• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bok

Kulturbloggen på utdelningen av Augustpriset, om priset och om skandalen

21 november, 2011 by Rosemari Södergren

”Korparna”, en roman av Tomas Bannerhed vann Augustpriset 2011.
– Det har onekligen ett drag av overklighet att stå här och ta emot priset mot de fyra år då jag embarkerade mig i en rivningslägenhet för att skriva den, sade Tomas Bannerhed då han tog emot priset som delades ut i Konserthusets stora sal i Stockholm.

– Tänk att en roman som är så långsam kan hitta nya läsare på det här sätter, det gläder mig enormt, lade han till.

Handlingen i ”Korparna” utspelar sig i småländsk landsbygd under sjuttiotalet.
– Jag kände att det var en miljö som måste beskrivas, jag tillhör själv den sista generationen som växt upp så, sade Tomas Bannerhed.

Ovanpå allting är romanen Tomas Bannerheds debutbok.

Utdelningen av Augustpriset var en kväll där böckerna var i fokus. De sex nominerade böckerna fick alla var sin presentation av någon känd person som fått i uppdrag att läsa den. Oftast gjordes detta med stort engagemang, det märktes att den utvalde presentatören fattat tycke för boken. ”Korparna” presenterades till exempel av dramatikern Jonna Nordenskiöld som öste beröm över den och berättade att fastän att det liv och den miljö som romanen beskriver är helt annorlunda än hennes miljö romanens skildringar att sitta kvar inne i henne alltid, som om hon varit där.

Ernst Billgren-skandalen
De fina presentationerna av de nominerade böckerna hade dock mett undantag. Ernst Billgren gjorde en slätstruken, oengagerad presentation av Sören Bondesons nominerade ”En kubikmeter jord”, som är en diktbok, en diktcykel. Min slutsats är att Billgren inte förstått diktcykelns storhet. Sören Bondeson har delat in diktcykel efter tidegärdens tidpunkter (som laudes, vesper, test med mera), som är de tidpunkter som framför allt katolska munkar samlas för gemensam andakt. Lager för lager i jorden gräver Bondeson sig igenom med en dikt för varje tidpunkt från tidegärden. I mullen bland kvalster betraktar diktaren mänskligheten och de existentiella frågorna. Bondesons diktcykel var definitivt värd en bättre presentatör än Billgren. Skandal helt enkelt.

Kanske var det tur för det manliga släktets ära att Tomas Bannerhed vann sitt pris. Alla de tre andra kategorierna gick till kvinnor. Förmodligen en konsekvent fördelning. Fler kvinnor än män läser böcker. Cathrine Bengtsson som vann Lilla Augustpriset för essän ”Kärlekssvetten” berörde könsfördelningen när hon tog emot sitt pris. De fem nominerade essärna till Lilla Augustpriset var enbart skrivna av unga kvinnor.

– Jag efterlyser killar bland de nominerade nästa år, sade hon.

Den vinnande essän beskrevs i nomineringen som en ”känslomässig jordbävning”.

Facklitteratur och barn- och ungdomsboken
Sex intressanta fackböcker var nominerade. Min favorit var ”Skymningssång i Kalahari” av Lasse Berg fast jag har inte läst alla och är väldigt nyfiken på de jag inte läst. Jag har inte hunnit läsa den som vann: ”Och i Wienerwald står träden kvar” av Elisabeth Åsbrink.
När hon tog emot priset tackade hon bokförlaget Natur & Kultur som vågade låta henne göra boken fast hon inte hade bestämt hur den skulle struktureras utan bara hade fått 500 brev från de judiska föräldrar vars barn skickades till Sverige under andra världskriget.

Av de sex nominerade böckerna i kategorin barn- och ungdomsbok har jag inte läst någon. Men det tänker jag reparera för de beskrevs samtliga så intressanta och så kärleksfullt av sina presentatörer.
Vann gjorde boken ”Pojkarna” av Jessica Schiefauer.


Den största snackisen
Som ni kan se på de två bilder jag tog under minglet före programmet ser ni att det var trångt. Jag kan lova att ljudnivån blev hög av allt surrande snack.
Det var inte lätt att hitta någon jag kände trots minglet. Jag visste att det fanns några jag kände, men jag lyckades inte hitta dem där, förutom att jag lyckades få skaka hand med Sören Bondeson, som jag hade som lärare i ett par terminer när jag gick kurs i att skriva deckare.

I minglet tjuvlyssnade jag lite på folk. Vad ska man göra när man inte känner någon av allt det fina kulturfolket? I hörnen hörde jag vid flera tillfällen personer diskutera att de tyckte det var lite konstigt att Kerstin Ekmans nya bok inte nominerats.

Ett extra plus får arrangemanget för att två av mina favoritartister uppträdde: Melissa Horn och Mattias Alkberg.

Här kan du läsa mer om priserna:
Dagens Nyheter
SVT Nyheter och mer i SVT.
Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3.

Här några recensioner av de prisade böckerna:
Recension av Korparna i DN. Korparna i Expressen.
Expressen recenserar Pojkarna.
Expressen recenserar ”Och i Wienerwald står träden kvar”.

Läs även andra bloggares åsikter om Augstpriset, Korparna, litteratur, bokpris, böcker, Tomas Bannerhed

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: Augstpriset, Böcker, Bok, bokpris, Korparna, Tomas Bannerhed

Lacrimosa av Eva-Marie Liffner, värd sin Augustprisnominering

20 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Lacrimosa
Författare: Eva-Marie Liffner
Formgivare: Sara Acedo
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 201108
ISBN10: 912712729X
ISBN13: 9789127127296

Lacrimosa av Eva-Marie Liffner är en välskriven fascinerande historia. Berättelsen kretsar kring Carl Jonas Love Almqvist och ett vilt barn han hittar när han är informator i Finland. Almqvist tar hand om barnet, uppfostrar det i i Rousseaus anda. Barnet är ett flickebarn men lever under största delen av sitt liv som en man. Det är detta barn som omväxlande kallas Ros, Rose och herr Ross som romanen kretsar kring. Gestalten utgår från en av den svenska litteraturens mest fascinerande gestalter, Tintomara.

Ros är berättaren och vi följer hennes liv i en väv mellan olika tidpunkter. Som en väv, ett poetiskt drama, får vi följa en olöst kriminalgåta men framför allt är det en betraktelse över könens olika villkor. Som Ros berättar om när hon som 24-åring började leva ett tag i kvinnokläder:

Jag märkte snart att även annat skiljde man och kvinna åt – de karaktärsdag som tidigare setts som fasthet, mod och klokskap, räknades nu för påstridighet, vasshet och snusförnuft – trots att jag var en och samma mänska, blott klädd i kjolar.
…
Dessutom ägde en man utsikter medan en kvinna hade förpliktelser och saknade hon egna hus-sysslor räknades hon för olycklig, då ett hem utan make och barn var gjort av glas – allt detta erfor jag under loppet av fyra månader, likt en blind som plötsligt kan se bara för att upptäcka att världen består av enkelt målade kulisser.

Språket och berättelsen grep tag i mig från första raden, men mot slutet kroknar jag som läsare, tröttnar och får tvinga mig att fortsätta läsa. Författaren fastnar i sitt språk och i alla språkliga krumbukter. Språkakrobatiken blir viktigare än berättelsen som därmed tappar fart, det blir till och med ointressant att följa handlingen.

Eva-Marie Liffner låter sina karaktärer i ord och tankar använda gammelfranska uttryck. Avsikten är väl både poetiskt rytmiskt och för att förmedla tidsandan och attityder. Det blir dock överutnyttjad, det stänger ute läsare som inte kan franska språket.

Den som använder svordomar på scen behöver ofta bara låta skådespelaren som ska svära göra det några få gånger, den som ser föreställningen kommer ändå att uppleva karaktären som en svärande person. Det borde fungera likadant med karaktärer i litteratur som ska använda ett särskilt språk, det borde inte vara nödvändigt att detta upprepas boken igenom.

Bokbutiken skriver bland annat om Lacrimosa:
Lacrimosa är historien om:
– hur Ros följer Carl Jonas Almqvist till Stockholm och kvarteren i Klara
– hur Ros lär känna mamsell Emilie Högqvist, möter kärleken och hamnar vid den Kungliga Teatern
– hur Ros till slut återfinner sig själv vid en kust långt borta
men det är också en berättelse om tårar, arsenik och en olöst 1800-talsgåta.

Lacrimosa är en suggestiv roman där Tintomara från Almqvists ”Drottningens juvelsmycke” får berätta sin historia, ur sin synvinkel. Berättelsens ram är en liten italiensk bergsby där Ros som numer är en medelålders man som kallas herr Ross lever med en tjänstekvinna Sofia och hennes son Nino, som är en slags spegling av Ros. Nino är också en varelse som skrider över gränser, som är både djur och människa, barn och vuxen.

Herr Ross får ett besök som sätter igång alla minnen och ett besök som tvingar honom att använda sömnmedel för att få iväg en person som kan avslöja för mycket. Det är många dubbelbottnar, flera lager i berättelsen och Eva-Marie Liffner måste vara en av de nu levande svenska författare som skickligast behärskar ett poetiskt mångfacetterat språk. Litteraturen blir i hennes roman doft, rytm, färger och känslor som förmedlas på flera plan. Jag tror att den framför allt ska läsas som ett poetiskt verk, som DN:s recensent menar:

I kanten av ett diktarliv. Eva-Maria Liffners bok är fylld av livskraft och raffinerade inslag, men är för undanglidande för att växa till en roman. Maria Schottenius i DN läser den i stället som episk dikt och fram träder ett rikt verk.

Författaren Eva-Marie Liffne är född 1957 i Göteborg och debuterade 2001 med romanen Camera som belönades med både Polonipriset och Flintyxan. Hennes andra roman Imago nominerades till Augustpriset 2003. Lacrimosa nominerades till Augustpriset 2011. Lacrimosa av Eva-Marie Liffner är helt klart värd sin Augustprisnominering.

Fler recensioner av Lacrimosa:
Göteborgsposten, Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Augustpriset, litteratur, Lacrimosa, Eva-Marie Liffner, recension, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Augustpriset, Bok, Bokrecension, Eva-Marie Liffner, Lacrimosa, Recension

Paul Auster slår till igen i Sunset Park

13 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Sunset Park
Författare: Paul Auster
Översättare: Ulla Roseen
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100125970
ISBN13: 9789100125974

Sunset Park är en typisk Paul Auster-roman. Några människor, på olika sätt stukade av livet, möts och genom att spegla deras liv skildrar Auster dagens USA.

I Sunset Park skildras händelserna ut ett par olika personers synvinklar, ett skickligt sätt att kunna berätta väldigt mycket. Att få höra samma händelse via en persons tankar och sedan åter i en annans tankevärld fördjupar berättelsen.

Paul Auster skriver lätt, så naturligt, det flyter som en bäck utan stopp, mjukt och målmedvetet. Det är bara mästare som kan skriva så, att det känns som om det är helt utan ansträngning. Det brukar betyda att det är skickligt och genomarbetat.

Berättelsen i Sunset Park kretsar kring Miles Heller som är 27 år. För sju år sedan flydde han från sin pappa och styvmor och från college. Han har hankat sig fram på småjobb och till slut hamnat i Florida där han träffat en ung tonårsflicka som han blivit djupt förälskad i.

Miles arbetar med att tömma bostäder efter människor som blivit vräkta. Hans arbetskamrater passar på att roffa åt sig saker i lägenheterna, där kan finnas en hel del av värde: tv-apparater, fina brödrostar och allt möjligt som människors tvingas överge. Miles vägrar roffa åt sig, däremot är han hängiven fotograf och tar bilder på allt detta som människor måste överge. Han samlar på sig bilder av saker som berättar om människorna som levde där en gång.

Den enda vän han hållit kontakt med under de sju åren är Bing som bor kvar i New York, i Brooklyn. Bing har ockuperat ett hus i Brooklyn. Miles blir tvungen att ge sig av i all hast från Florida och då hamnar han i det ockuperade huset tillsammans med Bing och två unga kvinnor: Ellen, den melankoliska illustratören, samt Alice, den uttråkade doktoranden.

I New York finns också Miles pappa, Morris Heller, en bokförläggare som förtvivlat försöker rädda både sitt förlag och sitt äktenskap, samtidigt som han hoppas på en återförening med sonen. Finanskrisen har drabbat bokförlaget och idiotiskt nog har han varit otrogen mot sin fru. Han vet att sonen återvänt till New York, vill inget hellre än att återse honom men är för stolt för att själv ta första steget.

Auster skildrar så mycket i sin roman. Han skildrar motståndet mot miljöförändringar, motstånd mot kommersialismen men han skildrar också människors relationer, hur tillkrånglade de blir utan att någon vill det. Han skildrar hur svårt det är att vara ärlig mot varandra, hur svårt det är att visa sin kärlek och hur också vanliga hyggliga människor som inte menar illa ändå gör varandra riktigt illa och hur ställer till det för varandra.

Yttrandefriheten kommer också upp som ett sidospår då han skildrar bikaraktären Alice som arbetar på den amerikanska avdelningen för PEN.

Som de flesta böcker av Paul Auster är den lättläst med flera lager. Det enda negativa är egentligen mot slutet, där jag tycker att han rafsade ihop några trådar till väl lyckliga slut. Som upplagt för att göra Hollywoodfilm av.

Martina Lowden i DN är inte lite på samma sak:
Amerikanska romankaraktärers fackförening är säkert nöjda med den här utvecklingen, men det är inte jag. Efter tvångsanslutningen till deras kollektivavtal har den konkurshotade Auster fått anlita svart arbetskraft för att alls få boken klar. Dessa underkvalificerade arbetare har bidragit till boken med stilbrytande referat av bland annat nekrologer över baseballspelare och artiklar från PEN-klubbens hemsida. Visst finns det briljanta stycken i ”Sunset Park”, och som vanligt vimlar det av intrikata dubbel­gångarteman och dolda litterära referenser, men boken är roligare att analysera än att läsa.

Dagens bok skriver i sin recension:
Sidoberättelserna tar över ibland så att ramberättelsen försvinner i mängden av olika berättelser. Auster fortsätter på den säkra bana han tidigare följt och utmanar läsaren. Boken är ett inlägg i den samtida debatten om miljön och den ekonomiska krisen. Jag blir inte besviken när jag läser Austers senaste bok.

Fler recensioner av Sunset Park:
Svenska Dagbladet, Göteborgsposten och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Paul Auster, litteratur, recension, böcker

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, Paul Auster, Recension

Silversnöret av Peter Lucas Erixon – starkt poetiskt språk i spänningsroman

13 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Silversnöret
Författare: Peter Lucas Erixon
Förlag: Trombone
ISBN10: 919782433X
ISBN13: 9789197824330

Silversnöret är en spänningsroman med ett fantastiskt språk, poetiskt, rytmiskt och överraskande med ordkombinationer att häpnas över. Ett sådant ord är ”enstakagårdar”.

Berättelsen börjar under 1940-talet och handlar om Linnea, att av sju överlevande barn i en fattig familj i Jämtland. Samtidigt med de tragiska händelserna kring Linnea skildras ett Sverige under stark förändring, ett samhälle under uppbrott, i skuggan och i närheten av det krig som utspelar sig inte många mil från landets gränser.

Spänningen byggs inte så mycket upp kring själva det brott som sker, för redan tidigt i romanen förstår vi vad som ska hända. Det som engagerar oss är att vi lever oss in i Linnea, vi känner hur hon ser på livet och vi känner hur hon obönhörligen går mot en katastrof.

Efter en dryg tredjedel av boken är mycket som återges byggt på arkiv och referat från händelser som romanen bygger på. Författaren Peter Lucas Erixon lyckas forma om dessa byråkratiska redogörelser till litteratur. Också när han i ett par stycken återkommande använder det opersonliga avpersonifierande ordet ”man” upplever jag som läsare att det är medvetet, det är för att skapa en känsla av människors oförmåga att tala tydligt och exakt.

Jag har inte läst något av Peter Lucas Erixon tidigare, men inser att jag tänker försöka få tag på fler av hans böcker. Han är en skickligt författare och jag har verkligen blivit nyfiken på att läsa mer av honom. Silversnöret är hans tolfte bok och sjätte roman. Han har fått flera litteraturpriser, bland av Samfundet De Nio och av Alberts Bonniers Minnesfond. 1997 fick han Länstidningen i Östersunds Stora kulturpris får romanen ”Farligt område” och 2008 fick han Peterson Berger-priset för ”Sista rester av det vilda”.

Läs även andra bloggares åsikter om litteratur, spänningsroman, Peter Lucas Erixon, Silversnöret

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Peter Lucas Erixon, Silversnöret, spänningsroman

Svensk Haiku – läs, fascineras, imponeras och inspireras

13 november, 2011 by Rosemari Södergren

vattnet i tunnan
alla sommarens skurar
blir min spegelbild

Diktraderna ovan är en Haiku från en antologi med haiku utgiven i september 2009 på bokförlaget Trombone. I antologin medverkaren mängd duktiga svenska poeter och författare. Haikun ovan är skriven av Bill Larsson.

Att läsa haiku är inspirerande. Det är fascinerande att se hur mycket som kan sägas med så få ord och i så få rader.

Antologin har haikudikter från 50 svenska författare, häribland 2011 års Nobelpristagare i litteratur, Tomas Tranströmer.
Bland övriga deltagare i denna antologi ses etablerade författare ses etablerade författare som Magnus Ringgren, Krister Gustavsson, Sture Allén, Göran Malmqvist med flera. Medverkar gör också flera nya spännande debutanter.

Haiku är en sorts kortdikt som urspungligen kommer från Japan. Den traditionella definitionen är tre rader på respektive 5-7-5 stavelser med ett ämne hämtat från naturen. Innehållet bör gestalta en klarhet eller känsla för vad man upplever med sina fem sinnen. Att detta kan göras på väldigt olika sätt blir tydligt i antologin. Vissa lutar mer åt ordlekar, som Håkan Becker:

Minst hundra kajor
har möte på vägkanten
en kajplats på land

Andra är mer filosofiska, existentiella, som Florence Vilén:

En nykrattad gång,
schersminen fäller kronblad
nästa ögonblick

En av mina absoluta favoriter är av Krister Gustavsson:

Jag såg på månen.
Den skymdes bort av molnen.
Då såg jag molnen.

Det här häftet kommer jag att bära med mig och läsa i lite då och då, för varje haiku har sitt djup och det finns mycket att lära genom att läsa och träna sig på att uttrycka sig kort och ändå säga mycket.

Svensk Haiku
Antologi
Bokförlag: Trombone
ISBN 978-91-976440-6-8

Läs även andra bloggares åsikter om haiku, dikt, poesi, litteratur, Trombone, recension, böcker

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, dikt, haiku, Poesi, Recension, Trombone

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 56
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Sista meddelandet – en oerhört realistisk berättelse som kryper under skinnet och inte går att skaka av sig

Sista meddelandet Av Nina … Läs mer om Teaterkritik: Sista meddelandet – en oerhört realistisk berättelse som kryper under skinnet och inte går att skaka av sig

Ojämn omdaning av standards – Ember med Ellas Kapell

Ellas Kapell Ember 3 Inspelad … Läs mer om Ojämn omdaning av standards – Ember med Ellas Kapell

The Fray – en energiinjektion med hjärtat på rätt ställe

Betyg: 4/5 Det är lätt att … Läs mer om The Fray – en energiinjektion med hjärtat på rätt ställe

Fin nattmiljö i Ester Chiedza Roxberg och Maya Jönssons Gosedjurstaxin

Titel: … Läs mer om Fin nattmiljö i Ester Chiedza Roxberg och Maya Jönssons Gosedjurstaxin

Mysig magi och eskapism i Elsa Beskows Puttes äventyr i blåbärsskogen

Titel: Puttes äventyr i … Läs mer om Mysig magi och eskapism i Elsa Beskows Puttes äventyr i blåbärsskogen

Teaterkritik: Doktor Glas med Jens Hultén – bjuder in oss till en tidlös inre värld

Foto Robert Jadenfelt Wereckipr Doktor … Läs mer om Teaterkritik: Doktor Glas med Jens Hultén – bjuder in oss till en tidlös inre värld

U2 till Stockholm i april – här är alla tolv Europadatum och fem chanser till förköp

U2 återvänder till Europas arenor våren … Läs mer om U2 till Stockholm i april – här är alla tolv Europadatum och fem chanser till förköp

Ojämnt utfall för låtar av sammansvetsad enhet – Ritornate av Enzo Favata

Enzo Favata Ritornate 3Inspelad … Läs mer om Ojämnt utfall för låtar av sammansvetsad enhet – Ritornate av Enzo Favata

Filmrecension: Everest: The Other Side – vilket äventyr vi får följa med på

Everest: The Other Side Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Everest: The Other Side – vilket äventyr vi får följa med på

Genomgående kontemplativ fullträff – Salt Catchers av Andy Sheppard/ Rita Marcotulli/ Michel Benita

Andy Sheppard/ Rita Marcotulli/ Michael … Läs mer om Genomgående kontemplativ fullträff – Salt Catchers av Andy Sheppard/ Rita Marcotulli/ Michel Benita

Lars Winnerbäck gör klubbgig på Saab Arena i hemstaden och delar ut Nyponpriset

För andra året: Lars Winnerbäck gör … Läs mer om Lars Winnerbäck gör klubbgig på Saab Arena i hemstaden och delar ut Nyponpriset

Unrecognized – Europeisk samproduktion med premiär i Skopje på väg till Dramaten

Kateryna Kisten och Ellen Jelinek Foto: … Läs mer om Unrecognized – Europeisk samproduktion med premiär i Skopje på väg till Dramaten

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in