Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Johnny Depp

Recension av Pirates of the Carribbean 4

by

Titel: Pirates of the Carribbean 4 – på främmande vatten
Betyg: 3
Premiär: 18 maj 2011

Pirater med övernaturliga krafter som slåss mot andra pirater med övernaturliga krafter kanske inte låter särskilt lockande om du är över tio men om du blundar för den överbudgeterade Hollywood-produktionen kommer du upptäcka att Pirates of the Carribbean 4 är mer än bara ytterligare en fånig uppföljare även om den största behållningen ligger i one-liners och intriger som döljer sig bakom den övergripande handlingen.

I synnerhet kärleken som uppstår mellan en präst och en sjöman är något de skulle kunna spinna vidare och göra en hel film om.

Om inte annat så väcker kanske den spektakulära rollistan bestående av bland annat Johnny Depp, Geoffrey Rush och Penelope Cruz intresse.

Filmens handling kretsar kring sökandet efter ungdomens källa och seriens antihjälte Jack Sparrow hamnar mitt i en kappjakt mellan britter och spanjorer. Någonstans kommer den ondskefulla piraten Blackbeard in i bilden. Superhäftigt om du är ung men åtminstone underhållande oavsett ålder.

Recension: The Tourist med Johnny Depp och Angelina Jolie

by


Johnny Depp spelar mot Angelina Jolie och han spelar en roll som en vanlig man, en amerikansk turist som råkar hamna i en krånglig härva av misstag i The Tourist som har Sverigepremiär 5 januari 2011.

Johnny Depp som brukar spela udda personer har i ”The Tourist” i regi av Florian Henckel von Donnersmarck fått ta tag i en roll som en ordinär mattelärare från Wisconsin i USA som på en tågresa till Venedig möter en mystisk kvinna, som är inblandad i skumraskaffärer och jagad av både Interpol, Skottland Yard och en skum gangster som omger sig med ryska torpeder.

Det är lika bra att säga det direkt: Johnny Depp är Johnny Depp vem han än spelar. Den som gillar Johnny Depp kommer att njuta av att se honom också i denna roll. Angelina Jolie som utstuderad glamourvamp med midja och rumpa som vickar så ingen man kan låta bli att kika på hennes bakdel och sucka är lite mer förvånande och kanske väl stel. Det är förmodligen en onaturlig roll för henne.

Miljöerna i filmen är fruktansvärt vackra. Först Paris och sedan huvuddelen av filmen som utspelar sig i Venedig. Ryan Fleming som recenserat filmen för sajten Digital Trends menar väl att det nästan är filmens enda behållning:
For as much star power as The Tourist has, you might expect something that could go one of two ways. On one hand, you could get a drama so intense that the Academy Board would simply show up at the movie premier and grudgingly hand the cast and crew a box full of Oscars. On the other hand you might have a film that is simply a fun time for the actors, and is possibly an excuse for them to work together with perhaps a trip to somewhere exotic thrown in, ala Oceans 11 (and Oceans 12, and Oceans 13). The Tourist is definitely more on the side of Ocean’s 11, and while Johnny Depp and Angelina Jolie both turn in decent performances with what they are given to work with, the characters become slaves to a plot, which often has them act in bizarre and contradictory ways.

Jag håller med om att filmen knappast kommer att bli en Oscar-vinnare. Den har inte heller något djup eller något budskap. Filmen börjar i Paris där brittiska säkerhetspoliser bevakar Angelina Jolies rollfigur: Elise Clifton-Ward. Hon får ett brev från den efterlyste Alexander med uppmaning att lura poliserna att en annan man är den de söker. I början av filmen, när poliserna hade gått på bluffen och skickat italienska delen av Interpol för att gripa den oskyldige matteläraren trodde jag filmen skulle handla om risken med övervakningssamhället. Att det skulle visa sig att det är livsfarligt att råka befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt och hamna i övervakarnas klor.

Fast det är svårt att dra några sådana slutsatser. Filmen har inget budskap, inget viktigt att säga. Ändå ger jag den betyg 3+, ganska nära en 4, för att det är i all sin meningslöshet rolig, överraskande och underhållande.

En förförisk bagatell att roas av, fast utan något egentlig mening. Helt enkelt en film till för att underhålla.

Den fick betyg 1,5 av Washington Post, som alltså inte var särskilt förtjust.

Här är den officiella webbplatsen för The Tourist.

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bakom kameran av nya Pirates of the Caribbean

by

Det är ett halvår kvar innan Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides får premiär, men under tiden har vi fått en ganska lång titt bakom kameran av filmen, med scener, intervjuer och mer.

I det här kapitlet vid namn Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides ser vi Jack Sparrow söka upp det så kallade “Fountain of Youth”, ungdomskällan. Av de vi är vana att se är endast Johnny Depp tillbaka i huvudrollen och har ett nytt kärleksintresse i Penélope Cruz.

– Cinezine.se

The Imaginarium of Doctor Parnassus

by

600full-the-imaginarium-of-doctor-parnassus-screenshot

Filmen som kanske framför allt kommer att kommas ihåg som Heath Legers sista tillhör samtidigt Terry Gilliams bästa. Som vanligt tänjs gränserna för vad som är verkligt och vad som är drömmar och som vanligt kan man inte undgå att fascineras.

Det är intressant att se hur Johnny Depp, Jude Law och Collin Farrel lyckats ersätta Heath Ledger som tragiskt avled mitt under inspelningen av The Imaginarium of Doctor Parnassus.

Filmen handlar om den över tusen år gamla Dr. Parnassus som slagit vad med den spelberoende djävulen (som spelas av den fantastiska Tom Waits). Tillsammans med sitt teatersällskap reser han runt i dagens London och erbjuder folk att genom en spegel träda in i en fantasivärld. I fantasivärlden ställs personen inför ett val mellan en frestelse eller ett högre mål och beroende på vad de väljer så vinner Dr. Parnassus eller Djävulen.

Recension: Public Enemies

by

dillingerPublic Enemies imbd

Regi: Michael Mann med Johnny Depp i huvudrollen.

Historien skilldrar den sista delen av John Dillingers karriär. Dillinger var en av USAs mest eftersökta brottslingar. Han gäckade polisen och hånade samhället under trettiotalets depression. Stora del av arbetarklassen gick arbetslös. Det var en tid när människor svalt och man använde vete till att elda med. Vetepriset var för lågt för attt det skulle löna sig att säljas. Världen förberedde sig för andra världskriget. Inte konstigt att en del blev galna.

Filmen är mörk, men inte tillräckligt mörk. John Dillinger, som han gestaltas av Johnny Depp, är ett riktigt  charmtroll men någon Robin Hood är han inte. Visst läämnar han bankkundernas pengar men när det är dags att skjuta sig ut spelar det ingen roll vem som kommer i vägen.

Dillinger och hans gäng tog för sig av det de tyckte de hade rätt till. Till och med Al Capones verksamhet framstår som hederligare. De är i alla fall villiga att arbeta för att bygga upp något men det är inget för Dillinger. Allt eller inget.

Set hade kunnat bli en intressant film men allt försigår i en elegant kuliss. Vi får ingen ledtråd till hur galningar som Dillinger och Hoover med sina agenter kan släppas lös på stadens gator.

Polisens misshandel av Dillingers flickvän är egentligen det enda riktigt obehagliga inslaget som visar att något inte står rätt till. Det verkar till och med rimligt att  Dillinger skjuts ner bakifrån i en folkmassa.

Det är helt enkelt för mycket snyggt poserande med tuffa pickor. Johnny Depp, förlåt, Dillinger har till och med rakat sig under armarna…

Gå gärna och se den. Den är snygg och elegant med häftigt pang pang och extra romantik. Se den men tro inte på den.

DN

SvD

Expressen

NT

Sydsvenskan

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,