Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Många tröttnar på att betala dyrt för att gå på konsert på stora arenor

by


Mer än halva sommaren har gått och oron jäser i amerikanska musikbranschen. Biljettförsäljningen går trögt och kända artister har tvingats att ställa in konserter, berättar Svenska Dagbladet.

Band och artister som fått ställa in spelningar för att de inte fått publik nog är Christina Aguilera, Eagles, Emmylou Harris, Keith Urban, U2, Dixie Chicks, American Idols Live, Rihanna, Limp Bizkit, Jonas Brothers och Art Garfunkel.

I Sverige har vi sett hur Hultsfred ställde in och Arvikafestivalen kanske går i konkurs.

Det ligger säkert flera orsaker bakom.
Först och främst är det ju konstigt att en festival som säljer 15.000 biljetter, som Arvika gjorde, inte går runt.
Priserna på artisterna måste vara för dyra.

Jag tror också att många har tröttnat på de dyra biljetterna på de stora arenorna.
Det är trist och opersonligt att se artisten som en liten flugprick. De flesta platserna är dåliga och långt ifrån scen.

För att inte tala om att de flesta arenor har usla, skitiga och få toaletter, så publiken måste köa i en timme för att göra sina behov.

Några artister säljer ut de stora scenerna snabbt och sedan säljs biljetterna på svarta börsen till höga priser. Det har gjort att många inte alls orkar försöka få tag på biljett, fast det ofta går att att få en biljett till de flesta konserter.

Själv föredrar jag små scener där jag kommer nära artisten – och jag vägrar betala närmare tusenlappen för att se en artist på långt, långt håll.

Markus Larsson i Aftonbladet tar upp ett annat problem:

Ett grundläggande problem är att alla artister turnerar hela tiden. Det blir i stort sett omöjligt att erbjuda exklusiva alternativ.

Följande resonemang blir allt vanligare:

– Ska jag se Neil Young i år? Njaee, jag såg honom i fjol. Och han kommer säkert hit igen snart.

Fast jag tror att Markus Larsson är fel ute. Skulle artisterna göra färre spelningar skulle de kanske fylla en stor arena, men om artisterna åker runt till flera mindre arenor kan de möta fler fans och det utfallet är bättre för dem. Dessutom får de fler nöjda fans.
Att en musikkritiker som alltid får sitta på en bra plats inte förstår det är ju självklart.

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Anna Ternheim klar för exklusiv spelning på Way Out West

by


Trevligt besked för den som ska till Göteborgsfestivalen Way Out West: Anna Ternheim som inte gör några spelningar i år kommer till Göteborg för en enda konsert:

Pressmeddelandet:

Att äta rysk yoghurt, ta tio djupa andetag eller en tesked bitter varje dag gör att du lever längre sägs det. Anna Ternheim kan mycket väl ha samma effekter.

2008 spelade Broder Daniel en legendarisk konsert på Way Out West. Ur askan reser sig fågeln, som en klingande flygel till morgonjuicen smeker dess vingar våra såriga själar. En av våra största artister, Anna Ternheim, befinner sig i skrivande stund i landet på andra sidan Havet. Hon ämnar dock ta sin kappsäck fylld med en prisbelönad låtskatt och göra en spelning senare i sommar. Med betoning på en: den enda gången ni har chans att låta Ternheim vaka er grynings första suck i år är på Way Out West. Med ett för ändamålet specialsnickrat band kan vi se fram emot hennes säregna blandning av meditativt sväng och svepande stämma i vackra orkestreringar.

”Det blir en spelning som står helt för sig själv, den hänger varken ihop med förra skivan eller det jag jobbar på nu. Jag har inte spelat live sen min soloturné innan jul 2009 så jag längtar verkligen efter att stå på scen igen, det är den stora anledningen till det här giget.

Det känns extra roligt att det blir på Way Out West, det är en grym festival som inspirerar på alla plan.

Jag kommer att spela med ett nytt band, vilket kommer att få allt att låta annorlunda….Hur har jag ingen aning om, vi har inte börjat repa ännu…” – Anna Ternheim

Det är för oss en ynnest att välkomna Anna Ternheim med sällskap till den trolska skogen i Linnéstan. Känn luften i lungorna räta era ryggar …

Här ett klipp med massor av artister som kommer till Way Out West:Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tre bra skivor med Kylie Minouge, Allo darling och How to destroy an angel

by


Tre album som släppts under sommaren har snurrat eller ljudit i min iphone senaste veckan. De tre album är sinsemellan väldigt olika.

Kylie Minogue Aphrodite
Kylie Minogue har släppt ett nytt album: Aphrodite. Hennes första studioalbum på tre år, så det var en hel del skriverier inför den i medier, speciellt i engelska medier.
Aphrodite är för övrigt australienskans elfte studioalbum. Första singeln som släpptes från albumet har du knappast missat: ”All the Lovers” hördes överallt ett tag i slutet av juni, både i radio och i butiker.
Det är framför allt den låten som gör att jag lyssnar på albumet. Oswalds Popcorn har också recenserat albumet och han ger ”All the Lovers” och spåret ”Looking for an Angel” de högsta betygen.

. Visst är det en discoplatta, men i intervjuer har hon berättat att hon influerats av country och Dolly Parton när hon jobbade med plattan.
Jag tycker inte countryn som musikstil påverkat plattan särskilt, det är en genuin Kylieplatta, men enkel rak disco att bli glad av. Varken mer eller mindre.

En del brukar säga att till skillnad från Madonna försöker Kylie Minouge aldrig varit något annat än okomplicerad och ytlig. Kanske är det mer Dolly Partons och countryns utstrålning av enkelhet som påverkat Kylie?

Aphrodite har mottagits mycket olika, Expressen gav betyg 2

Men saknaden av minnesvärda melodier är påfallande, och till slut en smula utmattande

Medan Aftonbladet gav betyg 4:
Med charm och helt utan ansträngning i en ljuvlig mix av Pet Shop Boys, St.

Etienne, fransk filterhouse och Drömhus – exakt så vill man ju höra Kylie Minogue. Nästan samtliga spår på ”Aphrodite” är värdiga en popgudinna.

Som den världsstjärna hon har har Kylie förstås en påkostad hemsida.
DN gav också betyg 2. Fler recensioner: Göteborgsposten och Dagens skiva.

Allo Darlin’ med Allo Darlin’
Det andra albumet jag lyssnat mycket på sista veckan är också med glad pop, men inte åt det diskobetonade hållet utan mer brittisk indiepop.

Engelska Allo Darlin’ har nyss get ut sitt självbetitlade debutalbum. Skivan består av tio sprudlande poplåtar som jag kan tänka mig att det är svårt att låta bli att klappa händerna till och dans med när de spelar den live.
Bandet kommer förresten till Sverige i höst och det sägs att live är de helt fantastiska och göra det omöjligt för en att stå still.

Som du kan se av låtlistan gör bandet sin egen tolkning av den klassiska ” What Will Be Will Be”.

1. Dreaming
2. The Polaroid Song
3. Silver Dollars
4. Kiss Your Lips
5. Heartbeat Chilli
6. If Loneliness Was Art
7. Woody Allen
8. Let’s Go Swimming
9. My Heart Is A Drummer
10. What Will Be Will Be

Spelningarna bandet gör i Sverige är
1 augusti – Malmö
2 augusti – Göteborg
3 augusti – Varberg
4 augusti – Jönköping
5 augusti – Stockholm – Cosy Den-festivalen

Lyssna mer på bandet på MySpace: http://www.myspace.com/allodarlin

How to destroy angels
Sista skivan jag spelat mycket är något helt annat. Det är Nine Inch Nails frontman Trent Reznor som inte vilar på lagrarna när NIN nu vilar.

I How to Destroy Angels spelar Trent Reznor med Mariqueen Maandig och Atticus Ross. Bandet/konstellationen bildades 2010 efter det att Trent Reznor och Mariqueen Maandig gift sig föregående höst.

Mini CD:n släpptes den 12:e juli.
Det är industriell rock, javisst, fast i lite mer popversion än vi kunde vänta oss när Trent Reznor är med.

Du kan hämta hela mini-CD:n gratis från bandets hemsida, här.

Klippet här är med det brittiska popbandet Allo darling:

.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Paintbox och Vikunja förband till Roxette i Halmstad

by

När Roxette besöker Halmstad för konserten på Marknadsplatsen den 14 augusti bjuder de in två lokala talanger att spela förband. Paintbox och Vikunja är deras namn.

Ett pressmeddelande från arrangören berättar om förbannden:

Paintbox är en trio från Halmstad bestående av Linnea Olsson (sång, cello, bas), Gicken Johansson (gitarr, keyboard), Magnus Helgesson (trummor/slagverk). Paintbox, med sitt originella sound med cellon i spetsen, spelar sin helt egna variant av popmusik, den beskrivs ofta som filmisk och drömsk. Paintbox släppte sin debutplatta Bright Gold and Red i december 2008, sedan dess har bandet etablerat sig med livespelningar i flera olika sammangang, bland annat turnerade de som förband till David Rhodes (Peter Gabriel) i Tyskland och Frankrike. Paintbox jobbar just nu för fullt med uppföljaren till Bright Gold and Red, som planeras att släppas i november/december. Den 14 augusti ser vi dem på Marknadsplatsen i Halmstad, strax innan Roxette kliver på scenen.

Vikunja, också från Halmstad, grundades 2006 och består av Alex Hansson (sång), Johan Israelsson (gitarr), Joakim Persson (bas) och Martin Larsson (trummor). Efter framträdanden på bl.a. Nalen i Stockholm och Peace & Love-festivalen i Borlänge släppte Vikunja en video till låten ”Some People”. I denna högst annorlunda musikvideo får sångaren Alex Hansson sitt hjärta tatuerat. Musiken har beskrivits som en korsning mellan ABBA och Nirvana, en kombination som man gör bäst i att befinna sig på plats den 14 augusti för att se och höra med egna ögon och öron.

Lyssna oå Paintbok på Myspace: http://www.myspace.com/paintboxpaintbox och Vikunja på bandets hemsidahttp://www.vikunja.com/

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Arvikafestivalen på väg mot konkurs

by

Att Arvikafestivalen sålde minst 5.000 för lite biljetter i år för att gå runt, har vi anat. Idag, onsdag 21 juli, kom bekräftelsen att ekonomin är riktigt dålig för den forna synthfestivalen. Ett pressmeddelande berättar att arrangörerna bakom Arvikafestivalen ställer in alla betalningar.
Pressmeddelandet berättar:

På måndagen kl 12:00 ställde Arrangemangsföreningen Galaxen, arrangör av bland annat Arvikafestivalen, in alla betalningar.

Vi har ända fram i festivaldagarna trott på festivalen och att den ska göra ett acceptabelt resultat. Vi har dock efter de möten vi haft dagarna efter festivalen konstaterat att vi inte klarar av att genomföra betalningar till alla leverantörer. Anledningen till detta är att årets resultat belastar en redan ansträngd ekonomi. I nuläget kan vi inte säga hur stor förlusten kommer att bli. Vi kommer att återkomma med siffror inom en vecka.

Under de kommande dagarna kommer vi att utvärdera situationen för att besluta om hur vi kommer agera framöver.

Vi förstår att leverantörer är oroliga och vi kommer kontakta alla berörda parter under dagen.

På tisdag kl 11.00 kommer vi hålla en presskonferens i Arvika, Magasinsgatan 8, och berätta mer om läget.

I nuläget kan vi inte svara på fler frågor utan hänvisar till detta pressmeddelande samt presskonferensen på tisdag.

Antalet festivaler i Sverige växer så det knakar. Det är ganska självklart att inte alla kan överleva. Hultsfred, Arvika och Emmaboda krockar i tid, de arrangeras alla under juli. Hur många har råd och tid att åka runt på flera festivaler under samma månad?
Krocken i tid måste vara en orsak att de inte dragit tillräckligt med biljettköpare.

En annan orsak tror jag är att fler vill åka på festivaler som är i anknytning eller nära till större städer där det är lättare att ordna mer bekvämt boende. Många som är 40 år och äldre vill åka på festivaler, många gånger tillsammans med barn i tonåren eller 20-årsåldern. De vill inte tälta.
Ett undantag verkar den mer hårdrockande publiken vara. De tycks trivas att sitta med en öl i handen utanför tältet, nojsa med polare och rocka loss. Jag tänker på Sweden Rock som ju går bra. Fast Peace & Love har gått förbi Sweden Rock i att locka flest biljettköpare.

En annan trend är att de festivaler som är mer utpräglade åt ett håll verkar ha större chans att klara sig. Som nämnda rockfestivalerna. Kanske den nya Stockholm Goes Alternative, som ska vara den riktiga syntfestivalen kommer att lyckas på grund av det.

Varför just Peace & Love i Borlänge lyckas så bra, vet jag inte. Peace & Love är inte någon storstadsfestival och den är inte utpräglat rockig eller syntig. Den är förstås den mest uttalat politiska, och att det lockar största publiken är förvånande. Peace & Love har ofta en mycket stort fält av svenska artister, som Winnerbäck och Håkan Hellström. Kanske det är orsaken att de lockar många.

Den svenska publiken är oerhört provinsiell. Ett storband som The Big Ping spelade på Arvikafestivalen, fast inte på den största scenen. Ändå är bandet ett av få bokade band på svenska festivaler i sommar som spelat på de två stora festivalerna utomlands: Glastonbury i Storbritannine och Coachella i USA.
De svenska banden som spelade på de största scenerna på svenska festivaler skulle knappast ens spela i en källarlokal på de stora brittiska eller amerikanska festivalerna.

Kanske en stor orsak att såväl Hultsfred som Arvika lockat för få biljettköpare är att de inte bokade några riktigt stora band. Många band och artister som spelar på festivalerna spelar på de flesta festivaler och åker dessutom på turné i Sverige. Det är få unika, genuina spelningar på festivalerna.

Lite tråkigt känns det förstås ändå, när festivaler dör. De har blivit som vänner på något sätt.

Aftonbladet om Arvika:

Arvika kan bli nästa offer för festivaldöden.

Enligt uppgifter är den värmländska musikfesten nedläggningshotad.

Flera artister får nu inte betalt för sina spelningar i helgen.

På onsdagen bekräftade arrangören att de ställt in betalningarna.

Läs också:
Kulturbloggen intervjuar The Big Pink på Arvikafestivalen

Relaterat: Aftonbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,