Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

alternative

Hästpojken inleder Handen på Hjärtat 2010

by

hastpojken
I början av februari inleder Hästpojken årets Handen på Hjärtat-turné med att besöka elva stycken städer från Luleå i norr till Malmö i söder.

För att råda bot det mörka och kalla landet Sverige har den ambulerande klubbturnén, likaså festkaravanen, Handen på Hjärtat åter samlat ihop fyra av landets mest intressanta akter. Under fyra månader kommer dina nya favoritartister turas om att värma frusna hjärtan och sprida glädje i en stad nära dig, då städer från Luleå i norr till Malmö i söder får finbesök.

Handen på Hjärtat presenterar nu stolt Hästpojken som den första artisten till årets turné. Samtidigt vill vi gratulera gruppen till att i helgen ha erövrat förstaplatsen på Trackslistan med ”Gitarr & Bas, Trummor & Hat”. De kvarstående artisterna får ni försöka gissar er till, de kommer nämligen presenteras i turordning under de efterföljande tre veckorna.

Handen på Hjärtat arrangeras av Live Nation och Luger sedan 2008 och klubbturnén åker nu ut på landets vägar för fjärde gången i ordningen. Tidigare medverkande artister är: The (International) Noise Conspiracy, Franke, Deportees, Jonathan Johansson & Gustaf Spetz, Kocky, Jonas Game, Kleerup, Pascal, Juvelen, Vapnet, Mattias Alkberg, Invasionen, Name The Pet och Cristian Dinamarca. Städer, spelställen och artister har bytts ut, men konceptet består: landets mest intressanta artister på landets bästa klubbar.

www.handenpahjartat.se / Handen på Hjärtat på Facebook

Hästpojken
Inget och allt är förändrat när Hästpojken äntligen är tillbaka efter en tids tystnad. Med nya bandmedlemmar, ny energi och den nya skivan ”Från där jag ropar” står framgångsbuffén nu uppdukad. Hästpojkens nya material är inte alls skitigt eller skränigt utan genomsyras mer av en poppig, välpolerad och dansbandsinfluerad ljudbild. I melodier och texter återfinns allt det där man bara finner i ett sönderdelat Gbg-hjärta.

www.myspace.com/hastpojken / www.djungeltrumman.se/hastpojken

Turnédatum
4/2 – Luleå, Kulturens Hus (www.kulturenshus.com)
6/2 – Piteå, Studio Acusticum (www.acusticum.com)
11/2 – Göteborg, Pusterviksbaren (www.pustervik.goteborg.se)
12/2 – Jönköping, Bongo Bar (www.bongobar.se)
17/2 – Malmö, Babel (www.babelmalmo.se)
18/2 – Stockholm, Debaser Slussen (www.debaser.se)
19/2 – Eskilstuna, Raw (www.rawbar.se)
20/2 – Uppsala, Västmanlands-Dala Nation (www.v-dala.se)
25/2 – Linköping, L’Orient (www.lorientlkpg.se)
26/2 – Östersund, Storsjöteatern, (www.storsjoteatern.se)
27/2 – Umeå, Scharinska (www.scharinska.se)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Adam Green – Minor Love

by

adamgreen

När smått fantastiska Sixes and sevens kom insåg jag att nästa skiva kommer Adam Green inte att kunna göra samma grej, inte på samma sätt i alla fall. Det borde vara omöjligt att explodera än en gång i sådana otvungna, avväpnande melodier och infall, med en sån uppenbar kärlek till musikhistorien. Allt rymdes på den skivan, från soul, rock, pop till spoken word och en härlig gitarrduett i direktstigande led från hans gamla duo Moldy Peaches ”Anyone but you” (ja, den där junolåten). Det borde inte vara möjligt med en sån kreativ käftsmäll än gång till, om inte albumet skulle dröja ett antal år såklart.

Att det är en annan ton på Minor Love  känns därför självklart. Den sägs vara en skilsmässoskiva men jag försöker att inte lyssna efter tecken på det, eftersom det är väldigt svårt att urskilja en större melankoli här. Det är snarare samma gatusmarta texter och influenser från hela rockhistorien innan 1980, särskilt Lou Reed men också Leonard Cohen (i fina ”Boss inside”) och Velvet Underground gör sig ständigt påminda. Att Adam Green skulle ha spelat alla instrument själv är imponerande, inte minst för att det låter så oerhört mycket som det gjort förut. Låtarna, som som vanligt aldrig överstiger tre minuter, har samma sköna shuffle-tempon och varierande arrangemang.

Nej pressreleaser kan ofta förvilla en. Däremot är det tydligt att han försökt tona ner de mest knasiga inslagen, de konstiga infallen, de obscena texterna och den arroganta hipster-imagen (förutom på det fula omslaget). En jämnhet är tydlig, men det kommer med priset att det är lätt att bli uttråkad. Melodierna går oftast runt runt, utan tydliga refränger och Adams behagligt monotona röst gör att jag kommer på mig själv med att tänka på annat ganska ofta, för att ibland reagera på en snygg basslinga, ett schysst groove (i Lockout blir jag osäker på om det inte är Beck på funkhumör som jag lyssnar på) eller en smart one-liner. Jag hittar ingen riktig öppning, annat än i vissa låtar som ovan nämnda Lockout eller Castles and Tassels. Det är på för få ställen som jag verkligen reagerar.

Minor Love är säkert en skiva som växer men jag hade önskat mig mer öppningar, roligare melodier och den där allt är möjligt-atmosfären som Adam Green är bäst på att skapa. Dock ser jag den som en utmaning, att leta rätt på texthäftet och se om de utlovade deppiga texterna kan ge mig någonting. Det känns ändå bra med någonting att lyssna in mig på under 2010.

Nöjesguiden är inte imponerade.

Contactmusic går mer på min nja-linje. ”By all accounts, he is an interesting fellow and this comes across in the record.”

27 gratis sånger från I'm from Barcelona – en om dagen släpps för fri nedladdning

by

barcelona-27songs
Under tiden I’m from Barcelona turnerat världen runt med ”Let Me Introduce My Friends” (2006) och ”Who Killed Harry Houdini” (2008) i bagaget, har
medlemmarna jobbat på uppföljaren ”27 Songs from Barcelona”. Inspirerade av Kiss som 1978 släppte fyra soloskivor samtidigt, består ”27 Songs from Barcelona” av en sololåt av varje medlem i bandet.

Skivan släpps som trippelvinyl och som gratis nedladdning på I’m from
Barcelonas hemsida. Från och med den 27 januari kommer det släppas en ny låt
varje dag på imfrombarcelona.com.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Magnetic Fields släpper nytt album och gästar Stockholm – lyssna på smakprov här

by

magneticrealism_large

Mannen bakom Magnetic Fields heter Stephon Merritt och det är även han som står för låtskrivandet. Bandet spelar någonting som många kallar för folk-pop. Albumet ”Realism” släpps den 27 Januari, och är det nionde albumet i bandets karriär. Första singeln heter ”Everything is one big Christmas Tree” passande nog inför stundande högtider.

På länken nedan kan ni höra ett smakprov på låten:
http://link.brightcove.com/services/player/bcpid13590588001?bctid=55942098001

Det är inte många band som klarar av att förnya sig på samma sätt som Magnetic Fields. De skapar musik på ett experimentellt sätt och förnyar sig på varje album. Merritt skriver de mest träffande texterna i nutida popmusik.

Om föregångaren ”Distortion” var en hyllning till industri pop med tunga gitarrer alá Jesus & Mary Chain så har Merritt funnit inspiration till nya ”Realism” från 60-och 70 talets psykedeliska folk/ pop sånger. På nya albumet har bandet använt sig av akustiska instrument, och även jobbat med lite otraditionella slagverk som till exempel tabla och kinesiska vind-instrument.

Som albumtiteln antyder är detta ett riktigt album, inspelat med akustiska instrument, rättframa popmelodier med folktoner till, album omslaget är tillverkat av en gammal brun papperspåse…

Med sig på turné tar Merritt sitt Magentic Fields, som är Claudia Gonson (keyboard, sång), John Woo (gitarr), and Sam Davol (cello), och Shirley Simms (sång, harpa).

Denna gång tar de även med sig sina långtida vänner och samarbetspartners Daniel ” Lemony Snicket” Handler på dragspel, Johnny Blood som spelar tuba och Ida Pearle på violin.

Magnetic Fields med vänner besöker Stockholm och Filadelfia kyrkan den 24 Mars.

One of the best records of [their] career.
Rolling Stone

Stephin Merritt is one of indie-rocks most acclaimed figures.
Los Angeles Times

Merritts rare talent makes him a master of the modern pop song.
Independent On Sunday

Mer om Magnetic Fields:
http://www.houseoftomorrow.com/
http://www.facebook.com/MagneticFields
http://www.nonesuch.com/artists/stephin-merritt

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Grammisdöden eller Ni kan behålla er skit för er själva

by

Någonting som känns otroligt omodernt och som en rest från musikindustrins roll som smakgenerator är Grammisgalan. Jag kan inte se någon som helst mening med att sådana här institutioner finns kvar i ett kulturklimat där musiken är mer lättillgänglig än någonsin tidigare. Det är tydligt att det inte handlar om att få folk att köpa mer skivor som det är ett sätt att försöka desperat upprätthålla den maktposition man har. Att en sån koloss om Grammisgalan kommer att självdö ju längre utvecklingen går tycker jag är helt självklart och naturligt. När hela nätet svämmar över av distributionsformer och musikbloggar, varför skulle någon, artist eller konsument, tycka att det ligger någon slags prestige att få en buckla av ”årets viktigaste musikpris”? Kanske kommer galaformen som sådan finnas kvar men i så fall i form av mindre, nischade utdelningar med människor som faktiskt bryr sig mer om musiken än om att ge ryggdunkningar inom branchen.

Därför är det skönt att de nominerade världens bästa The Bear Quartet till ”Årets rock”. För då vet man att det kommer bli reaktioner. Detta inte minst sedan sångare Mattias Alkbergs band Mattias Alkberg BD blev nominerade till ”Årets pop manlig” 2004. De avsade sig då priset i ett klockrent pressmeddelande med den genialt punkiga avslutningen ”ni kan behålla er skit för er själva”.

Så att även The Bear Quartet skulle avsäga sig sin nominering var ingen otippad gissning. Såhär lät det:

”Tack men nej tack. Vi avsäger oss nomineringen, vi vill inte ha med Er att göra. Hoppas Ni respekterar detta. Vi tycker att en ursäkt vore på sin plats. Säg förlåt. Vänligen, The Bear Quartet”.

Om inte en ursäkt publiceras är det inget annat än skandal. Att sedan ”89” är årets bästa skiva (även om genren rock känns för snäv) är en helt annan sak.

Lyssna på The Bear Quartet på spotify.

Om nomineringen i SVD.

Resten av nomineringarna.

En debatt utbröt på DNs kultursidor hurvida avsägandet av nomineringen var bra eller ett marknadsmässigt pr-trick. Avgör själv här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,