• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Lady Bird

3 mars, 2018 by Birgitta Komaki

Lady Bird
Betyg 3
Premiär 2 mars 2018
Regissör Greta Gerwig

Lady Bird kom att inleda den feministiska filmfestivalen i Sverige , den har fått pris för bästa film och kvinnliga huvudroll (komedi) vid Golden Globe-galan 2018 , är nu Oscarsnominerad och också nominerad för flera filmpriser.

En film om 17-åriga Christine McPherson (Saoirse Ronan) som kallar sig själv Lady Bird. En film om en tjej i sista året i High school som kämpar för möjligheten att söka till ett college på Östkusten. Hon drömmen om Östkusten där allt händer. För en familj i Sacramento, Kalifornen 2002 där fadern förlorat jobbet och modern jobbar dubbla skift för att få familjen att gå runt är det en utopi. Lady Bird kämpar också för att få vara den hon är. Med en stark mor (Laurie Metcalf ) och egen stark vilja blir konfrontationer oundvikliga mellan mor och dotter. Inga våldsamma konfrontationer utan mer det dagliga tjatet. Men också beroendet finns där. När Lady Bird vill bli älskad som hon är svarar mamman: Jag vill att du skall vara den allra bästa som du kan vara.

Handlingen påminner om de otal amerikanska ungdomsfilmer som gått på TV. Alla problem med pojkvänner , väninnor och skolbaler finns med. Kyrkliga aktiviteter med teater och sång , skoluniformer och Thanksgiving placerar filmen i klockren amerikansk skolmiljö. Inga stora dramatiska saker händer i filmen. Brutna vänskapsförbindelser, en pojkvän med en oväntad hemlighet och att man tröstäter allt som finns är sådana saker som händer och gör att man tror på filmen. Lady Bird är speciell precis som alla människor är speciella. Hon vill bli älskad som hon är, inte som den bästa hon kan vara. Alla har problem och alla har sin sorger. De flesta familjer tjafsar med varandra men älskar ändå varandra.

Saoirse Ronan är perfekt i rollen som 17-årig skolflicka och hennes väninna Julie (Beanie Feldstein) är underbar. Tillsammans med Danny (Lucas Hedges) skapar de bilden av tonårstiden. På väg in i vuxenlivet med behov att frigöra sig men fortfarande väldigt unga. Jag tycker det är en ungdomsfilm och att den känns som en bra motvikt mot ideal som att allt skall vara perfekt till 100 procent. Budskapet att alla har något att ge och att även när man gör fel saker så är man värdefull och speciell förs fram med humor och allvar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Red Sparrow – spion med kroppen som vapen

1 mars, 2018 by Birgitta Komaki

Red Sparrow
Betyg 4
Premiär 2 mars 2018
Regissör: Francis Lawrence

En spionthriller med mycket action, våld och sex. Baserad på CIA-veteranen Jason Matthews bok Red Sparrow från 2013.

Red Sparrow är historien om den unga och vackra Dominika Egorova (Jennifer Lawrense) som efter en olycka på scenen måste ge upp sin karriär som prima ballerina. Med den olyckan försvinner också hennes förmåner från operan, som lägenheten och hjälpen till hennes sjuka mamma(Sakina Jaffrey) . Hon blir tvungen att ta ett uppdrag från sin farbror Ivan Egorov (Mattias Schoenaerts) för den ryska säkerhetstjänsten. När det uppdraget är genomfört står hon inför valet : samarbeta vidare eller dö.
Hon blir skickad till skolan för Red Sparrows där allt går ut på att förföra och försvara för statens skull. Inget våld är för stort eller förnedring för mycket för att tjäna statens syften.
Här gäller ovillkorlig lydnad under rekorns (Charlotte Ramplings ) ledning. Dominika blir en skicklig förförerska i statens tjänst. Med kroppen som vapen inleder

Parallellt med historien om Dominika får vi se historien om Nathaniel Nash (Joel Edgerton) en amerikansk kontraspion med mycket muskler och alltid hög moral. En man som gör allt för att skydda sin mullvad.

Lawrense är bra i rollen som Dominica. Vacker och iskall i alla situationer utom i omvårdnaden om mamman, där lite mänsklighet kommer fram. Också Schoenaerts är bra i rollen som farbrodern utan känslor. Att han är skrattretande lik en yngre Putin är ett bra val. För övrigt ett erfaret skådespelargalleri som är bra men några mer djuplodade roller finns inte i det här manuset. Här är mer aktion än psykologi. Mer hårdkokt sex än lidelse. Sex som maktmedel eller medel att kunna döda någon. Mycket blod och uppfinningsrika tortyrmetoder. När Dominika är inne på andra varvet i sin spionkarriär börjar filmen att kännas något för lång.

Jag tycker att det är en bra spionfilm med mycket action hela tiden. Att det är en amerikansk film märks tydligt med alla dessa onda karaktärer på motståndarsidan men bortser man från den ensidigheten kan man se den som en spännande film. Mycket händer hela tiden och den som gillar tortyr, blod och våldsamma sexscener på film kommer att uppskatta den här filmen. Andra får blunda ibland och titta när de många vackra exteriörerna från Moskva och Budapest visas.

Om det här är underrättelsetjänstens syn på världen förstår man att det Kalla kriget aldrig kommer att sluta.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: C´est la Vie – satir med hjärta

1 mars, 2018 by Rosemari Södergren

C´est la Vie
Betyg 4
Svensk biopremiär 9 mars 2018

”Sånt är livet” eller ”det är livet” är filmtiteln på svenska. I en normal filmlängd har livet skildrats i denna franska film genom att vi får följa Max som sköter ett catering-företag som specialiserat sig på att arrangera bröllop och andra storslagna fester. Nu är uppdraget att hålla i trådarna för en ståtlig bröllopsfest på ett extravagant 1600-talsslott.

Vi får följa den något självgoda brudgummen Pierre och hans betydligt mindre egofixerade brud Helena och vi får följa den personal som stor del måste jobba svart. Dessa svartjobbare som med osäkra arbetsförhållanden får slita för att den välbärgade eliten ska få sina sagolika magiska tillställningar.

Filmen beskrivs av distributören som en hyllning till livet, kärleken och all kalabalik däremellan. Det är en träffande beskrivning. Den är komisk och satirisk men samtidigt skildras alla dessa människor på ett varmt sätt, det finns ett hjärta för människor på registolen och bakom kameran. Alla dessa människor som alla drömmer om att möta körlek och som väver in sig i sina livslögner och ibland vågar se sanningen men oftast lever med halvsanningar.

Max är en äldre man som närmar sig pensionsåldern. Han är gift med Nicole men han har samtidigt en relation sedan lång tid tillbaka med en annan kvinna. När denna kvinna ställer ultimatum: antingen separerar han på allvar från sin fru eller så gör hon slut på deras relation, då blir det jobbigt för Max. Han vill ha kvar båda kvinnorna. Trots att hans äktenskap är över för länge sedan egentligen.

Vi får följa flera sidokaraktärer. Det är som själva livet. Allt bubblar på, än här, än där – och de flesta småljuger för att hålla skenet upp. Vi får följa fotografen Guy som hatar alla som fotar med mobiltelefon, men det han innerst inne egentligen söker är någon att vara kär i.

Kanske är livet inte fullt så enkelt som filmens budskap, men samtidigt är den välgjord, varm och fylld av kärlek till mänskligheten och samtidigt är den mellan raderna en satir över klyftorna i samhället. Men den delen av filmen skulle jag vilja se mer av. Om det samhällskritiska hade vässats att filmen fått ännu högre betyg.

Bakom filmen ligger duon skrev och regisserade ”En oväntad vänskap”. C´est la Vie har setts av över 3 miljoner biobesökare i Frankrike och sålde snabbt slut på alla visningar under Göteborg Film Festival.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Frankrike, Recension, Scen

Tommy Körberg gestaltar ”Lola” i pjäs om utanförskap

26 februari, 2018 by Redaktionen

Tommy Körberg återvänder till teaterscenen som både skådespelare och artist i ”Lola” – en berättelse om längtan, rädsla, utanförskap och vad det gör med en människa. Pjäsen är en musikalisk monolog efter idé och regi av Sunil Munshi och spelas på Cirkus i Stockholm under hösten 2018. Lola har premiär den 22 september och biljetterna släpps den 28 februari.

Ett pressmeddelande:
Under hösten 2018 är Skandiascenen på Cirkus hemvist för allas vår Tommy Körberg som rollfiguren Lola i pjäsen med samma namn. I en avskalad tvåmannaföreställning som arbetats fram av Sunil Munshi och Tommy Körberg berättas en rörande historia om en människas resa genom livet ackompanjerat av sång och piano.

– Vi har en komplex tillvaro som människor. Man ska se det med humanistiska förtecken – det är många som lever ett sådant liv där de inte ges möjlighet att berätta vad de egentligen känner. Vi spelar och tar oss an roller som cementeras i barndomen för många. Och det ska man väl slå hål på. Utmaningen är att göra det trovärdigt, hälsar Tommy.

I pjäsen lär vi känna Lola, en showartist som på ålderns höst nått slutet av sin karriär och väljer att genomföra en sista föreställning. I realtid växlar huvudkaraktären mellan teatralt och lågmält berättande, och vi tas med på en varmt humoristisk resa genom liv, karriär, längtan och krossade drömmar.

– Det är ett innerligt porträtt av en människas kamp för bekräftelse, närhet och värme – något vi alla strävar efter, men inte alla når, hälsar Sunil Munshi.

Sunil Munshi är en konstnärlig och konceptuell kreatör med ett gediget track-record som pjäsförfattare, regissör och skådespelare. Han har tidigare haft uppdrag på både Dramaten (bl a ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”) och Galeasen (”Hallå! Popmusik, kickar å kläder”) och är just nu högaktuell som regissör för årets upplaga av Melodifestivalen.

Kreativt team
Tommy Körberg – Lola
Sunil Munshi – Regi
Camilla Thulin – Kostym
Annika Stödberg – Mask

Lola har premiär den 22 september på Skandiascenen, Cirkus i Stockholm och spelas under hösten 2018.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Scen, Scenkonst, Tommy Körberg

The Nile Hilton Incident vinner radiolyssnarnas pris i Frankrike

25 februari, 2018 by Redaktionen

Guldbaggevinnaren The Nile Hilton Incident vinner de franska radiolyssnarnas pris för Bästa utländska film. Om en vecka avgörs också om filmen vinner en César vid Frankrikes största filmgala.

Ett pressmeddelande berättar:
Den franska public service-radion France Inters lyssnare till det legendariska radioprogrammet Le masque et la plume utsåg igår The Nile Hilton Incident till Bästa utländska film 2017.

Filmen nomineras även till en César Award för Bästa utländska film vid den årliga direktsända galan den 2 mars i fransk television.

“Det är fantastiskt hur väl den franska radiopubliken tagit emot vår film. Nu håller vi också tummarna inför César-galan om en vecka”, säger filmens producent Kristina Åberg.

Le masque et la plume är Europas äldsta kulturradioprogram som introducerades första gången för lyssnarna 1955, och som sänds varje söndag sedan dess med bland annat kritik av litteratur, konst och film.

Vid Guldbaggegalan nu senast i januari blev The Nile Hilton Incident storvinnare med inte mindre än fem Guldbaggar för Bästa film (Kristina Åberg), Bästa manliga huvudroll (Fares Fares), Bästa kostym (Louize Nissen), Bästa ljuddesign (Fredrik Jonsäter) och Bästa scenografi (Roger Rosenberg).

I Frankrike har filmen hittills haft mer än 400.000 biobesök, vilket gör den till den mest sedda svenska filmen där sedan Män som hatar kvinnor (2009).

I undersökningen ”L’Echo Du Public” där den franska publiken själva röstar fram bästa biofilm vecka för vecka blev The Nile Hilton Incident också årets bästa utländska film 2017, före  Dunkirk  och Baby Driver.

Tidigare i vintras vann filmen även utmärkelsen Bästa utländska film av Le Parisien, som är en av Frankrikes största dagstidningar, i hård konkurrens med filmer som Dunkirk, Detroit, Lions och La La Land.

Framgångssagan för The Nile Hilton Incident inleddes vid världspremiären på den prestigefyllda Sundancefestivalen i USA för drygt ett år sedan där filmen hem priset för Bästa film i den internationella tävlan, och dessutom mottog den strålande recensioner i internationell branschpress.

Filmen erhöll även utmärkelsen Bästa film vid filmfestivalen i franska Beaune förra våren. Vidare dominerade filmen prisutdelningen under förra hösten vid Valladolid International Film Week, SEMINCI som anses vara en av Spaniens ledande filmfestivaler. Där tog filmen hem Golden Spike för Bästa film, Ribera de Duero – Best Director Award för Bästa regi och Miguel Delibes Award to the Best Script för Bästa manus.

Bland övriga vinster märks Festival du Film Politique: Prix des Médias, Etoiles et Toiles du Cinéma Européen: Europe Prize for Human Rights och Festival Noir Milano: Best actor to Fares Fares.

The Nile Hilton Incident har utöver Frankrike sålts till närmare 40 länder, däribland USA, Benelux, Storbritannien och Tyskland. Närmast får filmen premiär i Italien, Storbritannien och Spanien.

Filmen utspelar sig i skuggan av den egyptiska revolutionen 2011 och är inspirerad av ett verkligt mordfall.

OM FILMEN
Noredin (Fares Fares) är en korrupt kriminalpolis i centrala Kairo som satt i rutin att pressa lokala brottslingar på pengar. I ett rus av droger och alkohol håller han sig flytande i ett rättssystem som är på randen till kollaps. När en känd sångerska hittas död på The Nile Hilton Hotel hamnar utredningen på Noredins bord. Vad som från början verkar vara ett enkelt svartsjukedrama, visar sig vara mycket mer komplicerat än vad han kunnat föreställa sig. Spåren leder honom rakt in i den innersta kretsen runt presidenten och det enda vittnet är en ung flykting, Salwa, som jobbar svart på hotellet. Noredin börjarifrågasätta sin egen moral allt eftersom han blir djupare och djupare indragen i en spiral av prostitution, utpressning, mord och dolda politiska agendor. Det blir uppenbart för honom att jakten på rättvisaär ett ensamt lopp där ingen går att lita på.

The Nile Hilton Incident är producerad av Kristina Åberg för ATMO efter ett manus av Tarik Saleh i en samproduktion mellan Sverige, Danmark och Tyskland, med stöd från bland andra Svenska Filminstitutet, Danska Filminstitutet och Eurimages. Svenska samproducenter är Film i Väst, Sveriges Television, Nordsvensk Filmunderhållning, Chimney och Scanbox Entertainment.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Frankrike, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 50
  • Sida 51
  • Sida 52
  • Sida 53
  • Sida 54
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in