• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Neil Young

Kulturbloggen möter Way Out West

17 juli, 2013 by Jonatan Södergren

wow

Ett av rummen på Lugers Stockholmkontor är prytt med affischer från samtliga upplagor av Way Out West. Där står även en whiteboard där någon ritat upp festivalområdet i skala 1:1000. I det rummet möter jag upp Niklas Lundell, festivalansvarig på Luger, för att diskutera just årets Way Out West som går av stapeln mellan den 8 och den 10 augusti.

När du tittar på alla affischerna, vilket år  tycker du har varit bäst hittills?

Det är ju sjunde året vi går in på nu och det har skett en väldig utveckling sedan första året; då hade vi färre och kanske lite mindre artister eftersom det var en mindre festival. Sedan dess har det väl dragit iväg lite grann, nu har vi även ett film- och konstprogram. Vi kanske väver in andra tankar och idéer lite mer uttryckligen i det vi gör, men artistmässigt har det ändå funnits en röd tråd genom åren. 2009 – med Arctic Monkeys, Antony and the Johnsons och Glasvegas – tycker jag vi började hitta en mer uttalad riktning. Det är inte Kraftwerk och Blur eller Kanye West och Prince. Det är fett, men ganska jämnfett. Jag har nog spelningar, enstaka gigs, som varit favoriter – folk frågar ofta om vi någonsin kan överträffa Prince och Kanye West och det är ju en aspekt att titta på. Jag tyckte att The War on Drugs förra året var bland det bästa jag sett och då hade jag ju ändå sett dem ett gäng gånger det året.

Vilka kriterier har ni försökt täcka in med årets headliners i förhållande till programmet som helhet?

Det är lätt att bli målgruppsskadad och tänka i kriterier men någonstans är det fortfarande superviktigt att det brinner till i magtrakten. Neil Young med Crazy Horse har inte varit här på många, många år – det var ganska många år sedan han spelade på Way Out West och då var det inte med Crazy Horse – och med en ny bra platta i ryggen kändes det aktuellt. Samtidigt är han ju en tidlös ikon så när han fanns tillgänglig kändes det givet. Alicia Keys har varit en artist som jag personligen trott på väldigt mycket, vi har pratat om det i flera år. En superstor men samtidigt intressant artist som ofta fått spela andrafiol, med Jay-Z till exempel.

Brukar hon spela på festivaler?

Enligt den research vi har gjort så verkar det inte som det. Hon är ingen typisk festivalartist, men just det tycker jag om. Dels att det inte känns givet, lite oväntat liksom, men också att det kan välkomna folk som vanligtvis inte tänker att de ska gå på festival. Det kan introducera folk till massa annan grym musik, att du hittar Solange, Kendrick Lamar eller Beach House när du ändå är där. Sedan tror jag att det kommer bli helt legendariskt. Men det måste finnas en röd tråd genom hela programmet. Vi har försökt att inte vara så headlinestyrda. Det ska vara bra musik, men inte så kategoriserat – det får vara rock’n’roll, R&B eller dansmusik, vad man nu behagar sätta för label på det, så länge det är grymt.

Jämfört med exempelvis Roskilde som just genremässigt också brukar ha en väldigt bred line-up känns det ändå som att Way Out West har en tydligare nisch.

Roskilde får tala för sig själva, men de kategoriserar det ju mer i genrer när de presenterar det – de säger liksom ”här är hårdrocksbanden” – vi tänker inte i sådana termer. Man går från Goat till Bat for Lashes till Junip till Tame Impala till Azealia Banks utan att tänka att man är utanför sin comfort zone. Det är så vi fungerar idag. Förr kollade man ju alltid igenom folks skivsamlingar när man kom hem till någon, nu kollar man igenom folks playlists på datorn istället – och det är slående hur liten roll genrer spelar. Så tänker jag att vi jobbar. Det finns andra beröringspunkter.

Förra året gjorde ni ju festivalen vegetarisk, har ni försökt göra festivalen ännu mer miljövänlig i år?

Ja, det har vi gjort. Det vegetariska förra året var kanske något gemene man märkte av, men vi har faktiskt varje år tänkt på hållbarhet och olika förbättringsåtgärder. Det kan vara alltifrån elförsörjning – vilken typ av ljus vi använder på scenerna – till hur vi arbetar med avfall. Inför förra året visade det sig att mat var en faktor och att köttet var en stor bov. I år har transport varit en del vi tittat på – både när det gäller publik och personal.

Tar ni hjälp av utomstående när det gäller miljöarbetet eller gör ni allting på egen hand?

Både och. Vi gör ju arbetet själva, men sedan har vi externa – ”miljökonsulter” låter ju extremt trött – men folk som tittar på och analyserar hur vi jobbar och effekterna av det så vi inte blir blinda i vår egen verksamhet. Också att man snappar upp av folk och företag som kan olika delar bättre än vad vi kan, men generellt så är det vi själva som gör jobbet.

Klubbprogrammet är också någonting som tycks ha vuxit gradvis från år till år, hur har ni försökt utveckla den aspekten av festivalen i år?

Första året då Stay Out West, som då inte ens hette Stay Out West utan just klubbprogrammet, bara var en bonus ville vi själva se artister fram tills sent på natten – också att man vill se artister i en annan miljö än stora, stora scener – sedan har det visat sig vara en superviktig grej för besökarna. Så där har vi, speciellt i år, verkligen lagt krut på att förbättra det och göra det till en rå jävla upplevelse. Artistbokningsdelen har fortlöpt, givetvis vill vi peta i vissa saker, men vi har främst tittat på lokaler och hur det fungerar ute på lokalerna. Så vi kommer ha större kapacitet än någonsin. Det kommer finnas ett par ställen med riktigt stor kapacitet där vi lägger krut på upplevelser – med artister, konst och filmvisning – så att det blir som en minifestival i festivalen. Alla går ju tyvärr inte in på Jazzhuset när någonting hett spelar. Just därför har vi tittat på ställen med stor kapacitet, så att man med större säkerhet kan räkna med att komma in. För många besökare är klubbprogrammet en så väsentlig del av varför de åker på Way Out West så där har vi tagit till oss och jobbat på att göra det ännu fetare.

(Du kan se en karta över samtliga Stay Out West-lokaler på bilden nedan)

sow

Förra året spelade Mazzy Star på Annedalskyrkan, kommer ni släppa några så stora namn i år eller kommer det snarare att handla om att upptäcka nya band?

Klubbprogrammet har väl generellt varit lite av scenen för nya spännande grejer som man får upp ögonen för. Det kommer en del stora rackare också. Vi har ju släppt bra grejer – kanske ingen motsvarighet till Mazzy Star på Annedalskyrkan – men det var ju väldigt fullt också. Man får dra lärdomar, det har varit några fantastiska spelningar som förhållandevis få fått se – jag tänker även James Blake som också spelade på Annedalskyrkan för några år sedan.

Ni har även introducerat några nya scener – såsom Red Bull Music Academy – kan du förklara det konceptet?

Det är någonting de gör på festivaler i lite olika städer över hela världen – alltifrån föreläsningsserier och radiosändningar till propper music stages – med ett ganska DJ-orienterat, superspännande program. De har ett stall av artister och DJ:s som de representerar, så de har pejl på läget. Tillsammans med deras tänk har vi programsatt den scenen.

Ni kör även en grej i en Weekday-butik, rör det sig om samma koncept?

De har en liknande historik av att ha jobbat med artister – dels att de har haft spelningar i sina butiker men också att de sponsrat framförallt svenska artister i ett tidigt stadium. En klädbutik är ju inte bara en klädbutik, det är även en plats där du kan ha kul och festa – så de uttryckte en önskan att ha en scen i sin butik. Vi diskuterade fram att vi kunde ha saker på dagen då det är många som rör sig ute på stan – tar en fika, kvicknar till liv eller köper en ny t-shirt – innan de tar sig till Slottsskogen. Så vi kliver in i deras butik och gör rockklubb av det. Red Bull-grejen är ju framförallt på natten medan Weekday-grejen är på dagen på väg till Slottsskogen.

Hur har er filmdel utvecklats genom åren?

Det har fått ta mer och mer plats. Någon sa att vi är Sveriges tredje största filmfestival och det kan säkert stämma och att vi har alltifrån svenska storfilmer till superintressanta internationella filmer som premiärvisas i Sverige gör att det finns mer och mer intresse från filmvärlden att vara närvarande på Way Out West. På något sätt tycker jag att musik och film adderar till varandra, vi har haft spelningar med artister som haft en koppling till filmprogrammet och vice versa. I år kommer vi dessutom visa film på utebio i Slottsskogen just för att det ska vara lättare att droppa in på en bit film mellan konserterna. Vi har sett att det har varit ett ganska stort intresse, folk går både innan och under konsertprogrammet. Historiskt har vi haft ett ganska kul utbud – Searching for Sugar Man hade till exempel Sverigepremiär under Way Out West. Det här är tredje året vi har ett filmprogram och det får utvecklas successivt från år till år. Det är viktigt eftersom vi är en festival där man är intresserad av musik, mode, konst, film och mat.

Kommer konstdelen få mer utrymme i år?

Även där skulle jag säga att vi bygger lager på lager med övrigt program. Det vi har hittills är ett samarbete med konsthallen Magasin 3 där vi presenterar Stina Nordenstam som ju verkligen är en musikartist för många. En artist som vår publik känner väldigt starkt för men som också är en stor konstnär, så vi visar ett ljudkonstverk av henne och lite saker runt det. Det är en del av en stor internationell utställning som Magasin 3 gör i höst som vi då premiärvisar under Way Out West. Så det är både ett roligt samarbete, ett ärofyllt namn – Stina Nordenstams konst är ju fantastisk – men också att det blinkar mot musikdelen. Sedan kan du ju se från andra hållet – konsten mot filmen – tidigare år har ju graffitikonstnären Nug varit på plats och målat, nu visar vi dokumentärfilmen om honom, så det går i cykler och nivåer. Vi drar små röda trådar både i tid och uttryck som discipliner – konst, musik och film ska utmana varandra.

Kommer konstprogrammet äga rum på festivalområdet?

Stina Nordenstams konst är inne på området, ja. Det kommer vara specifika hålltider som det börjar, så då får man se till att ha fått sin plats. Man behöver nog avsätta en del tid för det, fast verket kommer visas flera gånger under dagen.

Vilka skulle du säga är guldkornen i programmet?

Tame Impala, absolut. Beach House, Mykki Blanco, Azealia Banks och såklart Neil Young and Crazy Horse. Alicia Keys som sagt. Phosphorescent kan bli årets Fleet Foxes-ögonblick. Kendrick Lamar och Solange tror jag kan bli bra. Jag skulle absolut försöka se lite film också, jag skulle se Nug-filmen och The East. Stina Nordenstams konst skulle jag gå och se. Jag skulle gå och äta mycket, om förra åter var ett miljö- och hållbarhetstatement så tror jag mig kunna lova att årets mat kommer bli en upplevelse.

Så ni har utvecklat matbiten? Förra året kändes det ju lite som att det var vanlig festivalmat minus kött.

Vi har verkligen tagit det ett varv till. Mycket nya aktörer, många spännande kök. Jag sitter just nu och sammanställer det digra utbud av menyer, vad det nu är – 145 rätter att välja på – för att se till att det finns något för alla tillfällen och plånböcker. Men jag tänker att det finns någonting intressant som inte rör sig om artister eller mat eller film eller konst, det finns ett ytterligare liv på och runt Way Out West som är ganska unikt som jag tror många är där för att uppleva. Det är en härlig stämning. Folk har ett fint humör och är öppna för nya intryck vilket är ganska häftigt. Det är som en oas i samhället där man kan skapa nya gemensamma värdegrunder. Det som händer mellan folk är lika grymt som det som händer på scen eller i en biograf eller på restauranger. Känslan av att man tar del av någonting som är där och nu, det är viktigt med den typen av upplevelser.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Alicia Keys, Luger, Neil Young, Way Out West

Neil Young & Crazy Horse till Way Out West

6 mars, 2013 by Jonatan Södergren

neil

Neil Young återvänder tillsammans med sitt band Crazy Horse till Sverige i sommar. Denna legendariska konstellation, som när de ifjol gav ut sitt senaste studioalbum Psychedelic Pill visade att de fortfarande är vitala, är klara för Göteborgsfestivalen Way Out West som pågår mellan den 8 och 10 augusti.

Så här skriver festivalen på sin hemsida:

”Någon påstod: ’Sverige? Det är kallt, allt funkar och varenda hushåll har ett exemplar av Neil Youngs ’Harvest’’. Denna observation säger något om vårt förhållande till Neil Young. Som ett symptom i vårt kollektiva musikaliska nervsystem slår hans ljusa, nästan sköra röst, de genomborrande texterna och den lätta anstrykningen av vemod i hans melodiska språk an en djup resonans i våra frostbitna själar.

Det är väl det kanske. Motpolen till mörkret och kylan och längtan, men även längtan efter något annat. Neil Youngs mesta egenskap är förmågan att ge ton till den där starka frihetstörsten vi ofta har så svårt att formulera. I hans musik får vi förklaringar till det där vaga begäret att bara dra. Vara på väg, ut i det okända, medan solen går ned och vinden blåser i håret. En stereotyp men ack så uppfyllande romantisk bild.

Även om Neil Youngs 45-åriga artistskap nästan briserar av tidlösa klassiker som beskriver det där, (’Heart of Gold’, ’Rockin in the Free World’, ’Down by the River’, ’Cinnamon Girl’, och så vidare, till synes i oändlighet) har han ändå aldrig reducerat sig själv till en nostalgitripp. Neil Young har alltid vågat nosa i periferin av den gitarrdrivna, country- och folkdoftande rock som är aortan i hans artiskskap. Han har experimenterat med blues, electronica och rockabilly, ingått i mängder med glimrande samarbeten (Crosby, Stills, Nash, Sonic Youth, Pearl Jam, m.fl), och blästrat ur sig en nästan hopplöst lång lista med skivor. Senaste ’Psychedelic Pill’ visar inte bara Youngs vitala förakt för konventioner (inledande ’Driftin’ Back’ är 27 jävla minuter!), utan blev lite av en oväntad succé – inte otänkbart, kanske, som ett resultat av återföreningen med gamla vapendragarna i Crazy Horse.

När Way Out West förtjust välkomnar den überklassiska konstellationen Neil Young & Crazy Horse är det första gången på över tio år som de gemensamt sätter sina pjuck i Europas städer. Och med en magisk afton i minnet, på Way Out Wests då blott andra år, känns det lite som att förena en syskonskara efter ett skeppsbrott.”

Här kan du se musikvideon till Ramada Inn:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Crazy Horse, Neil Young, Way Out West

Neil Young: Fredsförklaring – känns rak och ärlig

4 november, 2012 by Rosemari Södergren

Fredsförklaring
Författare: Neil Young
Utg.datum: 2012-10-24
Förlag: Norstedts
Översättare: Patrik Hammarsten
Originaltitel: Waging Heavy Peace – A Hippie Dream
ISBN: 9789113044170

Neil Youngs ena son har en CP-skada. Neil Young själv har epilepsi. Det är sådant jag får reda på i förbifarten när jag läser Neil Youngs självbiografi ”Fredsförklaring”. Trots att Neil Young skrivit otaliga låtar och driver massor av projekt och är produktiv som få är det ändå ganska tyst om honom i medier för övrigt. Därför tror jag att många av hans fans, liksom jag, med glädje slänger sig över hans biografi.

Den känns väldigt rak och ärlig. Jag tror inte hans redaktör fått stryka och ändra så mycket, det känns som att sitta tillsammans med honom och höra honom själv berätta. Han har fångat en naturlig ton i språket och i berättandet som känns geuint Neil Young.

Han berättar om när han under 1980-talet höll på med ett musikprojekt och två journalist från nyhetsbyrån AP dök upp. De hade stämt träff med Neil YOung för en intervju. Neil var fokuserad på musiken och albumet han höll på med men de två journalisterna började prata om president Reagen och ville få Neil Young att säga något negativt om presidenten.

Neil Young surnade till. Jag tolkar det som att han tyckte presidenten inte hade med hans musikprojekt att göra och Neil Young tyckte också att det var tydligt att journalistyerna ville få honom att säga något negativt om presidenten. Neil Young svarade att han inte hade träffat Reagan och att det är dumt att ha en åsikt om en person som man inte träffat. Alla människor måste väl ha något gott i sig, menade han.

Resultatet blev en artikel där Neil Young hyllade presidenten. Artikeln gjorde att Neil Young undvek journalister och medier och inte ställde upp på så många intervjuer, inte mer än nädvändigt, i alla fall, enligt honom själv.

När Neil Young började skriva självbiografin längtar han efter att börja jobba och skapa musik med Crazy Horse, fast han är osäker på om han ska klara skriva musik eftersom han slutat röka hasch. Boken ges ut på svenska samtidigt som ett nytt album med Neil Young och Crazy Horse släppts. Albumet ”Psychedelic Pill” har fått bra kritik, bland annat betyg 4 i DN.

”Fredsförklaring” är rolig att läsa. Neil Young har flyt i språket och den känns äkta. Han blandar minnen från tiden då han ännu inte slagit igenom med nutid och dess emellan bjuder han på berättelser från tiden med bland Crosby, Stills, Nash & Young. När jag läser gör jag många avbrott för att leta reda på gamla låtar med CSNY och likaså med Buffalo Springfield, som Neil Young också spelade med.

Neil Young är dock på krigstigen mot mp3-formate4t. Han tycker det dödar musiken för komprimeringen av musiken gör att vi inte får mer än några procent av ursprungsljudet. Han har därför utvecklat ett nytt ljudformat som han förhandlar med investerare och utvecklare på Silicon Valley om, för att kunna få ut ljudformater PureTone och spelare för det.

Han är en fascinerande man och produktiv och jag tycker det känns som att jag kommit honom lite närmare när jag nu läst hans biografi och jag hoppas att han kommer till Sverige sommaren 2013.

Fler recensioner av Fredförklaring: Göteborgsposten och Svenska Dagbladet.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Böcker, Bokblogg, Bokrecension, Neil Young

Här kan du se och höra Neil Young & Crazy Horse spela ”Walk Like A Giant”

26 september, 2012 by Redaktionen

Neil Young & Crazy Horse har precis släppt en låt från kommande albumet på video. Låten ”Walk Like A Giant” kommer på albumet ”Psychedelic Pill” som släpps 30 oktober.

Vill du se videon måste du gå in på tidningen Rolling Stone där du också kan läsa mer om låten och albumet.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Neil Young

Skivrecension: Neil Young & Crazy Horse – Americana

31 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Neil Young & Crazy Horse
Titel: Americana
Betyg 5
Släpps i Sverige digitalt 4 juni och fysiskt 6 juni 2012

Neil Young & Crazy Horse är tillbaka med nytt studioalbum efter nio års tystnad. Efterlängtat. Men vad är det då de släpper? Jo en samling amerikanska folksånger som ”Oh Susannah”, ”Clementine” och ”This Land is Your Land”.

Finns det inte tillräckligt många inspelningar med dessa gamla sånger, är en första reflex, kanske. Men när Neil Young tar itu med dem tillsammans med Crazy Horse blir det rockigt och de sätter  sin egen prägel på sångerna. Rockigt, ösigt och en del spår är mxade så det känns som att jag sitter och lyssar på dem i en liten, rökig lokal och det slamrar.

Sista spåret på albumet är ”God Save the Queen”, brittiska nationalsången, i en rockig folkversion. Neil Young påpekar att sången som skrev under 1700-talet troligen hade rötter ner till 1600-talet och den sjöngs ofta i Nordamerika före självständighetsförklaringen och på albumet.

Neil Young & Crazy Horse presenterar ett rockalbum som kunde varit producerat idag fast med arrangemang som gör att rötterna från countryn och folksångerna också känns. Kanske är det så att när Neil och bandet inte behövde koncentrera sig på att skriva texter kunde de ge allt på rockmusiken, som recensenten i Premier Guitar skriver:

On Americana, Young frees himself from the constraints of original material, focusing instead on the textures and raw, adrenal possibilities of his greatest band, Crazy Horse, and a fistful of American folk standards. Like so much that Young does, the concept borders on the perverse, which is precisely why it’s such a kick in the ass.

Lite sorgligt är det ju att en samling amerikanska folk-sånger, nedärvda i generationer och några skrevs så tidigt som på 1800-talet, inte  känns felplacerade i tid. Samhället har inte hunnit mycket längre, känslorna och historierna bakom sångerna reflekterar skillnader/problem som fortfarande finns kvar över 200 år efter att låtarna skrevs.

”Americana” producerades av Neil och John Hanlon tillsammans med Mark Humphreys. Tekniker var John Hanlon, John Hausmann och Jeff Pinn. Albumet spelades in i Audio Casa Blanca av John Hanlon.

För den som längtar efter nytt material av Neil Young tillsammans med Crazy Horse är det nog en bra nyhet att få höra rykten om att bandet börjat processen med att skapa nytt material. Helt nytt alltså, där de skriver texterna också. Men tills det albumet kommer är ”Americana” ett album med jordnära rocklåtar med äkta krutrök.

Lite extramaterial:

Neil Youngs egna kommentarer om sångerna:
OH SUSANNAH
This song written by Stephen Foster was originally performed on September 11, 1847. The Americana version was arranged with a new melody by Tim Rose and was originally perormed by ”The Big Three” in 1963, and updated by ”Tim Rose and the Thorns” in 1964. This band did a lot of arrangements of folk songs that were changed to be rock and roll songs and called folk-rock. Tim Rose was one of the pioneers of folk-rock. Much of the music of Americana is based on this idea.
CLEMENTINE
This American folk ballad is believed to be based on ”Down by the River liv’d a Maiden” by H.S. Thompson 1863. However, it is usually credited to Percy Montrose, 1884, or Barker Bradford from about the same period. The Americana arrangement extends the folk process, using many of the original words and a new melody. The song tells the story of either a bereaved lover recalling his lost sweetheart, or a father missing his lost daughter. In both cases the daughter has drowned in an accident. The song is now famous as an American children’s song. The verse about Clementine’s sister has been emitted from most children’s versions. This verse has different meanings depending on whtether the point of view of the singer is taken as the lover or the father.
TOM DULA
This folk song, writer unknown, is based on the 1866 murder of a woman named Laura Foster, who was stabbed to death with a knife in Wilkes County, North Carolina. Tom Dula, a confederate soldier returned from the war and Laura Foster’s lover, was convicted of her murder and hanged May 1, 1868. Grayson, mentioned in the song, was instrumental in supplying information to the posse that eventually found Dula. Dula had another Lover, prior to his leaving for the war, named Anne Melton. It was her comments that led to the discovery of Foster’s body. She was charged with murder but was acquitted based on Dula’s word. Dula’s last statement on teh gallows was ”Gentlemen, do you see this hand? I didn’t harm a hair on the girl’s head.” Anne Melton died insane a few years later. The Americana arrangement is from ”The Squires” with a new melody and the original lyrics.
GALLOWS POLE
This centuries-old folk song, writer unknown, probably originates in Finland. It is about a woman condemned to die and telling the hangman to wait because someone was coming to rescue her with either money (gold) or information proving her innocence. The folk process enhanced this over the years and it has had many interpretations. The Americana arrangement, which assumes the condemned is a man, is based on Odetta’s interpretation, now an enduring American folk classic.
GET A JOB
A song about a man who has not been able to find work, and is assumed lazy and a liar by his woman. ”Get A Job” is included in Americana because it is a genuine folk song with all of the true characteristics. This song was written by Richard Lewis of the Silhouettes, although credit is shared with the whole group because they did the vocal arrangement. The hit recording performed by ”The Silhouettes” was released in 1957. The Americana version follows the original arrangement.
TRAVEL ON
”Gotta Travel On”, adapted by Paul Clayton and others from a British folk tune, was recorded by Billy Grammer in 1958. his version is an American classic. The song tells of a man who has to keep moving for a variety of reasons, all common with American life. The Americana arrangement is based on Billy Grammer’s version with some lyric changes.
HIGH FLYIN’ BIRD
Written by Billy Edd Wheeler, this is a folk song performed by ”The Company” in 1964. Stephen Stills was the lead singer. The song is about freedom, life and death. The Americana arrangement is based on ”The Squired” 1964 version.
JESUS’ CHARIOT (SHE’LL BE COMIN ’ROUND THE MOUNTAIN)
Written in the 1800s based on an old Negro Spiritual, this song refers to the second coming of Jesus and ”she” is the chariot Jesus is coming on. Some interpret this as the end of the world. Others have said that ”she” refers sto union organizer Mary Harris ”Mother” Jones going to promote formation of labor unions in the Appalachian coal mining camps. The Americana arrangement continues the folk process with a new melody, a new title and a combination of lyric sources.
THIS LAND IS YOUR LAND
This folk song was written by Woody Guthrie in the 1940s to a pre-existing melody as a response to ”God Bless America” which Guthrie was tired of hearing. The lyrics Guthrie sang varied over time, but the lyrics sung in the Americana version were in the original manuscript of the song.
WAYFARIN’ STRANGER
This 19th century folk song is about a soul traveling through life, perhaps envisioning the end approaching. THe Americana arrangement is influenced by the Burl Ives 1944 recording, with the same words and melody.
GOD SAVE THE QUEEN
Written in the 18th century with possible melodic rooths in the 17th century, this anthem has been sung throughout the British Commonwealth and may have been sung in North America before the American Revolution and Declaration of Independence in 1776, which rejected British sovereignty. The Americana arrangement draws from the original melody and changes some melody and lyrics in the folk process, also adding lyrics of the same melody taken from ”My Country ’Tis of Thee”. In recognition of the War of Independence and America’s transition to freedom.

Läs även andra bloggares åsikter om Neil Young, Crazy Horse, recension, skivnytt, rockmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Crazy Horse, Neil Young, Recension, Rockmusik, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Klurigt performance om kvinnors ältande och strategier – Den lilla svarta på Hagateatern

Av Hanna Haag Regi: Sara … Läs mer om Klurigt performance om kvinnors ältande och strategier – Den lilla svarta på Hagateatern

Monolog med livemusik om att hålla liv i sin dröm – Bad Boy hos Teater Trixter

Manus, regi och på scen: Daniel … Läs mer om Monolog med livemusik om att hålla liv i sin dröm – Bad Boy hos Teater Trixter

Fängslande möte över generationer som oförlöst kammarspel – Silver Star på Göteborgs Stadsteater

Av Kristina lugn Regi, scenografi och … Läs mer om Fängslande möte över generationer som oförlöst kammarspel – Silver Star på Göteborgs Stadsteater

Omvittnat hög standard upprätthålls med besked i osannolikt jätteprojekt – Ringen av Anna Kruse

Anna Kruse Ringen 4 Inspelad i … Läs mer om Omvittnat hög standard upprätthålls med besked i osannolikt jätteprojekt – Ringen av Anna Kruse

Teaterkritik: Träffsäker angelägen tragikomik parad med njutbar verklighetsflykt – Hela världens recept, Teater Galeasen

Hela världens recept Av Christina … Läs mer om Teaterkritik: Träffsäker angelägen tragikomik parad med njutbar verklighetsflykt – Hela världens recept, Teater Galeasen

Stort tyskt pris till svensk filosof

Svensk filosof prisas av tyska PEN för … Läs mer om Stort tyskt pris till svensk filosof

Otroligt smart och roligt meta-manus gestaltas med bravur – Förlåt. förlåt på Pustervik

pressfoto Martin Bröns Text: Tinna … Läs mer om Otroligt smart och roligt meta-manus gestaltas med bravur – Förlåt. förlåt på Pustervik

Recension: Lady Gaga – ett fullkomligt mirakel på scen

Lady Gaga – The Mayhem BallPlats: Avicii … Läs mer om Recension: Lady Gaga – ett fullkomligt mirakel på scen

Imponerande mångsidighet och närvaro med gospel-vibe – Frida Öhrn & Mats Schubert på Skeppet

10/10 2025 Skeppet i … Läs mer om Imponerande mångsidighet och närvaro med gospel-vibe – Frida Öhrn & Mats Schubert på Skeppet

Teaterkritik: Fadren – Peter Andersson är storartad som ryttmästaren

Fadren Av August Strindberg Regi och … Läs mer om Teaterkritik: Fadren – Peter Andersson är storartad som ryttmästaren

Recension: Halloween på Gröna Lund 2025 – mörk magi med tydligare profil

Halloween på Gröna Lund är nu inne på … Läs mer om Recension: Halloween på Gröna Lund 2025 – mörk magi med tydligare profil

Allsång på Halva Globen med Markus Krunegård

Markus Krunegård har alltid balanserat … Läs mer om Allsång på Halva Globen med Markus Krunegård

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in