• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bokrecension: Mordet på kommendören: andra boken av Haruki Murakami

6 maj, 2019 by Rosemari Södergren

Mordet på kommendören : andra boken
Författare: Haruki Murakami
Utgiven: 2019-01
Översättare: Vibeke Emond
Formgivare: Sara R Acedo
ISBN: 9789113089416
Förlag: Norstedts
Serie: Mordet på kommendören (del 2)

Få författare kan blanda populärkultur med filosofiska funderingar och existentiella grubblerier som Murakami. I hans nya tvådelade serie Mordet på kommendören kan han i början på ett stycke beskriva maten karaktärerna äter eller vilka kläder de har på sig, eller vilken och årsmodell och färg de kör och några meningar senare berättar något magiskt, mystiskt och strax efter kommer funderingar på vad konst är, vad skapande är eller vad metaforer är – eller vad själva vår existens är. Det är av och till mästerligt men av och till lite gubbsjukt. Det kan bli rätt tjatigt med hans beskrivningar av vad huvudkaraktären har för sig i sängen med sin älskarinna.

Huvudpersonen är en trettiosexårig porträttmålare som bor i Tokyo. En dag meddelar hans fru att hon vill skiljas då hon träffat en annan man. Mannen accepterar utan att visa sina känslor och avbokar allt, lämnar deras gemensamma lägenhet och beger sig ut på en månadslång resa till Hokkaido och Tohoku och vidare till ett avskilt hus högt uppe på ett berg. I stället för att måla porträtt ska han nu för första gången på länge måla landskap. Han får låna det avsides belägna huset på ett berg av en vän vars pappa är en berömd konstnär som nu blivit gammal och senil och ligger på ett långvårdshem. På vinden i konstnärens hus hittar huvudpersonen en målning med titeln Mordet på kommendören. Denna målning förändrar allt också själva verkligheten. Mystiska, magiska händelser inträffar och frågan är vad är verkligt? Vad är befintlighet och vad är obefintlighet?

Huvudkaraktären skildas som en högst ordinär vanlig och jordnära person, i alla fall i sina egna ögon och utan någon dragning åt religiösa eller andra existentiella tankar. Han hamnar mitt i en magisk värld med idéer som tar fysisk gestalt i form av människovarelser, fast mycket mindre än de flesta människor, typ 60 eller 70 centimeter höga. Nutid och historiska händelser i såväl Japan som Europa blandas.

Murakami tränger in i frågor kring konst och skapande och ställer existentiella frågor i samband med språkfrågor, han vrider på och ifrågasätter fenomenet tid – ja av och till är också bok två i denna serie enastående. Ibland sugs jag in i berättelsen och i språket men emellanåt får jag tvinga mig själv att fortsätta läsa, den är för seg. De två böckerna skulle mått bra av att kortats ned en 50 sidor vardera.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Bokrecension, Japan, Litteraturkritik, Murakami, Recension

Filmrecension: The Eye of the Beholder

2 maj, 2019 by Rosemari Södergren

The Eye of the Beholder
Betyg 4
Svensk biopremiär 2 maj 2019
Regi Nicola Camoglio

I denna debutfilm ser vi en kommande stor regissör ta plats. The Eye of the Beholder är en thriller med hög kvalitet både fotomässigt, ljusmässigt och dramaturgiskt. Den starka berättelsen går att se på många sätt, den är symbolisk och metaforisk.

Huvudpersonen, Alex, är en slags yrkesmördare som tillhör en grupp som mördar personer som de har bedömt bör dödas. Det är exempelvis personer som leder pedofilgrupper.

Är det någonsin rätt att döda en annan människa? Det finns tyvärr fortfarande en rad nationer som har dödstraff och anser att staten har rätt att döda människor.

Det finns många paralleller att dra mellan Alex grupp av mördare och företeelser i vår tid utöver nationer med dödsstraff. IS är en sådan grupp.

“The Eye of the Beholder” kommer att ha premiär på Bio Capitol i Göteborg den 2 maj. Senare i maj kommer filmen även att internationell premiär på Nice International Film Festival. Om filmen tas emot så väl som jag tror kommer den säkert att komma upp på biografer i flera svenska städer under sommaren och förmodligen också i Italien där en del av filmen också är inspelad.

I ett mail berättar regissören om filmen:
“The Eye of the Beholder” är en thriller/drama inspirerad av europeisk genrefilm från 60-och 70-talet och den existentialism man stöter på i amerikansk noir, skapad för en modern och multikulturell publik av ett ungt och mångkulturellt filmteam.
En viktig aspekt av filmproduktionen var att teamet bakom kameran och talangen framför, speglar dagens Sverige och Europa som den multikulturella verklighet den är. Mångfalden reflekteras i filmen då rollerna spelas av skådespelare med olika nationaliteter och etniciteter samtidigt som den utspelas på fem olika språk: engelska, svenska, italienska, spanska och franska. Det är också en film som har internationell potential, tack vare språken som talas i filmen och de olika platserna där filmen spelades in, som Göteborg och Cagliari, min hemstad i Italien.

Projektet är helt självfinansierat, genom sponsring av en av filmens producenter, en Indiegogokampanj där filmskaparna lyckades samla 120.000 svenska kronor, plus att filmen fått lite stöd av Göteborgs Stad och regissören själv har bistått med en tredjedel av budgeten.

The Eye of the Beholder (2019) (Official Trailer) from Nicola Camoglio on Vimeo.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Red Joan – tankeväckande

29 april, 2019 by Rosemari Södergren

Red Joan
Betyg 4
Svensk biopremiär 3 maj 2019
Regi Sir Trevor Nunn

En stark och mycket tankeväckande berättelse om moral, etik och om att våga stå för att försöka förbättra en hotad värld. Filmen bygger på verkliga händelser och sätter igång funderingar kring vad som är rätt och fel. Är det alltid fel att lämna hemligstämplad forskning till en annan nation? Är det fel även om det kan förhindra krig och förhindra många människors död?

När USA släppte två atombomber över Japan i slutet av andra världskriget tänkte många att mänskligheten kommit till sin slutfas, att människor nu var nära att förstöra jorden och vår existens. Atombomberna dödade så många, många fler än några bomber gjort tidigare. Med kunskapen att klyva en atomkärna kunde människan förstöra vår planet.

Vem minns idag kalla kriget? Det var en lång period i vår värld historia där den sovjetiska ideologin och makten stod i motsats till den amerikanska kapitalismen. Det var en maktbalans där båda nationerna hade tillgång till atomvapen och deras ledare kunde med ett knapptryck förinta en stor del av jorden.

Hur hade det varit om inte både dessa maktcentrum hade haft tillgång till kärnvapen? Det är svårt att veta. Kanske räddades jorden just för att de två motsatsnationerna båda hade makten att förstöra och därför hade respekt för den andre?

Red Joan bygger på en verklig händelse där en ung brittisk kvinna som studerat fysik på Cambridge får jobb hos en grupp forskare under trettiotalet. Forskarna utvecklar teknik för att kunna bygga atombomben. Allt är mycket hemligstämplat. Denna unga kvinna, i filmen kallad Joan Stanley (spelas som ung av Sophie Cookson och som gammal av Judi Dench), blir nära vän med några unga kommunister på universitetet. Den sofistikerade unga ryskan Sonya (Tereza Srbova) och hennes kusin Leo (Tom Hughes) blir vänner med Joan och drar in henne i socialistiska kretsar.

Filmen börjar med att vi får se den åldrade Joan år 2000 bli gripen av den brittiska säkerhetstjänsten. Hon anklagas för att vara spion och för att under kalla kriget lämnat över hemlig forskning till Sovjetunionen.

Det blir en chock för hennes son, vänner och grannar. Ingen har någonsin anat att den stillsamma damen under flera år försåg KGB med statshemligheter.

Vi får nu följa hennes minnen kring hur hon, denna tillbakadragna kvinna, kunde hamna i så radikala kretsar att hon bestämde sig för att smuggla ut hemligstämplat material. Hennes son hade inte ens en aning om att hon var fysiker. Han kände bara henne som bibliotekarie. Fast han har alltid tyckt att hon verkat lite väl kunnig för sitt arbete på ett bibliotek.

Filmen är baserad på Jennie Rooneys bok, inspirerad av den sanna historien om den brittiska KGB-spionen Melita Norwood som avslöjades vid 87 års ålder. För regin står Sir Trevor Nunn.

Med en lång rad av de skickligaste brittiska skådespelarna i rollerna är filmen underbar att se. Utöver Judi Dench och Sophie Cookson är både enastående som Joan. Ben Miles som Joans son Nick är alltid bra. Stephen Campbell Moore är inte bara en av de snyggaste skådespelarna, han är som alltid mycket bra i sin roll.

Filmens berättelse ger mycket att tänka på. Idag är många övertygade om att mänskligheten är nära att förstöra vår jord, nu på grund av klimatkrisen. Det är inte första gången i mänsklighetens historia vår världs förestående undergång utropas. Det har gjorts många gånger, bland annat då pesten skördade många liv och då USA släppte två atombomber övar Japan. Det går inte att låta bli att tänka i dessa banor. Är det allvar den här gången eller kan klimatkatastrofen förhindras?

Paralleller till vår tids visselblåsare är inte särskilt långsökta. Nu förbereder det amerikanska rättsväsendet sig för att kunna ställa Wikileaks förra frontfigur, Julian Assange, inför rätta. Och Snowden var tvungen att söka fristad i Ryssland för att inte bli gripen av USA. Vad Assange än har gjort i sina relationer till kvinnor så är det ändå skrämmande att visselblåsare jagas. De som har makten vill ofta hålla människor tysta och hindra att skandaler läcker ut. Red Joan var inte någon visselblåsare, det medges. Men hon gjorde också något som hennes nation anser vara brottsligt men ur mänsklighetens synvinkel kanske hon räddade många, många och förhindrade en stor katastrof?

Att så många människor dödades av atombomben borde inte glömmas bort.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Brittisk film, Det kalla kriget, Filmrecension, Judi Dench, Recension, Scen

Filmrecension: The Man Who Killed Don Quixote

25 april, 2019 by Birgitta Komaki

The Man Who Killed Don Quixote
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 april 2019
Regi Terry Gilliams

Historien om Don Quixote av Miguel de Cervantes är en av världens mest lästa böcker. Don Quixote , riddaren av den sorgliga skepnaden, är alltid redo till försvar av det goda. Mannen som ser motståndare även där de inte finns. Han fäktas förtvivlat med väderkvarnar och drar land och rike runt tillsammans med sin väpnare Sanchez Panza för att söka äventyr. Under devisen ”En strålande dag för äventyr. Jag känner det i märgen. ”rider de ut varje morgon.

Här finns förvisso äventyr i en ständigt strid ström. I en bullrande komisk komedi med många effekter. Nu är filmens historia långt ifrån bokens. När regissören Toby Grisoni kommer till Spanien för att göra reklamfilm saknar han helt inspiration. Tills han minns den film om Don Quixote som han gjorde 10 år tidigare. Han söker upp byn där den spelades in och möter de personer som har varit med i filmen. För många har filmen förändrat deras liv och drömmar. Den gamle skomakaren lever fortfarande livet som riddaren Don Quixote.

Med vilda jakter och alla tänkbara effekter är det en storslagen produktion. En film med mycket dramatik och där inget drama är för allvarligt för att inte skämta om. En storslagen burlesk där humor och skämt dominerar hela historien. Men allvaret som motvikt saknas. Don Quixote av La Mancha med sin blinda tro på sin riddarroll är inte bara rolig. Han hade behövt mer plats för sin allvarliga sida. Med sitt försvar av det goda och sitt chevalieriska sätt mot damer är han inte bara en gammal narr. Med färre skämt och med mer allvar hade filmen blivit en bättre historia. En film att se, inte bara för alla tekniska attiraljer och den fantastiska sminkningen utan även en film med hjärta. Det kunde ha gett filmen den mening och det innehåll som den tyvärr saknar. Nu vill man helst utbrista ” Skomakare bliv vid din läst och låt dig inte luras till dåliga filmer.

Jonathan Pryce som Don Quixote är sympatiskt egocentrisk och naiv med en gammal mans envishet. Adam Driver som Toby är ingen man engagerar sig i vilket är mer rollens fel än skådespelarens. Det svenska inslaget står Stellan Skarsgård för.

Efter ett oändligt antal år och försök att göra filmen klar har Terry Gilliams äntligen fått sitt verk i hamn. Filmen har blivit en legend i filmvärlden för den för sin långa och problematiska produktion. De gjorde ju också att förväntningarna var stora på filmen. Kanske hade det varit bättre att den inte hade blivit klar och att regissören hade lämnat den till sitt öde. De miljoner den har kostat hade med ett bättre manus och en allvarligare blick kunnat blivit ett riktigt drama.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Avengers: Endgame – ett underverk med kosmiska gnistor

24 april, 2019 by Redaktionen

Avengers: Endgame
Betyg 4
Svensk biopremiär 24 april 2019

Heroes don’t cry.
Fint drama och lite action. Avengers Endgame är den fortsatta och avslutande delen om de kämpande och krigande karaktärerna som utgör The Avengers. I den första delen Avengers: Infinity War som kom förra året, tar Thanos död på hälften av befolkningen på jorden, vilket även inkluderade att par av hjältarna. I ett nästan nu gråtfärdigt farväl får vi se de resterande hjältarna slåss mot Thanos för att återställa balansen i universum.

I den följer en resa som i en trogen berg och dalbana. Filmen håller ett öga förvånande bra tempo och man känner aldrig att tiden rinner iväg. Man blir aldrig uttråkad. Berättandet tar fart och det är förvånansvärt lite action och explosioner. Och ännu mera och desto mera drama. Kärlek, hämnd, falskhet, död och liv. Alla hjältar från Marvels Cinematic Universe får ett och flera välförtjänta ögonblick i rampljuset.

Det har tidigare varit variation mellan föga bra och väldigt ojämna filmer. Och denna är dock precis som förväntat: förutsägbar och överraskande. Det är i just dem ögonblicken där filmen utmärker sig. Lika episk som kampsekvenserna så får vi också inblick i våra hjältars mentala och psykiska tillstånd.

I filmen ser vi stjärnor som Robert Downey Jr., Chris Evans, Mark Ruffalo, Chris Hemsworth, Scarlett Johansson, Jeremy Renner, Don Cheadle, Paul Rudd, Brie Larson, Karen Gillan, Danai Gurira, Benedict Wong, Jon Favreau, Bradley Cooper, Gwyneth Paltrow, Josh Brolin, Frank Grillo, Tessa Thompson, Winston Duke, Robert Redford, Rene Russo, Tilda Swinton, Linda Cardellini, Natalie Portman, Michelle Pfeiffer, Cobie Smulders, Michael Douglas, Ken Jeong, William Hurt, James D’Arcy. Benedict Cumberbatch, Tom Holland, Chadwick Boseman, Paul Bettany, Elizabeth Olsen, Anthony Mackie, Ty Simpkins, Sebastian Stan, Tom Hiddleston, Pom Klementieff, Dave Bautista, Zoe Saldana, Chris Pratt, Letitia Wright, Evangeline Lilly och Vin Diesel gör återigen rösten som Groot som bara har en replik i olika röstlägen, ”I am Groot”!

I filmen skymtar även en av regissörerna, Joe Russo förbi i en cameo-roll. Russo är bröderna Joe och Anthony som tidigare gjort Captain America: The Return of the First Avenger, Captain America: Civil War och Avengers: Infinity War. Stan Lee, tecknaren och medskaparen till Marvel, avled tragiskt i november 2018 och hade som vana att ha en liten och ofta komiska roll i alla sina filmer. I denna gör han sin allra sista cameo.

En tjänst mot fans och en upplevelse i yttersta världsklass.
Denna film har redan dragit in 120 miljoner i förhandssålda biljetter. Detta är belöningen för att kolla genom alla dessa filmer som började med Iron Man 2008. Detta är climaxen på en hel franchise. 11år senare, 21 filmer i bagaget och med den 22a filmens världspremiär idag den 24 April . Misströsta inte, både prequels, sequels och spinoffs är på väg till bioduken. Nu väntar vi lika tålmodigt precis som på en post-credits scen på den allra avlutande filmen i fas 3, Spider-Man: Far From Home med premiär i sommar.

Avengers: Endgame är verkligen en historia som behöver upplevas. Glöm världen just nu och göm dig i biomörkret i hela tre timmar och en minut. Det finns inte så mycket man kan säga om filmen utan att avslöja för mycket. Men filmen är ett underverk. Av alla de 14 miljoner möjliga sätt det kunde ha gått, så gick den här och slog kosmiska gnistor och tårar. Det är trevligt att se dem alla igen och samtidigt lite ledsamt att se dem gå. När det väl kommer till kritan i slutet så handlar allt precis som i verkliga livet om tid och pengar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Avengers, Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
  • Sida 37
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in