Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Mina år med Bin Ladens av Catrin Streete – lämnar ingen oberörd

by

Mina år med Bin Ladens av Catrin Streete – lämnar ingen oberörd

Mina år med Bin Ladens
Författare: Catrin Streete
Författare: Ingrid Carlqvist
Förlag: Lind & Co
Bandtyp: Inbunden
Språk: Svenska
Utgiven: 201203
ISBN10: 9174610759
ISBN13: 9789174610758

Catrin Streete var en ganska vanlig medelklasstjej i Åkersberga utanför Stockholm när hon fick kontakt med män med mycket pengar. Hon startade också tidigt efter företag med modeller för modevisningar. Hon blev vän med en ung arab Bakr bin Laden, från Saudiarabien med hur mycket pengar som helst. Catrin och Bakr blir goda vänner och han öser pengar över henne. Han flyger henne med sitt privatjetplan vart hon vill, hon får shoppa hur mycket hon vill i dyra affärscenter i de stora världsstäderna med hans kretitkort, om de tröttnar på andra gäster på ett hotell köper han ett eget hotell åt dem. Det är helt svårt att ta till sig att det finns människor som lever i en sådan lyx, i ett sådant överflöd.

Bakrs far har många fruar och därför har Bakr många bröder. En av dem är Saleh, som blir förälskad i Catrin. I flera år är Catrin och Saleh tillsammans, trots att Saleh samtidigt har en fru och barn i ett hus i Saudiarabien.

En annan av Bakrs och Salehs bröder var Osama bin Laden, terroristledaren som låg bakom dådet mot World Trade Center i USA.

Fast när Catrin träffade Bakr och Saleh och följde med dem världen runt hade terrordådet ännu inte inträffat.

Catrin Streete berättar om sina år med Bakr och Saleh för Ingrid Carlqvist. Den är skriven med ett snabbt flytande språk, nära talspråket, det känns verkligen som om jag satt bredvid Catrin Streete och hon berättade direkt till mig. Rättfram och ärlig, utan att banga för att berätta om sina sexuella äventyr. Däremot är språket inte direkt av högsta litterära kvalitet, men det är inte det jag söker när jag väljer att läsa en sådan här biografi.

Att vara kvinna i Saudiarabien är i grunden väsenskilt från livet för oss i det svenska samhället. Catrin berättar hur hon ibland blivit stoppad av sedlighetspolisen i Saudiarabien som kan sätta stora märken med krita på dräkten på en kvinna ifall de anser att hon visat för många millimeter av sin hud. En del skrämmande historier går runt i Saudiarabien om kvinnor som inte blivit räddade ur bilar vid trafikolyckor för att ingen man utan hennes make får se henne utan den dräkt som döljer henne.

Bakr bin Laden har affärer världen runt och Catrin och Saleh följer med honom till London, Rom, Dubai, Maldiverna och en mängd spännande platser. De kan hyra ett skidhotell en weekend. De arabiska männen som kan bada i pengar lever två liv: ett västerländskt festande liv och hemma i Saudiarabien ett mer rättrogen konservativt muslimskt liv.

Att Osama bin Laden kom från en sådan dekadent överklassbakgrund gör det både svårare och lättare att begripa hans vägval i livet. Om han verkligen reagerade på hur nedtryckta, förtryckta och fattiga människor i exempelvis flyktinglägren i Palestina är – och om han verkligen ville förändra detta borde Osama bin Laden ha börjat med sin egen familj. Om familjen bin Laden hade delat med sig av sin enorma rikedom till projekt i Palestina skulle de kunna göra stor nytta. På sätt och vis tycker jag, efter att ha läst om hur familjen bin Laden lever, att de är en av orsakerna till terrorismen. De skulle kunna förändra mycket om de ville, istället för att satsa sin rikedom på att bada i Armaniväskor.

Mina år med Bin Ladens är en provocerande bok, tycker jag. Den lämnar nog ingen oberörd. Att människor som har sådana enorma rikedomar inte ens tycks tänka tanken att de skulle kunna göra skillnad får mig att bli besviken på mänskligheten.

På ett sätt är boken en bluff, för de flesta som läser den väntar sig nog att få veta mer om Osama. Han är dock inte med i boken alls, förutom vid två tillfällen. Catrin tycks bara ha träffat honom en gång, då han vägrade ta henne i hand eftersom hon var kvinna. En och annan blir säkert besviken över att inte få veta mer om Osama bin Laden när de läser boken. För min del gör det inget, den berättar ändå något om honom, eftersom vi får en inblick i det liv hans familj lever.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Döda talar inte – Ann Cleeves – som Agatha Christie som skildrar vår tid, men svartare

by

Döda talar inte
Författare: Ann Cleeves
Översättare: Jan Järnebrand
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201204
ISBN10: 9100127426
ISBN13: 9789100127428
Som cd-bok

Kriminalkommissarien Vera Stanhope är rätt osannolik som deckarhjälte: en medelålders fet kvinna som dricker för mycket alkohol. Det låter lite som en parodi på den tidigare så vanlige deckarkaraktären. Serien om Vera Stanhope är dock inte alls några parodier. Det är spännande kriminalromaner som skildrar en värld långt bort från det småmysiga Midsomer.

Vera Stanhope är kriminalkommissarie i nordöstra delen av England, där det finns många slitna områden där arbetslösheten sätter sin spår och där finns små byar där de mer välbärgade bor ganska nära fattigare bybor.

Det som gör ”Döda talar inte” så bra är inte det ovanliga i att en medelålders kvinna som varken är snygg eller elegant är hjälten utan det är vad som skildras och hur det skildras som gör att jag inte kan slita mig från boken när jag börjat läsa. Författaren Ann Cleeves som själv bor i Northumberland i nordöstra England och har arbetat som övervakare, på kvinnojourer och inom sjöräddningen. Hon har skarpt öga för de talande detaljer som ger trovärdighet åt berättelsen och samtidigt kommer vi människorna nära. Även om jag kan reta mig på Vera Stanhope känner jag respekt för henne, precis som om jag hade mött henne i verkligheten.

I ”Döda talar inte” är inget svart eller vitt. Vera nöjer sig inte med att hitta mördaren, hon vill förstå.

Bokförlaget skriver om boken och författaren:
Återigen befäster Ann Cleeves här sin plats som mysdeckarens nya drottning. I samma tradition som Agatha Christie rör hon sig knivskarpt mellan tonträffande personporträtt, engelska gröna kullar och kluriga mordutredningar.

Delvis håller jag med, men delvis inte. Visst behärskar Ann Cleeves konsten att liksom Agatha Christie långsamt veckla upp en puzzeldeckare, vi pendlar med i berättelsen och misstänker än den ena, än den andra. Men samtidigt får vi en resa igenom människors psyken och dess öden och vi lider med människorna. Det är välskrivet, helt enkelt.

Det är en tröst för alla oss som inte är perfekta att läsa om en kvinna som trots att hon är så helt fel, enligt svenska arbetsgivares ideal, ändå är en skicklig utredare. I Sverige anställer ju arbetsgivare i stort sett ingen som fyllt 50 år och definitivt inte en överviktig kvinna som Vera. Kanske kan sådana här deckare öppna ögonen för en och annan åldersdiskriminerande svensk arbetsgivare – att få dem att inse att människor kan vara duktiga utan att vara snygga trettioåringar.

Som vanligt har Vera vid sin sida sin unge vapendragare polisassistent Joe Ashworth. Genom honom får vi en inblick i det brittiska systemet där kvinnor fortfarande förväntas stanna hemma med barnen de första åren.

”Döda talar inte” är en av bästa kriminalromaner jag läst på länge. Det var en sådan deckare som jag bara ville läsa och läsa och jag kunde inte slita mig. Det är spänningen men samtidigt beskrivningarna av människorna och samhället som gör till en kriminalroman med betoning på roman.

Handlingen?
Tja jag kan lika gärna kopiera vad bokförlaget skrivit:
En ung mamma förälskar sig i en kontrollerande äldre man. Kort därefter drunknar hennes lille son i ett badkar. Ett år senare hittas socialsekreteraren som arbetat med fallet strypt i ett badhus. Den som finner kvinnan är Vera Stanhope: kriminalkommissarien som arbetar för mycket, väger för mycket, dricker för mycket. Tillsammans med polisassistent Joe Ashworth försöker hon lösa fallet, då ännu ett mystiskt lik dyker upp i den pittoreska småstaden.

Här har Kulturbloggen recenserat första delen av tv-serien om Vera som nyligen släppts på dvd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Alltid Astrid – låter oss möta en Astrid Lindgren full av bus

by

Titel: Alltid Astrid – Minnen rån böcker, brev och samtal
Författare: Ulla Lundqvist
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201203
ISBN10: 9113041762
ISBN13: 9789113041766

28 maj ska Astrid Lindgren-priset delas ut under kunglig pompa och ståt i Konserthuset i Stockholm. Den småländska lilla flickan har gjort en lång färd och hennes berättelser som alltid står på den lilla människans sida har spridit glädje och hopp till läsare världen över.

I Ulla Lundqvists enkla bok kommer vi Astrid Lindgren närmare och med enkla grepp analyseras några texter av Astrid Lindgren. Den som inte förstått storheten i Lindgrens författarskap lär få sina ögon öppnade. Astrid Lindgrens språk flyter väldigt lätt, det är ofta som om hon satt bredvid oss och berättade. Låt dig inte luras. Det som verkar enkelt och okomplicerat ligger det alltid mycket skicklighet bakom.

Ulla Lundqvist är lärare och litteraturvetare. Hon fastnade som barn för Astrid Lindgrens böcker om Pippi och när hon började studera litteraturvetenskap specialiserade hon sig på barnlitteratur och Astrid Lindgren i synnerhet. Hon har intervjuat och träffat Astrid Lindgren många gånger, de var väl att betrakta som vänner. Boken bygger dels på föredrag och seminarier som Ulla Lundqvist hållit och artiklar hon skrivit tidigare och nu omarbetat, men det är också en del nytt som bland annat bygger på brevväxling med Astrid Lindgren.

Visste ni att Astrid Lindgren hade skrivit böcker innan hon gav ut Pippi Långstrump-böckerna? Hon hade bland annat skrivit några ganska typiska flickböcker, som var typiska för den tiden. Jag läste det mesta av Astrid Lindgren när jag växte upp, men hade faktiskt missade de där flickböckerna. Ulla Lundqvist sätter in Astrid Lindgren i tidens atmosfär och med tanke på vilka ideal som styrde barnuppfostran på den tiden blir jag än mer imponerad av vad allas vår Astrid stod för.

Pippi Långstrump väckte stor uppmärksamhet, de flesta älskade den egensinniga och starka flickan som har så stort hjärta, men en och annan uppfostrade reagerade och ville nästan förbjuda böckerna.

Ulla Lundqvist berättar fängslande om när hon presenterade Pippi-böckerna i Palestina – där en mängd äldre muslimska män satt i bakgrunden och skulle godkänna kursen för kvinnorna. Det är spännande att läsa om hur Pippi erövrade deras hjärtan. ”Får barnen läsa sådant i Sverige?” frågade kursdeltagarna och började fnittra åt berättelserna. Pippis bus behövs i världen – det är ett som är säkert.

Ronja och Birk i Ronja Rövardotter hade Ulla Lundqvist svårare för. Hon hade svårt att smälta att två så unga barn kunde älska varandra så djupt att de rymde från sina familjer, som ju förbjöd dem att träffas.
Astrid Lindgren var dock tydlig: berättelsen är en saga och i sagor kan allt hända. Dessutom var Astrid Lindgren klockren på en punkt: en kärleksberättelse om kanske femtonåringar och med sex i handlingen var inte hennes typ av böcker. Det skulle hon inte göra bra, menade Astrid Lindgren själv.

Alltid Astrid är en mysig bok att läsa och jag kunde knappt slita mig. Trots att den inte är särskilt tjock tycker jag det hade stort innehåll.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Recension: Välfärd bortom staten och kapitalet – Civila samhällets närvaro och förutsättningar i välfärden

by

Titel: Välfärd bortom staten och kapitalet –
Civila samhällets närvaro och förutsättningar i välfärden
Författare: Andreas Linderyd, Anna Ardin och Johanna Rickne
Förlag: Sektor3 – tankesmedjan för det civila samhället
Grafisk form: Rebecka Andersen
Omslag: Rebecka Andersen
Stockholm, 2012

Tankesmedjan Sektor Tre har gett ut en bok som diskuterar den ideella sektorns roll som utförare av välfärdstjänster. Jag vill poängtera att detta är ingen neutral studie, utan en partsinlaga gjord av en organisation som vill se mer inslag av den ideella sektorn i välfärden. Läs gärna författarnas debattartikel i Svenska Dagbladet.

Boken inleds med en grundlig genomgång av den ideella sektorn. Definitioner preciseringar och syfte. Det märks att författarna är akademiker. Formen är mer den akademiska uppsatsen än den klassiska debattbokens. Boken är dock lättläst och ger en bra grund för den som är nybörjare i ämnet.
Jag vill göra två observationer.

Författarna redogör för associationsformer, men inte ägarförhållandena, vilket jag anser är en brist. Aktiebolagsformen är trots allt bara en associationsform, inte ett ideologiskt ställningstagande. Om en ideell aktör väljer att bilda ett helägt AB, enbart för att den associationsformen helt enkelt är mer praktisk, är det inte samma sak som att just detta AB måste vinstmaximera. Ägarna skriver bolagsordningen, ägarna bestämmer hur verksamheten ska styras.

Om det är så att den ideella sektorn anser att det är opraktiskt att äga och driva en förskola inon den ideella föreningens ram är det mer effektivt att starta ett helägt AB än att vänta på en lagändring.
Det är synd att författarna avstår från att problematisera frivilliga insatser i ett generellt välfärdssystem. Vår välfärd bygger på att medborgarna har av lag garanterade rättigheter. Vad händer om delar av dessa rättigheter förväntas utföras av frivilliga krafter?

Så länge som den frivilliga arbetskraften är stor. Kompetent och villig går det bra, men vad händer den dag då de frivilligas skara glesnar? Kommer den otrevlige och besvärliges rättigheter att urholkas, eftersom de frivilla föredrar att hjälpa trevliga personer?

De nämner även personal som utför obetalt arbete, utan att problematisera det.
Jag anser att det finns mer i ämnet som behöver penetreras, men det kanske kommer en uppföljare.

Text: Peter Johansson

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Fågelskrämman av Michael Connelly – så spännande att jag inte kunde slita mig

by

Fågelskrämman

Författare: Michael Connelly
Översättare: Eva Larsson
Förlag: Norstedts
Serie: Jack McEvoy
ISBN10: 9113025368
ISBN13: 9789113025360

För den som gillar att läsa deckare i pocketupplaga är den spännande ”Fågelskrämman” av Michael Connelly på väg ut i det behändiga formatet.

Kriminalreportern Jack McEvoy får sparken från Los Angeles Times. Han får vara kvar i två veckor för att lära upp den nyexaminerade unga tjejen som ska ta över hans jobb. Vi känner igen hysterin från redaktioner som upplever ett stort hot från Internet. Skillnaden mot svenska redaktioner är hur löst de amerikanska anställda sitter, där finns inga LAS-listor, ingen trygghet. Arbetsgivaren plockar precis vem han/hon vill och avskedar. Jack McEvoy är inte så mycket för webbpublicering och nu ska han ersättas av en ung hungrig tjej som är lika bekväm med att skriva på webben som i papperstidningen.

När han sitter på sin arbetsplats och smälter uppsägningen kommer ett telefonsamtal. En kvinna som säger att hon är mamma till en mordanklagad är arg på Jack för han har enligt henne skrivit falska uppgifter. Hennes son har inte alls mördat någon. Jack letar i tidningen och hittar en lilla notisen där han efter uppgifter från polisen rapporterat att en tonårskille gripits för mordet på en prostituerad som hittats i bakluckan på en bil. Det var ju bara en liten notis, tänker han, och enligt polisen hade ju killen erkänt. ”Jaja, det finns alltid någon anhörig som inte inser faktum”, tänker han. Först. Men så tänker han ett varv till och bestämmer sig för att undersöka fallet.

Ja det visar sig förstås att den unge killen är oskyldig och har inte erkänt mordet, han har bara erkänt att han kört bilen där den mördade sedan hittades i bakluckan.

Jacks unga kollega som han ska lära upp hittar med hjälp av Internet att det finns fler liknande mord. Kan det vare en seriemördare?

Michael Connelly har skrivit mer än tjugo kriminalromaner och han är en av världens bäst säljande kriminalförfattare. Att sälja mycket behöver i och för sig inte betyda att han skriver bra. Men det gör han. Han behärskar konsten att måla fram spänning. Han är en duktig skribent också, människorna känns förhållandevis äkta för att vara en bästsäljande deckare. Framför allt har han lagt stor möda vid att få fram rätt fakta.

En stor del av handlingen utspelar sig kring serverhallar för stordatorer och han skildrar hur allt vi gör kan kartläggas via Internet. En illasinnad och skicklig hackare kan ta sig in i våra epostlådor och radera mail och skicka mail i vårt namn och våra betalkort kan lätt spärras av en illasinnad person. Michael Connelly skildrar en skrämmande nutidsbild och visar vad som är möjligt att göra.

Deckaren är skickligt komponerad. Connelly använder tekniken att låta oss som läsare veta mer än huvudpersonen och ibland blir det väldigt otäckt.

Michael Connelly ställer också frågor kring vad som gör människor till seriemördare och samtidigt som han utforskar kring detta lämnar han också en del över åt oss som läsare att fundera vidare kring.

”Fågelskrämman” är otroligt spännande, speciellt första tredjedelen – och det var en bok som jag inte kunde slita mig ifrån utan jag sträckläste.

Om du har läst tidigare böcker i serien om Jack och speciellt om du läst ”Poeten” möter du ett kärt återseende: FBI-agenten Rachel Walling. Men att ha läst tidigare böcker i serien är inget måste för att få ut något av ”Fägelskrämman” – den står helt för sig själv och är ruggigt spännande samtidigt som den har en del att säga om vart dagens journalistik irrat bort sig i jakten på att sälja stora upplagor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,