Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scenkonst

Katarina Taikons böcker om Katitzi sätts upp som teater – premiär 8 mars

by

Foto: Matilda Rahm

Katarina Taikons böcker om Katitzi sätts upp som teater – premiär 8 mars 2018.
Ett pressmeddelande:
Den hyllade författaren och människorättskämpen Katarina Taikons bokserie om Katitzi sätts upp som familjeföreställning i Vällingby. Det blir en tidlös tolkning om att forma sin identitet och att hitta modet att stå upp för sig själv och känna stolthet. I dramatisering av Emma Broströmmed nyproducerad musik av Dijle Yigitbas. Regisserar gör Mia Winge.

– Katitzi ger livskraft. Jag hoppas föreställningen också kommer göra det. Och att alla, oavsett vad man kämpar med, kommer lämna föreställningen stärkta. Föreställningen utspelar sig i en annan tid men den ger nycklar till det som händer i vårt samhälle idag. Och det är allvar – fortfarande tvingas många romer att förneka sin identitet eller hamna i utanförskap på grund av den. Och tyvärr är det ett utanförskap som många i vårt samhälle befinner sig i. Det är helt orimligt, säger Mia Winge, regissör till föreställningen.

I rollerna ser vi Siham Shurafa, Meliz Karlge, Linda Kunze, Danne Dahlin, Isa Aouifia och Aja Rodas. Premiär 8 mars 2018 på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby. Från 8 år i vuxens sällskap.

– Katarina Taikon valde aktivt att flytta fokus till barnen för att de ofta är öppnare och förstår verkligheten på ett annat sätt än många vuxna, som redan har sina sanningar klara. I vår bearbetning av pjäsen har vi valt att lyfta in Katarina för att också få ett vuxenperspektiv säger Mia Winge.

Katarina Taikon (1932-1995) har kallats Sveriges Martin Luther King och var en av Sveriges främsta människorättskämpar. Hon skrev böckerna om Katitzi som en del av sin kamp: hon vände sig till barn och unga för att nästa generation politiker skulle möta romernas situation med större förståelse – för att romer ska få samma rättigheter som icke-romer.

Katarina Taikon (1932-1995) var en av Sveriges främsta människorättskämpar. Hon skrev böckerna om Katitzi som en del av sin kamp: hon vände sig till barn och unga för att nästa generation politiker skulle möta romernas situation med större förståelse – för att romer ska få samma rättigheter som icke-romer.

KATITZI
Av Katarina Taikon
Dramatisering och bearbetning Emma Broström

Regi och bearbetning Mia Winge
Scenografi Torulf Wetterrot
Kostym och mask Marie Moberg
Ljus Ann-Marie Fritiofsson
Musik Dijle Neva Yigitbas (NevaDeelay)

Medverkande:
Katitzi Siham Shurafa
Vuxna Katarina/Mami Meliz Karlge
Rosa m.fl. roller Linda Kunze
Paul m.fl. roller Danne Dahlin
Pappa Taikon m.fl. roller Isa Aouifia
Siv ”Tanten” m.fl. roller Aja Rodas

Premiär: 8 mars 2018
Scen: Kulturhuset Stadsteatern Vällingby
Från: 8 år i vuxens sällskap

Rivalitet, makt och passion i den svenska skärgården – premiär för Hemsöborna på Göteborgs stadsteater 2 mars

by

I förgrunden Özz Nûjen och Mia Höglund-Melin. I bakgrunden Melina Tranulis, Amanda Gordon och Marie Delleskog. Foto Ola Kjelbye.

Vem är han egentligen den där Carlsson? Han som kom som ett yrväder en aprilafton. Öborna funderar mycket över det. Att han inte är härifrån är ju tydligt. Fredag 2 mars är det premiär för Hemsöborna i regi av Andreas Boonstra. I rollerna som Carlsson och Madam Flod ser vi Özz Nûjen och Mia Höglund-Melin.

Ett pressmeddelande:
Våren 2016 regisserade Andreas Boonstra en hyllad uppsättning av Fadren på Studion. Kärleksfullt och med humor sätter han nu sin prägel på Strindbergs kända skärgårdsskildring.

– Historier om slutna samhällen som står inför förändring och hur vissa händelser eller personer kan bli katalysatorer för en sådan förändring fascinerar mig. Jag vill skärskåda vårt kollektiva minne av ett Sverige ”förr i tiden”, en tid som kanske aldrig riktigt funnits men som många idag ändå längtar till, säger Andreas Boonstra.

Musiken får ta stor plats i Hemsöborna. På scen, från en båt, spelar Daniel Lemma, Bernt Andersson och Henrik Cederblom en lång rad sommarskimrande visor och kända schlagers.
– Ja, för att riktigt gnugga in att det här är en svensk pjäs så ingår en svenska-visor-schlagerkanon tolkad av Daniel Lemma. Det är ett sätt att skapa gemenskap. Förutom detta fungerar Simon Steenslands musik som en sorts medspelare, nästan som en rollfigur som hjälper oss att hamna i olika stämningar och rum.

Andreas Boonstra är regissör, dramatiker, skådespelare, ljussättare med mera. Främst förknippad med moment:teater i Gubbängen, vilken han var med och grundade samt är konstnärlig ledare för. Andreas har även regisserat på bland annat Kulturhuset Stads­teatern i Stockholm, Dramaten och Ung Scen Öst. På Göteborgs Stadsteater regisserade han Strindbergs Fadren våren 2016.

Hemsöborna
Premiär 2 mars på Stora Scen
Av: August Strindberg
Dramatisering och regi: Andreas Boonstra

Med: Anders Berg, Marie Delleskog, Amanda Gordon (praktikant Från Teaterhögskolan i Luleå), Sven-Åke Gustavsson, Mia Höglund-Melin, Özz Nûjen, Vilgot Paulsen (praktikant Från Teaterhögskolan i Luleå), Melina Tranulis
Musiker: Bernt Andersson, Henrik Cederblom, Daniel Lemma

Scenografi och kostym: Åsa Berglund Cowburn
Mask och peruk: Christoffer Nordin
Musik: Simon Steensland
Ljus: Joakim Brink
Ljud: Tommy Carlsson
Dramaturger: Lucia Cajchanova, Joel Nordström

Anna Vnuk regidebuterar på Dramaten med Kungligaste teatern

by

I Anna Vnuks nyskrivna Kungligaste teatern går Julia vilse på den stora teatern och hamnar mitt i ett dramatiskt skådespel. Huvudrollen görs av Nina Rashid, som fick rollen genom en audition. Urpremiär på Lejonkulan, Unga Dramaten, den 8 mars.

Ett pressmeddelande:
Julia vet ingenting om teater – mer än att hon älskar fantasin, hur på låtsas blir på riktigt. När hon är ensam i sitt rum drömmer hon sig bort och tittar på YouTube-klipp från Kristina från Duvemåla. Men Julia längtar efter att se skådespelarnas ansikten på nära håll, vara i själva rummet tillsammans. Kan man skapa en ny värld när den verkliga är för jobbig?

När hon googlar på den mest berömda teatern hittar hon Dramaten, den kungliga teatern. Hon bestämmer sig för att åka dit, går vilse och hamnar mitt i en repetition. Där står en drottning och en prins i full mundering och Julia dras in i en teaterlek utan dess like.

–Jag vill göra en pjäs som bjuder in till teatern. Fila ner tröskeln till teaterkonsten, och bjuda på oss själva. Vi som står på, bakom och på sidan av scenen. Vi är både bultande hjärtan och arbetare i teaterns tjänst och ibland är vi den där personen som har en usel dag på jobbet. Och så handlar det om publiken, alla Julior därute, utan er är vi ingenting, berättar Anna Vnuk.

Anna Vnuk är koreograf, dramatiker och regissör, känd för verk som Solofestival med mig själv, Anna Vnuk sätter upp Cats, Kära medborgare och Hårdare snabbare Anna Vnuk. Hon är medlem i humorgruppen Grotesco, har regisserat Grotesco – en näradödenrevy och nyligen skrivit, regisserat och medverkat i Hela familjen på Skärholmen-Stadsteatern. Nu regidebuterar hon på Dramaten.

Nina Rashid gjorde sin skådespelardebut 2016 på Unga Klara i pjäsen X i regi av Farnaz Arbabi och har även spelat i Brev till en Ängel på Uppsala Stadsteater. Nina är i grunden Spoken word-poet och har läst dikter på bland annat Dramaten, Backa Teater, Malmö Stadsteater, Folkteatern i Göteborg och Dagens Dikt i P1. Rollen som Julia i Kungligaste teatern fick hon genom en audition hösten 2017.

Medverkande:
Nina Rashid
Pierre Wilkner
Torkel Petersson
Ellen Jelinek

Av Anna Vnuk
Regi Anna Vnuk
Scenografi och kostym Jenny Kronberg
Ljusdesign Jesper Larsson

Rekommenderas från 12 år.

Kungligaste teatern, premiär den 8 mars, Unga Dramaten, Lejonkulan

Tommy Körberg gestaltar ”Lola” i pjäs om utanförskap

by

Tommy Körberg återvänder till teaterscenen som både skådespelare och artist i ”Lola” – en berättelse om längtan, rädsla, utanförskap och vad det gör med en människa. Pjäsen är en musikalisk monolog efter idé och regi av Sunil Munshi och spelas på Cirkus i Stockholm under hösten 2018. Lola har premiär den 22 september och biljetterna släpps den 28 februari.

Ett pressmeddelande:
Under hösten 2018 är Skandiascenen på Cirkus hemvist för allas vår Tommy Körberg som rollfiguren Lola i pjäsen med samma namn. I en avskalad tvåmannaföreställning som arbetats fram av Sunil Munshi och Tommy Körberg berättas en rörande historia om en människas resa genom livet ackompanjerat av sång och piano.

– Vi har en komplex tillvaro som människor. Man ska se det med humanistiska förtecken – det är många som lever ett sådant liv där de inte ges möjlighet att berätta vad de egentligen känner. Vi spelar och tar oss an roller som cementeras i barndomen för många. Och det ska man väl slå hål på. Utmaningen är att göra det trovärdigt, hälsar Tommy.

I pjäsen lär vi känna Lola, en showartist som på ålderns höst nått slutet av sin karriär och väljer att genomföra en sista föreställning. I realtid växlar huvudkaraktären mellan teatralt och lågmält berättande, och vi tas med på en varmt humoristisk resa genom liv, karriär, längtan och krossade drömmar.

– Det är ett innerligt porträtt av en människas kamp för bekräftelse, närhet och värme – något vi alla strävar efter, men inte alla når, hälsar Sunil Munshi.

Sunil Munshi är en konstnärlig och konceptuell kreatör med ett gediget track-record som pjäsförfattare, regissör och skådespelare. Han har tidigare haft uppdrag på både Dramaten (bl a ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”) och Galeasen (”Hallå! Popmusik, kickar å kläder”) och är just nu högaktuell som regissör för årets upplaga av Melodifestivalen.

Kreativt team
Tommy Körberg – Lola
Sunil Munshi – Regi
Camilla Thulin – Kostym
Annika Stödberg – Mask

Lola har premiär den 22 september på Skandiascenen, Cirkus i Stockholm och spelas under hösten 2018.

Teaterkritik. Angels in America 2 – Perestrojka på Dramaten

by

Angels in America 2: Perestrojka
Av Tony Kushner
Regi Farnaz Arbabi
Översättning Nils Gredeby
Bearbetning Farnaz Arbabi, Irena Kraus och Mattias Brunn
Koreograf Sofia Södergård
Kostym Lena Lindgren
Peruk och mask Thea Holmberg Kristensen och Lena Strandmark
Ljusdesign Karl Svensson
Musik och ljuddesign Foad Arbabi
Premiär 24 februari 2018, Elverket, Dramaten

Som en överväldigande tv-serie som utspelar sig live, rakt framför och där jag inte kan värja mig för de olika människornas öden och känslor.

Dramatens uppsättning av Tony Kushners Angels in America ger mig känslan av att uppleva en tv-serie som scenkonst. Då syftar jag på kvalitativa tv-serier. Utbudet av tv-serier har ökat och breddats enormt under sista året. I en tv-serie kan regissör och manusförfattare fördjupa skildringar av karaktärer och bredda dramat på ett helt annat sätt in i en långfilm på knappt en timme. Angels in America med sina två delar på tre timmar vardera blir som en fascinerande tv-serie på scen.

Föreställningen är tydligt ett inlägg för allas lika rätt till att vara den man är, framför allt handlar det om homosexuella mäns rätt att älska vem de vill även om ämnet breddas något med skildringen av Joes fru Harper som är på väg att gå under psykiskt. Är hon psykiskt sjuk eller är hennes tillstånd en följd av den tunga press som vilar på henne som mormon när hennes man är homosexuell och hon börjar knapra lugnande som valium?

Handlingen utspelar sig i New York under 1980-talet då aids-epidemin rasar som värst och skördar många dödsoffer. Samhället var inte lika öppet som idag och homosexuella hade inte de rättigheter de fått dagens samhälle.

Lite konstigt känns det när jag kommer direkt från premiären av Perestrojka med skildringar av människor som mår så dåligt för att de inte kan leva öppet med sin sexualitet och jag sätter på tv:n hemma och ser fjärde deltävlingen av den svenska uttagningen till Melodifestivalen där allas rätt att vara den man är lyfts fram som ledmotiv. Det är lätt att tänka att det som skildras i Angels om America är historia. Homosexuella har samma rättigheter som andra och aids-epidemin har bromsats med nya mediciner.

Det var inte så länge sedan ändå som många människor inte vågade vara öppna med sin sexualitet om de inte var hetero. Angels in America skildrar flera homosexuella män kämpar med att dölja sin sexualitet. Det kan bero på religion, som i Joes fall, eller att de har höga positioner med makt i samhället, som Roy Cohn.
Också i Sverige finns det flera exempel på ”sopa under mattan”-takten, till exempel kändisar som dog i aids vilket alla visste men ingen nämnde det öppet och givetvis inte medier heller.

I regi av Farnaz Arbabi och med Sofia Södergård som koreograf blir det en färgsprakande föreställning med änglar som flyger och änglar som kämpar för att Gud ska komma tillbaka till dem. Jag upplever att del 2, Perestrojka, är ännu mer sprakande än första delen, som av en del kritiker fick kritik för att änglarna aldrig riktigt lyfte. Även om änglarna är med betydligt mer nu i del 2 vet jag inte om de lyfter riktigt nu heller, även om de flyger ovanför våra huvuden. För mig handlar alla änglar om människors föreställningar om Gud och änglar som liksom kyrkan har stor makt över människor, speciellt då vi ställs inför kriser som handlar om liv och död.

Skådespelarna kommer att få stå för maratoninsatser när de två föreställningarna ges på samma dag, två föreställningar på drygt tre timmar vardera kommer att kräva en hel del. Jag var imponerad redan av deras insatser nu när det ”bara” var en del på tre timmar.

Angels in America är en fascinerande uppsättning, helt klart.

Här är recensionen av del 1: Millenium

’