Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Familjefilm

Filmrecension: Vem är vem? – Bedårande, ljuvlig och gör mig glad

by

Vem är vem?
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 september 2024
Regi Stina Wirsén, Linda Hambäck

En film för hela familjen, fast kanske allra mest för de minsta, som gör mig sprittande glad.
Denna underbara film består av åtta kortfilmer. Skynda dit med barn. Den är bedårande, ljuvlig, rolig och det sprudlar av livsglädje kring den. Fast den inte är särskilt lång innehåller den mycket att känna igen om vardagens dramatik. Det är en trygg film att ta med de allra minsta på.

Den bygger på Stina Wirséns karaktärer: Nalle, Katten, Fågel och Kanin. Men nu har de blivit vuxna. Nalle, Katten, Fågel och Kanin är stora och har egna mobiltelefoner, körkort och hår under armarna. Några har fått barn. I Vem är vem? får vi träffa barnen: Lilla Hund, Knatt, Gnis, Luden, Mjau och Pip. I kortfilmerna får vi uppleva en myskväll med pizza och vi får följa med Lilla Hund på äventyr i skogen fast Lilla Hund inte tycker om skog eller äventyr, vi får se vad som händer när Gnis firar födelsedagskalas och en gäst som inte Gnis bjudit kommer. Och vi får se vad som händer när stackars Knatt får skäll för något Knatt faktiskt inte gjort. Precis som livet är ibland.

Det är en familjefilm som med humor skildrar vardagens draman och jag tror alla kan känna igen sig och de stora känslor som småsaker kan riva upp. Den är tecknad i varma, milda färger som gör mig glad.

Visst går det att definiera denna film som PK och Woke. Absolut. Den utspelas i ett mångsidigt universum där en fågel kan leva tillsammans med ett helt annat djurslag och barnen behöver inte alls vara samma djur som föräldrarna och det är högst vanligt att barnen är en vecka hos mamma och en vecka hos pappa. Allt är helt naturligt. Den är helt enkelt fantastisk och mjuk och rolig och utgår från hur livet faktiskt är idag. Och det spelar ingen roll vem som är han eller hon eller hen. Det är åtta kortfilmer som är helt befriade från fördomar och klicheer och är så långt från min barndoms skolböcker där vi lärde oss läsa att ”far ror och mor är rar”.

Som extra plus: inläst av enastående Stellan Skarsgård.

Filmrecension: Sirocco och vindarnas rike – vindlande vacker, rolig, spännande och poetisk

by

Sirocco och vindarnas rike
Betyg 4
Svensk biopremiär 30 augusti 2024
Regi Benoît Chieux

En vindlande vacker, rolig, spännande och poetisk animerad berättelse om två systrar, Julia som precis fyllt fem år och storasyster Carmen, åtta år, som dras in i en magisk portal till vindarnas rike, en fantasivärld från böcker som en väninnan till deras mamma skrivit. En hyllning till fantasin och dess läkande kraft.

Julia, den minsta, är rätt jobbig. Hon kan inte sitta still en sekund. De kommer till Agnes, som är författare och väninna till deras mamma. Agnes ska passa dem medan deras mamma är på väg på en fotbollsturnering med ett pojklag hon har hand om. Stackars Agnes hade totalt glömt bort att hon skulle passa flickorna. Agnes har suttit uppe hela natten och skrivit på en bok. Hon ber Julia och Carmen att sitta lugna i vardagsrummet och läsa en bok medan Agnes sover en halvtimme för att orka med att hitta på något med dem.

Julia gnäller en del när hon och hennes syster ska ta det lite lugnt en stund. Då händer något magiskt. En levande leksak dyker upp hos dem. Leksaken har kommit vilse och vill tillbaka till sin värld i fantasin. Leksaken ritar upp en hopphage där sista steget är en portal till en fantasivärld, vindarnas rike. Julia är inte något barn som tänker efter utan hoppar med, rakt genom portalen, till äventyret. Då måste storasyster också följa med, hon måste förstås skydda sin lillasyster.

Jag tycker mycket om sättet animeringarna är utförda. De är mjuka och vågliknande. Julia och Carmen möter farligheter och en elak borgmästare men de träffar också nya vänner, som operasångerskan Selma. För att kunna ta sig tillbaka till sin värld måste de tillsammans med Selma söka upp Sirocco som styr de farliga vindarna. Men gör han det? Selma är inte överens med flickorna om att Sirocco är så ond.

På ett mjukt och ändå spännande sätt tar denna berättelse upp frågor om sorg och saknad, om vänskap och lojalitet och systerskap och om att våga möta det som skrämmer. Och att våga se bakom fördomar om vem som är ond och vem som är god.

Den visas på bio med svenskt tal och det fungerar mycket bra. Målgruppen är barn och vuxna som tar med sig barn. Som vuxen blir jag hänförd över filmen även om jag såg den utan medföljande barn. En magisk berättelse som helt suger in mig i fantasins värld. En film för alla åldrar.

Animatören Benoit Chieux har skapat en fabulös saga som blandar poesin och stämningen från Studio Ghiblis mästerverk med de psykedeliska och färgstarka effekterna från The Beatles’ Yellow Submarine. Sirocco och vindarnas rike är ett episkt sagoäventyr som garanterat tar med hela familjen på en oförglömlig drömlik resa!

Filmen vann publikens pris på Annecy Animation Festival. Den är skriven av Alain Gagnol som Oscarsnominerades 2012 för En katt i Paris. I ett pressmeddelande beskrivs filmen:
Animatören Benoit Chieux har skapat en fabulös saga som blandar poesin och stämningen från Studio Ghiblis mästerverk med färgstarka effekterna i stil med The Beatles’ Yellow Submarine. SIROCCO OCH VINDARNAS RIKE är ett episkt sagoäventyr som garanterat tar med hela familjen på en oförglömlig drömlik resa!

Jag skriver under på vartenda ord i den beskrivningen.

Filmrecension: Tandfen i trubbel – en vacker, stark hyllning till naturen, livet, fantasin och magin

by

Tandfen i trubbel
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 maj2023
Regi Caroline Origer
Svenska röster Dan Ekborg, Josefine Götestam, Laura Jonstoij Berg, Alexander Sherwood med flera
Barntillåten

En svindlande färd från féernas värld till människornas dimension. Jag älskar animationerna i denna familjefilm om Violetta, en ung tandfé som hela tiden misslyckas i sin examen. Godkänd examen krävs för att få utföra uppdrag som tandfé, för att få ta sig till människornas väg och leta upp tappade tänder och trolla fram en leksak till barn. Som alla högkvalitativa familjefilmer talar den både till barn och vuxna.

Direkt vid filmens start förmedlas en stark känsla av äventyr och en hissnande känsla av att färdas i universum och genom olika dimensioner. Berättelsen är överraskande och är en vacker, stark hyllning till naturen, livet, till fantasin och magin och en skildring av möten mellan olikheter. En hyllning vill varje individs unika existens och hur vi kan blomma ut när vi får vara den vi är. Och det gäller alla, var och en av oss, människa lika väl som för en fé.

Violetta misslyckas katastrofalt med sitt tandfé-prov vilket hon inte kan acceptera. Hon är kaxig som bara den och tänker bevisa att hon duger lika bra som alla andra genom att utan lov bege sig till människornas farliga värld. För att kunna bege sig dit måste hon stjäla en magisk pärla av en annan fé. Violetta har inga problem med att stjäla eller att bryta mot regler. Hon är busig och ställer ofta till trassel. Hon är rätt jobbig och irriterande. Hon lyckas ta sig till människornas värld och där träffar hon tolvåriga Maxie som är olycklig för att hon tvingats flytta från sitt älskade träd till stan. Maxie och Violetta gör en överenskommelse om att hjälpa varandra.

Det är intressant att se hur olika miljöer barnens uppväxt skildras i en familjefilm idag mot för femtio år sedan. Maxie har precis flyttat tillsammans med sin mamma till mammans pojkvän Samir som av sitt namn och sina söners namn att döma har ett ursprung i Mellanöstern. Samir är en aktiv klimataktivist. Familjeskildringar har utvecklats.

Visst är det lätt att bli irriterad på Violetta, hon ställer till det och förstör saker i sin vildhet. Men det är så det kan bli när någon inte får blomstra. Den som inte klarar att jämka sig in sig i mallen för hur alla förväntas vara kan bli utagerande och jobbig, som Violetta.

Denna berättelse är rolig, underhållande och har oväntade vändningar. Den överraskade mig och jag blev fylld av energi av den och kände mig glad.

Filmrecension: Victor och Josefine – Resan till Snackistan – en film som gör att det spritter i benen

by

Victor och Josefine – Resan till Snackistan
Betyg 4
Svensk biopremiär 21 april 2023
Originaltitel Ernest et Célestine: Le voyage en Charabie
Regi Julien Chheng och Jean-Christophe Roger
Svenska röster Adam Fietz, Benthe Börjesson Liebert, Sharon Dyall, Andreas Nilsson m fl

En vacker, helt underbar animerad film om de två vännerna björnen Victor och musen Josefine. Animationen, bilderna, är så fina, som om de hoppat ut ur en favoritbok med många fina bilder. Det var länge sedan jag såg en så intagande animerad film. Bilderna vackert illustrerade och känns som skapade med akvarell. Jag erkänner att jag kan vara rätt trött på moderna animerade filmer med figurer som ser ut som dockor. Om någon vän med barnbarn i rätt ålder vill gå på bio med de minsta kommer jag att rekommendera denna. Helt klart. Den visar med svenska röster så också de som inte kan läsa hänger med.

Victor vaknar upp ur vinterdvalan och är hungrig. Hungrig som en björn, ni vet. Lilla musen Josefine vill så mycket och vill så väl. I farten lyckas hon förstör Victors fina fiol, en stradivarius. Enda sättet att laga den är att ge sig av till Snackistan, Victors barndomsland. I Snackistan finns den enda filmmakaren som kan laga fiolen.

Victor är musiker och han och Josefine har mycket roligt tillsammans med musiken. Musiken gör så det spritter i benen och Josefine och andra som lyssnar helt enkelt inte kan hålla sig från att börja dansa. Josefine är ledsen över att hon gjorde sönder fiolen och vill ge sig av till Snackistan för att leta reda på fiolmakaren. Då Victor vägrar att resa dit beger sig Josefine iväg ensam. Vägen dit är dock fylld av svårigheter och som tur är börjar Victor leta efter henne.

När de väl kommit fram till Snackistan blir problemen och utmaningarna ännu större. Sedan Victor gav sig av från Snackistan har landet förändrats och musik har förbjudits. Victor och Josefine lyckas förstås hitta motståndsrörelsen som kämpar för musiken.

Det är roligt att se hur film och böcker för barn ändrats genom åren. Pippi Långstrump var i och för sig en tidig figur som stod upp för rätten att vara självständig också som barn och som var en frontfigur för barns rätt. Victor och Josefine är också karaktärer som visar att det kan vara bra att våga vara rebell, speciellt när lagar är konservativa och hindrar människor att leva med glädje.

Victor och Josefine – resan till Snackistan handlar om att ibland måste man sätta sig upp mot de som bestämmer och också barn har sätt att fatta beslut. Och framför allt är filmen en hyllning till musik och den visar på den styrka och kraft som finns i att hänge sig åt musik tillsammans.
Det är en film som gör så att det spritter i benen och det går inte att låta bli att stampa takten emellanåt.

Fakta om karaktärerna Victor och Josefine:
Victor och Josefine – Resan till Snackistan är den andra långfilmen om björnen Victor och musen Josefine. De båda vännerna är kända även från barnböcker samt en serie som setts på SVT Play.
Victor och Josefine är från början rollfigurer i en rad bilderböcker skapade på 1980-talet av den belgiska författaren och illustratören Gabrielle Vincent. I original heter de båda vännerna Ernest och Célestine. De böcker som översatts till svenska är Victor och Josefine tappar en pingvin, Victor och Josefine sjunger och spelar violin, Victor och Josefine gör en utflykt samt Victor och Josefine går till fotografen.

Filmrecension: Den makalöse Maurice – en förförande hyllning till fantasin

by

Den makalöse Maurice
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 februari 2023
Regi Toby Genkel, Florian Westermann
Svenska röster: Dan Ekborg, Edvin Ryding, Happy Jankell, Anton Körberg m fl.
Censur 7 år

En spännande och rolig animerad historia om kraften i berättelser, om litteraturens styrka – en förförande hyllning till fantasin och det magiska. En film som passar bra att gå på för alla åldrar. Men då filmen består av flera berättelser som vävs samman kan det vara lite svår att hänga med i för de allra minsta. Den släpps med svenskt tal med flera duktiga skådespelare som Dan Ekborg, Edvin Ryding, Happy Mankell och Anton Körberg, vilket är ett stort plus.

Huvudpersonen är Maurice, en stor orange katt som kan tala. Maurice reser från stad till stad och tar betalt för att hjälpa städernas invånare att bli av med råttor. Maurice är en magisk katt, inte bara det att han kan tala utan han kan också locka fram en pojke med flöjt som går genom staden och får med sig alla råttor. Det är bara det att egentligen samarbetar pojken med flöjt, råttorna och Maurice.

Att vara lurendrejare håller ofta inte i längden. En dag kommer det till en stad där de träffar bokmalen Malicia, som genomskådar dem. Men hon avslöjar inte att de är lurendrejare utan får istället med dem på att undersöka de mystiska fenomen som plågar staden.

Maurice är en rolig huvudperson. Han har de egenskaper som en katt brukar anses ha – och han är både individualistisk och ändå kärleksfull bakom ytan. Det går inte att låta bli att älska Maurice.

Den ena berättelsen är det som händer med Maurice och hans vänner och samtidigt får vi paralleller till en bok som Alicia läser ur och förstås finns det paralleller till den berömda sagan om råttfångaren i Hameln. Genom inspirationen från råttfångaren i Hameln och den bok om Bunny kanin som Malicia läger ur blir berättelsen om Maurice och hans vänner en meta-berättelse. Film blir en skildring av hur viktiga sagor och berättelser är för att vi ska förstå våra liv och vad som händer. Det går att denna familjefilm passar lika bra för vuxna som för barn.