
Neil Young tar tydlig ställning mot vapen och för lagar som begränsar tillgången till vapen.
Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
by Redaktionen

Neil Young tar tydlig ställning mot vapen och för lagar som begränsar tillgången till vapen.
by Redaktionen

Den så sargade Svenska Akademien har tagit ett litet steg mot normalisering, ut ur krisen. Två nya ledamöter har valts in, rapporterade medier den 5 oktober 2018. Poe
Juristen Eric M Runesson är den andra av två nya ledamöterna. Han tilldelas stol nummer ett och han är den enda ledamoten utan litterär bakgrund.
Jila Mossaed Föddes i Teheran 1948. Sedan 1986 är hon bosatt i Sverige och har givit ut sex diktsamlingar på svenska. På persiska har hon publicerat både diktsamlingar och romaner.
Jila Mossaed tilldelas stol nummer 15.
– Det känns överraskande och hedrande. Det var inget jag förväntade mig. Jag är en enkel poet som älskar litteraturen, säger hon till Svenska Dagbladet om det nya uppdraget.
Det är lite sorgligt att det inte går att få tag på någon av hennes böcker i Sverige just nu. Vid en sökning bland bokförlag och hos Tranan bokförlag är samtliga av hennes böcker slutsålda eller finns inte att beställa. Det enda som går att få tag på är de antologier där hon medverkar bland flera andra författare och skribenter, som Nyliberal ordlista.

Krilon
Efter romantriologin av Eyvind Johnson
Dramatisering av Joakim Sten
Regi Carolina Frände
Premiär 17 augusti 2018 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern
Vad kan mänskligheten göra för motstånd när stöveltrampen från det omänskliga närmar sig? Eyvind Johnsons romantrilogi utspelar sig i Sverige under andra världskriget. Både Danmark och Norge var ockuperade av de tyska nazisterna och Sverige upprätthåll en neutralitetspolitik som stod under stark press. Det är oroväckande hur aktuell situationen känns.
Premiärföreställningen fick stående ovationerna och det var välförtjänst. Trots att föreställningen är nästan fem timmar lång känns det aldrig seg eller för utdragen.
Manusförfattare och regissör har valt att rama in uppsättningen av ytterligare en berättelse: att spela upp föreställningen som om den vore en provföreställningen med en granskningsnämnd närvarande i publiken och att det görs i en tid då censurförhållanden införts i Sverige: en teateruppsättning får inte innehålla något politiskt och nu har skådespelare och övriga scenkonst-arbetare att se till att hålla sig inom rådande riktlinjer. Spelet av berättelsen ur romanen avbryts därför av och till av diskussioner mellan scenarbetare och mitt i alltihop bryts det hela och regissören kallas till teaterledningen.
Denna metateater som ram förstärker frågeställningarna om vad konst/kultur är och om motstånd mot fascism och motstånd mot censur och knyter frågorna ännu tätare till vår tid. Det hade dock inte behövs för berättelsen håller bra nog för att få publiken att ta till sig ämnet. Däremot gör metateatern att det blir en bra krydda av fars och komedi som jag känner gör att föreställningen aldrig känns så lång som den i tid faktiskt är.
Skådespelarna genomför med bravur denna maratonföreställning som är skrämmande välplacerad i tiden. Att göra scen av en romantrilogi är ingen lätt utmaning. En roman innehåller så mycket – att göra på det här sättet ger ändå berättelsen rättvisa. Vi får följa flera olika livsöden och samtidigt behålls den stora grundfrågan och kulturens motstånd mot diktatur. Scenografin förstärker regissörens val av hur dramat ska förmedlas. Scenbilder är medveten rörig med lättflyttade delar som plakat som blir träd, husfasader, en dörr, en hög med stolar.
Eyvind Johnsons trilogi om mäklaren Johannes Krilon: Grupp Krilon, Krilons resa och Krilon själv, bygger på totalt 1-800 sidor. Krilonsviten kallas ofta motståndsromanerna. Eyvind Johnson skrev dem under tidigt 1940-tal, mitt under brinnande världskrig, när inget ännu var avgjort. Nazismen var på frammarsch. Likaså fascismen, och i Sverige svarade man med att föra neutralitetspolitik. Mot allt detta gjorde Eyvind Johnson motstånd genom fastighetsmäklaren Johannes Krilon.
Carolina Frände, regissör säger om uppsättningen i ett pressmeddelande:
– Krilon handlar om hur lätt det är att överge – och vad som krävs för att stå kvar vid – sina demokratiska värderingar när totalitärt språkbruk, manipulation och förtryckarmekanismer normaliseras. Johnsons berättelse blir avstampet för en föreställning som rör sig i ett helt samtida, mycket skrämmande, samhällsklimat. Inför valet 2014 arbetade vi med Ansvaret är vårt/Tingsten. Krilon blir en sorts uppföljande imperativ inför årets val, säger Carolina Frände.
Övrig produktion:
Scenografi Jenny Kronberg
Kostym Elin Hallberg
Ljus Karl Svensson
Mask Erika Nicklasson
Komposition och ljud Patrik Patsy Lassbo
Koreografi Anna Ståhl
Dramaturg Åsa Lindholm
MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Krilon Pablo Leiva Wenger
Hovall Angelika Prick
Olesén m.fl Emil Almén
Lydia m.fl Tove Edfeldt
Cedin m.fl Simon Rodriguez
Odenarp m.fl Peter Gardiner
Minning m.fl Anders Johannisson
Verolyg m.fl Astrid Kakuli
Ombudet m.fl Robin Keller
Segel m.fl Eva Rexed
Berättaren Maria Sundbom
Frid m.fl Lotti Törnros
–
Barnstatist Frances Vogel och Noomi Blomme Stahlhammer
by Redaktionen

Titel: 3 Århundradets kulturkatastrof!
Författare: Per Josephson
Förlag: FÖRLAGET
ISBN: 978-91-88857-32-3
Bara titeln får nog många att vakna till och inse att katastrofer, och intriger i kulturvärlden, ingalunda hör den egna tiden till – Svenska Akademien, MeToo och ”Kulturprofilen” ligger nära till hands att tänka på i sammanhanget. Men ”3 Århundradets kulturkatastrof” rör ett helt annat sammanhang.
Tiden är det sena 1800-talet, platsen är Wien. Händelserna utspelar sig under La Belle Epoque, den sköna tiden – för konsten och de rika, mäktiga. Snart ska deras värld gå under i krig, revolutioner och reformer för massorna. Det finns något spännande i den här tiden i sig, så många gånger skildrad i litteratur och film att det närmast blivit en egen genre där karaktärerna rör sig i vackra kostymer mot undergången, den annalkande katastrofen.
Det som i boken benämns århundradets kulturkatastrof är ödeläggelsen av Ringtheater i Wien, brandkatastrofen är 1881 då operahuset brinner ner till grunden. Skam till sägandes var jag tvungen att googla för att se om det hänt på riktigt och jo, det är ett faktum: ”Der Ringtheaterbrand in Wien am 8. Dezember 1881 var eine der größten Brandkatastrophen…”
visar första träffen som är från tyskspråkiga Wikipedia.
Också romanens personskildringar är baserade på människor som verkligen levt, bland dem skådespelaren Sarah Bernhardt, jugendkonstnären Alfons Mucha och kompositören Giacomo Puccini. Handlingen rör sig mot branden där 449 människor miste livet i operahuset vid framförandet av Beethovens 5:e pianokonsert, ”Kejsarkonserten”.
”3 Århundradets kulturkatastrof!” är en annorlunda bok redan i att den av förlaget kategoriseras som en operaroman. Den vimlar av detaljer, sammanträffanden och referenser som på olika vis leder till den fruktansvärda tragedi som kom att påverka operahus i hela världen. Men det blir inte överlastat, tvärtom väcker den nyfikenhet att veta mer om tiden och opera.

Att Svenska Akademien behöver förändras och anpassas efter den tid vi lever i är väl rätt uppenbart för de flesta. Kanske inte för akademiledamoten Horace Engdahl. Om de rapporter vi fått via medier och hur han själv agerat och uttalat sig inför medier har han ju både hyllat den så kallade kulturprofilen som en mängd kvinnor vittnat om ha sexuellt trakasserat dem och dessutom har Horace Engdahl tydligt varit emot att Akademiens affärer granskas. Han ville till exempel stoppa den granskning som en advokatbyrå fick i uppdrag att göra: en granskning som visade att jäv förekommit.
Nu uppmanas Horace Engdahl att avgå av Sara Danius, Kjell Espmark och Peter Englund. Dessa tre har tidigare lämnat Svenska Akademien men är beredda att komma tillbaka och hjälpa till att bygga upp institutionen om Engdahl avgår.
Efter alla avhopp har Akademien när detta skrivs tio ledamöter. För att ens kunna välja in nya ledamöter krävs det tolv ledamöter. Om Horace Engdahl avgår och dessa tre återkommer blir det ju tolv.
Det är inte vilka tre ledamöter som helst som nu uppmanar Horace Engdahl att avgå. De tre har stort förtroende bland allmänheten, det kan jag konstatera.
Sara Danius, Kjell Espmark och Peter Englund lämnade sitt förslag i ett brev till Akademien den 22 maj 2018. Kopior av brevet lämnades också till Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.