Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

indie

The Bear Quartet ger sig ut på turné

by

bearquartet
14 oktober – Malmö, Babel
15 oktober – Göteborg, Trädgår’n
16 oktober – Stockholm, Debaser Medis
Då kan du se The Bear Quartet live. Bandet som precis släppt nya albumet ”89” ger sig ut på en miniturné i Sverige.

Ur ett pressmeddelande:
The Bear Quartet firar 20 år som band i år och nya skivan heter passande nog ”89”. Om ni känner till konceptet bakom deras albumnamn, så kan ni reflektera lite över denna titel. I linje med skivbolagsbytet till Adrian Recordings och den senaste musikaliska utvecklingen går de en ny väg och väljer subtilt ett namn som är annorlunda, men ändå samma. Konsekvent och föränderligt på samma gång. Själva essensen av The Bear Quartet. BQ har alltid strukit någon medhårs för egen vinnings skull, har aldrig sagt mer än nödvändigt, det är musiken som ska tala.

Bandet har gjort en resa från 90-talets popalbum, till urladdningen med ”Ny våg” 2002 och de mer elektroniska och experimentella skivorna ”Saturday Night” och ”Eternity Now” 2005. Med ”89” är cirkeln sluten och melodierna står åter i centrum. Mattias Alkberg beskriver själv skivan så här: ”Den sträcker sig obesvärat över metal, kraut, finsk tango, afrobeat och punkrock utan att någonsin tappa fokus eller pretentiöst. Konstnärlig, men inte tillgjord. Bra låtar med bra texter, som man kan dansa till. Helt enkelt bäst.”

I oktober gör The Bear Quartet tre sällsynta spelningar.

Lyssna på The Bear Quartet på Myspace.

En fansida för The Bear Quartet
Recension av nya skivan i Aftonbladet.
Recension hos Dagens Skiva.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Sarah Assbring i El Perro Del Mar med i Pacific!s föreställning om Narcissus

by

narcissus
Det är intressant hur flera olika rock- och popmusiker gör mer än spelar musik utan också sätter in musiken i föreställningar som berättar något.
Som göteborgska bandet Pacific! med dess föreställning Narcissus. Ett mail berättade idag för oss på Kulturbloggen att Pacific! fått en spännande förstärkning till föreställning: sångerskan från El Perro Del Mar.

Bloggmeddelandet:

Göteborgska pacific! tar hjälp av sina vänner i artist och mode-världen för att förverkliga berättandet av myten om Narcissus i sin dansföreställning med samma namn. Mellan turnéer i Argentina och Australien följer nu Sarah Assbring i El Perro Del Mar med under de tre Narcissus föreställningarna i höst för att sjunga de kvinnliga rollerna i berättelsen.

– Jag känner mig otroligt hedrad över att bli erbjuden att få vara med om ett så speciellt projekt som detta faktiskt är, förklarar Sarah Assbring. En känsla av gudomlighet ligger över hela föreställningen och jag längtar så efter att dela detta med pacific och dansarna, fortsätter hon med ett leende.

Diana Orving’s draperingar, som Daniel i pacific! hade beundrat på håll en tid, fick honom att tänka på dansande nymfer och därför tog han kontakt med Diana och ett samarbete föddes. Alla kostymer på scen kommer att designas och sys av Diana och hennes design team. Diana som själv har en bakgrund som ballet dansare har sett koreografin och satt sig in i hur dansen kommer att se ut i rummet.

– Vi har inte bara funnit en otroligt begåvad konstnär i Diana utan också en fascinerande person som går sin egen klart formulerade väg och detta speglar ju självklart vad pacific! gör också, säger Björn.

Smakprov här:
http://www.myspace.com/musicpacific
http://www.dianaorving.com

Malmö 18 sep, KB
Stockholm 25 sep, Debaser Medis
Göteborg 26 sep, Trägårn

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intervju med bröderna Stenberg i Deportees: om politik och musik och att spela i skymningen

by

090828_Deportees_Popaganda_1
090829_Deportees_DSC0002
Deportees spelade på Popaganda, sista helgen i augusti. Kulturbloggen tog vara på tillfället att få en intervju med ett av de mest lovande nya svenska indiepopbanden.
Vi träffade de två bröderna Anders och Peder Stenberg, som bildade bandet Deportees tillsammans med övriga i bandet sommaren 2003.

– Fast samma folk hade spelat tillsammans i olika band sedan 1995, berättar Anders, bandets gitarrist.
Före 2003 hade de dock spelat mer soulinriktat. I och med nybildningen och starten av Deportees blev det mer popmusik.

Varför ändrade bandet inriktning?
– Svårt att säga. Några av oss började lyssna mer på country. Men hur uppstår musik? Ibland är det svårt att veta vad som är hönan eller ägget.

Bandet började med att göra en demo.
– Vi ville göra en skiva som stack ut, både från från tidigare backgrund och andra band. Och vi ville göra något välproducerat, berättar Anders.

Deportees kommer från Umeå och det verkar inte som de har planer på att flytta till Stockholm.
– Umeå är nog en bra stad att ha ett band i. Det är en del praktiska fördelar med att vara i en mindre stad och det är lätt att fixa saker själv, menar Anders.
Umeå har en historia med många punk- och hardcoreband som lagt grunden, menar han.
– Banden har lärt sig att fixa saker själv.

Spelningen på Popaganda
Kulturbloggen träffade Anders och Peder dagen efter bandets spelning på Popaganda. De var rätt nöjda med sin spelning – som började 19.15.

– Det hade varit ännu bättre att spela en timme senare förstås, när det var mörkt. Men å andra sidan blir det lite dramatiskt och viss stämning när det går från dagsljus till skymning och mörkt under en spelning, säger Anders.

Anders spelade dessutom ett pass till. Han är gitarrist till Lykke Li. Det har varit ett intensivt år för honom och övriga i bandet. Thomas spelar med det franska Phoenix och har inte haft många lediga stunder heller. Dessutom har Deportees turnerat runt i Sverige.

– Lite dumt nog låg en stor del av turnén före vårt skivsläpp, menar Anders och Peder.

Under the Pavement
I våras släppes tredje albumet ”Under the pavement – the beach” som fick bra kritik. Titeln på albumet visar på ett politiskt intresse.
– Det kommer från ett klotter under studentrevoltens Paris 1968 där en situationist skrev ”Sous le pavés, la plage!” (Under gatstenen, stranden!), berättar Peder som menar att Deportees absolut är politiska.
– Vi står på en politiskt medveten värdegrund som färgar oss, även om våra texter inte är plakat- eller realpolitiska, säger Peder.

Det är Peder som skriver texterna till bandets låtar. Han är noga att han vill lämna utrymmet fritt för lyssnaren att tolka själv.

– Jag vill inte vara alltför realpolitisk, känner att jag har lämnat punkperiodens politiska texter, men vi är definitivt politiska. Jag tycker det är beklagligt att så stor del av den svenska musiksfären är så opolitisk, säger Peder.

Konsensus
och tillsammans med Anders tar han fram början på musiken.
– Vi gör skelettet, men sedan jobbar vi tillsammans alla i bandet i replokalen. Vi kommer inte med färdiga arrangemang utan vi jobbar fram det tillsammans i en väldigt kollektiv process. Vi är hyggligt konsensus-inriktade, berättar Peder.

Anders och Peder, två popbröder från Umeå som hängt tillsammans sedan de var små. Peder är fem år äldre.
– Jag har alltid fått hänga med Peder och hans kompisar och gjort samma saker som de. Det kanske inte alltid varit så lämpligt, men det har varit kul, säger Anders.

PS.
Peder är bandets sångare och Anders gitarrist.
När de skriver musik inspireras de inte bara av musik och samhälle utan också av konst.

Här är Deportees hemsida.
Lyssna på Deportees på Myspace.

Foto: Anders Löwdin
090829_Deportees_DSC0006

090829_Deportees_DSC0022

090828_Deportees_Popaganda_2

Relaterat:
Intervju med Deportees i DN.

Fakta om Deportees i Wikipedia.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Deportees
Recensioner av ”Under the pavement – the beach”:
Aftonbladet
Dagens Nyheter
Expressen
Göteborgsposten
Dagens skiva

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Camera Obscura till Sverige och Norge

by

cameraobscura
Camera Obscuras spelning på Popaganda var absolut en av höjdpunkterna under den gångna helgens musikfestival i Eriksdalsbadets området i Stockholm. Så snacka om goda nyheter: Glasgow-bandet kommer till både Göteborg, Stockholm och Malmö i höst.
1 oktober – Göteborg, Parken
2 oktober – Oslo, Parkteatret
3 oktober – Stockholm, Strand/Svenska Musikklubben
5 oktober – Malmö, Debaser Malmö

Förband: Magic Arm

Ur ett pressmeddelande:a

Våra indiehjärtan slog ett extraslag när vi hörde att Camera Obscura skulle komma ut med nya albumet “My Maudlin Career” i våras. Glasgowbandets 60-talsromantiska melodier och brutalt ärliga texter är minst lika bra nu som 1996 när bandet startade. Camera Obscura fick sitt stora genombrott 2006 med albumet “Let’s Get Out Of This Country” som fick mycket fina recensioner och mångdubblade bandets trogna fanskara.

Precis som på förra plattan är det Jari Haapalainen, indiesveriges svar på Max Martin, som ligger bakom. Ni kan se fram emot popmusik som är genial, men ändå enkel. Sockersöt och pastellig, men också melankolisk och mörkgrå som regntung sommarhimmel i Skottland.

Efter helgen succéspelning på Popaganda kan vi inte att än se fram emot deras återkomst!
BILJETTER
Stockholm. Inget förköp.
Övriga städer, se respektive spelställe för information.
HEMSIDOR
www.luger.se/camera-obscura
www.camera-obscura.net
www.myspace.com/cameraobscuraband

Popaganda dag 2: tankar och filmklipp

by

090829_CO_Popaganda_2515

Lördagen förändrades karaktären på Popaganda något. Fler besökare som var över 20 dök upp. Popaganda samlar nog fler unga än de flesta andra festivaler. Det gör väl att den är något lugnare, tonåringarna som är under 18 kommer ju inte in i området där de kan köpa vin eller öl. Men för mig och fotografen, som båda passerat tjugo-årsgränsen med råge, känns det lite mindre ensamt när det dök upp fler i vår ålder. Det var framför allt på kvällen till Camera Obscuras spelning som dessa +30 dök upp.

Men nu en liten kort genomgång av hur jag upplevde lördagens spelningar:

Name the pet var först ut på lördagen.
Hanna Brandén, sångerskan, kom in på scenen iklädd guldhatt. Det är många av de nya tuffa popsångerskorna som lägger ner omtanke på entrén. Det är tufft.
Name the pet spelar gladrockpop som är dansant. Det rycker i benen och det är svårt att låta bli att dansa till deras musik.
I höst, i september, kommer bandets debutalbum.
Andra låten de spelade hette Sunshine och som magi kom solen fram under tredje låten.
Under de första spelningarna under lördagen var det något konstigt med ljudinställningarna vid lilla scenen, men trots det och trots att Name the pet startade spelningen så tidigt som 14.30 kom det en hel del publik.
Här kan du lyssna på Name the pet på Myspace.

Suburban kids with biblical names
Duon Suburban Kids With Biblical Names är från Haninge och bildades i slutet av 2003. På spelningen på Popaganda var duon Johan Hedberg och Peter Gunnarssonförstärkt av ett band, förstås.
Musiken: ganska klassisk indiepop med texter som skildrar livet i förorten, oftast ur en ung människas perspektiv.
Jag har lyssnat på dem i flera år och hade sett fram emot att höra den live.
De första fem låtarna var mycket bra, men sedan kändes det som om det räckte, som om det räckte, att många låtar var rätt lika varandra.
Jag tror det hade varit perfekt om de hade spelat på den lilla scenen istället, för där spelade banden 30 minuter.

Bandnamnet är förresten taget från texten till Silver Jews låt People.
Lyssna på Suburban kids with biblical names på Myspace.

Masshysteri
Bra namn på ett punkband som spelar med full fart.
Med texter på svenska är bandet ett bra exempel på nu svensk postpunk.

Anna Ternheim
En rödlackerad flygel mitt på scenen såg lovande ut och spädde på våra förväntningar. När Anna Ternheim kom in på scenen jublade publiken som hade höga förväntningar och när första ackorden ljöd och det var låten ”Shoreline” av Broder Daniel då visste jublet knappt några gränser.
Att Anna Ternheim började med sin kanske bästa låt var modigt. Men det fungerade.
Första låten uppförde hon ensam med en violinist. Till andra låten kom bandet in med bland annat en cellist och ja, Anna Ternheim gav en spelning som höjde festivalen.

The Teenagers
Trist nog missade jag deras spelning för just då intervjuade jag ett band. Fast den intervjun var jättelyckad och kul, så den kommer i ett inlägg senare.
Här kan man lyssna på The teenagers på Myspace.
Popaganda hemsida berättar om bandet:

Enligt bandet själva inspireras de av sex, love, party, vodka, summer, puberty, red bull, ham rolls och swedish girls. Popaganda har ju lite av både det ena och det andra så det känns som vi kan komma att ha ett gott utbyte (även om vi blir betydligt mer inspirerade av langos än av ham rolls).

Ingenting
Ingenting med sångaren, gitarristen och låtskrivaen Christopher Sander var förstås en av de spelningar jag sett fram emot.
Christopher Sander hyllades väldigt för sitt eget debutalbum i våras.
Med bandet Ingenting har singeln Halleluja släppts och den kan du lyssna på här, Ingenting på Myspace.
Ingenting spelar ganska rivig poprock, med texter som har en del samhällskritik i sig. I bandet spelar Sander mer rockigt än som soloartist, tycker jag mig ha noterat.

Camera Obscura
Ännu ett fantastiskt band från Glasgow. Hur bär sig den staden åt för att ta fram så många bra indieband?
Camera Obscura som hålit på sedan 1996 var nog det mest rutinerade av alla band som spelade på Popaganda.
Deras sångerska, eller egentligen sångerskor, för tjejen vid keyboard sjöng rätt stora delar av sångerna också: bar fantastiska klänningar.
Men egentligen måste bandets medlemmar ha spelat bra många år före bandstarten 1996 också. Basisten var vithårig och såg ut att vara närmare 60. Han spelade rutinerat och utstrålade sådan spelglädje.

Camera Obscura är på något sätt för mig i alla fall bilden av äkta indiepop med deras brutalt ärliga texter och 60-talsromantiska melodier.

Jag lånar en beskrivning av bandet från Popagandas hemsida:
Sockersöt och pastellig, men också melankolisk och mörkgrå som regntung sommarhimmel i Skottland.

Lyssna på Camera Obscura på Myspace.

Florence Valentin
Rock med full fart så det inte går att låta bli att dansa och med texter som slår hål på högerns myter.
Har jag bloggat om här.

Miike Snow
Att höra Miike Snow på Spotify eller på skiva är något helt annat än när de framträder live. Miike Snow går nästan inte att beskriva eftersom bandet spränger alla kategorigränser.

På scenen har de ett stor tecknad bild på en hare med hjorthorn, deras symbolbild. Elektroniska ljud vibrerade, in på scenen trädde svartklädda män med vita masker för ansikter.

Sångaren Andrew Wyatt har en mycket egen vacker nasal röst som framträder mer på skiva. På livespelningen blir rytmiken och technoinfluenserna mer dominerande. Men det är inte techno heller, det är rockmusik också och popmusik. Wyatt spelade på elgitarr och keyboard.

Miike Snow spelade på lilla scenen, men det blev verkligen för kort. De borde spelat på stora scenen och fått spela en timme, minst.
DN berättar om bandet här:

Producentteamet Christian Karlsson och Pontus Winnberg, alias Bloodshy och Avant, tackade nej till såväl Madonna som Beyoncé – för att med Andrew Wyatt bilda nya elektro­poptrion Miike Snow.

Markus Krunegård
När jag hörde Krunegård på sin spelning på Where the action is, i juni, på scen skryta över att han inte hade röstat i EU-valet för att han var så bakfull insåg att jag inte tänker följa honom och hans musik.
Att vara så nonchalant mot samhället att inte rösta, när människor i en del länder fängslas för att de kämpar för den rättigheten …
Jag är inte heller särskilt förtjust i Krunegårds musik och förstår inte hajpen kring hans soloalbum.
Men smaken är olika, han har definitivt sin publik.
Jag vet nu att jag missade hans sång tillsammans med Mauro Scocco.
Det hade varit kul att se, men för att det hade varit kul att höra Mauro Scocco.
Det borde i och för sig gått att ha listat ut att Scocco skulle komma.
PSL kan idag avslöja att poplegenden Mauro Scocco gör delar av Markus Krunegårds kommande skiva som släpps i augusti eller september. Eventuellt så som ett dubbelalbum, skrev en SVTpopblogg i mars redan.
Här berättar Aftonbladets festivalblogg om Krunegårds och Scoccos spelning tillsammans på Popaganda.

Popaganda är egentligen inte bara spelningar på festivalområdet vid Eriksdalsbadet, utan också en del klubbspelningar på Debaser, Strand och Clarion Hotel. Men Kulturbloggen höll sig till utomhusspelningarna vid badet.

Fotograf: Anders Löwdin

Här skrev jag om första dagen

Markus Krunegård och Mauro Scocco

miike snow

Camera Obscura på Popaganda

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,