• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Vilken WOW-bokning: Kraftwerk till Way Out West

4 juli, 2012 by Redaktionen

Way Out West gör verkligen skäl för sitt namn och sin förkortning. Finns det något mer att säga än WOW.

Om inte Way Out West, festivalen i Göteborg i augusti redan är utsåld lär den bli det snabbt. Vilken bokning de har: det tyska elektrokungarna i Kraftwerk är bokade till Slottskogen i sommar.

Här är pressmeddelandet:

KRAFTWERK

Skuggan som Kraftwerk kastar är evigt stor och ofantligt omintetgörande; vi hittar Düsseldorfs absoluta söner i The Big Lebowsky, på Warp Records, på MoMA, i The Simpsons etc. Listan kan göras oändligt lång men deras grepp är inte bara kring musik utan om kulturyttringar som helhet (var de än kan dyka upp). Trycket de byggt upp under närmare 40 år är massivt. M-A-S-S-I-V-T.

Genom milstolpar som ”Autobahn”, ”Radio-Aktivität” och ”Die Mensch-Maschine” har Kraftwerk för evigt präntat in sig i den stiliserade encyklopedin över vad som är värt att veta om världen. Genom att brygga cocktails av kretsar, oscillatorer och filter flyttade de fram gränserna för både instrumentbyggen och hur elektronisk musik kunde låta. Men det handlar inte om pionjäranda för syftet om att vara först; Kraftwerk har alltid förvaltat melodierna och det är utan tvekan därför de erövrat världen. Vi kan alla ”The Model”. Vi kan alla ”Showroom Dummies”. Vi kan alla ”The Robots”. Mer behövs inte sägas.

Men musiken är inte det enda området där gränserna har sprängts. Kraftwerks konserter har alltid lämnat folk med munnen öppen och med huvudet helt urblåst. Med sina mannekänger strikt uppradade och sinnesomstörtande projektioner har dess uttryck etsat sig fast i varje besökare. Vittnen går tretton på dussinet.

Kraftwerk är en av Way Out Wests största bokningar. Det går inte att neka till. Ja, vi är mer än våldsamt euforiska. Att de sedan bjuder på sin hyllade 3D-konsert (där snygga brillor tillhandahålles gratis) gör att augusti 2012 kommer bli höjdpunkten på året. Det står vi fast vid redan nu och i december när året summeras. Tro oss!

Läs även andra bloggares åsikter om Kraftwerk, Way Out West, Göteborg, musik

Arkiverad under: Musik Taggad som: Göteborg, Kraftwerk, Musik, Way Out West

Freddie Wadling på Gröna Lund: bilder och filmklipp

3 juli, 2012 by Redaktionen

Freddie Wadling
Gröna Ludd
2 juli 2012

Den 61-åriga göteborgaren Freddie Wadling spelade måndag den 2:a juli på Gröna Lunds intimare lilla scen.
Det var en mysig stämning som han förmedlade. Tillsammans med sitt band spelade han flera theme-låtar från James Bond-filmerna om 007, bland annat ”Another Way to Die”, ”Goldfinger” och ”Secret Agent Man”.

Foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Freddie Wadling, musik, Gröna Lund, konserter

Arkiverad under: Musik Taggad som: Freddie Wadling, Gröna Lund, Konserter, Musik

The Shins på Pustervik: recension, bilder och filmklipp

3 juli, 2012 by Redaktionen

The Shins
Pustervik, Göteborg
2 juli 2012

The Shins på klubb är bättre än på festival är bättre än på skiva.

Artist: The Shins
Pustervik, 2 juli 2012
Betyg: 4

En sak som jag lärde mig efter bara några månader som Göteborgare, det är att det finns ett gäng som kallar sig för Woody West, och att det är de som fixar hit de häftiga spelningarna. Igår kväll var det dags för mig att både spana in Woody Wests arrangemang och nya Pustervik när the Shins återvände till Göteborg.

De flesta, inklusive mig, minns nog the Shins för debutalbumets “New Slang” från Garden State-soundtracken – nästan orättvist, för det var ju ändå nio år sedan och the Shins har släppt tre nya skivor sedan dess, inte minst “Port of Morrow” som hela denna turné då handlar om.

Jag cyklar mot Pustervik med en lugn konsertkväll i sikt. När hela bandet (plus backup-musiker, de var visst en mer än på bilden) har gått på scen och den proppfulla salen lugnat sig, kör The Shins sakta igång med bjällror och mjuk sång med “Kissing the Lipless”. Men redan efter halva låten ökar gänget energin till 150 %, Det följer många spår från nya skivan – The Rifle’s spiral, Simple Song, Bait and Switch, No Way Down … En efter en får de annars ganska lugna låtar en uppgrade, Jack Mercer ser ut att knappt kunna stå stilla av spelglädje, han skuttar och svänger och sjunger så att jag in i femte, sjätte låten undrar hur han fått rösten att hålla i alla år. Resten av bandet är koncentrerad, stämmer och byter gitarrer flitigt, men glada även de. Ljudet är tätt och samspelt. I bakgrunden projiceras kanin-fågelskrämman som pryder omslaget på den aktuella skivan, en märklig kontrast till stämningen i salen – publiken är mogen, men suktar efter musiken och klappar, studsar, vajar med händerna i luften och till och med lite allsång dyker upp här och var.

Efter någon timme börjar stämningen vanka avslut, med Sphangum Esplanade och känsla, men publiken vaknar till när “New Slang” dyker upp som nästsista låt. The Shins tänker dock avsluta med buller och bång och lägger fram en extralång version av “Sleeping Lessons” med distade gitarrer, etc. När publiken med rop och stampanden kräver ett extranummer, får de tre istället, och det är svårt att säga vem som är nöjdast. Rätt publik gör nog skillnad.

När jag något yr, och trött efter en för mig nästan lite för lång spelning, ramlat ut ur Pustervik och står och låser upp cykeln tänker jag: det finns olika sorters konsert. Vissa har dansare, vissa har hoppborgar, barnorkester eller stora bollar att flyta runt i, och jag gillar allt sånt som är lite udda. Klassiska gitarrpopband brukar oftast bara spela gitarr. Men om de är så himla glada som the Shins var ikväll, då räcker det ändå gott och väl.

Text: Elisabeth Schriefer

Här recenserade Kulturbloggen The Shins spelning på Peace & Love.

Foto: Peter Birgerstam

Läs även andra bloggares åsikter om Pustervik, The Shins, bilder, filmklipp, Göteborg, konserter, indie, musik

Arkiverad under: Musik Taggad som: bilder, Göteborg, indie, Konserter, Musik, Pustervik, The Shins

Flaming Lips till Guinness rekordbok

1 juli, 2012 by Rosemari Södergren

The Flaming Lips, den amerikansk musikgruppen från Oklahoma City, har satt världsrekord i antal konserter undre loppet av 24 timmar och har därför kommit in i Guinness rekordbok.

BBC berättar:
US rockers The Flaming Lips have set a Guinness World Record for the most live shows in different cities in 24 hours.

The band performed eight times across the Mississippi Delta, as part of MTV’s O Music Awards.

Beginning in Memphis, Tennessee, they finished up at the House of Blues in New Orleans, Louisiana, with 20 minutes to spare before the deadline.

Tidigare rekordet hade Jay-Z, som gjort sju konserter från Atlanta till Los Angeles 2006.

Flaming Lips bildades 1983 och är kända för sina ”galna scenshower” och experimenterande. Gruppens namn sägs komma från en dröm som Wayne Coyne hade där han blev passionerat kysst i baksätet i sin bil av en brinnande Jungfru Maria, enligt Wikipedia.

Gruppen består för närvarande av Wayne Coyne (sång, gitarr, piano), Michael Ivins (bas, piano) och Steven Drozd (trummor, gitarr, bas, keyboards m m).
Den 5 december 2006 döptes en gata i Oklahoma City efter bandet.

Läs även andra bloggares åsikter om Flaming Lips, Guinness rekordbok, musik, rekord

Arkiverad under: Scen Taggad som: Flaming Lips, Guinness rekordbok, Musik, rekord

Peace & Love: Kent sparade varken på kraft eller uppfinningsrikedom

30 juni, 2012 by Redaktionen

Kent, Utopia
Peace & Love 29 juni 2012
Betyg: 5

Efter den något oinspirerade vårturnén, där ett av stoppen var på Cirkus i Stockholm, hade det varit enkelt att avfärda Sveriges största rockband Kent som ett gäng trötta gubbar som inte längre orkar kämpa för bilden som ett av landets bästa live-band, utan endast tagit den enkla vägen med en lista hits för att pleasa massorna. Men ingenting hade kunnat vara mera fel! För när bandet återigen ställer sig på Peace & Love-festivalens största scen är det visserligen återigen bakom ett skynke (precis som 2008 och 2010) fast den här gången med två delar. Efter att ha spelat en gammal Havsänglar-demo, (från perioden innan Kent var Kent, och deras nuvarande manager Martin Roos fortfarande spelade i bandet) kallad Ögon, fälldes en mindre bit av skynket ned och bandet som positionerat sig i ett mindre garage-liknande rum uppenbarar sig. En omgjord live-version av Klåparen från Du & jag döden spelas. Detta påvisar inte bara en enorm innovation, utan också att att de långt ifrån tröttnat på att ge sin publik helt nya och unika upplevelser. Och till skillnad från i våras levererades ett helt ok ljud, som gav en bullrande känsla i kroppen utan att basen förstörde låtarna som framfördes.

Låtmässigt bjöds det på en unik variation, speciellt med fokus på nya albumet Jag är inte rädd för mörkret men även deras sista album på Sony Music En plats i solen och deras framröstade favoritalbum hos fansen Du & jag döden, men även lite kvarliggande hits från vårturnén som Kärleken väntar, Ingenting och Musik Non Stop som ändå bjöd på en bredd som kunde tilltala såväl den stora massan som mer inbitna fans med kanske lite mer koncentrerad smak. Detta manifesterades speciellt mot slutet, när den nya superkommersiella allsångssingeln 999 efterföljdes av den gamla b-sidan Slutsats som hade satts i en ny musikalisk kontext, vilket gjorde det till en extra överraskning när man väl kände igen låten men också visar att bandet verkligen lagt ned tid och energi på att ge nytt liv till gammalt material som gör sig rättvisa ännu.

Om den tråkiga likriktningen från våren var som bortblåst var det någonting helt annat som hade följt med. Ljuset. Vilket enkom var till showens fördel, speciellt som det kraftfulla motljuset kom till sin rätt eftersom bandet spelade på såväl större scen som under nattetid när sommarsolen gått och lagt sig. Även på det här området visade bandet på nytänkande, med snygga rektanglar av ljusbomber. En unik variation på ljusshowen och färgskalorna som användes för att förstärka låtmaterialet gav extra pondus till föreställningen. Utöver det kändes det fräscht när Sami vandrade ut längs scenkanten ut mot en utav skärmarna som projicerar bilder av vad som händer på scenen för dem som inte ser lika bra som dem längre fram. Martin och sångaren Jocke Berg gick ut på scendäcket för att fortsätta sjunga och spela bas, samtidigt som de insöp energin från publiken och betalade tillbaka med ännu starkare kraft i framförandet direkt efteråt. Det sparades varken på kraft eller uppfinningsrikedom. Tvärtom kändes varje steg, ackord och låt som en perfekt tillsågad pusselbit som sammanfogats på precis rätt plats för att bilda den där ännu perfekta helhetsbilden. Så när Joakim började tala om den icke-befintliga svenska sommaren var det ändå logiskt att sången Ett år utan sommar inte spelades, utan Skisser för sommaren, eftersom framförandet verkligen bjöd på ett speciellt sommarminne att bära med sig i livet. Mer kan ingen göra …

Text och foto 2: Fredrik Gertz

Foto 1: Emma Andersson

Relaterat: Recenension i Aftonbladet och Expressen 1 och Expressen 2.

Läs även andra bloggares åsikter om Kent, Peace & Love, musik, popmusik, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Kent, Musik, Peace & Love, Popmusik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 61
  • Sida 62
  • Sida 63
  • Sida 64
  • Sida 65
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 334
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Vi genomför intervjun utomhus i solen … Läs mer om Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in