Fotografiska

Fotografiska öppnar Anton Corbijn-utställning

13 januari, 2012 by Jonatan Södergren

Fotografiska inviger det nya året med Anton Corbijns senaste projekt Inwards and Onwards. Kulturbloggen fick ta del av den spännande utställningen i samband med en pressfrukost där den inflytelserika fotografen närvarade.

Anton Corbijn är känd för sina distinkta, svart-vita analoga bilder som skapat den identitet som gjort band som Depeche Mode, Joy Division och U2 så stilbildande. Under 80- och 90-talet regisserade han flera klassiska musikvideos, på senare år har han ägnat sig åt långfilmer. Debuten som långfilmsregissör kom med Control 2007. Filmen handlade om Ian Curtis från Joy Division och vann pris som bästa europeiska film vid Cannes filmfestival.

På Inwards and Onwards har Corbijn porträtterat personer som fascinerat och berört honom. Förutom artister som Tom Waits, PJ Harvey och Mick Jagger har Corbijn fotograferat konstnärer som Gerhard Richter, Richard Prince och Damien Hirst och politiska förgrundsgestalter som Al Gore och Nelson Mandela.

– Jag är fascinerad av de konstnärer jag valt att porträttera i Inwards and Onwards och nu är jag även imponerad av dem som människor. Deras konfrontation med den vita, rena canvasen skapade ett starkt uttryck, ofta något som reflekterade en kamp, säger Anton Corbijn.

Utställningen består av 36 bilder som samtliga visar på en känsla av spontanitet. Corbijn förklarade själv att fotograferingen på senare år blivit något av en hobby och att han står inför ett vägskäl – om han ska fortsätta regissera filmer eller börja fotografera mer ”professionellt”.

Inwards and Onwards öppnar den 14:e januari och håller på fram till och med 15:e april 2012.

Margaret M. de Lange på Fotografiska: Den ständigt närvarande ensamheten

8 december, 2011 by Redaktionen

Surrounded By No One av Margaret M. de Lange
8 december – 4 mars 2012
Fotografiska i Stockholm

Den ständigt närvarande ensamheten är en bra rubrik på utställningen Surrounded By No One av den norska fotografen Margaret M. de Lange som visas på Fotografiska i Stockholm från den 8 december.
Det är en serie bilder tagna under tre års tid. Bilderna föreställer de människor som hon har mött: det är bekanta, vänner, familj och främlingar.

Vid första anblick verkar bilderna inte ha någon självklar koppling till varandra, bilderna rymmer ett brett spektrum av motiv. Det är mycket naket, det är mycket ärr, det är mycket död och tomma blickar.

Jag hör att en del av de andra besökarna inför några av fotografierna blir äcklade och upprörda. Bilderna är uttrycksfulla och väcker associationer och tankar, men det är mycket lite som jag som betraktare får veta om människorna och djuren på bilderna. Deras historia förblir okänd och jag förstår att det är så de Lange vill ha det. Själv uppger hon att hon tagit bilderna utan att i ögonblicket reflektera över deras innebörd.

Slumpmässigt har hon skildrat sin omgivning. Genom de närgångna porträtten upplever de Lange att hon även utlämnar sig själv. Fotografierna blir ett slags självporträtt, genom fotografierna speglas hon själv.

Ett centralt tema, som utställningens titel anger, är ensamhet. Blickarna talar om ensamhet och utsatthet, även i de bilder då andra människor är nära inpå. Jag finner tecken på denna ensamhet i de flesta av bilderna, kanske i alla förutom en. En av fotografierna sticker ut bland de övriga, det är ett närgånget och suddigt fotografi av två människor som kysser varandra. Det är annorlunda för att de båda avbildade är till synes helt upptagna av den andres närvaro och verkar omedvetna om kameran. Kanske är det för att detta fotografi är det första som jag såg från utställningen, men till en början såg jag enbart värme i bilden, inte ett spår av ensamhet. Efter att ha gått ett varv i salen och återgick till bilden fann jag plötsligt även denna bild vara kuslig och rå.

Bristen på bakgrundshistorier till de avbildade personerna stör mig inte. Det är skönt att få låta fantasin vandra fritt. Bristen på förklaringar gör att bildernas innebörd bestäms av betraktaren. På sätt och vis blir de ett självporträtt av vem som helst som betraktar dem.

Text: Sigrid Abenius

Mer om utställningen på Fotografiskas hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Fotografiska, foto, konst, Margaret M. de Lange

Från pressfrukost med Edward Burtynsky inför hans utställning på Fotografiska

20 april, 2011 by Rosemari Södergren

Highway #1 © Edward Burtynsky, courtesy Stefan Röpke, Köln / Flowers, London / Nicholas Metivier, Toronto

Om en utomjording kom till vår planet jorden och skulle återge den i bilder: kanske skulle det bli något liknande de foton som de Edward Burtynsky visar upp i sin kommande utställning på Fotografiska. Han har fångar människans ingrepp i vår natur. Vad vi kan utveckla och bygga på grund av oljan men också vilka ingrepp detta gör på vår natur.

Det började med att han var fängslad av människans tekniska framsteg och allt som kan tillverkas och byggas med oljan som utgångspunkt.
– Jag har jobbat i en gruva i norra Kanada och jag såg vad vi tar från naturen och hur vi förändrar den, berättade han.

Edward Burtynsky, mångfaldigt prisbelönad fotograf, är en medelålders man från Kanada.
– I mitt hemland har vi mycket orörd natur – det finns i botten hos mig, att jag vet hur orörd natur kan se ut, sade han under en pressfrukost inför utställningen som öppnar under påskhelgen, 22 april.

Det var en pressfrukost i påskens tecken med gula runda kakor tillsammans med frukostmackorna, levande stearinljus och en lokal i dunkelt mörker, så det var inte helt lätt för fotografer att ta bild på Burtynsky när han talade. Lite lustigt att sitta i halvmörkret på en pressträff när det var vårljus utanför.

Burtynskys bilder visar stadsmiljöer, motorvägar, oljeplattformar, bilkyrkogårdar med bildäck – allt fotograferat konstnärligt och med enorm kunskap om fotokonsten och med stor känsla för detaljer. Utställningen innehåller bilder från olika länder: Bangladesh, Azerbadjan, USA …
Vi ser människor i Bangladesh som jobbar barfota i olja upp till knähöjd. Vi ser människor i USA som samlas för speedwaytävlingar.

Jet Engines © Edward Burtynsky, courtesy Stefan Röpke, Köln / Flowers, London / Nicholas Metivier, Toronto

Utställningen är en skrämmande och samtidigt vacker resa som visar hur oljan driver vår värld men samtidigt förgör den.

Fotografierna, bilderna, är fotograferade oerhört stilfullt, liksom objektivt och inte fördömande. Att ta ställning överlåter Burtynsky åt betraktaren.

De allra, allra starkaste bilderna går inte att värja sig emot: bilderna han tagit från en helikopter på oljekatastrofen utanför Kaliforniens kust, BP:s oljeutsläpp i Mexikanska golfen i april 2010, den värsta oljeläckan i USA:s historia. Burtynsky var på plats och dokumenterade katastrofen, från branden på oljeplattformen Deep Water Horizon till de 4,9 miljoner fat olja som läckte ut i havet. En av bilderna är så skrämmande: där vi ser oljeplattformen och hela havet runt om är fyllt av vågor i kolsvart olja.

– All världens medborgare använder olja – och mycket dessutom. 1997 slog det mig att det landskap jag fotograferat i över tjugo år har en nära koppling till upptäckten av olja och dess användning. De tio kommande åren ägnade jag därför åt en genomlysning av oljan, berättar Edward Burtynsky i pressmaterialet.

Mer om utställningen Burtynsky/Oil på Fotografiskas hemsida.

Bilder från utställningen:

Oil Spill #5 Q4000 Drilling Platform, Gulf of Mexico, June 24, 2010 © Edward Burtynsky, courtesy Stefan Röpke, Köln / Flowers, London / Nicholas Metivier, Toronto

Oil Fields #19a & #19b © Edward Burtynsky, courtesy Stefan Röpke, Köln / Flowers, London / Nicholas Metivier, Toronto

Oxford Tire Pile #2 © Edward Burtynsky, courtesy Stefan Röpke, Köln / Flowers, London / Nicholas Metivier, Toronto

Ship Breaking #13 © Edward Burtynsky, courtesy Stefan Röpke, Köln / Flowers, London / Nicholas Metivier, Toronto

Relaterat: Stockholm Fria Tidning

Läs även andra bloggares åsikter om Edward Burtynsky, Burtynsky Oil, Fotografiska, olja, miljö, samhälle, konst, foto, kultur

Bilder av Patti Smiths vän Robert Mapplethorpe i stor retrospektiv utställning på Fotografiska

14 april, 2011 by Redaktionen

"Ken Moody and Robert Sherman, 1984, © Robert Mapplethorpe Foundation. Used by permission."

Fotograflegenden Robert Mapplethorpe var nära vän med Patti Smith. När han låg för döden lovade Patti Smith att skriva en bok om deras berättelse, om deras liv tillsammans som unga i New York. Nu får vi chansen att från 17 juni till 2 oktober se ett urval av hans fantastiska bilder på Fotografiska.

Ett pressmeddelande berättar:

Robert Mapplethorpe är av många ansedd som en av 1900-talets mest betydelsefulla fotografer. I en omfattande retrospektiv utställning över hans konstnärskap kommer Fotografiska presentera Mapplethorpe för ytterligare generationer av betraktare och redan frälsta. Nära 200 verk visas, varav många aldrig tidigare gått att se i Sverige.

Robert Mapplethorpe har i sina verk hämtat mycket inspiration från antikens och renässansens statyer. Detta förankrade Mapplethorpe i sin egen tid och kultur: New Yorks gayvärld på 1980-talet. Resultatet är ett mycket finlemmat porträtterande, ofta föreställandes nakna muskulösa män, sköra orkidéer och liljor, samt celebriteter såsom Debbie Harry, Peter Gabriel och Grace Jones.

– Robert Mapplethorpes verk bygger på samma formalistiska estetik oavsett om de är provocerande eller inte i sitt uttryck. Han har lämnat efter sig ett oerhört kraftfullt konstnärligt arv, säger Michelle Marie Roy, Curator på Fotografiska.

Med den stora retrospektiva utställningen fyller Fotografiska huset till bredden. Bredvid Robert Mapplethorpe kommer det gå att se den kinesiske konstnären Liu Bolin – The Invisible Man – som i en protest mot hur staten Kina censurerar sina konstnärer, bokstavligen målar in sig själv i sina bilder. Samtidigt går det att se en installation av Eleanor Coppola som innehåller över 600 halmbalar. I installationen återskapar Eleanor Coppola en minnesceremoni som genomfördes under hennes sorgearbete efter att sonen Gian-Carlo avled i en båtolycka 1986.

Robert Mapplethorpes bilder är kända för att chockera betraktaren och kommer säkerligen chockera även nya generationer av betraktare. För ARTnews berättar Mapplethorpe i slutet av 1988 att han inte gillar ordet ”chockera”. Som konstnär letar han efter det oväntade – saker som han aldrig förut sett – och när det oväntade sker har han en skyldighet att fotografera det.

– Man ska inte behöva åka till Berlin eller Paris för att se Robert Mapplethorpes fantastiska fotografier, säger Per Broman, grundare av Fotografiska.

Om Robert Mapplethorpe:
Robert Mapplethorpe, född 4 november 1946 i Floral Park, Queens, New York, död 9 mars 1989 i Boston Massachussetts, är en legendarisk amerikansk fotograf. Robert Mapplethorpe börjar studera teckning, måleri och skulptur vid Pratt Institute i Brooklyn 1963. Han skaffar sig en polariodkamera 1970 för att ta bilder att ha med i kollage han då gör. Samma år flyttar han in i det mytomspunna Chelsea Hotel där han lever sida vid sida med många av vår tids stora artister och konstnärer. Patti Smith, Bob Dylan, Andy Warhol och Janis Joplin, för att bara nämna några.

I mitten av 1970-talet skaffar Mapplethorpe en mellanformatskamera av det svenska märket Hasselblad. Han börjar fotografera vänner och bekanta, såsom konstnärer, kompositörer och folk ur societeten. På 1980-talet finslipar han sin estetik och börjar fotografera nakna män och kvinnor inspirerad av statyer från antiken och renässansen.

Robert Mapplethorpe är idag ansedd som en av 1900-talets stora konstnärer.

Om The Mapplethorpe Foundation:
Robert Mapplethorpe etablerade tio månader före sin död den icke-vinstdrivande stiftelsen Robert Mapplethorpe Foundation som äger rättigheterna till hans konstnärliga arv. Mapplethorpe gjorde dettta för att skydda sina verk, för att hans kreativa vision skulle leva vidare, och för att främja de frågor han brann för. Stiftelsens huvuduppdrag är att främja erkännandet av fotografi som en konstform likvärdig måleri och skulptur. Under de sista veckorna av sitt liv lade Robert Mapplethorpe till ytterligare ett mandat, att stiftelsen skulle stödja medicinsk forskning inom områdena hiv och aids.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Robert Mapplethorpe, foto, Fotografiska

Kulturbloggen från pressträff med Albert Watson som ställer ut på Fotografiska

25 mars, 2011 by Rosemari Södergren

En leopard och Mick Jagger flyter in i varandra i bilden. Det är ett berömt foto, taget av den legendariska fotografen Albert Watson.
Den bilden är tagen analogt och inte skapat efteråt i något bildprogram. Det berättade Albert Watson när han träffade medier på en pressträff inför öppningen av hans utställning på Fotografiska i Stockholm, som har premiär fredag 25 mars.

– Jag tog en filmrulle med ansiktet på leoparden och sedan använde jag samma filmrulle när jag tog porträtt på Mick Jagger. På fyra av rutorna flöt gepardens ansikte och Mick Jagger ihop så bra att de fungerade som en bild, berättade Albert Watson.

Albert Watson startade sin skapande karriär som grafisk designer och filmare. När han sedan fick en kamera i handen kände han starkt att det var hans favoritsätt att uttrycka sig. Det märks så tydligt i hans bilder att han har denna tredelade bakgrund, hans bilder är så mycket: de är desajnade, de utstrålar film, de är fotografiska verk och de har dessutom något att säga. Albert Watson är aldrig neutral, hans bilder har samhällskritik och lämnar aldrig betraktaren oberörd.

Han är fascinerande för att hans värld av bilder sträcker sig över alla genrer och tekniker, han går inte att placera in ett fack. Även om han fotograferat många kända människor har han också fotograferat dokumentärt och skildrar vanliga människor. Som när han varit i Marocko och skildrat människor där, då valde han att därefter bege sig till Las Vegas för att fotografera en värld som står i hur stor kontrast som det går gentemot det strikta livet för slöj- och burkbeklädda kvinnorna i den muslimska världen.

– Inför utställningen i Stockholm vill jag att besökarna ska bli överraskade. Det blir en stökig men spännande presentation av mitt liv som fotograf, helt i avsaknad av någon kronologisk ordning, berättar Albert Watson.

Han har fotograferat det mesta, från glamourösa porträtt av Naomi Campbell, Mick Jagger och Jack Nicholson till dokumentära omvärldsskildringar i böcker om Marocko och Las Vegas. Från färg till svartvitt, från dödsdömda fångar i Louisiana till annonskampanjer för Chanel och Levi´s.

– Inkonsekvensen är min konsekvens, sade han på pressträffen. Och då gäller det både val av projekt som objekt som fotograferas.

Albert Watson är från Skottland, han föddes 1942 och har mer än 200 Vogueomslag och 650 reklamkampanjer bakom sig. Han slog igenom 1973 med ett svartvitt porträtt av regissören Alfred Hitchcock som håller en plockad gås, fotograferad för en utgåva inför jul av modetidningen Harper´s Bazaar.

Mer om Albert Watson på Fotografiska:

För den bredare publiken blev Watson ett namn med boken Cyclops (namnet syftar till att han saknar synen på ena ögat). Den släpptes 1997 och imponerar med sin detaljkänsla och tekniska perfektion. Vid sidan av Hitchcockporträttet är bilden av en ung Kate Moss en av Watsons mest legendariska. Moss plåtades för tyska Vogue, naken på ett hustak, i början av sin karriär, bara 17 år gammal. Bilden togs i naturligt ljus i Marrakech 1993. År 2007 såldes bilden för 100 000 dollar på auktion på Christie’s i London. Utställningen på Fotografiska är ett retrospektiv av Albert Watsons klassiska porträtt, landskapsbilder och hans färgstarka modebilder.

Vid sidan av de kommersiella uppdragen har Watson alltid ägnat mycket tid åt sina privata fotoprojekt. Han har publicerat ett antal fotoböcker: Cyclops (1994), Maroc (1998) och en retrospektiv bok kallad Albert Watson (1997). Under 2010 utkom en bok om Watsons Las Vegas-projekt, Strip Search samt en modebok, UFO: Unified Fashion Objectives.

Fotoindustrins bibel Photo District News har utsett Watson till en av de tjugo mest inflytelserika fotograferna någonsin. Han har vunnit många priser och ut märkelser och har haft soloutställ ningar på några av världens mest framstående museer, exempelvis Galleria d’Arte Moderna i Milano, Kunst Haus Wien och FotoMuseum i Antwerpen.

The God Sign, Route 15, Las Vegas, 2001 © Albert Watson

Monkey With Gun, New York City, 1992 © Albert Watson

Kate Moss, Marrakech, 1993 © Albert Watson

Albert Watson, foto: Linnea Hedlin

Bildcredits på bild överst: Mick Jagger, Los Angeles, 1992 © Albert Watson
Bildcredits bilder i texten: Halima Ben Taj, Essaouira, Morocco, 1998 © Albert Watson och Alfred Hitchcock, Los Angeles, 1973 © Albert Watson

Läs även andra bloggares åsikter om Fotografiska, pressträff, Albert Watson, bilder, foto, Mick Jagger, Kate Moss

Fotografiska

Footer

Om oss