mediekritik

Skandalen de traditionella medierna döljer. Kanske är fallet med Monica Antonssons bok där hon granskat Liza Marklunds bok Gömda.

Jerry Olsson är en rutinerad bloggare som har varit med i den svenska bloggosfären länge. Idag skrev han om Monica Antonssons bok “Mia – Sanningen om Gömda” här på Kulturbloggen.

Jag hade skrivit lite kort om den boken tidigare. Jag hade inte läst den utan bara läst lite om den. Monica Antonsson har granskat Liza Marklunds bok om Mia som misshandlades svårt av sin pojkvän och tvingas leva gömd. När jag läste om det hade Mia anmält Monica Antonsson för att Mia ansåg att hennes identitet röjts.

Jag tycker det är hemskt när kvinnor misshandlas och när en kvinna tvingas leva gömd, då känns det rätt konstigt att en författare och journalist lägger ner tid och energi på att avslöja lögner i boken om den misshandlade kvinnans liv.

Så tänkte jag. Men när jag diskuterat ämnet med Jerry misstänker jag att det är något liknande många på de traditionella mediernas redaktioner har resonerat. Och att de liksom jag inte läst boken utan dragit slutsatserna ändå.

När jag maildiskuterade med Jerry påpekade han bland annat:

Först måste jag säga att för mig handlar det inte om att ta ställning för eller emot misshandlade kvinnor. Där är min inställning glasklar.

Detta handlar inte om det anser jag. Det handlar om en kvinna (Mia) som konstant ljugit sig fram i tillvaron och på så sätt gjort många i hennes väg illa. Sen har Liza Marklund hängt på utan att källgranska vad som verkligen har hänt.

Monica Antonsson har på fötterna. Hon skriver ingen bok som är FÖR män som är misshandlare utan hon vill få fram sanningen om vad som verkligen hände. Hon blev ju kontaktad av Mias anhöriga som är kvar i Sverige. Hennes äldsta son och hennes pappa uttryckte till henne att nu får det vara slut på alla lögner. Monica väjer inte heller i boken för att skriva sanningen om Osama (mannen med de svarta ögonen) och där står allt han gjort. Hon håller sig objektiv till hans handlingar.

MEN och det är den stora skillnaden, han har gått vidare vilket Mia INTE har gjort. Hon ältar och lever på att fortsätta anklaga honom. Men det är inte sant det hon säger.

Boken är alltså ingen vattendelare om man är för eller emot misshandlade kvinnor.

Så därför är det illa förstås att riksmedier nästan totalt tiger i denna fråga. Några få artiklar har synts men sedan tystnad.

Jerry skrev i ett mail till mig:

Det finns så många bottnar i den här skandalen. Myndigheterna i Oxelösund, deras agerande…. Liza Marklunds egentliga syfte, varför är hon så tyst nu? Riksmedias nästan totala tystnad med några få undantag, varför? Vi pratar faktiskt om den bok som sålt mest i Sverige….någonting är fel och ruttet i mediaeliten…helt klart.

Jerry har följt frågan noggrannt och jag rekommenderar hans blogg i den här frågan. Här är några länkar:

081204 Far Liza Marklund med osanning?
081205 Vem är ”Mia Eriksson”?
081211 ”Mia” JK-anmäler
081217 Varför så tyst kring boken ”Gömda” och det som nu kommer fram?
081218 Gummesson & Marklund har mycket ihop
081219 Aftonbladet skriver om Gömdaskandalen
081220 Så pinsamt av Ann-Marie Skarp om ”Gömda”
081221 Mia – Sanningen om Gömda (2008)
081222 Liza Marklund särbehandlas av Expressen
081227 Gömdaskandalen med Mia & Liza i huvudrollen
081228 Nyårslöften av Liza Marklund
090103 Heimerson om ”Marklundsfejket”
090104 Antonsson berättar om boken

Uppdatering: Ramona Fransson har startat en namninsamling där hon kräver en öppen debatt om böckerna Gömda & Asyl av Liza Marklund och Mia Eriksson.

Andra bloggar om: Gömda, skandal, medier, mediekritik, kultur, Liza Marklund, media, journalister, journalistik, böcker, bok, litteratur, granskning