Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Jazz

From Sammy with love – bara så underbart underbar

by

From Sammy with love
Stockholms stadsteater
Urpremiär 18 augusti 2012

Jag har fått en ny förälskelse. Eller tre.
Föreställningen ”From Sammy with love” på Stockholms stadsteater där Rennie Mirro och Karl Dyall ger en föreställningen med givetvis mycket dans och musik om Sammy Davis Jr. Jag imponeas av de två artisterna och jag inser att jag kommer att lyssna på Sammy Davies JR, jag ska genast leta på Spotify och Wimp om hans musik finns där.

Föreställningen är helt underbart underbar. Jag såg det offentliga genrepet och publiken applåderade och klappade takten under föreställningens lopp och reste sig direkt för stående ovationer vid slutsången. Det var absolut inte bara för att det rent tekniskt är så skickligt framfört, med fina röster, duktig orkester, bra tajming mellan musik och dans och så skickliga dansare. Nej det är så mycket mer. Det är en föreställning som verkligen berör och handlar om den lilla människans kamp för att accepteras oavsett ras.

När jag växte upp var Sammy Davis Jr och hans vän Frank Sinatra smörsångare i mina öron. Det var rock och hjältar som Deep Purple som gällde för mig. Vad jag missat. Inser jag nu. Vilken underbar röst Sammy Davies Jr hade. Han var en otroligt skicklig dansare också och föreställningen berättar om hans liv – om hur han redan som treåring stod på scen tillsammans med sin far, hur han växte upp med sin far och farmor medan hans mamma övergav honom som liten, vi får höra om hans kärlek till och äktenskap med svenskan May Britt.

Ja, äktenskapet med May Britt var inte lätt. De gifte sig under 1960-talet och när de flyttade till USA kunde May Britt inte följa med Sammy Davies på hans turné eftersom blandäktenskap var olaglig i flera delstater och deras äktenskap fick många rasistiska amerikaner att bombhota dem.

Föreställningen är inte alls bara en biografi över Sammy Davies Jr med skicklig dans och sång av de två duktiga svenska artisterna Rennie Mirro och Karl Dyall. Skickligt framför de sång- och dansnumren och de är så viga och vältränade och är imponerande volter. Men föreställningens styrka ligger inte enbart i det tekniskt skickliga utan i att den beror så. De två, Reine Mirro och Karl Dyall, bjuder på sig själva och sina berättelser, om hur de växt upp med en vit och en färgad förälder. Sammy Davies Jr:s liv speglas genom deras liv. Det är delvis rätt förfärande. Karl Dyalls mamma var tonåring när hon träffade hans pappa under 1960-talet och hon fick en ful kommentar i skolan av en lärare som hade sett henne tillsammans med ”olämpligt sällskap”. Rasismen frodades i Sverige också.

Föreställningen handlar om så mycket mer än Sammy Davies Jr som person. Den handlar om kampen för att bli accepterad och om samhällets fördomar och svek. Som när Sammy Davies Jr tillsammans med sin vän Frank Sinatra hade hjälpt till under JF Kennedys presidentvalskampanj och bjudits in för att uppträda under presidentens installation: några dagar före installationen fick Sammy Davies Jr ett telefonsamtal där han fick reda på att det inte var så lämpligt att han uppträdde. Så kraftigt var hatet mot de svarta i USA då. Det var inte så länge sedan.

En del i publiken kunde inte ens hålla sig utan suckade när sveken spelades upp på scenen och de skrattade och myste över de lyckliga stunderna. Så berörda blev de. Så starkt talar föreställningen till sin publik.

Scenografin är ett konstverk i sig: med enkla svarta stommar till möbler utspridda på scenen som ger en känsla av en pianobar under förmiddagen, tom och väntande på att öppna och de enda som är där är artisterna som repeterar. Stommar till möbler som kan användas till något att sitta på, till bord eller skåp. En enkel, smidig och snygg dekor.

Som sagt: jag är så imponerad av Rennie Mirro och Karl Dyall och Sammy Davies Jr. Jag har helt enkelt blivit förälskad i dem alla tre. Jag vet att som teaterkritiker borde jag inte använda så stora ord utan jag borde sätta pannan i djupa vecka och analysera. Men föreställningen är så skickligt sammansatt och framförs så snyggt, den känns så ärlig och berättar så mycket om livet för den som är lite annorlunda. Den ruskar om och är obehaglig, eftersom den avslöjar hur vidrig människan kan vara, samtidigt som det är en vacker berättelse om en man som underhållit en hel värld.

I ett pressmeddelande berättas:

Idén till föreställningen väcktes när Mirro och Dyall gjorde Singin’ in the Rain 2006–07.
− Det var första gången vi dansade ihop. Vi jobbade kopiöst mycket båda två, jag hade ett katastrofalt privatliv och Kalle hade fysiska problem som gjorde att han hade så ont att han inte kunde gå. Ändå ställde vi oss där på scen kväll efter kväll och sjöng och dansade. Under den här tiden pratade vi om att det var så Sammy hade det hela sitt artistliv. Han gick upp på scen med livet som insats varje kväll, säger Rennie Mirro.
− Scenen var hans battleground. Det var därifrån han kämpade mot fördomar. Han blev störst på Broadway men fortfarande skulle många dörrar vara stängda för honom, säger Karl Dyall.
− Jag och Rennie är båda så kallade jazzungar, barn till svarta jazzmusiker som kom hit till Sverige under jazzsvängen på 60- och 70-talet. Det här var mitt under medborgarrättsrörelsens era. Det som var förbjudet i USA var möjligt här. För min pappa var det här i Sverige som han för första gången behandlades som en likvärdig. Sverige var en fristad då, säger Karl Dyall.
− Vi har samma bakgrund men vi ser helt olika ut och vi började våra dansbanor från helt motsatta håll. Jag växte upp med klassisk balett på Operan. Kalle började med streetdance och var en av pionjärerna inom street. Men nu har vi mötts på mitten, säger Rennie Mirro.
− Starten var att Rennie och Kalle ville göra en föreställning om Sammy Davis Jr men när jag pratade med dem kände jag direkt att det var viktigt att få med deras historia också. Det är en del av vår svenska moderna historia som kanske aldrig berättats på teaterscenen, säger Jonna Nordenskiöld som skrivit manus och regisserar.

Fotograf: Carl Thorborg
Bildtext:
Karl Dyall och Rennie Mirro i From Sammy with love.

FROM SAMMY WITH LOVE
Manus och regi Jonna Nordenskiöld
Koreografi David Dalmo
Scenografi och kostym Sven Haraldsson
Ljus William Wenner
Mask Patricia Svajger
I rollerna
Karl Dyall och Rennie Mirro

Orkester
Kapellmästare Joel Sahlin Musiker: Magnus Anderfjärd, Johan Bengtsson, Carl Flemsten

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kulturbloggen TV – specialavsnitt musik med Abalone Dots, Magnus Ekelund och Carolina Wallin Pérez

by

Det är alla aktuella med nya album i vår. Nu gästar de Kulturbloggen TV.
Möt Abalone Dots, Magnus Ekelund och Carolina Wallin Pérez.
Alla bjuder på uppträdanden också.

Abalone Dots framför låten Regrets, Magnus Ekelund framför Supernova och Carolina Wallin Pérz framför Baby med gitarristen Alexander Kronbrink.

Här kan du se mer av Kulturbloggen TV:

Möt Love Antell och Rikard Lekander i Kulturbloggen TV:s säsongsfinal

Sons of Midnight framför låten The Fire
Kulturbloggen möter Sofia Pekkari, Sara Lövestam och Rikard de Bruin
RMK kompaniet med ”Som ja vill” i Kulturbloggen TV
Kulturbloggen TV – Avsnitt 02: skådespelerskan Shima Niavarani samt Christian Lilja och Henrik Nordström från indiegruppen The Pale Corners
Premiären med Christopher Wagelin, Thomas Stenström och Erica Lernehav

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Fem internationella toppbokningar på Fasching under sommaren

by

Det är lite av festivalkänsla på Faschings sommarbokningar. Fasching skiver:
Vi har laddat inför en dynamisk och spännande sommar och bjuder på konserter för alla smaker, vare sig du är jazzfreak, fusionfantast eller latin lover.

Pressmeddelandet:

1/5 John Patitucci, Jon Cowherd & Adam Cruz
Med hela arton år i samarbete med Chick Corea har Patitucci satt en tydlig prägel på Coreas musik, likväl i samarbetet med B.B. King, Bonnie Raitt, Wayne Shorter, Herbie Hancock, Wynton Marsalis och Freddie Hubbard, för att nämna några få. John Pattitucci har ett särpräglat basspel som klart varit en drivande motor för många av jazzens förgrundsgestalter

1/6 Otis Taylor
Lyssnar du på Otis Taylor dras du in i en värld där fantasin som utmanar oss in och sedan förvandlar oss medan vi är där. Men hoppet är hans ultimata meddelande. Och det är hoppet som lyser igenom mörkret och påminner oss återigen om bluesens frälsande makt.

9/6 Hypnotic Brass Ensemble
Åtta bröder förenas i musiken och ger oss en ny stil av blåsmusik som dom kallar Hypnotic. Åtta olika instrument men länkas samman av tonerna till ett instrument.
Musiken är en fantastisk kombination av hip-hop, funky och jazz-härledda arrangemang.
De senaste åren har HBE turnerat världen runt och hunnit spela med artister som Talib Kweli och Mos Def.

5-6/7 Mike Stern / Richard Bona Band feat Dave Weckl & Bob Franceshini
Den omåttligt populäre fusion- och jazzgitarristen Mike Stern är tillbaka på Fasching för två efterlängtade konserter. Mannen som spelat med alla från Miles Davis till Jaco Pastorius har en speciell kärlek för Sverige och denna sommar överraskar han oss med den magnifika världsbassisten Richard Bona tillsammans med stjärnorna Dave Weckl vid trummorna och Bob Franceshini på saxofon. Det kommer bli två magiska kvällar!

9/7 Dave Holland, Kevin Eubanks, Craig Taborn, Eric Harland: ”PRISM”
Dave Hollands basgångar får publiken att stanna upp och lyssna extra noga. En mästare på ton och rytm, är basisten, kompositören och bandledaren nu inne på sitt femte decennium som artist och hans musik besitter en gedigen historia.

Holland blev en dominerande röst i 1970-talet. Sedan dess har han arbetat med folk- och rockmusiker som Bonnie Raitt och John Hartford, och hade även ett samarbete med självaste Jimi Hendrix. Han bildade sin första kvintett 1983 och släppte Jumpin ’in

Mer information på Faschings hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Wayne Shorter Quartet, Anoushka Shankar och Tony Allen till jazzfestivalen i Köpenhamn i sommar

by

Den som saknar Stockholms Jazzfestival i sommar (den har ju flyttat till hösten och flyttar då inomhus) kan kombinera sitt jazzintresse med en resa till Danmark.
Copenhagen Jazz Festival har bokat Wayne Shorter Quartet, Anoushka Shankar och Tony Allen till festivalen som pågår 6-15 juli 2012.

Här pressmeddelandet från Köpenhamns jazzfestival:
Legendary sax player Wayne Shorter (US), sitar virtuoso Anoushka Shankar (IN), and afrobeat inventor Tony Allen (NG) will all be playing at this summer’s Copenhagen Jazz Festival. Also, three new festival posters have been revealed.

The poster has been an important part of Copenhagen Jazz Festival since 1980. Every year a new artist is commissioned to design the poster. A tradition that throughout the years has resulted in very varied expressions.

“This year’s festival posters are done by graphic designer Leo Scherfig and consist of three improvisational snapshots,” says festival director Signe Lopdrup, “As such, the motive transcends the poster as a single piece of art and illustrates a new visual dimension that will meet people at this year’s festival. The idea is to add an improvisational visual dimension to selected shows during the festival in the form of vj sets, lights and video artists that will interact with – and hopefully reinforce – the musical improvisation that is essential to jazz and makes up the festival’s beating heart.”

3 continents – 3 very different musical visions
The first batch of names for the festivals spans no less than three continents as well as three very different musical visions. 78 year old American Wayne Shorter – widely considered to be one of the most significant saxophonists in jazz history – will be playing at The Royal Theater. Indian sitar virtuoso Anoushka Shankar will play at the beautiful Koncerthuset, and Nigerian afrobeat icon Tony Allen will set the dancefloor grooving at Store Vega. Tickets for Wayne Shorter and Anoushka Shankar are already on sale, while tickets for Tony Allen will be available for sale on April 11.

With the unveiling of the new visual theme and the three headliners, this summer’s festival is well on its way. Like previous years the festival will overflow the city with major concert hall events, packed club experiences and a host of outdoor delights – many of them free. Likewise, visitors will once more be meet with special themes like the much loved Something Else, Jazz for Kids, Classic Jazz Tributes and Jazz by the Sea. The major concerts will be held at The Royal Theater, Koncerthuset in Ørestad and for the first time in many years Store Vega. All in all it looks like the festival once again will top previous achievements regarding the number of concerts and venues. The support from venues, cafes and organizers this year has been massive and visitors can look forward to an increased activity in the areas of town just outside city.

Copenhagen Jazz Festival takes place July 6 to July 15. For general information about the festival, look further down. The posters are available for download in high resolution at www.jazz.dk. The full festival programme will be announced during the next couple of months.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Stockholms jazzfestival överlever: flyttar inomhus

by

Stockholms jazzfestival flyttar inomhus. Det beskedet kom idag, via Dagens Nyheter:
Efter 30 år flyttar Stockholms jazzfestival inom­hus. Det anrika, men så ofta regndrabbade, sommarevenemanget får fyra nya scener i city och förläggs till ­oktober.

Festivalen ska hålla till i Stockholms konserthus, Berns, Kulturhuset och Fasching, som blir huvudarenor. Festivalen ska dessutom ännu mer betona att innehållet är jazz och inte flirta så mycket åt soul och pop, som de tidigare gjort.

Ja jazzfestivalen har ju haft stora problem med regn flera år i rad och vi är nog många som är överraskade att de alls kommer tillbaka. Lösningen att hålla till inomhus är nog vettig. Sverige är inte att lita på alls när det gäller sommarens väder. Förra årets jazzfestival, som hölls på Skansen, blev helt katastrofal med tanke på att det regnade så publiken försvann.

Mer info finns på jazzfestivalens hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,