• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rihanna

Kiss gör en konsert i Skandinavien i sommar – på Kollen Sommerfestival

3 maj, 2012 by Redaktionen

Den som vill se Kiss på samma festival som Rihanna i sommar får planera en semester i Norge.
Ett pressmeddelande berättar att Kiss gör sin enda Skandinavienspelning på Kollen Sommerfestival, som också gästas av Rihanna.

Här är pressmeddelandet:

Sedan tidigare är det klart att RIhanna avslutar den första dagen på den nya norska festivalen i slutet av juni. Nu kan vi meddela att inga mindre än KISS avslutar lördagens festivalprogram! Det blir bandets enda konsert i Skandinavien 2012.

KISS – världens mest ikoniska rockband. Levande legender som både med och utan smink har sålt över 100 miljoner album världen över och fortfarande innehar rekordet för mest guldskivor som tilldelats ett amerikanskt rockband. Legender som står bakom de klassiska världshitsen som ”I Was Made For Lovin You”, ”Crazy Crazy Nights”, ”Detroit
Rock City”, ”Rock And Roll All Nite”, ”Love Gun”, ”Beth” och ”God Gave Rock N Roll To You”. Alla dessa låtar kan du räkna med att Gene ”The Demon” Simmons, Paul ”Starchild” Stanley och resten av bandet kommer ta med sig till största scenen på Holmenkollen.

”KISS lørdag på den store scenen på Kollen er en drøm å få presentere. Skal man virkelig få oppleve et band som Kiss må man gjøre det på en scene som rettferdiggjør størrelsen på bandet. Det har vi som eneste festival i Norge på Kollen. Det skal rett og slett bli vanvittig kult å få gi Oslo en eksklusiv konsert med verdens største rock ’n’ roll-sirkus som avslutning på den aller første utgaven av Kollen” – Pål Jakobsen, bokningsansvarig Kollen.

Med KISS placerad på toppen av lördagens program lovar Gene Simmons att
detta kommer bli en rockupplevelse för historieböckerna när han låter hälsa:

“You wanted the best, you got the best – KISS at Kollen Sommerfestival.
Bring your safety belts and crash helmets, it’s going to be the show of shows.”
– Gene Simmons, KISS

Tidigare klara artister till festivalen är bl.a. Rihanna, Noel Gallagher’s High Flying Birds, Billy Idol, Alison Krauss & Union Station feat. Jerry Douglas och många fler.

Kollen arrangeras för första gången i Holmenkollen 29-30 juni, under två
dagar med 26 artister på 3 scener.

Datum

29-30.6 – Holmenkollen, Norge

Här hittar du mer information om Kollen Sommerfestival

Läs även andra bloggares åsikter om Kiss, Rihanna, Norge, musik, hårdrock, musikfestival

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hårdrock, Kiss, Musik, Musikfestival, Norge, Rihanna

Battleship – en orgie i explosioner och VM i klichéer

11 april, 2012 by Rosemari Södergren

Battleship
Betyg 1
Premiär 11 april 2012

Att göra film av ett storsäljande spel är säkert ett kommersiellt bra trix men konstnärligt är det inte särskilt lyckat. Inte när det handlar om ett pangpangspel som går ut på att få iväg så många granater som möjligt och att skjuta motståndarens farkoster i luften. För explosioner och granater är vad filmen ”Battleship” bygger på. Det kan roa den som roas av det slags spel, men som koncept för ett filmmanus är det inte särskilt hållbart. Att spela på högsta volym, att klicka på max tangenter hela tiden gör tittaren uttröttad. En bra film behöver variationer och viloperioder. Det finns det inte mycket av i den här filmen som mest ger intrycket av att ha hamnat mitt i ett spel.

Jag undrar om ens den mest inbitna Battkeshipsfan roas av att sitta och se explosion på explosion. Är det inte roligare att spela själv i så fall? När regissören Peter Berg nu fått en jättebudget och får besätta rollerna med världsskådespelare och har tillgång till duktiga effekt-makare: varför inte också anstränga sig för att få till ett manus som inte är helt fullspäckat med klichéer och förutsägbar handling?

Handlingen består av två delar: Alex Hopper (fantasilöst spelad av Taylor Kitsch) är en riktig looser, en dumskalle som inte kan göra något rätt och dessutom är stöddig blir förälskad i en hög marinofficers dotter, en tjej som han inte borde ha något gemensamt med och inte borde ha någon chans hos alls. Alex bror Stone (spelad av Alexander Skarsgård) är däremot en välartad ung man som tar hand om sin idiotiske bror och ser till att Alex tar värvning tillsammans med honom i flottan.
Att Alex under filmens gång ska genomgå en förändring och bli en riktig hjälte, det är liksom hela konceptet och helt enligt mallen. Vi har sett det förut. Om vi köper berättelsen beror mer på hur bra detta skildras.
Den andra handlingen är utomjordingarna som anfaller jorden och som vår planet (tja egentligen amerikanska flottar, armen och flyget) slåss mot för allas vår överlevnad.

Vad är det med världen och den amerikanska filmindustrin som släpper den ena krigshyllande och våldsförhärligande filmen efter den andra? Förra veckan kom Wrath of the Titans och de har varit en hel del vålds- och arméhyllande filmer i år. Är biopubliken så puckad att den betalar för denna smörja?

Det började så bra, de första tjugo minuterna. Jordens vetenskapsmän har hittat en planet i rymden som har
liknande förutsättningar för liv som jorden, med samma avstånd till sin sol. Under stor mediabevakning invigs utrustning för att sända kommunikation till denna planet. Under inledningen fick vi också lära känna huvudrollsinnehavaren Alex Hopper och hans bror Stone Hopper.
Att sedan huvudrollen är en ovanligt puckad ung man som alltid sabbat allt för sig själv och sina närmaste, det skulle ju kunna vara roligt, fast det är något med Taylor Kitsch som spelar Alex som gör att jag inte känner något engagemang för karaktären. Han är för jobbig för det.
Men ändå: det är bra filmat och spänningen trappas upp och det är humor och värme. Det kunde blivit bra. Men sedan kommer det: Kliche på kliche och en orgie i explosioner.

Finns det människor som på allvar idag står för dessa ålderdomliga ideal? Friar unga män i USa genom att anhålla om kvinnans hand hos hennes far? Den dag utomjordingar kommer till jorden, är armén det enda vi har att möta dem med? Är krig människans enda hopp?

Liam Neeson är en bra skådespelare, men som Amiral Shane är han en löjlig figur, fast det tror jag inte är avsiktligt. Huvudrollsinnehavaren är nästa som inte heller imponerar, Taylor Kitsch springer omkring med samma uttryck av förvånan hela tiden . Alexander Skarsgård får dock godkänt för sin roll Stone Hopper och Rihanna fungerar, fast hon verkar mest vara ett alibi för att någon kvinnoroll ska finnas med överhuvudtaget förutom Alex flickvän.

Läs även andra bloggares åsikter om Battleship, Alexander Skarsgård, Rihanna, film, spel, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Alexander Skarsgård, Battleship, Filmrecension, Rihanna, Scen, Spel

Peace & Love: Vad vi erbjuder är en helhetsupplevelse för alla sinnen

19 mars, 2012 by Jonatan Södergren

Sedan starten för tretton år sedan har den Borlängebelägna festivalen Peace & Love etablerat sig som en av landets mest populära musikfester. Förra året slog de publikrekord med femtio tusen betalande besökare och i år förväntas det inte gå sämre. Framgångsreceptet ligger kanske i att de inte håller sig inom en viss genre – eller ”ena stunden kan du se Veronica Maggio bara för att sekunden senare se något stenhårt dödsmetalband” som Ronny Mattsson, presschef för Peace & Love, berättar för Kulturbloggen när vi möter upp honom vid Mariatorget i Stockholm.

Kan du berätta lite om årets tema på festivalen?

Vi började med teman 2004 och årets tema ”En ny värld” handlar om att medlen finns för att skapa en bra värld för alla, frågan är vilken värld vi vill leva i – vi vill inte skriva någon på näsan hur de ska tycka utan få folk att bilda sin egen uppfattning. Gäster kommer och pratar om saker löst bundet till temat, en av gästerna är David Batra som kan vara både lättsam och finurlig. Debatterna och seminarierna är en del av festivalen, ingen separat del av festen Peace & Love. Botten i att vi började med annat än musik var att det fanns en hel del problem i Borlänge. Det var anledningen till att vi först startade, nu har det kommit att bli vårt koncept. Bland övriga gäster hittar vi även Patrik Sjöberg, Alex Schulman och Annika Östberg som har en intressant historia bakom sig. Det är svårt att föreställa sig hur hennes tankegångar kan ha gått medan hon satt fängslad i USA. Personligen brukar jag gå på festivaler för att se band men hade jag sett att det fanns så här intressanta namn hade jag inte velat missa det. Fast det är upp till var och en, vill du bara se band kan du göra det. Vi erbjuder en helhetsupplevelse för alla sinnen.

Har ni temat i åtanke när ni väljer ut banden som spelar?

Artisterna är konstnärer så vi ställer inga krav på politik. Men det finns artister som står för värden som passar fint i vårt koncept. Patti Smith är en sådan och hon har spelat två gånger på festivalen. M.I.A. förra året har också ett slags budskap som är viktigt för henne och vad än Bob Dylan numera tycker själv så har han påverkat generationer på många olika sätt. Ända sedan starten har vi satsat på bredd. Vi vill inte vara en genrefestival och i takt med att vi blivit större har vi satsat än mer på bredden. Ambitionen är att bli så breda det bara går – enigt oss finns det bra musik i alla genrer och det vet jag att väldigt många andra håller med oss om. När vi bokade Rihanna väcktes en hel del känslor, mestadels mycket positiva, och det är också ett tecken på bredd. Vi har en publik bestående av olika åsikter och det är kul att folk engagerar sig. Nyss släppte vi Magnus Uggla och han var nog otippad för många men han kommer att fokusera på sin tidiga karriär som ju var viktig gör punkens och glammens inmarsch i Sverige. När han kom var han en otroligt underlig fågel som körde sin grej. En rebell. Svenskt musikhistoriskt har han varit viktig oavsett vad vi tycker om hans långa karriär. Jay-Z var också otippad när vi bokade honom. Kanske inte just honom men genren i sig. Av tradition har svenska festivaler främst handlat om rock och pop så det var en signal från oss att vi är breda. Året innan hade vi Mötley Crüe, kanske en mer sedvanlig festivalbokning, och året efter hade vi Bob Dylan som varit en drömbokning sedan dag ett – han är en av de mest betydelsefulla.

Är det någon akt du absolut inte tänker missa under festivalen?

Bloc Party är en ganska stor grej för alla som gillar dem då de inte spelat på ett tag. Sedan har vi Kurt Vile och mina personliga favoriter Other Lives för alla som gillar indie. Det hade varit kul att ha Bob Marley men tyvärr finns han inte längre med oss. Musiken går genom hans söner och i år har vi ytterligare en Bob Marley-son. Regina Spektor är vi stolta över, jag har stora förhoppningar på hennes nya platta, fast vi som arbetar är inte där för att se band. Jag hade turen att se M.I.A. förra året och det vore kul att se Maggio i år eftersom jag missade henne senast men det är lite speciellt i min roll – jag måste ständigt vara nåbar då det främst handlar om att göra sitt jobb. Det är besökarna som ska ha en finfin upplevelse, det är dem vi gör festivalen för. Jag brukar kanske hinna se tre eller fyra band och i år är det en hel del artister jag vill se. Regina Spektor står högst på listan – helt enkelt eftersom hon är väldigt bra. Självklart kommer jag försöka se Rihanna också, som kommer bli en stor upplevelse. Och Skrillex.

Nyss gick er systerfestival i Havanna av stapeln, hur gick det?

Jag var där förra året som var premiärår och det var en rätt speciell grej. Det började med att X-Alfonso, en av Kubas största artister, spelade hos oss och tyckte om konceptet så mycket att han frågade om vi inte kunde hitta på någonting tillsammans. Det är ganska ovanligt med den här typen av festivaler i Kuba, det är inte direkt karibiskt men fortfarande väldigt annorlunda det vi är vana vid. Förra året var intresset från media oerhört stort och det bjöds på en bandning av svenska och kubanska band. Bland annat The Baboon Show spelade och lämnade ett stort avtryck. De visade att kvinnor kan vara frontfigurer vilket inte alls tillhör vanligheten i Kuba. Förra året drog vi runda slängar 17 000 besökare och i år höjdes siffran till närmare 25 000. Jag var själv inte närvarande men enligt de rapporter jag fått ska allt ha gått väldigt bra. Det visar att scenframträdande inte handlar om språk utan uttryck, rytmer och melodier och att konceptet fred och kärlek inte är bundet endast till Borlänge.

Vilka argument skulle du använda för att övertyga en person som bara besöker en festival i sommar
att välja just Peace & Love?

Till att börja med brukar vi alltid ha bra väder. Sedan drar vi olika typer av människor vilket banar för intressanta möten. Vi bjuder på riktiga världsartister som Rihanna blandat med allt möjligt under hennes paraply beroende vad som faller i din smak. Framför allt är det en helhetsupplevelse – kanske väljer du att skratta eller bli förbannad på en debatt eller att gråta eller dansa till ditt favoritband. Stämningen på konserter hos oss kan bli magiska. Journey, Håkan Hellström, Kent, Veronica Maggio, Iggy Pop, Deadmau5, Manu Chao, Alice Cooper, Maskinen, Jay-Z, Hoffmaestro, Patti Smith, Robyn, Lykke Li och Europe är några som gjort grymma spelningar hos oss där publiken varit totalt med på noterna. Mötet mellan publiken och artisten hos oss brukar bli helt otroligt. En slags symbios, ett möte som bara kan skapas vid det direkta livetillfället. Men framförallt hoppas vi att våra besökare åker hem nöjda, kanske har ett frö såtts i dem att vi alla kan försöka skapa en bättre värld att leva i. Vi kan alla bidra till en värld som respekterar varandra.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Peace & Love, Regina Spektor, Rihanna

Rihanna till Peace & Love

6 mars, 2012 by Jonatan Södergren

Nu avslöjas en av huvudakterna till sommarens Peace & Love. Den Barbadosfödda superstjärnan Rihanna är sedan några år tillbaka en av de starkast lysande artisterna på den internationella artisthimlen. Peace & Love 2012 äger rum den 26-30 juni i Borlänge. Årets tema är En Ny Värld.

Under en längre tid har det arbetats på att få Rihanna till festivalen i Borlänge. Nu är det äntligen klart. I sommar gör hon en Sverigeexklusiv konsert som huvudakt på Peace & Love. Hon gör endast ett fåtal spelningar i Europa i år.

– Vi är galet stolta över att kunna ge våra besökare en sån internationell megastjärna som Rihanna. Det här är en av de största bokningar vi gjort i vår historia, säger presschef Ronny Mattsson.

Rihanna har mer än tio Billboardettor i USA och har redan kommit upp på samma nivå som storheter som The Beatles och The Supremes.

Robyn Rihanna Fenty föddes 1988 i St Michael, Barbados. Hon signades 2005 till Def Jam Recordings, där Jay-Z då var vd. Samma år flyttade hon till USA och genombrottet kom senare samma år med låten ”Pon de replay” från debutalbumet Music of the sun.

Rihanna har sedan dess utvecklats till en av världens mest välkända och framgångsrika artister. Hon har nått stora framgångar med låtar som ”Umbrella”, ”Only girl (in the world)”, ”Disturbia”, ”What’s my name”, ”Man down” och ”We found love” för att nämna några i det pärlband av världshits som hon sjungit och medverkat på.

Några av de artister hon samarbetat musikaliskt med är Jay-Z, Kanye West, Coldplay, Justin Timberlake, Timbaland, Eminem, Drake, Ne-Yo och Maroon 5.

Rihannas musik beskrivs ofta som en blandning av r&b, pop, hip hop, reggaeton och dancehall.

Det senaste albumet Talk that talk släpptes i november förra året och singeln ”We found love” har toppat listor världen över.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Peace & Love, Rihanna

Leo Today släpper musikvideo

4 januari, 2012 by Jonatan Södergren

Se musikvideon till Leo Todays nya singel, som är tillägnad Rihanna, här:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Leo Today, Rihanna

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

17/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

5 Seconds of summer på Hovet Betyg 5!!! … Läs mer om Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Dina Ögon – Fållan (Kväll 1) - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in