen.

Jag tycker oom det där greppet med att låta en skådespelare – Magnus Roosmann – ha rollen som en betraktare. Han sitter på första raden bland publiken när föreställningen startar och reser sig upp och ser först någon minut ut att vara en förvirrad åskådare, innan han sätter sig på en stol en halvmeter framför första raden och börjar betrakta föreställningen. Han betraktar det som sker på scen, ger ifrån sig en del skratt och andra ljud, går fram och betraktar skådespelarna på närmare håll och endast vid något tillfälle träder han in i handlingen på scenen i dialog eller snarare samtal med någon annan karaktär. Roosmann gör den rollen starkt och oroande, han vänder sig om och låter blicken fara över publiken, som om han letar efter någon där. Magnus Roosmann bloggar förresten, om ett särskilt teaterprojekt som han är med i: Den moderna döden.

Är han en äldre version av en av rollerna? Är han publiken? Är han regissörens ögon? Det spelar ingen roll. Han kan vara det och annat också. Jag gillar det sättet att jobba med teater, att sätta in en roll som förhöjer effekten av att det är teater, att det är illusion och spel. Kanske är hela föreställningen hans tankar och minnen?

De två paren och deras relationer kan förresten lika gärna vara ännu flera pars upplevelser och händelserna kan ha inträffat i annan tidsordning än de visas upp på scen. Det spelar ingen roll, för det handlar ju inte om dem utan om oss alla, alla som någon gång haft någon kärleksrelation och någon gång haft barn eller funderat på att skaffa barn.

Jag läste förresten på Dramatens hemsida att föreställningen spelas vid två tillfällen med barnvakter, det vill säga den målgrupp som kanske den riktar sig mot allra mest: 30-40-åringar kan se föreställningen och ta med barnen, som blir omhändertagna av teaterlek.

Från Dramatens hemsida:

Föräldrar som ska se Om kärlek kan lämna sina barn till rolig teaterlek som leds av barnvana regissörer. Teaterleken är gratis, men måste anmälas vid biljettköp. För barn i åldern 6-9 år.
Teaterleken erbjuds i samband med två föreställningar: 14/2, 20/2 kl. 15 – 18. Föreställning kl 16.

Sara Giese, regissören, har satt ihop en lista över låtar som hon skulle vilja haft med i föreställningen, om det hade gått, berättar Dramatenbloggen:

Det kom ett mail från Sara Giese, regissören till Om kärlek, med en länk till Spotify. Länken går till en lista som enligt Sara innehåller ”Typ alla låtar som man skulle ha velat spela i föreställningen om texten hade tålt det”.
Här är den!

I rollerna Mattias Silvell, Tanja Lorentzon, Christopher Wagelin, Malin Arvidsson, Magnus Roosmann.
Scenografi Jan Lundberg
Kostym Camilla Thulin
Ljus Magnus Kjellberg
Peruk och mask Nathalie Pujol

Här berättar Dramaten om föreställningen Om kärlek.
Regissören Sara Giese intervjuas inför premiären av Nummer.

Fotograf: Sören Vilks

Intervju i Aftonbladet med Lars Norén om kärlek.

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, Dramaten, teater, scen, Lars Norén, Magnus Roosmann

Rapport från presskonferens med Krister Henriksson och Lena Endre – tillbaka till Dramaten för En handelsresandes död

14 januari, 2010 by Rosemari Södergren

Krister Henriksson och Lena Endre är tillbaka till Dramaten och spelar för första gången mot varandra på en teaterscen. Dramaten sätter upp klassikern ”En handelsresandes död”.
En pjäs med anor, som satts upp flera gånger på svenska scener. Men den har legat i malpåse ett tag.

Dramaten bjöd in teaterpress och Kulturbloggen för en presskonferens inför uppsättningen av föreställningen.

– Det är en otroligt stark pjäs, sade Krister Henriksson:
– När jag läste den på 80-talet var det svårt att tänka sig den spelas i Sverige, med det trygghetssystem vi hade då. Men idag, då pensionärer och sjuka drabbas är den mer aktuell än någonsin.

Föreställningen ska ha premiär i höst så det är mycket som inte är klart än.
Regissören Eva Dahlman sade bland annat att inte alla roller ens var besatta än. Troligen ska handlingen på scen placeras tidsmässigt i slutet av 1950-talet.
– Scenografen och jag har funderat på om vi ska sätta den i nutid. Men den är så stark i sig, så det behövs nog inte, menade Eva Dahlman.

– Men vi är inte helt färdiga med det, jag och scenografen diskuterar, sade Eva Dahlman.

I pjäsen är pappan i dryga 60-årsåldern, har ensam försörjt familjen och börjar bli gammal och orkar inte dra in lika mycket längre. I dagens samhälle är de inte många familjer i Sverige där en person kan vara ensamförsörjare, så det kan upplevas som lite främmande. Men pjäsen ställer ändå högaktuella frågor, menar hon:

– Hur kan familjen klara sig ekonomiskt? Hur ska det bli känslomässigt? Är det bra att leva med lögner för att förgylla tillvaron?

Lena Endre ska spela mamman i familjen, en person som förmodligen är väldigt olika henne själv, sade hon.

– Fan att man skulle hamna i ett tantfack, sade hon skämtsamt.

Mamman i familjen är utplånande och väldigt diplomatisk, hon ställer inte stora krav för sin egen del och hon väljer mannen före sönerna.

– Hon är kanske min raka motsats, sade Lena Endre. Fast jag har bara börjat jobba med rollen, så vi får se framöver.

– Det är nästan som tabu i dagens samhälle, att välja mannen i första hand, sade Lena Endre.

Krister Henriksson berättade att en av de stora anledningarna till att han nu återkommer till Dramaten och tar på sig rollen i ”En handelsresandes död” har med personkemi att göra.
– Jag styrs mer och mer av möten på scen. Jag frågar mig: Vem får jag jobba med? Jag tycker också det är bra med Marie-Louise som chef för Dramaten. Det var oväntant och underbart att han blev ny chef. Dramaten bygger på en brygga till nya möjligheter, sade han.

– Eva Dahlman är en bra och okomplicerad regissör som kan berätta en historia utan att ställa sig själv framför scenen, lade han till.

Dramatenchefen Marie-Louise Ekman, som presenterade nyheten och skådespelarna var mycket nöjd, det märktes:
– Det känns som att slå flera flugor i en smäll att få dessa två skådespelare tillbaka till Dramaten och att de för första gången möts på en teaterscen, sade hon.

Pressmeddelandet från Dramaten:

Dramaten sätter upp En handelsresandes död i samarbete med Vasateatern

Dramaten sätter upp ”En handelsresandes död” av Arthur Miller, i ett unikt samarbete med Vasateatern. Premiär 30 oktober 2010. I huvudrollerna möter vi Krister Henriksson och Lena Endre, som nu äntligen står på en teaterscen tillsammans. Regi av Eva Dahlman.

– Jag är jättestolt och mallig över att få Krister Henriksson och Lena Endre att agera tillsammans på en av våra scener på Dramaten, och det här samarbetet har möjliggjort det, säger teaterchefen Marie-Louise Ekman.

En handelsresandes död hade urpremiär 1949 och belönades med bland annat Pultizerpriset. Samma år sattes pjäsen för första gången upp på Dramaten, med bland andra Margaretha Krook i en av rollerna.

Krister Henriksson syntes senast på Dramaten i rollen som Vladimir i I väntan på Godot, 2003. Lena Endre, som tillhör Dramatens fasta ensemble men varit tjänstledig, syntes senast i Security på Elverket 2008.

Relaterade artiklar:
Dagens Nyheter, Göteborgsposten, Krister Henriksson presenterade i Fokus och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, teater, scen, skådespelare, Lena Endre, Krister Henriksson, Marie-Louise Ekman, Eva Dahlman

[Ingenting] på Dramaten

6 januari, 2010 by Rosemari Södergren

Det var bra sätt att fira trettondagsafton, att se [Ingenting] live på Dramatens Stora Scen.

Det är spännande med den utveckling som sker av vår svenska nationalscen, där Killinggänget spelar och där musiker av olika slag får uppträda. [Ingenting] spelade, helt väntat, för en fullsatt salong.

Det märktes att bandet njöt av att få använda den scenen. Akustiken är enorm i jämförelse med att spela utomhus på en festival, kanske medan regnet öser ner.

[Ingenting] inledde med att suggestivt låta olika röster mumla och sjunga ordet ”Hallelujah”. Bandets senaste hit heter just ”Hallelujah”. Men den sången kom inte förrän långt senare, efter en massa dramatik förresten. Efter att brandlarmen gått i första extranumret fick vi alla snabbt utrymma lokalerna. En halvtimme fick vi alla stå utan jackor och vänta utanför. Fast det gick inte att få oss att gå ut i kylan utan alla, förutom de som passade på att få en rökpaus, stannade i entrén. Eftersom ingen synlig rök syntes, mer än den från cigaretterna utanför, valde vi liksom de flesta att stanna inomhus. Kylan var närmare 20 grader kallt där ute, och vi hann ju inte hämta våra ytterkläder i garderoben.

Det tog en halvtimme för brandkår och polis att kolla igenom huset och sedan fick konserten fortsätta. Och då kom äntligen den underbara ”Hallelujah”, plus tre extranummer till.

[Ingenting] visade för mig att de är ett stort liveband. Första låten var hiten ”Mycket väsen för ingenting”. Sedan blandade de och en av låtarna hade jag inte hört med dem tidigare: den var atmosfäriskt och byggdes upp suggestiv till ett crescendo. Kanske inspirerad av Sigur Ros?

Och plötsligt, en bit en i konserten kom Jari Haapalainen från The Bear Quartet in på scenen, tillsammans med två körtjejer och en liten kille, Truls. Truls var nog i sexårsåldern, skulle jag gissa. Han sjöng en sång tillsammans med [Ingenting]:s sångare Christopher Sander.
Jari Haapalainen och körtjejerna stannade kvar på scenen konserten ut.

Vi från Kulturbloggen var inte de enda som uppskattade konserten: publiken applåderade och applåderade och fick in bandet en gång till efter extranumren. För mig är de ett av de stora livebanden. De har några bra låtar på skivorna, men de lyfter sig flera steg live. Speciellt på en scen som Dramatens stora scen.

Här finns [Ingenting] på MySpace.
Relaterat: Dramaten om Ingenting.

Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, indie, konserter, Stockholm, ingenting, [Ingenting]

Dramaten

Footer

Om oss