Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Anna Von Hausswolff – Ceremony

by

Artist: Anna Von Hausswolff
Album: Ceremony
Betyg: 5
Släpps 18 juli 2012

Det är omöjligt att inte bli djup när man lyssnar på Anna Von Hausswolf mäktiga och gripande musik. Sedan debutplattan 2010 har de redan abstrakta frekvenser och ljudeffekter ökat och blomstrat ut till en fantastisk våg av ljudeffekter i en parallell värld till den vi stressat lever i. Jag tycker att Anna Von Hausswolffs musik är just avstressande och liksom som ett slags öppnande för nya möjligheter och sett att se livet på. Ja, man blir som sagt otroligt djup av att bara lyssna en endaste gång på detta drömlika album med titeln Ceremony.

Musiken i Ceremony är som att ta Lykke Li’s låtar till en högre nivå, det är ungefär samma genre, men ändå inte, eftersom Anna Von Hausswolffs musik är något för sig som inte borde jämföras med något annat. Men om man måste, så förs tankarna omedelbart till en något mer kaosartad Lykke Li.

Orgeln, som hela albumet präglas av, ger skivan ett tema och med tanke på titeln – Ceremony – blir allt så otroligt storslaget, nästan för stort för ett par gamla hörlurar att hantera. Detta är nytänkande och modig musik, inget för radiohit-älskaren. Det är både sorg och glädje på samma gång, det beror på vilken sida man ser musiken från, för det känns som att den har två sidor. En god och en ond.

Ceremony kan ses som en glad samling av låtar med en hyllning till livet, men också tvärtom. Jag skulle inte kunna förställa mig något bättre, djupare och mer mystiskt än detta.

Text: Izabelle Zeijlon

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Iron Maidens Steve Harris släpper soloalbum

by

Efter 35 år och 85 miljoner sålda album med Iron Maiden släpper låtskrivaren och basisten Steve Harris sitt första soloalbum ”British Lion” den 26 september, berättar ett pressmeddelande:

EMI Music are proud to announce the release of Iron Maiden founder Steve Harris’ debut solo/side project album. Entitled ‘British Lion’ and comprising ten songs that Steve and his collaborators have been working on for the past few years between Iron Maiden tours and releases, it is an album that will surprise and delight music fans the world over.

With a decidedly heavy rock-vibe this roaring debut paints with a full palette of sounds; brooding, melancholic, righteously indignant and exuberantly heavy. With Kevin Shirley at the mixing helm – whose credits include Iron Maiden as well as Led Zeppelin, Journey and Rush among many others – this is an album to sink your teeth into.

From the growling riffage of opening salvo This Is My God to the heavy forlorn balladry of follow-up Lost Worlds which showcases Richard Taylor’s soaring vocals, it’s clear that ‘British Lion’ is an altogether different beast from Maiden.

Karma Killer, with its dirge-like muscularity, and Us Against The World, with its massive chorus, demonstrates just how far British Lion has flexed Steve Harris’ considerable musical muscle. Dovetailed with guitarist David Hawkins’ positively gargantuan lyrical guitar melodies, it’s a mere hors d’oeuvre ahead of the epic, riffing-feast of The Chosen Ones, with its swaggering bravado.

A World Without Heaven, at a breathtaking seven minutes and infused with progressive elements without ever teetering into self-indulgence illustrates perfectly these songsmiths’ colossal abilities to create a mood and stay there. Supercharged by Steve Harris’ inimitable style, there’s an un-cynical vibe here that’s as refreshing as it is out of place in today’s all-too-categorised music industry.

And as far as the name British Lion.“I’ve always been proud to be British” explains Steve, “I don’t see any reason why I shouldn’t be. It’s a massive part of being me. It’s not like I’m flag-waving or trying to preach, this is not a political statement at all. It’s like supporting your football team, where you come from. I just think it lends itself to some really strong imagery too, and to me it fits in with the sound.”

With Iron Maiden, Steve Harris has become one of the most recognised and successful ambassadors for British music on the world stage. Having released 15 studio albums, sold over 85 million records worldwide and played more than two thousand gigs in 58 countries in the band’s thirty-five year career, his appeal is truly global. And now with ‘British Lion’, Steve steps out from Iron Maiden’s illustrious shadow to present a different side of his musical visions.

The tracklisting for ‘British Lion’ is as follows:

1.This Is My God
2.Lost Worlds
3.Karma Killer
4.Us Against The World
5.The Chosen Ones
6.A World Without Heaven
7.Judas
8.Eyes Of The Young
9.These Are The Hands
10.The Lesson

www.steveharrisbritishlion.com

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tomahawk – programmet som samlar Spotify, Youtube och alla musikprogram i ett

by

Lyssnar du på vissa artister på Spotify och andra på Wimp och andra i Youtube? Nu finns det ett program som samlar alla musikprogram, nämligen Tomahawk.

Du kan hämta hem det, gratis, här.

Jag hämtade precis hem det, installerade och när jag öppnade det fick jag klicka i vilka musikprogram jag ville skulle ingå och vips: så fanns den senaste skivan som jag hämtat där. Jag fick Anna Hausswolffs nya album ”Ceremony” som recensionskiva – och nu sitter jag och lyssnar på den via Tomahawk.

IDG berättar om Tomahawk:
Tomahawk bygger på öppen källkod och är helt gratis, men för att komma åt all musik behöver du ett konto för respektive tjänst. Sedan har du tillgång till ett enorm låtbibliotek med all världens musik, och du kan lägga alla musiktjänsters låtar i en och samma spellista.

Tomahawk är fullspäckat med funktioner. Du kan till exempel skapa radiokanaler baserat på låt, artist, genre, stil, tempo och tonart.
Här finns även sociala funktioner. Dela låtar och spellistor, samt se vilka låtar som är mest populära bland dina vänner. Du kan även kontakta dina vänner via tjänster som Jabber, Google Chat och Twitter och lyssna på musiken tillsammans med dem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Här kan du lyssna på Green Days nya singel ”Oh Love”

by

17 juli 2012 släppte Green Day sin nya singel ”Oh Love”, som är den första låten från det kommande albumet ¡Uno! Som släpps den 25 september, berättar ett pressmeddelande:

I februari i år gick bandet in i studion för att spela in nytt material, i juni var dom klara, men då med så pass mycket material att det inte ens fick plats på en dubbelskiva. Insperade av Van Halen’s albumtriologi Van Halen I, Van Halen II & Van Halen III beslutade bandet sig därför helt enkelt för att göra en egen albumtriologi .

¡Uno! är först ut och följs upp av ¡Dos! 13 November och ¡Tre! 15 januari. Albumen är uppföljarna till det Grammy®Award-vinnande” 21st Century Breakdown”, och produceras återigen av Rob Cavallo.

”Vi är i den mest produktiva och kreativa tiden av våra liv. Det här är den bästa musiken vi någonsin har skrivit, och låtarna bara fortsätter att komma. Istället för att göra bara en skiva, så gör vi tre. Varje låt har kraften och energin som representerar Green Day på alla känslomässiga plan. Vi kan bara inte hjälpa det… vi gör det storslaget som fan!” låter bandmedlemmarna hälsa.

”Oh Love” spelades live för fansen första gången i november förra året, på Red7 i Austin Texas. Här är den första officiella videon:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Musikfestival i Polen – ett prisvärt alternativ för musikälskaren

by

Precis hemkommen från en fantastisk musikfestival i dagarna fyra i Polen, på ett stort före detta militärfält i Gdynia, precis granne med staden Gdansk i norra Polen sitter jag och summerar mina intryck och tankar.

Festivalen Opener Festival som också fått ett annat namn efter sin huvudsponsor, kallas för Heineken Opener, är en stor festival som har stora band och artister bokade och som vill ta upp konkurrensen med Roskilde. I år var den tävlingen så uppenbar att festivalerna pågick samtidigt. När det gäller antalet festivalbesökare vann Roskilde rätt tydligt med sina 120.000 festivalbesökare. Men Opener Festival skulle lugnt kunna locka lika många. Där finns gott om utrymme på det gigantiska gräsområdet.

Jag pratade med några engelsmän som var där. De berättade att avgiften för festivalen plus flygresan blev billigare för dem än att köpa enbart festivalbiljett till exempelvis den stora brittiska festivalen Glastonbury.

Priset för en fyradagarsbiljett med tältplats kostar lite drygt 800 svenska kronor. En endagarsbiljett kostar cirka 300 kronor. Där finns både tvådagars- och tredagarsbiljetter också, med och utan camping.

En mycket bra service är också att för 45 svenska kronor kan du köpa ett åkband som gäller för de lokala tåget. Bra att ha ifall du väljer att på på hostel eller hotell, exempelvis. Då visar du bara upp bandet och åker gratis under festivalen.

Festivalbussarna som kör besökare till festivalområdet avgår från Gdynia tågtstation hela tiden. De fyller på bussarna och kör i ett.

Öl och mat är väldigt billigt. En öl i festivalområdet kostar 20 svenska kronor och mat får du från 30 kronor.

Självklart finns det filmvisningar och till och med teatervisningar i festivalområdet och där finns en del annat att göra, som att dansa på disco.

Engelsmännen bodde i tält under festivalen och passade på att turista några dagar efteråt i Gdansk där de hittat ett hostel för 50 kronor per natt.

Så jag undrar lite varför festivalen inte är så känd? I minglet pratade jag med en del festivalbesökare från Polen som menade att arrangörerna inte verkar särskilt engagerade i att göra den känd. De arbetar inte särskilt aktivt gentemot medier och de är dåliga på att använda sociala medier. Om de har något Twitterkonto så har det inte märkts. Deras Facebooksida har inte mer än cirka 500 likes och de tycks inte använda den aktivt. Vi som mailat de pressansvariga flera gånger har aldrig ens fått ett svar. Det är helt enkelt en nonchalant inställning, på något sätt.

Festivalen borde ju ha enorm potential med sitt läge, mitt i Europa, kan den locka festivalbesökare från både västra som östra Europa och Skandinavien. Priserna är så bra i Polen att det är överkomliga priser och plats finns det ju i området.

Den är bra arrangerad på många sätt med flera scener varav tältscenen är en stor scen med tak och plats för mer än tiotusen åskådare.

Maten är bra och inte dyr och vi behövde aldrig köa länge för vare sig mat eller för att gå på toaletter.
Däremot var toaletterna som under de flesta festivaler rätt grisiga fram emot kvällen och toapapper måste man se till att bära med sig själv.

Festivalen var lugn och jag såg inte särskilt många som var starkt påverkade av droger eller alkohol och inga slagsmål.

Det finns många sätt att ta sig till Gdynia/Gdansk. Det går billiga flyg med till exempel lågprisbolaget Wizzair och det går båtar från Karlkrona och från Stockholm med olika prislägen.

Här kan du läsa några av konsertrecensionerna vi på Kulturbloggen gjorde från Opener festival:
Opener Festival: The XX – en värdig final – här är filmklipp
Opener Festival: Mumford & Sons – video och recension
Opener Festival: Public Enemy – årets tyngsta hiphopspelning
Opener Festival: Franz Ferdinand – fullt ös – bilder, recension, filmklipp
Opener Festival: Cardigans spelar Gran Turismo – Moto Boy höjer soundet
Opener Festival: Bloc Party
New Order – bilder, recension och filmklipp
Opener Festival: Justice
Opener Festival: Wiz Khalifa – recension och filmklipp
Opener Festival: Intryck från Björk 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,