• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Karriär, skuld och ångest. Peter Magnussons "Den nya tiden" ställer frågor om hur vi lever i Sverige

25 maj, 2010 by Redaktionen

På BioRio.

En film av Peter Magnusson. Visningen är en del av evenemanget Dokusoppa arrangeras av Filmcentrum, Folkets Hus och Parker, Bio Rio och Tempo dokumentärfestival.

Peter Magnussons Den nya tiden är en serie porträtt från dagens Sverige. Från Stureplanslejonet till det unga paret som söker mening i skogarna.

Vi får följa en rad olika människor och får en inblick i deras liv och deras val av livsstil. Vi får också vet lite om vad det kostar.

Filmen handlar om val av livsstil men den gör också klart att alla inte har samma val. Markus och Frida har flyttat till de stora skogarna i Norrland. De lever billigt, Markus bygger själv och han skapar sin dröm.

Frida berättar om sin kompromiss. Hon saknar släkt och vänner och det blir oklart för mig vad hon får ut av deras liv. Mer än att hon får bo med Markus i skogen.

Publiken hakar på detta i samtalet efteråt. Frida som kvinna kompromissar och får betala Markus dröm. Det ser inte så kul ut att trampa med barnvagn mellan huset och brevlådan i snön.

Det är en tänkvärd film men den skulle ha vunnit på att fördjupa sig i de frågor som ändå ställs.

Jag funderar lite över Peter Magnussons val. Här finns bönder och medelklass representerade men hur arbetare lever i Sverige får vi inte se något av. De polska arbetarna på grönsaksfälten i Skåne finns där men bara i bakgrunden. Vi får inte möta dem och får inte heller veta något om deras val. Frida får representera all grupper vars valmöjligheter krympt under åren som gått. Mellan tummen och pekfingret skulle jag säga att vi får möta den övre tredjedelen. Låt inte detta avskräcka. Det som är intressant är frågorna som blir kvar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Film, Bio Rio, Dokusoppa, politik, Filmcentrum, Tempo dokumentärfestival, Folkets Hus

Arkiverad under: Film Taggad som: Bio Rio, Dokusoppa, Filmcentrum, Folkets Hus, Politik, Scen, Tempo dokumentärfestival

"Bleeping Sleuty" Konstfilm av designer ställer frågor om både det ena och det andra

23 maj, 2010 by Redaktionen

APLACE är en modebutik och magazine. Beeping Sleuty är en kortfilm av designer Carin Wester. Ikväll var jag på Kåken, Regeringsgatan 66, på filmpremiär.

Beeping Sleuty är också en klädkollektion. Också av Carin Wester.

Konst och marknadsföring ger sällan ett perfekt resultat och det är inte helt klart för mig hur det ena hängde ihop med det andra. APLACE har en hel del på sin repertoar och gränserna flyter. Jag är ingen expert på detta att omge sitt varumärke med sådant som inte direkt har med produkter att göra.

Hursomhelst uppskattar jag alltid marknadsföring som utmanar eller tänjer gränser. Inte för att den här filmen är kontroversiell men den var snygg, suggestiv och rätt cool. Om målet är att göra ett experiment i marknadsföring har Cari Wester lyckats.  Som ren konstfilm skulle det krävas något mer än bara det estetiska innehållet. Men det får någon annan peta i. Som sagt, jag uppskattar all marknadsföring som inte förutsätter att jag bara skall gapa och svälja. Och som förutsätter att jag har hjärna och smak. Tack för det!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om APLACE, marknadsföring, mode, film, konst

Arkiverad under: Scen Taggad som: APLACE, Konst, marknadsföring, Mode, Scen

Nytt på biograferna: Effi Briest

8 maj, 2010 by Redaktionen

Effi Briest är en ung flicka på 17 år när hon blir bortgift till en man i 40 årsåldern. Hon tvingas växa upp väldigt snabbt och inte långt efter giftermålet är hon med barn.
Hon häver ur sig en massa feministiska kommentarer med jämna mellanrum men trots det lever hon som hon gör. Hemmafru och barnafödare, inget mer värt för mannen än en påse chips.
Motsägelserna utlöser varandra och det dröjer inte långt till det som måste ske sker. Hon skaffar sig förstås en älskare på sidan om. En älskare som ska framstå som öm och kärleksfull, motsatsen till hennes man och allt hon önskar sig. Men för publiken verkar han inte vara annat än en förförisk skitstövel som inte är ute efter mer än sex. Det visar sig också vara fallet när Effi Briest föreslår att de ska rymma tillsammans och han tackar nej till förslaget.

I huset där de bor trivs inte Effi Briest ett enda dugg. Hon drömmer mardrömmar varje natt. Mardrömmarna handlar om en mystisk kines som dött i huset. Ett mysterium som inte får ett avslut och man får heller ingen förklaring.

Det bästa med filmen var de otäcka scenerna när hon drömmer mardrömmar. Utan dem skulle filmen bara varit ännu en tråkig film i mängden.

Med en bra scen i hela filmen, där det faktiskt hänger på en liten flicka som är helt känslokall, lyfts en annars väldigt obekväm film till en än mer obekväm film, men det är faktiskt det som gör slutet så bra.

Om du vill se en tysk film som INTE handlar om andra världskriget rekommenderar jag Effi Briest.

Filmen bygger på romanen med samma namn:

Effi Briest är titeln på en roman av den tyske författaren Theodor Fontane från 1895. Romanen hör till den borgerliga realismen och handlingen utspelar sig i kejsarriket under rikskansler Otto von Bismarcks tid, en tid då livet styrdes av stränga samhälleliga normer. Romanen bygger på en sann händelse och är inspirerad av en skandal i Berlins societé, nämligen historien kring friherrinnan Elisabeth von Plothos (född 1853) äktenskapsbrott.

Både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter gav Effi Briest betyg 3.
Betyg 4 i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om film, tyskland, trailer, recension, Effi Briest

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Recension, Scen, trailer, Tyskland

Göteborg: Rabaldersk berg- och dalbana

19 april, 2010 by Redaktionen

I lördags hade Rabalder premiär på sin föreställning Imago på Frölunda Kulturhus. Att se Rabalder är alltid spännande: man vet inte riktigt vad man får, men det brukar vara bra. Den här gången var det sisådär, en berg- och dalbanefärd både på gott och ont.

För det första fastnade jag för föreställningens tema: om kraften att förändra – både för sig själv och andra. Rabalder kallar själva Imago för en ”antipuppföreställning” och det är vad det är: smutsigt och vackert, skimrande och hårt. Genom sitt låtval lyckas Rabalder att ta med besökaren på en inre och yttre resa mot det okända, mot det där som väl kan kallas livet. Maggios ”Stopp” ger genom körmedlemmarnas gråa klädsel, vitsminkade ansikten och marionettliknande rörelsemönster associationer till galenskap och instängdhet, till skräckfilm och till det vansinniga i att älska för mycket. Det är snyggt och obehagligt på samma gång. Stark är också Kents ”Kärleken väntar”. Fram kommer röda bollar som likt pulserande hjärtan sprider hopp i den grå massan. Kören bildar par kring varje hjärta och tungsinnet lyfter för en stund. Mycket poetiskt, mycket vackert.

För det andra lyckas Rabalder inte alltid med att vara tajta, att hålla tempot och fixa övergångarna mellan de olika numren. Det är helt enkelt problem med balansen. Timbuktu-låten ”Alla vill till himmelen” är ett sådant exempel. Det spretar rejält mellan de olika stroferna och grupperna, instrumenten skorrar och musikerna sackar. Det synkade inte alls. Rabalder ska inte rappa, i alla fall inte utan ett rejält arrangemang bakom. Även ”Alla vill till himlen” av Thåström är seg. Solister och kör hänger inte ihop och resultatet blir mer klibbig kolakänsla än mäktigt. Plus dock för vampyrvibbar och sönderrivande av tyg som scenisk och musikalisk effekt. I AC/DC-låten ”Det går åt helvete” sackar det igen, mycket på grund av trumkompet. Att obalansen finns gällande sång/instrument kan ha en förklaring i att ljudteknikern på grund av 27 timmar i buss (en effekt av askmoln över Europa) inte riktigt hann med att soundchecka, men det är inte hela problemet.

För det tredje gör Rabalder ”Man vänjer sig” av Kjell Höglund helt suveränt. Det går inte att inte le i all misär. Solisternas totalt nollställda ansiktsuttryck höjer numret ytterligare. Ett annat musikaliskt smycke är ”Om korna hade vingar” av Petter Lantz. Gulligt och sött till dragspelstoner kan i det här fallet inte bli fel. I andra akten får jag – två gånger om – välbehagsrysningar: ”Minnen av aprilhimlen” av Håkan Hellström och Lokes ”Aldrig mera rädd”. Den sistnämnda är dessutom föreställningens bästa nummer. Välspelat, snyggt arrat och med äkta känsla i sång och uttryck.

Till slut: Rabalder tål att ses trots skevheter. De visar att en kör kan vara mycket mer än en kör.

Mer om Rabalders körledare Lena Frilund.

Mer om Rabalder.

Rabalder på MySpace.

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Göteborg, Konserter, Kultur, Musik, Recension, Scen

Veckans filmpremiärer: The ghost writer och Clash of the Titans

16 april, 2010 by Redaktionen


Polanski må ha en ouppklarad affär i det förflutna, men han är trots det en av de stora filmregissörerna. Nu har äntligen han nya film ”The ghost writer” haft premiär. Kulturbloggen ska se den ikväll, en noterar till sin glädje att den fått bra recensioner överallt.

Aftonbladet gav betyg 4:

Polanski stegrar spänningen på ett mästerligt sätt. Genom att krama ur det bästa hos skådespelarna. Genom att i foto, klipp, musik skapa en kuslig stämning. Genom att dra in publiken i en hela tiden oförutsägbar historia.

Med två av mina absoluta favoriter bland skådespelare borde det vara en garanterat lyckad kväll, både Pierce Brosnan och Ewan McGregor.

DN gav också betyg 4:

Det går att se Polanskis hand och öra hela vägen, inte bara i polske fotografen Pawel Edelmans bilder, Alexandre Desplats perfekt nedtonade men spänningsladdande musik och den skickliga personregin på alla händer.

Expressens Miranda Sigander är dock en av få som är kritiska till The Ghost writer och ger betyg 2:

En ganska klassisk handling som i Polanskis händer borde ha blivit mer fängslande. För trots sitt storslagna anslag med filmmusik värdig Hitchcock och storpolitiska släggor (nog är det väl Tony Blair som kritiseras) så uteblir den stora aha-känslan vid den avslutande tvisten. Det finns också en del logiska luckor som irriterar.

Clash of the Titans
Den andra av veckans två stora filmpremiärer verkar dock vara mer av en flopp.

Aftonbladet gav betyg 2:

3D-effekterna är en bluff, pålagda efteråt för att kunna ta mer betalt. Det gör att en del av figurerna ser ännu mer bisarra ut. I övrigt är filmen en torftig lektion i religionshistoria. En nyversion av ”Gudarnas krig” från 1981, om hur människorna startar krig mot guden Zeus och hans bröder Poseidon och Hades.

Ovanligt fjantig skriver Expressen och ger betyg 1.

Synd på en film med Liam Neeson, men alla skådespelare för väl något bottennapp någon gång.

Fast snacka om en film som många väntat på. Trailern som är utlagd på Youtube har haft mer än 4 miljoner visningar.

Trailer:
The Ghost Writer

Clash of the Titans

Läs även andra bloggares åsikter om film, recensioner, trailer, Pierce Brosnan, Clash of the titans

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: recensioner, Scen, trailer

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 197
  • Sida 198
  • Sida 199
  • Sida 200
  • Sida 201
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in