samhälle

Badhuset är rivet, men kampen är inte över. Frågorna är obesvarade och politikerna fjärmar sig allt längre från väljarna. Demokrati blir skendemokrati. Folkyttringar kallas för människor som skriker högst, ockupanter, särintressen. Folkyttringar där människor egentligen slåss för rätten att ha mötesplatser, rädda kulturbyggnader och kanske också bevara en del gammalt så att det finns något för framtidens barn är inte värt att lyssna på.

När Stadsdelesnämnden i Hägersten/Lileholmen bjuder till frågestund är det inte för att lyssna på folkyttringar eller ta till sig av debatten, utan för att tala om för medborgarna att deras uppfattningar inte är något av värde. Jag förstår nu varför borgarråden inte anser sig ha tid eller intresse av att möta sina väljare, det finns ju de meningslösa Stadsdelsnämnderna. Meningslösa så till vida att nämnderna i stort sett är utan all politisk makt. För det var vad Abut Dundar, (Folkpartiet och ordförande för Hägersten/Liljeholmens Stadsdelsförvaltning) sa klart och tydligt. Vi kommunicerar på våra villkor, vi lyssnar men det innebär inte att vi bryr oss i vad ni säger.

993 förslag till ändringar och förbättringar av det planerade bygget i Nybohov, slängdes i papperskorgen. Politikerna hade redan bestämt sig för hur det skulle se ut. Det planerade bygget på Årstafältet som skall binda ihop det beryktade Östberga med Årsta blir ett dyrhusområde där det blir en stor yta ledig som fortsätter att dela av Östberga från det mer borgligt trevliga Årsta.

Biblioteket vid Hornstull blir Lattefik och biblioteket i Aspudden, vad händer med det?

Kulturhus för stadshuspolitikerna i förorterna heter numer gallerior där vi kan kombinera vår köplust med en kaffe latte och en räksmörgås av miniformat för 75 kronor. Ja någon skall ju betala galleriorna helt klart, så varför inte en räkmacka.

En ny idrottsarena vid Globen för 6 miljarder räknas som en stor angelägenhet för stockholmarna, men ett litet kulturhus för boende i Aspudden blir fö/blev för dyrt. Vi måste se till hela Stockholms behov, säger Stadshuspolitikerna.

Vid frågestunden i tisdags, ville ordförande Stadsdelsnämnden att vissa frågor inte skulle ställas och när de ställdes valde han att inte svara. Svaren kom från oppositionen som talade om att deras röster inte heller räknades och att besluten fattas i Stadshuset tillsammans med tjänstemännen. Tjänstemän som sitter i knäna på politikerna.

Det är något sällsynt vackert med demokrati, när det är en del av vår vardag och vårt liv. I dagens Stockholm är demokrati något som skall utövas vart fjärde år, ansåg Abut som sa att man bara fullfölde stockholmarnas önskemål eftersom de röstat på borgarna.

Men väljarna var nog mer missnöjda än medvetna om att de fyra åren skulle bestå av utförsäljning av allmännyttan i attraktiva bostadsområden. Att nya bostäder innebar att alla grönområden på sikt försvinner i stadsnära områden. Att sänkt skatt är det samma som att nedrusta den sociala sektorn, att skära ner på missbruksvården, ta bort lågtröskelboende för missbrukare. Att skära ner kultursatsningarna för att överlåta till privata näringslivet att sponsra och därmed bestämma vilken konst som blir tllgänglig. Att göra Stockholms attraktiva delar så dyrt att vi bygger ett bantustan utanför Stockholm dit alla fattiga, arbetslösa och dem som inte klarar av att betala i huvudstaden i världsklass måste flytta. Där placeras de lågutbildade, outbildade som sedan skall betjäna innerstadens och stadsnära förorters nya medelklassbefolkning med hushållsnära tjänster.

I det Sverige som Alliansen kallar att bygga bort utanförskapet frodas utanförskapet mer än någonsin. Men, säger jag, men, den dag räntorna ökar, arbetslösheten hinner ikapp också medelklassen i Stockholm ja vad händer då. Det kan vi bara sia om.

Det handlar inte bara om badhuset, sa Ola en av kämpande aspuddsbor, nej det handlar om livskvalite och fysisk kommunikation. En möjlighet att byta såpoperor och 200 TV kanaler mot umgänge människor emellan. Men det har inte den borgliga stadshusalliansen förstått. För där byter man kommunikation mot polismakt.

Aspuddsbadets blogg.

Relaterat:
Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, byggnader, Aspuddsbadet