Vad är att vara svensk?
För mig betyder det framför allt att vara global och nyfiken på och öppen för andra.
Var det inte vad vikingarna var? De tyckte det blev trångt och långsamt här uppe i kalla norden och drog iväg ut på upptäcktsfärder till andra länder?
Sveriges Radio berättar om en folkpartist, Erika Nagy som i en del av sin personvalskampanj tryckt upp gula disktrasor med sloganen ”våga vara svensk”.
Många reagerar starkt och kommenterar att Folkpartiet på så sätt visar samma ansikte som Sverigedemokraterna. Till och med hennes egen gruppledare i Olofstrom har enligt Sveriges Radio uttryckt att han tycker att det är olämpligt att använda sig av en slogan som lätt kan misstolkas.
– Jag blir väldigt förvånad över att man vill använda en slogan som direkt för tankarna till Sverigedemokraterna och deras valslogan. Tittar man på typsnittet på texten så är den slående lik Sverigedemokraternas, säger han.
Nu tror jag att det i det här fallet beror på att folkpartisten i fråga sedan tidigare visat sig öppen för Sverigedemokraterna. Sveriges Radio berättar att Erika Nagy har tidigare fått kritik då hon sagt att hon kan tänka sig att aktivt söka stöd hos Sverigedemokraterna.
Men varför ge Sverigedemokraterna och SD-sympatiserande folkpartister tolkningsrätt på ordet ”svensk”.
Vår kungafamilj som ordnar stor fest nu när kronprinsessan ska gifta sig har sina rötter i andra länder. Förutom Daniel Westling då, som ska gifta in sig i släkten.
Nu är ju naturen så ordnad att isolerade samhällen blir sjukliga och står still i utvecklingen medan samhällen som är utåtriktade och sociala får framgång.
Jag vet, det går att ta fram hur många exempel som helst på saker som finns i Sverige idag som uppfattas som typiskt svenska, men som från början kom från någon annan kultur. Som köttbullar och så vidare.
Men jag är rätt trött på det argumentet. Det är ju så språk fungerar och allt: vi byter med varandra hela tiden, inspireras av varandra och tar till oss när vi hittar något fiffigt sätt att göra något på och försöker göra något liknande. Det är så utveckling fungerar. Ska Sverige vara en välfärdsstat då måste vi vara öppna för nya saker och nya sätt att tänka.
För mig är svensk att vara öppen och nyfiken, social och global, som vårt folk var redan på vikingatiden.
Att vi är demokratiska och alla har en röst i val.
Jämlikhet – det är svenskt.
På sätt och vis är fenomenet att vi har en kungafamilj också svenskt. För det är ju så orationellt att ha det. Det går inte att med resonemang försvara att vi har en sådan kvarleva från urminnes tider, att vi på fullt allvar har en familj som ska leva långt upp i de glamorösa världarna och att de ska ha den positionen enbart genom födsel. Det är så totalt orationellt i en modern tid. Och det kan vara skönt att vi inte alltid är så perfekta och genomtänkta och genomanalyserade.
Det är också svenskt. Att vi är lite lustiga på så sätt.
Vad jag framför allt är allra mest stolt över att vara svensk för är den ständiga förändringen. Att en svensk idag kan se ut hur som helst. En svensk kan vara adopterad från Kina eller Afrika, en svensk kan ha sina rötter från Kroatien, Skottland, Irland, Finland eller Ockelbo.
Det är jag stolt över, att vi kan se ut hur som helst. Och alla är vi jämlikar och svenskar. Förutom då det där lustiga med att vi har den urgamla orationella funktionen med en kungafamilj.
Visst: det finns saker jag kan vara kritisk mot när det gäller det typiskt svenska. När byråkratin tar ett par steg för långt, när människor kan stånga sig blodiga mot tröga, fantasilösa personer på myndigheter. Javisst.
Att vara svensk är inte att vara perfekt.
Människor är människor, men svenskar är ett utåtriktat nyfiket folk som kan se ut hur som helst och Sverige är ett grymt bra musikland.
Här några duktiga svenska musiker:
Relaterade artiklar om det egentliga mycket osvenska skicket med kungahus:
Svenska Dagbladet
Läs även andra bloggares åsikter om svensk, politik, samhälle, Sverigedemokraterna
