Dramaten

Suzanne Osten, Hamlet och Pussy Riot – ett urval av vad Dramaten satsar på 2016

19 augusti, 2015 by Redaktionen

Suzanne Osten gästar Dramaten för första gången med David Grossmans litterära verk Fallen ur tiden. Jenny Andreasson regisserar Hamlet med Hamadi Khemiri och Nina Zanjani som Hamlet och Ofelia, historien om Pussy Riot blir pjäs på Unga Dramaten och succéerna Fanny och Alexander och Hans och Greta får nypremiär.

Axplock ur Dramatens program 2016:

Fallen ur tiden
av David Grossman
Regissören Suzanne Osten sätter upp David Grossmans hyllade Fallen ur tiden. Uppsättningen är en del av Bergmanfestivalen 2016, premiär den 27 augusti.

Fallen ur tiden gavs ut 2014 och tar sin utgångspunkt i David Grossmans sorg efter att ha förlorat sin 21-årige son i krig.
– Det är en otroligt stark dramatisk text skriven i bokform, som jag är väldigt glad att få arbeta med. Det är också lyxigt att få arbeta med en levande dramatiker, så att man kan fråga och diskutera under arbetets gång, säger Suzanne Osten.

Detta är första gången Suzanne Osten arbetar på Dramaten.
– Jag sökte faktiskt jobb på Dramaten 1967, som regiassistent till Alf Sjöberg. Det var Erland Josephson som intervjuade mig, men jag fick inte jobbet, säger Suzanne Osten.
I bearbetning av Erik Uddenberg.
Premiär 27 augusti 2016, Elverket

Hamlet
av William Shakespeare
Dramaten ger Shakespeares Hamlet i regi av Jenny Andreasson, premiär 16 januari 2016 på Stora scenen. Hamadi Khemiri gör titelrollen och Nina Zanjani gör rollen som Ofelia.

– Vi lever i en tid då det inte är svårt att få en känsla av att allt kommer att bli värre, mycket värre, innan det blir bättre. Hamlet fångar den känslan av hur avgrunden akut öppnar sig, på ett både samhälleligt och existentiellt plan. Hamlets handlingsförlamning är både absurd och plågsamt igenkännbar, säger Jenny Andreasson.

Jenny Andreasson regisserar i vanliga fall enbart kvinnliga dramatiker, men nu tar hon sig an en manlig dramatiker och teaterhistoriens största klassiker. Hon gör det under det stora jubileumsåret för Shakespeare, 400 år efter hans död. Pjäsens humor och svärta lyfts fram i en kontrastrik och rytmisk uppsättning med scenografi av Marika Feinsilber och koreografi av Dorte Olesen. I Jenny Andreassons version är Horatio borta, Ofelia stjäl repliker, hovet gästas av en feministisk teatergrupp och Hamlets mamma har gift om sig med en man nära Hamlets egen ålder. Sorg och dödslängtan trängs med manipulativ maktkamp och febriga överlevnadsstrategier.

Medverkande Hamadi Khemiri, Nina Zanjani, Lotta Tejle, Danilo Bejarano, Andreas T Olsson, Eric Stern, Michael Jonsson, Emma Broomé m fl
Regi Jenny Andreasson
Scenografi Marika Feinsilber
Koreografi Dorte Olesen
Ljus Erik Berglund
Premiär 16 januari 2016, Stora scenen

Pussy Riot – en punkbön
av Irena Kraus baserad på Masha Gessens bok ” Ord kan krossa betong”
Unga Dramaten sätter upp en pjäs om den ryska punk- och aktivistgruppen Pussy Riot, som blev världskänd efter att ha blivit fängslade i samband med en regimkritisk aktion i Kristus Frälsarens katedral i Moskva 2012. En pjäs om tre unga ryska kvinnors gemenskap, feministiska uppror och rebelliska konst. Om priset de tvingas betala i kampen för yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Pussy Riot – en punkbön av Irena Kraus är baserad på den ryskamerikanska journalisten Masha Gessens bok Ord kan krossa betong. Irena Kraus har nyligen dramatiserat Utvandrarna för Dramaten. Regisserar gör Malin Stenberg som på Dramaten tidigare satt upp bland annat Askungen, Mannen i ormskinnsjackan och Vargtimmen.
Regi Malin Stenberg
Premiär 5 feb 2016, Målarsalen

Den e vi
I december är det premiär för föreställningen Den e vi – med texter av bland andra rapparna Raymond Peroti (Blues), Maxida Märak och Karwan Faraj. Texterna är baserade på verkliga berättelser från ungdomar runt om i Sverige. Föreställningen är ett samarbete mellan Teater Fryshuset och Dramaten.

Den e vi är en teaterföreställning som bygger på ungdomars verkliga berättelser om utanförskapets hårda klimat, från små bruksorter och förorter i södra Sverige till samiska byar i norr. Den e vi belyser utmaningarna och kampen för att överleva vardagen i utanförskapets skugga. Den e vi förmedlar såväl mörker som hopp, förtvivlan som mod, men främst av allt stolthet.

Uppsättningen får urpremiär på Dramaten och kommer sedan även att turnera runt i Sverige. På varje ort kommer en lokalt framsprungen artist att medverka.

Föreställningen innehåller musik av Ison & Fille.

Projektet möjliggörs av Svenska Postkodlotteriet. Biljettsläpp onsdag 19 augusti.

Medverkande David Book, Karim Carlsson, Shada-Helin Sulhav
Regi Ulf Stenberg, Emil Rosén Adsten
Texter av Raymond Peroti, Maxida Märak, Karwan Faraj, Sara Sharifi och Mischa Snicker
Urpremiär 4 december, Lilla scenen

Fanny och Alexander
av Ingmar Bergman
Stefan Larssons succéuppsättning av Ingmar Bergmans Fanny och Alexander får nypremiär på Stora scenen. Den hade ursprungligen premiär i februari 2012. Rollen som farmor Helena Ekdahl görs nu av Irene Lindh.
I rollerna Irene Lindh, Livia Millhagen, Hans Klinga, Thomas Hanzon, Bengt CW Carlsson, Pontus Gustafsson, Ellen Jelinek, Reuben Sallmander, Kristina Törnqvist, Kicki Bramberg, Stefan Larsson, Basia Frydman, Tanja Lorentzon m fl
Bearbetning och regi Stefan Larsson
Nypremiär 17 nov, Stora scenen

Hans och Greta
av Martina Montelius
Den hyllade och tidigare helt utsålda barnteaterföreställningen Hans och Greta får nypremiär. Martina Montelius version av Bröderna Grimms klassiska saga är osentimental, rolig och lite kuslig. En berättelse om att växa upp utan pengar till glass på utflykten, om syskonskap och om hur beroende föräldrar är av sina barn.
Medverkande Maia Hansson Bergqvist, Karin Bengtsson, Rasmus Luthander, Eric Stern
Regi Sally Palmquist Procopé
Nypremiär 27 februari 2016, Elverket

Premiärer och nypremiärer
Klanen Premiär 13 augusti 2015, Lilla scenen
Vildanden, Åter 20 augusti, Lilla scenen
Och ge oss skuggorna Premiär 22 augusti, Stora scenen
Trettondagsafton Åter 26 augusti 2015, Stora scenen
Liv Strömquist tänker på dig Nypremiär27 augusti, Lilla scenen
Skuggland Nypremiär 2 september 2015, Lejonkulan
Maria Stuart Premiär 3 september, Stora scenen
Tigern Sverigepremiär 4 september, Lilla scenen
Beckomberga Urpremiär 12 september 2015, Elverket
Mens – the musical Urpremiär 18 september 2015, Unga Dramaten/Målarsalen
Rosmersholm Nypremiär 24 september 2015, Lilla Scenen
Barnet Premiär 1 oktober 2015, Lejonkulan
Potatisrebellerna Urpremiär 8 oktober, Tornrummet
Idioten Premiär 22 oktober 2015, Stora scenen
Den fjättrade Prometheus Premiär 24 oktober 2015, Elverket
Fanny och Alexander Nypremiär 17 november, Stora scenen
Marodörer Urpremiär 19 november 2015, Lilla scenen
≈ [ungefär lika med] Nypremiär16 december 2015, Lilla scenen
Utvandrarna Nypremiär 5 mars 2016, Stora scenen

Dramaten&
Dramaten& fokuserar under hösten på temat integritet.

Spoken word 5 och 6 oktober, Lilla scenen
Romsk höst, samtalsserie under ledning av Lawen Mohtadi och Josette Bushell-Mingo, 5 oktober, 12 oktober, 9 november, Marmorfoajén,
Kertész vittnesmål, 11 oktober, Målarsalen
Den e vi, urpremiär 4 december, Lilla scenen
Lunchpoesi och livemusik, 4 september, 9 oktober, 22 oktober, 27 november och 4 december, Lejonkulans foajé
Kärleken kommer att skilja oss åt, nypremiär 5 maj 2016, Elverket

Övrigt
Människans scen, dramatik och miljöforskning i unikt möte, redovisas 7 december, Lilla scenen

Klanen på Dramaten ger en engagerande inblick i situationen för en döv människa

14 augusti, 2015 by Rosemari Södergren

Klanen
Av Nina Raine
Regi Nina Raine
Översättning Lolo Amble
Scenografi Jan Lundberg
Kostym Kajsa Larsson
Ljus Magnus Pettersson
Peruk och mask Nathalie Pujol

På scenen står ett enkelt ovalt bord och sex stolar, ett piano och i bakgrunden syns ett gigantiskt målat träd, uråldrigt. En familj med tre vuxna barn samlas för att äta middag. Ena sonen, Billy, har kommit hem från universitetet, medan de andra två, sonen Daniel och dottern Ruth bor hemma och borde snart flytta hemifrån enligt pappan.

Familjen diskuterar ivrigt mycket och högljutt och ofta rätt aggressivt. Familjen balanserar kanske på gränsen till vad som brukar kallas dysfunktionell. Fast jag är skeptisk till det begreppet. Det bygger på illusionen att de finns ett lagom som är normalt och konfliktfritt. Låt oss säga att det är en galen familj där diskussionerna går i höga vågor.

Efter en stund märker vi dock en sak. Billy sitter som i en egen bubbla, ingen talar till honom, Billy slevar i sig maten och ler. När han någon gång frågar vad de talar om svarar de bara överslätande: inget särskilt. Billy är döv sedan födseln. Han kan tala med en stel röst där han har svårt med konsonanter. Han kan förstå när någon talar om de talar lite långsammare, för han är duktig på att läsa på läpparna. Det har varit hans sätt att klara sig överhuvudtaget. Hans föräldrar, Beth och Christopher, har bestämt att Billy inte ska lära sig teckenspråk, för då skulle han associera sig själv till döv. Han är mycket mer än döv, han är inte sitt funktionshinder, menar de.
Så möter Billy kärleken i Sylvia, som är uppväxt i en döv familj och på väg att bli helt döv. Sylvia behärskar teckenspråk oändligt bra. Hon lär Billy teckenspråket och sakta men säkert öppnas en helt ny värld för Billy där han kan kommunicera med människor.

Under första halvan av föreställningen, fram till paus, puttrade handlingen på i gamska lugnt mak, där var ingen stor dramatik, inte några jättekonflikter men i andra halvan brakade allt lös och ställdes mot sin spets. En sidoberättelse som kändes lite knepig till varför utvecklingen av och skildringen av Billys bror Daniel, mycket bra spelad av Christoffer Svensson, som väl aldrig gör en dålig roll. Daniel stammar och hör röster och detta utvecklas mer under andra halvan då han är rejält plågad. Vi får aldrig något svar på varför, det är som att dramatikern och regissören lämnar det till vår tolkning. Hör han röster som en följd av att han har hållit på med knark eller har han tagit till knark för att få lindring för den ångest han får av rösterna? Eller har rösterna inget alls med hans knarkande att göra? Det verkar dock som om rösterna och stamningen har med varandra att göra och om han får lindring för det ena lindras också det andra.

Det var mycket intressant att få en inblick i livet för hörselskadade. Precis som vi hörande är unika individer är varje hörselskadad en egen unik individ – och med Sylvias och Billys öden öppnas ögonen för publiken om hur det kan vara att leva utan att höra och att varje döv har sin unika situation. De scener som fångade in min uppmärksamhet allra mest just de där Billy eller Sylvia berättade om hur deras liv är. Det vill alltså såga att de mer utbildande delarna av föreställningen var mest engagerande, då var jag helt uppslukad av vad som hände på scen, vilket kanske inte är så gott betyg på dramatiken i sig. Det gör dock inget, föreställningen är absolut sevärd och det är inte lätt att förena folkbildning med god dramatik. För en form av folkbildning är det väl att öppna vår förståelse för medmänniskors liv.

Skådespelarna är duktiga och Christian Dyvik som spelar Billy är självklar i rollen. Han har spelat samma roll när dramat sattes upp på länsteatern i Örebro. Christian Dyvik är döv, vilket ju er ytterligare lager i berättelsen.

Efter urpremiären i London 2010 har ”Klanen” med stor framgång satts upp i England och USA förutom på länsteatern i Örebro. När den nu sätts upp på Dramaten regisserar Nina Raine själv, för första gången, sin pjäs.
Christoffer Svensson är, som jag redan nämnt, mycket bra i rollen som Daniel. Pontus Gustafsson spelar den ordentligt egofixerade själviska pappan Christopher som gärna lär sig kinesiska men inte kan tänka sig lära sig teckenspråk för att kunna kommunicera med sin son. Kicki Bramberg spelar den mer diplomatiske modern Beth och Emma Mehonic spelar systern Ruth som är sångerska och bär på en så stor inre osäkerhet att jag vill gå upp på scen och pusha på föräldrarna att ge henne en kram.

Ester Uddén spelar Sylvia som är blir som ett enzym som får fart på processerna familjen. Ester Uddén är en ung skådespelare, född 1989, utbildad på Teaterhögskolan i Malmö bland annat och en duktig sångerska också. Jag hoppas och tror att vi kommer att få se henne i många fler scensammanhang framöver.

Göteborgsposten berättar inför föreställningen:
Mer än en gång har den brittiska dramatikern och regissören Nina Raine fått höra att utgångspunkten i hennes rappa pjäs inte är realistisk. Frågan om varför Billys föräldrar varken lärt sig själva eller sin nu vuxne son teckenspråk löper genom hela pjäsen, och nog skulle väl ändå varje förälder till ett dövt barn se till att lära sig tala med händerna?

Inte om man får tro Nina Raine.

-J ag vet så många döva som kommer från hörande familjer där kanske en syster eller enbart pappan lärt sig teckna, men ingen annan. Sättet att tänka kring tecken har ändrat sig precis som det hela tiden kommer nya dieter, säger hon.

För övrigt kan vi se att teckenspråk kan vara en befrielse för fler än de döva. Billys bror Daniel som stammar grovt periodvis stammar inte när han talar med tecken. Jag blir riktigt nyfiken själv på teckenspråk och skulle vilja lära mig det.

Foto: Sören Vilks

Tigern – humoristiskt rumänskt drama om rädslan för det okända har premiär på Dramaten

13 augusti, 2015 by Redaktionen

Den 4 september är det Sverigepremiär för den rumänska dramatikern Gianina Carbunarius Tigern, ett humoristiskt och absurt drama om en stad som utsätts för en oväntad besökare.

Ett pressmeddelande berättar:
I den lilla europeiska staden rymmer plötsligt en tiger från den zoologiska parken. Panik och kaos utbryter och i efterhand försöker befolkningen förstå vad som egentligen hände. I sin nyskrivna pjäs Tigern, inspirerad av en verklig händelse, tar den hyllade rumänska dramatikern Gianina Carbunariu ett skarpt och humoristiskt grepp om människans rädsla för det främmande.

– Jag fascinerades av händelsen med tigerhonan och vad den säger om oss och vår rädsla för det främmande. Jag märkte snart att den så kallade främlingen räknades som det största hotet, en påhittad fara som vi enats om att vara rädda för utan att egentligen ha belägg för det. Och hur vår rädsla används mot de mest utsatta: de fattiga, immigranter, romer, de hemlösa, de psykiskt sjuka… Jag valde mockumentären som konstform för att på mitt eget sätt visa att den verkliga världen är full av surrealistiska och absurda situationer, säger Gianina Carbunariu.

Gianina Carbunariu (f 1977) är regissör och dramatiker baserad i Bukarest. Efter sina studier på universitetet för teater och film i Bukarest, startade hon tillsammans med tre andra studenter en ny teatertävling som snabbt utvecklades till en mycket intressant plattform för nya dramatiker. Hennes verk har översatts och spelats på bl a The Royal Court Theatre i London, Schaubühne Berlin, Münchner Kammerspiele och Volkstheater i Wien.

Tigern är det nystartade scenkonstkompaniet Jupither Josephsson Theater Companys första produktion. För regin står kompaniets konstnärliga ledare Sofia Jupither, mångfaldigt prisbelönad för uppsättningar på bland annat Stockholms Stadsteater, Kungliga Operan och Nationaltheatret i Oslo.

Medverkande
David Fukamachi Regnfors, Fredrik Gunnarson, Anders Hambraeus, Åsa Persson, Jonas Sjöqvist
Översättning Inger Johansson
Regi Sofia Jupither
Producent Ulrika Josephsson
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Maria Geber
Ljus Ellen Ruge
Produktion Jupither Josephsson Theatre Company i samarbete med Dramaten, Malmö Stadsteater, Folkteatern i Göteborg, Riksteatern och Örebro Länsteater.

Sverigepremiär 4 september, Lilla scenen

Nina Raine regisserar sin egen succépjäs Klanen på Dramaten

24 juli, 2015 by Redaktionen

Den 13 augusti är det premiär för brittiska dramatikern och regissören Nina Raines hyllade pjäs Klanen som hon nu regisserar själv för första gången.

Ett pressmeddelande berättar:
Klanen är en smart, rapp och rolig föreställning om tillhörighet, familj och språk.

Billy är döv, men växer upp i en familj som vägrar lära sig teckenspråk. När Billy träffar Sylvia som kan teckna öppnar sig en ny värld. Plötsligt blir han förstådd. Vilken värld tillhör han nu? De dövas eller de hörandes? Vilken familj är viktigast?

– Jag fick idén till Klanen när jag såg en dokumentär om ett dövt par där kvinnan var gravid. De ville att deras barn skulle bli dövt. Jag slogs av att det är så många känner sig, döva eller inte. Föräldrar gillar att se sina egna egenskaper i sina barn. Inte bara gener, utan värderingar, tro och till och med språk. Familjen är en klan: En klan med interna stridigheter men oerhört lojal. När jag väl började se efter upptäckte jag klaner överallt, säger Nina Raine.

I rollen som Billy ser vi Dramatendebutanten Christian Dyvik, som själv är döv. Föreställningen teckentolkas vid ett flertal tillfällen.

Klanen (Tribes) är den prisbelönta brittiska dramatikern och regissören Nina Raines debut på Dramaten. Klanen hade premiär i London 2010 och har haft stor framgång i England och USA. Klanen har vunnit flera priser, bland annat Drama Desk Award for Outstanding Play 2012 och New York Drama Critics Circle Award.

Samtal med Nina Raine och Christoffer Svensson efter föreställningen den 12 augusti, Lilla scenen. Fri entré.

Introduktion med fri entré den 19 aug och 29 okt kl 18:30-18:50, Lilla scenens foajé.

Teckentolkade föreställningar: 12 augusti (genrep), 29 augusti, 18 september, 3 oktober, 18 oktober och 29 oktober.

Medverkande
Billy Christian Dyvik
Beth Kicki Bramberg
Christopher Pontus Gustafsson
Daniel Christoffer Svensson
Ruth Emma Mehonic
Sylvia Ester Uddén

Översättning Lolo Amble
Regi Nina Raine
Scenografi Jan Lundberg
Kostym Kajsa Larsson
Ljus Magnus Pettersson
Peruk och mask Nathalie Pujol

Premiär 13 augusti 2015, Lilla scenen

Kärleken kommer att skilja oss åt på Lejonkulan

13 maj, 2015 by Jonatan Södergren

Kärleken kommer att skilja oss åt
Musik av Joy Division, översättning Sara Stridsberg
Regi: Sally Palmquist Procopé
Premiär: Lejonkulan Dramaten den 13 maj 2015

Joy Division bildades i Manchester 1976 och hann med att släppa två album innan sångaren Ian Curtis tog livet av sig 1980. Anton Corbijn har redan gjort film av deras odödliga låtskatt. Nu går pjäsen Kärleken kommer att skilja oss åt upp på Lejonkulans scen på Dramaten. Sally Palmquist Procopé står för regin och Sara Stridsberg för den starka, svenska översättningen av bandets lika vackra som råa texter.

Vad det enigmatiska postpunk-bandet ville uttrycka med sin musik, och kanske framför allt med sina texter, har vi kunnat gissa oss till utifrån vad vi sett på film och läst om i böcker. Men närmare än så kommer vi aldrig komma. Curtis tog med sig sanningen till graven. Kärleken kommer att skilja oss åt ger kanske inga nya svar, men den återger en fin och fängslande tolkning av bandets musikaliska arv.

På vad som ser ut som en catwalk som mynnar ut från en grotta sjunger en futuristisk kvintett, samtliga med blonderade frisyrer och matchande helvita kläder, upp texterna samtidigt som de något apatiskt dansar till olika situationer. De åtta låtarna blir som en enda surrealistisk musikvideo. Redan i inledande Disorder, eller Sjukdomen som de väljer att kalla den på svenska, kommer jag på mig själv med att få gåshud. Den omarbetade musiken framförs av Tonbruket. De har behållit melodierna, låtarna känns ögonblicken igen, men att arrangemangen är lite annorlunda bidrar med en suggestiv nerv.

Trots att låtarna går in i varandra blir det aldrig segt. Solitärer (Isolation) bidrar till exempel med lite humor när de fem skådespelarna samlas kring ett middagsbord och visar hur tramsigt det kan vara med mänskligt umgänge; Kontroll (She’s Lost Control) får mig snarare att tänka på schizofreni eller en bipolär person som är inne i sin maniska period än den epilepsi Ian Curtis kom i kontakt med när han skrev den, när en av kvinnorna målar ansiktet och börjar riva av sig sin blonderade peruk; och den självklara finalen med Språnget över himlen (Atmosphere), Joy Divisions kanske allra mest dramatiska låt, mynnar ut i a capella-sång. Förvänta dig inte en pjäs med en tydlig handling. Men är du ett fan av Joy Division, eller bara intresserad av att se tänkvärd musik sättas in i en kontext, så kommer du garanterat få ut någonting av denna starka föreställning.

Dramaten

Footer

Om oss