Angels in America – del 1: Millenium
Av Tony Kushner
Översättning Nils Gredeby
Regi Farnaz Arbabi
Bearbetning Farnaz Arbabi, Irena Kraus och Mattias Brunn
Scenografi Jenny Kronberg
Ljus Karl Svensson
Musik och ljuddesign Foad Arbabi
Kostym Lena Lindgren
Peruk och mask Thea Holmberg Kristensen och Lena Strandmark
Premiär på Dramaten, Elverket, 1 februari 2018
Ett färgsprakande ställningstagande för enskild individs rätt att vara sig själv. Ja uppsättningen av Angels in America – del 1: Millenium i regi av Farnaz Arbabi slår starkt och tydligt ett slag för HBTQ-världen och ett öppet samhälle i en uppsättning där statisterna är minst lika viktiga för helheten som skådespelarna. När vi stiger in i salongen möts vi av discodunk och en sal som glittrar i guld och silver och skådespelare och statister dansar på scengolvet med en gigantisk discolampa i taket medan publiken letar rätt på en plats att sätta sig på.
De elva statisterna är män och kvinnor klädda för frihet av vara den man är: en skäggig man i silkig glittrande klänning, en manlig domare i kjol, androgyna hen i tajta jeans med hängslen och kortklippt hår. De medverkar föreställningen igenom genom att bära in och bära ut rekvisita mellan alla scener och deras mim och dans är en viktig del för helheten.
Dans är viktigt för att förändra världen, menar regissören. Hon skriver i det lilla programbladet som delades ut:
I en värld som vill förbjuda och förgöra din kropp och ditt begär är dansgolvet en befrielse: en plats där politiserande kroppar kan röra sig fritt, och utan fruktan omvandla ilskan och sorgen till dans. Att dansa, hångla, ha sex blir en motståndshandling – dansgolvet är en egen värld där hela du är välkommen.
Pjäsen Angels in America har belönats med bland annat Pulitzer Prize For Drama och en Tony Award för bästa pjäs. 2003 blev den tv-serie med bland andra Al Pacino i rollistan och 2011 sattes den upp på Stadsteatern i Stockholm och i oktober 2017 på Malmö stadsteater. Om du sett någon tidigare version av Angels in America kommer du att notera att ingen uppsättning är den andra lik och den här skiljer sig väldigt mycket från tidigare som visats i Sverige. Tony Kushner skriver om allt eftersom, han uppdaterar själv manuset regelbundet och Dramaten spelar den allra senaste versionen i en nyöversättning.
Handlingen utspelar sig i New York under 1980-talet då aids-epidemin rasar som värst och skördar många dödsoffer. Den som inte var med under åttiotalet kan nog inte föreställa sig den skräck för sjukdomen som härskade bland människor. Aids drabbade framför allt homosexuella män och sprutnarkomaner. Det var som upplagt för fundamentalistiska religiösa att hävda att det var Guds straff mot syndare. I Angels om America: del 1 får vi följa några människor i Ronald Reagens konservativt styrka amerikanska samhälle.
Joe, en ung och ambitiös man, mormon och gift med Harper har ända sedan han var liten vetat att han var homosexuell, men enligt mormonernas lära är det en svår synd och han har därför ända sedan barnsben bett Gud att ta bort denna dragning ur honom. Han kämpar emot sina inre drifter och går långa, långa promenader på kvällarna för att få bort det ut kroppen och han hänger på Central Park för att på avstånd kunna kika på män som har sex med män. Joe spelas så bra av Christoffer Svensson. Han förmedlar Joes vilsenhet i hela kroppen.
Lewis och Prior är ett bögpar vi får följa. De har varit tillsammans i fyra och ett halvt år och Prior har blivit dödssjuk i aids. Sakta tynar Prior bort på sjukhuset men Lewis klarar inte att se sin älskade dö och han flyr bort från sjukhuset, överger sin pojkvän Prior. Lewis och Prior spelas av David Arnesen (Lewis) och Razmus Nyström (Prior), som båda är duktiga unga skådespelare som vi kommer att få se mycket av också framöver, det är jag säker på.
David Arnesen debuterade på Dramaten i Suzanne Ostens uppsättning av Falla ur tiden 2016 och har spelat på flera andra scener innan dess, som Turteatern, Shakespeare på gräsgården, Playhouse, Teater tre och Teater Giljotin. På Dramalabbet spelade han huvudrollen i electropopmusikalen Dö klubbdöden 2013. Razmus Nyström gick på Teaterhögskolan i Malmö 2012-2015 och gjorde sin praktik på Kulturhuset stadsteatern, i föreställningen Happy End. Han har arbetat vid Kulturhuset stadsteaterns scen i Skärholmen där han medverkade i föreställningarna Vågen och Fablerne. Under hösten 2016 och våren 2017 har Razmus medverkat i musikalen La cage aux folles på Östgötateatern.
Den tredje homosexuelle mannen vi får möta bygger på den verklige advokaten Roy Cohn som var en gräslig, manipulativ och obehaglig person. Han var jude och homosexuell (vilket han dolde för alla och framför allt för sig själv) och han hade inga problem med att under McCarthy-tiden förfölja kommunister, judar och homosexuella. Han såg sig inte som homosexuell, för homosexuella är personer som är maktlösa, själv satt han ju i maktens centrum. Han råkade knulla män, men det gjorde honom inte till homosexuell, menade han. Han var åklagaren som fick domaren att skicka Rosenberg-paret till elektriska stolen. Han dog i aids men har blivit aktuell igen i nutiden eftersom han var Donald Trumps advokat i ett tjugotal år. Rollen som Roy Cohn spelas av dramatikern Staffan Göthe som gör det så spännande. Staffan Göthe har en utstrålning av en trevlig, avspänd man och när han då är så infernaliskt beräknande blir det väldigt skrämmande. Skickligt helt enkelt. Han blir desto farliga då han inte har en vänlig stil på ytan.
Det är första gången detta mångfaldigt prisbelönta drama spelas på Dramaten. I regi av Farnaz Arbabi blir det en uppsättning som vibrerar av en mängd olika känslor, från kraften och energin från de dansande statisterna, den glittrande scenen med silver- och guldpaljetter till de trasiga människor som kämpar för att hitta sig själva i omöjliga situationer. Och, som det står i pressmeddelandet: En berättelse som rör sig fritt mellan det övernaturliga och det outhärdligt verkliga.
Det är en uppsättning jag kan tänka mig se fler gånger, för det kommer hela tiden att finnas mer att upptäcka. Och trots att den har ett tydligt budskap fungerar den rent konstnärligt. Tydliga budskap har av och till en tendens att dämpa kvaliteten på det konstnärliga, en tendens att förstöra det dramatiska med övertydligheter. Men dessa fällor fastnar inte regissören i.
Om Farnaz Arbabi från Dramatens hemsida:
Farnaz Arbabi är regissör, dramatiker och konstnärlig ledare på Unga Klara. Hennes egensinniga och samhällsaktuella uppsättningar har belönats med priser och stipendier, bland annat Sveriges teaterkritikers pris och tidningen Expressens teaterpris ”En bit av Georgs hatt”. På Dramaten har hon tidigare regisserat ≈ [ungefär lika med] av Jonas Hassen Khemiri.
Medverkande:
Louis David Arnesen
Ängeln Thérèse Brunnander
Belize Christopher Lehmann
Harper Marall Nasiri
Prior Razmus Nyström
Joe Christoffer Svensson
Hannah Lotta Tejle
Roy Cohn Staffan Göthe
Del 1 Millennium följs av del 2 Perestrojka, som har premiär 22 februari, Elverket på Dramaten.
Första speldatum för båda delarna: 3 mars, på Elverket.
