Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musikfestival

Bob Hund rockade skiten ur Arvika

by

bobhund
Bob Hund rockade skiten ur Arvika. Publiken tokdansade.
Öberg svävade över publiken och ägde scenen.

Det var det bästa jag har sett på mycket, mycket länge. Ren glädje i åskregnet.

Lycklig och genomblöt laddar jag nu inför Depeche. Det kan bli alldeles, alldeles underbart.

Bob Hunds hemsida.

Mer och annat från Arvikafestivalen:
Läs gärna The Sounds blogginlägg om och inför sin spelning i Arvika.
Recension av NIN:s spelning
DN om dag 1 på Arvikafestivalen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Filmklipp och recensioner från Peace & Love 2009

by

the-sounds_34132494
Mötley Crüe får bottenbetyg i Borlänge
Svenska Dagbladets utsände musikrecensent Linnea Olsson gillade inte Mötley Crües spelning på Peace & Love:

Mötley Crüe på Peace and Love 2009 är bland det sämsta jag sett på en scen, alla kategorier. Det är inte det att det är lite charmigt slarvigt eller ringrostigt. Det är inte det att det finns en sådan uppenbar nostalgisk glädje att man har överseende med eventuella klavertramp här och var. Det enda som går att utmynna är ren och skär dynga – så enkelt är det.

Peace & Love är ju den festival i sommar som slagit publikrekord. Lite förvånande på sitt sätt, eftersom festivalen inte erbjuder några av de hetaste artisterna. Kanske ligger Peace & Loves storlek i annat än i musiken.

Jag skulle vilja åka för att det låter intressant att festivalen tar ett större grepp med också seminarier och wordshops, att de alltså sätter musik i samband med samhällsfrågor och politik.

Fast om politiken blir för förutsägbar och för inrutat i ett mönster, då kan det kännas som en boja. Kultur och musik måste vara fri från gränser. Jag undrar om den politiskt inriktade delen, de första dagarna av festivalen alltså innan musiken tar vi, om den delen har spillt över på musikdelen? Jag undrar om det är detta fenomen som gett upphov till följande rubrik i DN:

”Något för alla ska det vara”
TSOOL, Thåström, A Camp, Lykke Li, m.fl. ”Alla band och artister känns ganska LO-mässiga”, skriver DN:s Po Tidholm från Peace & Love.

Det verkar som om Timbukte är en av de artister vars spelning imponerat i Borlänge i år. Timbuktu på Peace & Love 2009. LÄTT den bästa konserten på hela festivalen, menar Fredda som bjuder på ett klipp från konserten på Youtube (lite längre ned i det här inlägget). Expressen gav betyg 3.

The Sounds verkar vara det band som flest uppskattade:

Rockband på riktigt
De har länge varit svåra att ta till sig.
Nu är det bara att erkänna: The Sounds har blivit stora. Och jobbat till sig en självklar plats på de största festivalscenerna.
Ur Expressen.

Aftonbladet berömde också spelningen.

Ulf Lundell fick blandat mottagande: Betyg 3 i Expressen och betyg 2 i Aftonbladet.

Relaterat: Intervju med Ulf Lundell i DN med anledning av spelningen i Borlänge.

Timbuktu:

Lars Winnerbäck – Timglas på Peace and Love 2009

The Sounds Live P&L

Titta på videoklippet i ett nytt fönster
Mötley Crüe – Kickstart My Heart Live Peace & Love 2009

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Vad har Peace & Love som gör att festivalen blivit störst?

by

peaceandlove
Peace & Love började i måndags, eller så börjar den nu i slutet av veckan. Det beror på hur man räknar. Peace & Love har först tre dagar fyllda av seminarier och workskops och liknande. Är den medvetet samhällstillvända inställningen en del i att festivalen i Borlänge blivit den största i Sverige med 36.000 sålda biljetter i år? I princip utsåld, alltså.

DN har funderat på vad som gjort att underdogfestivalen Peace & Love blev störst:
Lars Nylin, chefredaktör för branschtidningen Musikindustrin, radar upp några faktorer.

– Peace & Love har blivit en klassisk rockfestival, med mer än ett bra artistutbud. De lockar med teman, seminarier och samarbeten med olika organisationer, precis som pionjärerna Roskilde och Glastonbury, säger han.

– Sen tror jag att det är av betydelse att den ligger mitt i en stad. Det tilltalar mognare besökare som jag själv, som vill bo bekvämt på hotell.

För själva artistuppbådet i sig borde inte vara förklaringen. Arvikafestivalen har Depeche Mode, Hultsfred har The Killers och WTAI hade Neil Young och Way Out West har ett ruggigt spännande artisturval. Peace & Love kör med Thåström, Lundell, Winnerbäck, Hellström och Mötley Crüe. Namn som i stort sett är lätta att se vid andra tillfällen. Ändå vinner Peace & Love.

Markus Larsson i Aftonbladet skriver om festivalen:

Jag kan personligen inte se Peace & Love som nåt annat än en motreaktion. I städer där ingenting särskilt händer föds det alltid eldsjälar som vill förändra, förbättra och jaga bort tristessen genom egna initiativ.

De har ju inget annat val. Det finns en anledning till att Peace & Love arrangeras i Borlänge och inte i Stockholm.
Festivalen är ett bevis på hur långt lokalt förankrad järnvilja, entusiasm och engagemang kan räcka.
De senaste och hetaste artisterna – till exempel alla namn som just nu bygger om popmusiken från grunden borta i Brooklyn – kommer inte att resa till Dalarna i år heller.
Stommen är fortfarande folklig rock och metal i form av Thåström, Lundell, Winnerbäck, Hellström och Mötley Crüe

Relaterade artiklar: Mötley Crüe med fokus på musiken och Kaos vid Peace & Love-konsert.

Peace & Love 2009 Reklamfilm

WTAI dag 2: Hassle, Tiger Lou, Jonathan Johansson, Magic Numbers och Joshua Radin

by

Att äntligen få se Erik Hassle live, det var en av höjdpunkterna under andra dagen av musikfestivalen Where the action is, WTAI. Jag var uppbokad på annat på kvällen och visste att jag skulle missa flera av toppnumret som Nick Cave, Duffy och Hello Saferide. Men istället tog jag mig extra tid med att lyssna på det mesta som spelades under eftermiddagen och förkvällen.
En trevlig musikalisk bekantskap var Jonathan Johansson som spelade bra ösig gitarrrock.
[Läs mer…] om WTAI dag 2: Hassle, Tiger Lou, Jonathan Johansson, Magic Numbers och Joshua Radin

Intryck efter dag 1 på WTAI

by

radstrom290
”Where the action is” är en bra festival, ett bra initiativ. Stockholm behöver en bra rockfestival. Arrangörerna har haft fingertoppskänsla och fått dit en sådan bra blandning av artister att publiken också är trevligt blandad, i olika åldrar.
Men varför straffar vädrets gud arrangemanget med bedrövlig regnväder? Det undrar jag.
Som tur var slutade regnet en bit under under festivalen och på första kvällens finalnummer med Neil Young var det packat med festivalbesökare som sjöng med i ”Rockin ´ in the Free World”.
[Läs mer…] om Intryck efter dag 1 på WTAI