Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Florence + The Machine

Florence + The Machine, Disclosure och Ought till Roskilde

by

florence

Roskilde går ut med ytterligare tjugotvå akter. Florence + The Machine och Disclosure såväl som uppstickande Ought, Kwabs och Pharmakon är klara för 2015 års festival, som äger rum mellan den 1 och den 4 juli. I dagens släpp hittar vi även:

Chelsea Wolfe
Silvana Imam
Alice Boman
King Gizzard & The Lizard Wizard
Every Time I Die
Young and in the Way
Kwamie Liv
G-Eazy
Le1f
Barrington Levy
Ferro Gaita
Doomtree
Enslaved
Yung
Noura Mint Seymali
The Gaslamp Killer Experience
Bareto

– Florence + The Machine och Disclosure kommer att leverera två mycket olika slags konsertupplevelser på årets Roskildefestival. Men det de har gemensamt är att de inledde sina karriärer med konserter på våra mindre scener för några år sedan, och nu är de så högaktuella och efterfrågade att de står som huvudnamn på några av världens absolut största festivaler. På så sätt tillhör de en ny generation superstjärnor, och därför kommer Roskildefestivalens gäster att möta båda på Orange scen i år, säger festivalens programchef Anders Wahrén i ett pressmeddelande.

Sedan tidigare är bland annat Muse, The War on Drugs och St. Vincent klara för Roskilde. Du kan se hela dagens släpp här nedan:

Florence + The Machine och Flying Lotus bland de första akterna till Way Out West

by

florence

13-15 augusti 2015 är det dags igen. Göteborgsfestivalen Way Out West är återigen redo att bjuda på musikfest. Mitt i vinterrusket kom ett pressmeddelande med besked om de första bokade artisterna till Way Out West.

FLORENCE + THE MACHINE

Fabulösa Florence Welsch slår på det största trummorna, har en gospelkör på några hundra själar och sätter vår värld i brand likt het lava rinnandes i våra blodkärl. BRIT Awards, Grammy Awards och några miljoner människor kan inte ha fel.

Florence + The Machines debut Lungs var ett kuperat ljudlandskap som växlade med intimt och extatiskt. På ”Ceremonials” fortsatte bombardemanget i bombastisk prakt och vi kapitulerade direkt.

Att få välkomna Florence & Co till Way Out West och Slottsskogen i augusti 2015 är en ynnest.

FLYING LOTUS

Flying Lotus levererar electrojazzig psykfunk i samma rastlösa anda som Herbie Hancock och Squarepusher. Tonerna och beatsen är som ett imaginärt soundtrack till en trippande astralresa förstärkt av allehanda substanser. Precis så bra är det. Precis så gärna vill du se det.

Senaste ”You’re Dead” har tokhyllats i spaltmeter i allehanda publikationer. Med dräpande gästspel av Snoop Dog, Kendrick Lamar och redan nämnda Herbie Hancock så visas det ingen nåd. Om hans genistatus råder det konsensus och vi kan glatt bara önska mer av herren.

EMMYLOU HARRIS & RODNEY CROWELL

Emmylou och Rodneys vägar har korsats mer än en gång i karriären och ingen kunde vara mer tacksamma än vi. Deras respektive karriärer är fängslande kapitel i den amerikanska musikhistoriens annaler; Emmylou har jobbat med de största av de största, från Gram Parsons till The Band till Dolly Parton. Hon har vunnit 13 Grammys och oräkneliga andra priser. Rodney har också ett par Grammys på hyllan och om än lite mindre känd för oss så är han en viktig kugge i navet inom den amerikanska countryscenen.

Förra året gästade dessa ikoner Sverige och Stockholm Waterfront och värmen var så påtaglig att den kunde smälta bly. På gemensamma Old Yellow Moon så blommar countryn ut i all sin dåraktiga prakt och försätter våra hjärtan i brand. Emmylou & Rodney – vad mer kan vi egentligen begära av detta livet på jorden?

LITTLE JINDER

Det har gått sex år sedan stjärnskottet Little Jinder brakade igenom och orsakade superlativs-VM i våra dagblads musikkolumner. När vi hör hennes självbetitlade electropoppiga album från i år så behöver vi inte ord för att beskriva vad som känns. Vi vet. Ni vet. Framåt, uppåt – allt är fucking underbart.

Little Jinder var på god väg redan som 20-åring med sin hit ”Youth Blood”, som gav henne bland annat ett skivkontrakt med ett amerikanskt independentbolag och spelning på festivalen Coachella. Det stora genombrottet lät dock vänta på sig. Josefine Jinder stretade på. Bytte skivbolag. Hankade sig fram på lite spelningar. Det var när hon slog över från engelska till svenska som Little Jinder, nu 26, verkligen växte från en naturbegåvning med talang till en stjärna med tyngd som kommer att förgylla våra liv i augusti.

Way Out West: Florence + the Machine mer än gotisk tragedi

by

Florence + the Machine, Flamingo
Way Out West 9 augusti 2012
Betyg: 4

När Florence + the Machine spelade på Way Out West 2009 var det på lilla Linné-scenen som var utsmyckad med blommor. Hon hade nyss givit ut debutskivan Lungs. Tankarna fördes till en romantisk sagovärld och kontrasten mellan maskineri och det organiska var ett återkommande tema. Tre år och ytterligare ett album senare är hon tillbaka och tillhör festivalens största dragplåster – och hon har helt klart lyckats anpassa showen efter de förändrade förutsättningarna.

Ceremonials, hennes andra skiva som gavs ut nu i höstas, visade upp Florence + the Machines mer gotiska sida. I What the Water Gave Me tog hon an rollen som Virginia Woolf och gick samma öde till mötes när hon dränkte sig själv i låttexten.

Vad som slog mig var att det makabra var som bortblåst när Florence Welch – som hon egentligen heter – klev på Flamingo-scenen. Den rödhårige sångerskan verkade ovanligt gladlynt och förvånansvärt skicklig på att få igång publiken. Hon uppmanade folk att sätta sig på varandras axlar. Folk dansade – framför allt i den remixade avslutningen på Shake It Out – medan hon själv sprang runt på scen med all världens energi.

Sedan spelningen på Way Out West tre år tidigare tycks hon även ha mognat som sångerska. Hon har alltid varit välsignad med en röst som kan väcka liv i de döda – men ikväll fullständigt lyser hon av självsäkerhet. Från inledningen med Only If for a Night till avslutningen med No Light, No Light en timme senare. Det räcker långt – även om konserten dalar lite i mitten.

Foto: Jonatan Södergren

Florence + the Machine till Way Out West

by

Vi applåderar Way Out Wests senaste i raden av bokningar. Brittiska Florence + the Machine återvänder till Slottsskogen för en exklusiv spelning på Göteborgsfestivalen. Florence, som i höstas följde upp sitt storstilade debutalbum, besökte Way Out West första gången redan 2009.

Följande band är klara för festivalen hittills.

Way Out West
Refused
Bon Iver
Florence + the Machine
Feist
First Aid Kit
Billy Bragg
Azealia Banks
ASAP Rocky
Yelawolf
The War on Drugs

Stay Out West
King Krule
Iceage

Florence + the Machine på Intima Teatern

by

Florence + the Machine, Intiman
Betyg: 4+

I min värld tillhör Florence Welch de senaste årens mest fängslande artister. Första gången jag kom i kontakt med denna halvgudinna var på Way Out West 2009, det var som en uppenbarelse. Hon hade nyligen släppt debutskivan ”Lungs” och jag var som besatt i över ett år framöver.

Med nya skivan ”Ceremonials” i bagaget gav hon en exklusiv spelning på Intima Teatern i Stockholm. Förutom ”Dog Days Are Over” spelade hon enbart nya låtar, men upplevelsen var minst lika religiös, jag blev åtminstone lika mållös, som första gången jag såg henne. Av de nya låtarna har jag speciellt fattat tycke för ”No Light, No Light”, ”Shake It Out” och ”Never Let Me Go” vilka hon inledde konserten med. På skivan svävar de på gränsen till överproduktion men live är de slående fläckfria.

Pianisten driver låtarna framåt medan harpan och de akustiska gitarren bidrar till den esoteriska ljudbilden. Trots den nedtonade sättningen har hennes röst någonting magiskt över sig som liksom är större än den här världen. Det är svårt att inte bli helt ställd.

Alla verkar vara överens om att hennes röst har utvecklats. Den har visserligen alltid varit stark men nu känns den om möjligt än mer pricksäker. Hennes själfulla röst blir som en förlängning av henne själv. Det är beundransvärt att en artist kan vara så ärlig och självutlämnande, hela publiken snappar upp varenda rörelse. Florence + the Machine är, även i akustiskt tappning, fullkomligt trollbländande.