Det är skönt att det finns bris från vatten och att det finns stora skuggiga träd. Och mineralvatten. Allt behövs när solen ligger på över Skeppsholmen i Stockholm.
Nej, jag klagar inte. Det är skönt att vädret vänt och att det var riktigt varm sommar onsdag 15 juli då årets upplaga av Stockholms Jazzfestival drog igång. I år i bjuder den på musikfest i fem dagar.
Dessutom har arrangören fått dubbel budget för att boka artister, berättar DN som har talat med den nya ”ägaren” finansmannen Ingvar Jensen som har långsiktiga planer och inte väntar sig vinst de första åren:
–?Men vi väljer att satsa på starka, fast kanske dyrare artister. Ett traditionellt tänkande som jag hoppas på sikt ska kunna få det hela att gå runt, säger Jensen om jazzfestivalen som startar i dag.
Den lär inte gå ihop i år, kanske inte nästa år heller, men Ingvar Jensen har stort tålamod – och gott om pengar. För tre år sedan sålde han familjeföretaget, elektronikdistributören Elfa, till riskkapitalbolaget Industri Kapital. En affär i miljardklassen.
Det märks att festivalen i år satsar mer jazzinriktat än senaste åren då den haft en del artister som mer bör kategoriseras under pop eller rock.
Det är skönt att en sak inte ändrat sig i och med nya ägaren: Festivalen är fortfarande den mest vuxna.
Här kan en besökare köpa lite mat eller ett glas vin eller en öl, eller för den delen en flaska mineralvatten och ta med sig till en bänk framför scenen. På de flesta andra festivaler måste man förtära dryck långt bort från scenen. På vanliga rockfestivaler finns det inte många bänkar att sitta på heller. På Stockholms Jazzfestival finns det massor av bänkar. Här tas helt enkelt hänsyn till att ben kan bli trötta efter någon timme eller två.
Pressavdelningen på Jazzfestivalen fungerar också bättre än på de flesta andra festivaler. Det arrangeras presskonferenser då medier kan träffa artister utan att alla medier måste jaga artisternas manager var för sig. Det måste vara betydligt smidigare för såväl medier som artister. Enskilda intervjuer går ju ändå alltid att boka.
Och dessutom: själva det geografiska läget: Hur många musikfestivaler är så vackert belägna? Här kan man sitta på en bänk, med ett glas vin i handen och höra musiken och se ut över Mälaren och båtarna. Bara att sitta här är så avslappnande. 99 procent av musikfestivaler brukar annars vara utkastade på leriga åkrar.
Enligt vad jag läst ska denna första introdag gå mer i bluesens tecken, torsdag-fredag mer i jazzens tecken och lördag och söndag har lite mer soul på programmet.
Jag sitter nu och bloggar och lyssnar på de sista sångerna av Allen Toussaints spelning. Mr New Orleans som är musik, skivbolagsdirektör och låtskrivare och som i våras gav ut ett nytt album – The Bright Mississippi – som fick bra kritik.
Det är mycket gung i musiken, riktigt klassisk New Orleans bluesjazz, med två trummisar, en basist, en gitarrist och en saxofonist förutom Mr Allen Touissant själv med ett litet pianokeyboard (ursäkta att jag inte vet det korrekta namnet på ett sådant litet piano, hoppas någon jazzkunnig läser och ger besked).
Trots att det är måndag och inte så jättestora namn bokade idag är det gott om folk. Jag kan tänka mig att det kommer att bli bra trång till helgen när de stora namnen spelar, som Gilberto Gil, som är en av de som SVD:s Dan Backman rekommenderar under festivalen:
Gilberto Gil
Brassen Gilberto Gil har lämnat jobbet som kulturminister för att åter igen fokusera på musiken. Med bakgrund som en av tropicalismons pionjärer kan man räkna med en konsert som spänner över ett stort musikaliskt fält.
Lör 21.15 Stora scenen
Erykah Badu får väl ses som de stora finalnumret när hon går ut på Stora scenen på söndagskvällen 22.30.
En spelning jag absolut ska se är med den svenska jazzsångerskan Theresa Anderssons, som spelar vid minst två tillfällen. Enligt SVD, som intervjuat henner, har hon tillfälligt lämnat sin hemstad New Orleans för festivalen:
Flytten till New Orleans var en impuls, för musikens och kärlekens skull. Och Theresa Andersson blev kvar. Idag är hon gift med en amerikansk man, har ett hus med en subtropisk trädgård, och har långsamt letat sig fram till ett unikt musikaliskt uttryck. Som en modern enmansorkester spelar hon violin, gitarr, trummor och sjunger, och samplar och loopar sig själv i realtid för att skapa ett stort ljudlandskap. Insikten om hur hon ville jobba kom när hon såg en dockteater i Chicago.
Ikväll ska jag se gospelbandet ”The Blind Boys Of Alabama”. Om igen är det SVD som leder bland traditionella medier när det gäller bevakning av Jazzfestivalen och som har intervjuat Jimmy Lee Carter, sångare och den enda originalmedlemmen sedan bandet startade 1939. Det kan vara upplagt för kvällens höjdpunkt när gospelbandet går ut på Stora scenen strax efter 20.00.
Här en bild på långt håll på Allen Toussaint på Stora Scenen.
Läs även andra bloggares åsikter om jazz, blues, musikfestival, Stockholm, konserter, Stockholm Jazz, Gilberto Gil, Allen Toussaint, Alabama, Theresa Andersson
