• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Kulturbloggens tankar om boken Sociala medier av Paul Ronge

17 november, 2010 by Rosemari Södergren


Paul Ronge är medietränare som utbildar makthavare och andra i hur de ska agera gentemot medier när kriser inträffar. Han har jobbat inom medier i många år och sedan några år varit aktiv bland sociala medier. I somras släppte han boken ”Sociala medier – En halv sekund från ord till handling”.

Det är en trivsam bok som bygger på samtal och intervjuer Paul Ronge haft med olika personer som är kända inom de sociala medierna. Där finns både Blondinbella, Aftonbladets Jan Helin, Fredrick Federley, Alex Schulman, Brit Stakston, Mymlan, Gudrun Schyman, Niclas Strandh (Deeped) och Christina Stielli.

Bokens styrka är att det är lågmälda samtal där de intervjuade kommer till tals, Paul Ronge håller låg profil och ställer frågorna.
Det är däremot inte en bok som tar guidar läsaren med riktlinjer, det är inte en ”gör si – gör så” bok, utan den fungerar som om jag är med där själv, hör samtalet och deltar.

Jag fick reda på en del nytt, som att Deeped varit präst.

Det är utförligt urval av intervjuade personer. Fast ibland kan jag tycka att de i flera sådana här sammanhang är samma innegäng av experter inom sociala medier som alltid lyfts fram. Att det är en rundgång, på sätt och vis.

I våras gav Brit Stakston också ut en bok där flera utvalda storheter från sociala medier var med.
Mycket är det samma urval.
Det finns en krets av gurus inom sociala medier.
Hoppas jag kan hålla mig från att ramla i samma fälla när jag nu gör en utredning om sociala medier.

Det finns en stor, stor bloggosfär och en mängd duktiga personer inom sociala medier som aldrig syns i dessa sammanhang. Jag tänker på hur Johan Ulvenlöv driver Netroots där 700 bloggare är aktiva. Johan och jag startade Netroots och tog hit Joe Trippi, som lade grunden för allt det som blommade ut under Obama-kampanjen några år sedan. Ett hundratal bloggare i Sverige bjöds in för att träffa Joe Trippi en lokal i riksdagshuset. Flera av de som drog detta lass är intressanta och har stor kunskap inom sociala emdier.

Och jag tänker på Erik Stattin som var Mr Blogg i Sverige i många år och som arrangerade stora bloggträffar.

Det finns många jag skulle vilja samtala med om sociala medier.

Men det gör ju inte Paul Ronges bok sämre. Den är rätt tjock redan. Att det finns tjugo personer till som det skulle vara intressant att läsa intervjuer med tar inte bort värdet av de samtal som finns med.
Jag tyckte om att läsa boken, mycket för att den mer handlar om tankar kring sociala medier är att det är någon bruksanvisning av hur de fungerar rent tekniskt.
Det lämnar ju dessutom utrymme för andra att göra en sådan bok. För det är jag övertygad om att det också finns behov av.

Paul Ronge berättar själv om reaktioner på boken här.
Erik Laakso, som är en av de som intervjuas i boken, bloggar om det här.

Paul Ronge:
Sociala medier
ISBN10: 917241202X
ISBN13: 9789172412026

Läs även andra bloggares åsikter om Paul Ronge, recension, bok, sociala medier

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Paul Ronge, Recension, sociala medier

Skivrecension: Euforia – Helen Sjöholm sjunger Billy Joel

17 november, 2010 by Rosemari Södergren

Jag gillar Billy Joel. Och jag gillar Helen Sjöholm. De är olika slags musiker. Att blanda kategorier kan bli lyckat och spännande. Så jag såg fram emot Helen Sjöholms tolkning av Billy Joel. Men när jag lyssnar på albumet är det Helen Sjöholm jag hör. Och bara Helen Sjöholm. Hon kunde ha sjungit vad som helst, någon känsla av att det är Billy Joels låtar hittar jag inte.
Det betyder inte att det är dåligt. Helen Sjöholm är skicklig och den som vill höra mer av henne kan lyssna på skivan och ha glädje av den.
Hennes senaste studioalbum, ”Visor”, släpptes 2002, så det finns helt klart ett sug efter med fler studioinspelningar med henne även om hon inte varit overksam under dessa år: Schemat har fyllts av skivinspelningar och turnéer med BAO samt film-, musikal- och teaterroller.

”She´s Always a Woman” (på albumet översatt med titeln ”Kvinnan för dig”) är låten som startade det hela. När Helen stötte på den igen, mitt i tankarna på ett nytt album, lyssnade hon igenom Billy Joels katalog och fann guldklimp efter guldklimp. Både känt och okänt. Tomas Andersson Wij, en av Helens favoriter bland sångtextförfattare, tillfrågades och tackade ja till att göra de svenska tolkningarna. Wij.

Om det är Tomas Andersson Wij som inte gjort bra tolkningar eller om Helen Sjöholm helt enkelt är Helen Sjöholm så mycket att det påverkar allt hon gör, det vet jag inte.

Dagens Nyheter har intervjuat Helen Sjöholm om albumet:

Allt är egentligen maken Davids ”fel”. För en tid sedan höll han på att föra in låtar på datorn och plötsligt dök Billy Joels ”She’s always a woman” upp i högtalarna.

– Det är en gammal favorit som jag har lyssnat mycket på för länge sedan. Jag hade den på ett gammalt blandkassettband, ett av de få jag behållit. Nu blev jag nykär i låten, berättar hon.

Relaterat: Betyg 4 i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om Helen Sjöholm, Billy Joel, recension, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Billy Joel, Helen Sjöholm, Musik, Recension

Skivrecension: Take That med Progress

17 november, 2010 by Rosemari Södergren

Take That har återförenats när nu Robbie Williams kommit tillbaka. Omslagsbilden visar väl ambitionen när ett pojkband återförenas som 40-åriga, förhoppningsvis, mogna män.

Jag blev lite förvånad när jag läste att Svenska Dagbladet gav albumet betyg 4:

Med den självinsikt serveras ett album fullt av vuxenpop i alla dess nyanser. Från fredagsdisko till romantiska ballader med textrader som smorts in ett extra varv.

Anders Nunstedt i Expressen är däremot hårdare och skriver:
Robbie Williams borde låtit bli Take That.
På sitt förvirrade comebackalbum låter det återförenade pojkbandet som förvuxna föredettingar.

Jag tycker att vissa spår är bra, det är de spår som exempelvis inledningsspåret ”The Flood” och det är bra för att det låter som en typisk Robbie Williams-låt.
Det är Robbie som lyckats som soloartist och som gått vidare från pojkbandstiden. Och på så sätt håller jag med Nunstedt: Robbie Williams behöver inte Take That. Tvärtom.

Albumet fick betyg 2 både i DN och i Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Take That, Progress, Robbie Williams, musik, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Progress, Recension, Robbie Williams, Take That

Skivrecension: Norah Jones – Featuring …

17 november, 2010 by Rosemari Södergren

Min mobil skickar meddelanden om vädret och idag stod det: fog.
Brittisk dimma, typ. Ja det var mörkt när jag vaknade och det är mörkt nu fast det inte ens är middagsdags och dessemellan har det varit mjölktjockt gråhet.
Då passar det att sitta inne med en tjock tröja och kura, deppa lite och lyssna på Norah Jones. Hennes röst är nog världens bästa på att förmedla melankoli på ett sätt där vemodet känns som en styrka.

Norah Jones nya album – ”Featuring …. ” – innehåller 18 spår där hon sjunger duett med kända artister, såväl rockröster som från Foo Fighters och countrystjärnor som Willie Nelson och singer/songwriters som M Ward.
Men vem hon än sjunger med är hon Norah Jones. Och det är på gott och ont. Den som inte gillar Norah Jones ska väl inte lyssna på det här albumet. Men den som är ett fan av Norah Jones, som jag, har mycket att hämta. Det är bara att lyssna och lyssna, om och om igen. Hösten är lång och mörkret är tungt. Då behöver vi skivor med Norah Jones. BBC gav bra betyg och skrev: A surprisingly varied collection of duets with acts including Outkast and Foo Fighters.

01 Love Me
The Little Willies featurin…

02 Virginia Moon
The Foo Fighters featuring …

03 Turn Them
Sean Bones featuring Norah …

04 Baby It’s Cold Outside
Willie Nelson featuring Nor…

05 Bull Rider
Norah Jones and Sasha Dobson

06 Ruler Of My Heart
Dirty Dozen Brass Band feat…

07 The Best Part
El Madmo featuring Norah Jones

08 Take Off Your Cool
Outkast featuring Norah Jones

09 Life Is Better
Q-Tip featuring Norah Jones

10 Soon The New Day
Talib Kweli featuring Norah…

11 Little Lou, Ugly Jack, Prophet …
Belle & Sebastian featuring…

12 Here We Go Again
Ray Charles featuring Norah…

13 Loretta
Norah Jones featuring Gilli…

14 Dear John
Ryan Adams featuring Norah …

15 Creepin’ In
Norah Jones featuring Dolly…

16 Court and Spark
Herbie Hancock featuring No…

17 More Than This
Charlie Hunter featuring No…

18 Blue Bayou
Norah Jones featuring M. Ward

Relaterat: Recension i Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Norah Jones, recension, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Norah Jones, Recension

Zappa plays Zappa – rapport från konserten i Göteborg

17 november, 2010 by Redaktionen


I år skulle kompositören, presidentkandidaten, rockstjärnan, rebellen, satirikern och gitarrhjälten Frank Zappa fyllt 70 år. Detta högtidlighålls på olika sätt lite varstans världen runt. Bland annat har hans hemstad Baltimore genomfört en ”Frank Zappa Day” och avtäckt en zappastaty, ditforslad från Litauens huvudstad Vilnius, där den tidigare stått och där Frank Zappa under sovjettiden var en symbol för yttrandefrihet. Och tidningen Mojo släpper i dagarna ett 148-sidigt specialnummer om Frank.

Nyligen gästade sonen Dweezil och hans Zappa Plays Zappa Sverige för tre konserter. Man turnerar en show betitlad Tour de Frank där pappans album Apostrophe (’) från 1974 framförs i sin helhet och där man visar ”rare video fotage” på en stor skärm ovanför scenen.

I lördags (13 november) var man i Göteborg och Konserthuset var fyllt till sista plats. Det var ingen tvekan om att det var gamla die-hard Frank fans som samlats för att få sig en nostalgitrip till livs. När konserten kom i gång hade man önskat att manskapet på scen uppvisat samma entusiasm och närvaro som publiken. Första halvan kändes närmast avslagen och musikerna verkade vilja gömma sig bakom sina instrument. Men efter hand tog det sig och när musikerna gavs frihet att improvisera blev det stundtals riktigt bra.

I Zappa Plays Zappa´s första inkarnation fanns flera av Franks gamla vapendragare med – Steve Vai, Terry Bozio och inte minst Napoleon Murphy Brock. Utan dessa självlysande personligheter blir ensemblen betydligt fattigare. Den som saknades allra mest den här gången var Napoleon. Denne karismatiske sångare, saxofonist och entertainer – som besitter en utstrålning som stundtals kan mäta sig med Franks egen – hade ersatts av Ben Thomas.

Men en kortklippt till synes välanpassad quarterbackliknande yngling i t-shirt och jeans kan inte bära fram Frank Zappas musik med den anda detta kräver. Framför allt inte när han nästan helt saknar scenpersonlighet. Detta blir plågsamt tydligt när Frank själv dyker upp i livebilder på skärmen ovanför scenen. Frank Zappas karisma och sunt galna rebellpersonlighet är och förblir unik. (Vi snackar om en man som skrivit låtar med titlar som Penis Dimension och I Promise Not To Come In Your Mouth).

Gruppen framförde albumet Apostrophe (’) i sin helhet och därefter en rad mer eller mindre kända zappalåtar. Då och då dök alltså födelsedagsbarnet själv upp på skärmen för ett solo eller sånginsats. Men att påstå att det handlar om ”unreleased video fotage” är knappast korrekt då dessa filmbilder sedan länge ligger ute på youtube.

I en konsert där det ena briljanta solot avlöser det andra måste ändå Scheila Gonzales saxofonprestationer få ett hedersomnämnande. De dök upp för första gången i inledande Gumbo Variations, och senare vid några väl valda tillfällen, men de hade gärna fått ta ännu mer plats. Maken till monstersolon på tenorsax får man leta efter.

Trots att man kan ha vissa invändningar mot delar av denna konsert, framför allt när det gäller musikernas bristande scennärvaro och soloinsatsernas längd – så var det en stark och ömsint hyllning till Frank Zappa och hans musik.

Utan vare sig tårta, ljus eller konfetti så blev konserten en enda stor och lycklig födelsedagsfest där samtliga inblandades reservationslösa kärlek till jubilaren och hans verk lyste igenom. Om Dweezil introducerat ett unisont ”happy birthday to you” så hade säkert de flesta hakat på.

Här har jag bloggat om konserten i min blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Zappa, Göteborg, recension, musik

Arkiverad under: Recension Taggad som: Göteborg, Musik, Recension, Zappa

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 192
  • Sida 193
  • Sida 194
  • Sida 195
  • Sida 196
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in