• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Pride

Dags att skrota sterilisering av svenskar (Pride)

2 augusti, 2011 by Rosemari Södergren

Öppenhet är temat för Pride Stockholm i år, 2011. Festivalen öppnades under festliga former på måndagen 1 augusti.
-Vi vill fira det öppna samhället och att vi lever i ett relativt öppet samhälle i jämförelse med hur många har det i andra länder. Men öppenheten har gränser och det finns mycket att göra fortfarande. Det är hemskt att vi fortfarande har sterilisering av människor som vill byta kön, sade Stockholm Prides ordförande Pär Wiktorsson på en presskonferens före öppningsfestligheterna.

Det kravet tillsammans med ett solidaritetsengagemang för hbtq-personer i länder där det är betydligt svårare att leva utanför heteronormen är väl de två tydliga politiska budskapen från festivalen i år.

Thomas Beati, mannen som föddes som kvinna som blev man juridiskt men behöll sina könsorgan och därför kunde få barn var invigningstalare. Han var också med på presskonferensen. Han har tre barn. Det skulle vara omöjligt om han levde i Sverige. I Sverige måste alla som vill byta kön sterilisera sig. Inte bara det, om en man sparar sina spermier för att kunna bli far efter könsbytet måste dessa spermier slängas.

Det är dags att skrota lagen som tvingar dessa människor att sterilisera sig. Det är en lag som osar medeltida värderingar lång väg.
Jag tror att de som stiftat lagen tänker att det kan vara förvirrat för barn att växa upp med föräldrar som bytt kön. Kärleken är det viktigaste i livet, att barn får omsorg av föräldrar som bryr sig om den. Det finns många barn som far oändligt illa och som växer upp i traditionella heterofamiljer. Barn kan må dåligt av en mängd olika skäl.

Om vi tillåter människor att byta kön kan vi inte ta från dem sina mänskliga rättigheter. Det är en mänsklig rättighet att få följa sin längtan att få barn.

Thomas Beatie uppmanar svenska lagstiftare att ta bort steriliseringen av könsbytare i en debattartikel i Aftonbladet:

En person som transitionerar gör det för att öppet kunna uttrycka sin personlighet och identitet. Vi gör detta för att uppnå lycka, psykiskt välmående och ett liv som förenar våra förväntningar på oss själva med de förväntningar samhället har på oss. Att transitionera låter oss komma ett antal steg närmare förverkligandet av våra drömmar – och ofta innehåller våra drömmar också detta att kunna dela vår kärlek med våra barn.
Därför är steriliseringskravet en sådan grym ironi: Vi tillåts komma så mycket närmare våra drömmar genom att vi får genomföra de könskorrigerande behandlingarna – men sedan förnekas vi för alltid drömmen om att dela vår lycka med våra barn.

Helds hbt-nyheter tar också upp ämnet.

PS: På bilden ovan: Stockholm Prides ordförande Pär Wiktorsson och vice ordförande Catharina Fox Loft som kvällen till ära var uppklädda i tyllkjol och strumpbyxor.

Mer från Pride dag 1:
Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3 och Expressen 4.

Läs även andra bloggares åsikter om Pride, hmtq-frågor, sterilisering

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: hmtq-frågor, Pride, sterilisering

Recension av kärleksfilmen Kyss mig

22 juli, 2011 by Redaktionen

Titel: Kyss mig
Betyg: 4
Sverigepremiär: 29 juli 2011

Svenska Kyss mig är i mångt och mycket en traditionell kärleksfilm: paret som planerar sitt bröllop – allt ser bra ut på ytan med något fattas – den ena parten stöter på en charmig person som han/eller hon mot sin vilja blir förälskad i och som får honom/henne att se sig själv och efter några dramatiska vändor ställs bröllopet in i sista sekunden.

I Kyss mig är det 30-åriga Mia (Ruth Vegas Fernandez) som lever det välordnade livet med ett bra arbete som arkitekt och eget företag tillsammans med blivande maken Tim (Joakim Nätterqvist . Det är ett perfekt liv i vitt och beige, men hos Mia finns tillbakahållen gråt under ytan som hotar att spräcka fasaden. Skillnaden i den här storyn är att den charmiga personen som Mia blir kär i inte är en man utan vackra Frida (Liv Möjnes).

De senaste åren har det blivit allt vanligare att skildra homosexuell kärlek mellan män på vita duken. Lesbisk kärlek är däremot fortfarande ovanligt, vilket har bidragit till att Kyss mig har fått ganska stor uppmärksamhet i förväg. Producenten Josefin Tengblad har intervjuats bland annat i P1s Kino.

Förutom att Kyss mig är en kärleksfilm är det också ett familjedrama. Mia och Frida träffas på en fest för Mias pappa Lasse och Fridas mamma Elisabeth som ska förlova sig med varandra. Lena Endre och Krister Henriksson gör, som väntat, starka biroller som Elisabeth och Lasse. Skildringen av familjefesten och Mias relation till sin pappa och inledande avundsjuka på Fridas kompisförhållande till lillebror Oskar (Tom Ljungman) känns äkta. Det känns inte fullt lika trovärdigt att styvsystrarnas spirande vänskap så snabbt blossar upp till den passion som vänder upp och ned på hela deras tillvaro.

Kyss mig är välspelad och jag ger filmen en 4 i betyg framför allt för skådespelarprestationerna. Handlingen flyter bra men vi får aldrig riktigt lära känna de två huvudpersonerna på djupet, så den känns ändå lite tunn. Kanske beror det på att hela filmen blivit lite väl tillrättalagd med sin politiskt korrekta historia, med premiär så här ett par dagar innan Pride-festivalen kör igång i Stockholm.

Kyss mig har Sverigepremiär den 29 juli i: Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Lund, Örebro, Linköping, Karlstad, Helsingborg, Västerås, Norrköping, Gävle, Sundsvall, Jönköping, Luleå, Växjö, Falköping, Strängnäs, Ängelholm, Höganäs, Ulricehamn, Jakobsberg, Enköping, Kungsbacka, Ronneby, Leksand, Varberg, Piteå, Katrineholm, Ystad, Sölvesborg och Simrishamn.

Läs mer om filmen på sf.se.

Läs även andra bloggares åsikter om kärleksfilm, lesbisk kärlek, Kyss mig

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: kärleksfilm, Krister Henriksson, Lena Endre, lesbisk kärlek, Liv Mjönes, Pride, Ruth Vega Fernandez

Tantrum to Blind, Crucified Barbara med flera rockband spelar på Stockholm Pride

17 maj, 2011 by Redaktionen

Stockholm Pridefestivalen verkar äntligen ha vaknat upp och satsar på ung, tuff musik med attityd och inte bara glammiga schlagerartister. Ett pressmeddelande berättar till exempel:
Tantrum To Blind spelar på Kungsträdgårdens stora scen under Stockholm Pride Hardcore Night 3 augusti 2011.

Här är pressmeddelande:
I år bjuder Stockholm Pride för första gången på en helkväll i rockens tecken. Onsdagen den 3 augusti kan besökarna vänta sig storartat röj från Pride Kungsträdgården under Stockholm Pride Hardcore Night. Artistuppsättningen består av fem grymma rockakter, och Stockholm Pride är stolta över att bjuda upp inga mindre än Crucified Barbara, Tantrum To Blind, Stalingrad Cowgirls, Dynazty och Treat till Kungsträdgårdens stora scen.

– Det här är helt nytt för Stockholm Pride. Att få möjligheten att erbjuda våra besökare fem nästan hela konserter på en kväll känns fantastistk. Att det dessutom är rock, som är en ny genre för oss gör det extra roligt, säger Magnus Lindner, festivalkoordinator Stockholm Pride.

Med en satsning på större rockakter finns det utrymme för mer än ett par enstaka låtar, och varje artist/band kommer att ge publiken närmare en hel timmes konsert. Klockan 18.30 slås första ackordet an, och efter det kommer riffen att hagla under fem svettiga timmar.

Crucified Barbara blev ett med hela svenska folket när de deltog i Melodifestivalen 2011 med låten ”Heaven or Hell”, men för de invigda har bandet stadigt etablerat sig sedan starten 1998. Sedan dess har de släppt två fullängdsalbum och turnerat flitigt i Europa, och är nu på gång med ytterligare ett album.

Tantrum To Blind har jämförts med storheter som Paramore, Linkin Park och Green Day, och är just nu högaktuella med debutalbumet ”Walk Out”. Bandet bildades i Stockholm 2008, och deras första singel ”Get, get, get” har spelats flitigt i radio. Med attityd, vilja och otrolig energi har de snabbt gjort sig ett namn i både Stockholm och resten av Sverige.

Stalingrad Cowgirls är ett finskt rockband som bildades 2005, och hade långt innan debutalbumet ”Somewhere High” släpptes redan blivit beryktat som ett fantastiskt liveband. Sedan dess har de turnerat världen över och delat scen med giganter som Mötley Crüe och Iggy & The Stooges.

Dynazty bildades i Stockholm 2008, och är just nu aktuella med nya albumet ”Knock you down” som släpptes i april 2011. Bandet sågs i Melodifestivalens final 2011, då de gjorde en hyllad hårdrocksversion av fjolårets vinnarlåt ”This is my life”.

Treat är ett minst sagt rutinerat band som bildades i Stockholm redan 1983. Efter ett 13 år långt uppehåll återförenades bandet 2006 och gjorde samma år en succéspelning på Sweden Rock. De har under våren 2011 varit aktuella med ”Coup De Grace”, deras första studioalbum på nästan 18 år.

Stockholm Pride är Nordens största Pridefestival och arbetar för att synliggöra hbtq-frågor och skapa en frizon för homosexuella, bisexuella och transpersoner och de könsuttryck som finns inom hbtq-rörelsen.

2011 års festival pågår 1-7 augusti. Temat för årets festival är Öppenhet och huvudsakliga festivalområden är Stockholms stadsteater, Kulturhuset och Kungsträdgården.

Läs även andra bloggares åsikter om Tantrum to Blind, Pride, hbt, Crucified Barbara, Treat, Dynazty

Arkiverad under: Musik Taggad som: Crucified Barbara, Dynazty, hbt, Pride, Tantrum to Blind, Treat

Här är bilden där Lars Ohly dansade samba i Prideparaden

1 augusti, 2010 by Redaktionen


Kulturbloggens fotograf Anders Löwdin var med under den stora Prideparaden som avslutar Prideveckan. Här är några bilder på den rödgröna delen av tåget.
Många som gick med sade att den rödgröna delen verkade ha mycket roligare än regeringsdelens del av tåget.
Samtliga partiledare från de rödgröna gick med och Lars Ohly kom loss ordentligt och dansade samba.

Paraden är som en fest – men vi får inte glömma att det som Pride kämpar för inte är en seger som är vunnen. Internationellt finns det förfärliga lagar i länder och vi har mycket kvar i Sverige också.

Wolodarski tar också upp detta i en Signerat i DN:

De geografiska avstånden mellan liv och död behöver inte vara stora. Samma personer som dansar fritt i Tel Aviv riskerar att hängas i Teheran. I det teokratiska Iran är manlig homosexualitet belagt med dödsstraff medan kvinnor klarar sig undan med 100 piskrapp. Vid det fjärde återfallet i lesbisk kärlek dödas emellertid också kvinnan. I det populära svenska turistmålet Malaysia finns böter och långa fängelsestraff i straffskalan.

Ett pressmeddelande berättar att 40.000 deltog i paraden.

Här är pressmeddelandet om paraden:
Hela 350 000 personer hade tagit sig ut i det fina vädret för att kanta paradvägen genom Stockholm. Paraden startade klockan 13 i Stockholm Prides gamla kvarter vid Tantolunden och cirka tre timmar senare anlände tåget till nya Pride Park vid Sjöhistoriska museet. 40 000 paraddeltagare jublades fram längs vägarna och stämningen var fantastisk.

Bland de ekipage som alltid lockar fram mycket applåder och uppmuntrande rop bland åskådarna återfanns även i år Marching for those who can’t, som går i paraden för att manifestera att det runt om i världen finns många som inte har rätt att visa sin stolthet och Nätverket stolta föräldrar till homo- eller bisexuella barn. De sistnämnda vann även sms-omröstningen om bästa ekipage och fick mottaga sitt pris på stora scenen i Pride Park. Annars fanns allt från rökdykare, regnbågshundar, roller derby, till superhjältar och politiker att beskåda i årets Pride Parad.

Kvällen fortsätter i Pride Park med Mariette Hansson från Idol, Caroline af Ugglas och The Parade Gala där bland andra Therese, Love Generation och Rebound uppträder. Festligheterna håller på till kl 02:00.

Stockholm Pride är Nordens största Pridefestival och arbetar för att synliggöra hbtq-frågor och skapa en frizon för homosexuella, bisexuella och transpersoner och de könsuttryck som finns inom hbtq-rörelsen.

2010 års festival pågår mellan den 26 juli -1 augusti.

Fler bilder finns hos Stationsvakt.

Viktor Tullgren har bloggat mer kring hbt, pride och politik.

Den här bilden kommer dock från Prides pressbilder:

Relaterat:
Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2, Svenska Dagbladet 3.

Läs även andra bloggares åsikter om pride, Stockholm, hbt, sex, homosexulatet, samhälle

Arkiverad under: Scen Taggad som: hbt, homosexulatet, Pride, samhälle, sex, Stockholm

Från premiären av Pride på Stadsteatern

30 juli, 2010 by Rosemari Södergren


Året är 1960. Sylvia har bjudit hem sin gode vän Oliver till sig och Philip på en drink. Sen går de ut och äter middag alla tre. Under kvällen blir Philip allt mer tyst och besvärad. Varför? Han har blivit förälskad i Oliver.

Att ha ett förhållande med en människa av samma kön var tabubelagt för 50 år sedan. Homosexualitet var av Socialstyrelsen klassat som en sjukdom.

I pjäsen ”Pride” spelas en berättelse upp som skildrar samma människor 1960 och 2010. Föreställningen pendlar mellan dessa två tidsepoker på ett elegant sätt med kläder, sätt att tala, med möbler och prylar. När Oliver, Philip och Sylvia är placerade i vår tid är de förstås mer öppna och de går på Pride-festivalen.

Problemet i Olivers och Philips förhållande är att nutidens Oliver inte kan leva utan
kickar i form av sex med okända. Då bryter Philip upp. Oliver söker tröst hos kompisen Sylvia som försöker förklara för Oliver att han borde ifrågasätta sig själv.
Kan han verkligen skilja sex från livet i övrigt? Kan han verkligen tänka sig att ha sex med värsta fascisten? Kan sex skiljas från politik?

Föreställningen tar upp frågor kring sex och relationer ur olika aspekter. Pjäsen är skriven av Alexia Kaye Campbell som växte upp med en grekisk far och en engelsk mor i militärdiktaturens Grekland i slutet av 1960-talet. Han kom till England när han var 22 år.
Campbell har arbetat som skådespelare i många år, både på teater, film och TV innan han 2008 debuterade som dramatiker med ”The Pride” på Royal Court Theatre i London. Pjäsen blev en omedelbar succé och fick pris som bästa nya pjäs. Campbell fick kritikernas pris som mest lovande dramatiker.
”The Pride” hade amerikansk premiär i New York i januari 2010. Campbells andra pjäs, ”Apologia” hade premiär sommaren 2009 i London.

Campbell som själv är gay har sagt om ”The Pride”:

I The Pride ville jag utforska begreppet homosexuell identitet. Vad det betyder att vara homosexuell nu och vad det betydde på femtiotalet, men jag ville också binda samman dessa erfarenheter, visa hur en generation svarar på eller reagerar mot en tidigare.
Jag har aldrig riktigt kunnat identifiera mig med vad man kallar ”the gay scene” eller ”gay identity”. På något sätt kände jag mig liksom felplacerad och upplevde att det fanns saker i vad det innebar att vara gay 2008, då jag skrev pjäsen, som jag inte kunde relatera till. Jag började undersöka om det kanske fanns sätt att uppföra sig som var inlärda eller förvärvade och som inte alltid stämde med vem man egentligen var. (Källa: Programbladet för Prise.

Den svenska uppsättningen är regisserad av skådespelaren Gerhard Hoberstorfer, som därmed gör debut som regisssör. Oliver spelas helt fantastiskt av Albin Flinkas, som en skör barnboksförfattare 1960 och en vilsen modefixerad ung man 2010. Johannes Bah Kuhnke spelar Philip. Johannes Bah Kuhnke är en av de mest intressanta av de nya skådespelarna och i Pride är han oemotståndlig.
Eva Rexed spelar kvinnan Sylvia. Hennes roll kommer lite i skymundan, jag skulle gärna sett lite mer om mekanismerna bakom hur hon reagerar. Vad är det som gör att en del kvinnor alltid faller för homosexuella män? I 2010-versionen har hon träffat en ny man, Mario, en italienare, som hon hela tiden påpekar är straight och han vill ha barn. Hon påpekar det så där överdrivet som man gör när man vill övertyga sig själv om något. Vi får aldrig se denna Mario, men under ytan anar vi att han inte är så straight han heller.

Peter Alexander Stocks spelar övriga biroller, som läkaren när Philip ska få behandling mot homosexualitet och en del andra biroller.

Publiken reste sig efter föreställningen och gav stående ovationer – vilket måste betyda ett högt betyg för både skådespelarnas insatser och regissören.

För min del har föreställningen flera andra behållningar också, utöver frågorna kring inställningen till sex. I 2010-versionen är de tre karaktärerna typiska Stockholmskonstnärer, de lever i en klick av människor med fria yrken som skådespelare, fotografer och journalister och de är alla tre ordbajsare utan like. De kan häva ur sig så mycket kloka saker, men vet de ens själva vad de säger? Lever de ens efter hälften av sina egna visdomsord? Hur mår de egentligen, vågar de släppa fram sina egna känslor för sig själva? Lyssnar de någonsin på vad någon annan säger? Vad är det Oliver flyr från när han inte kan stanna i ett förhållande?
Nutidsmänniskan i välbärgade Stockholmsmedelklassen är fångad på kornet.

Vad som däremot inte fångas upp i föreställningen är hur situationen är för homosexuella som lever i småstäder eller på landet. Har de samma frihet?
Eller hur är det för den som inte har ett fritt yrke och inte omges av fritänkare? Därmed inte sagt att just den här föreställningen borde ta upp det. Pride tar upp sitt område och skildrar en grupp av storstadsmänniskors liv – och det är bra så.

Men jag skulle gärna vilja se samma frågor skildrade ur andra perspektiv, i en annan föreställning.

Och som sagt: Johannes Bah Kuhnke är helt underbar.
Och jag blev mycket imponerad av de övriga tre skådespelarna också och vill absolut se mer av dem.

Foto:  Petra Hellberg
Bildtext bilden ovan: Eva Rexed och Johannes Bah Kuhnke i Pride. Skandinavienpremiär 29 juli på Lilla scenen.

Bildtexter bilder nedan: Albin Flinkas och Johannes Bah Kuhnke i Pride.
Och Johannes Bah Kuhnke i Pride.

Pressmeddelande om föreställningen.

Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Pride, sex, hbt, homosexualitet, recension, Stockholm stadsteater, Johannes Bah Kunhke

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: hbt, Homosexualitet, Pride, Recension, sex, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in