Skivrecension: Norah Jones – Featuring …

Min mobil skickar meddelanden om vädret och idag stod det: fog.
Brittisk dimma, typ. Ja det var mörkt när jag vaknade och det är mörkt nu fast det inte ens är middagsdags och dessemellan har det varit mjölktjockt gråhet.
Då passar det att sitta inne med en tjock tröja och kura, deppa lite och lyssna på Norah Jones. Hennes röst är nog världens bästa på att förmedla melankoli på ett sätt där vemodet känns som en styrka.

Norah Jones nya album – ”Featuring …. ” – innehåller 18 spår där hon sjunger duett med kända artister, såväl rockröster som från Foo Fighters och countrystjärnor som Willie Nelson och singer/songwriters som M Ward.
Men vem hon än sjunger med är hon Norah Jones. Och det är på gott och ont. Den som inte gillar Norah Jones ska väl inte lyssna på det här albumet. Men den som är ett fan av Norah Jones, som jag, har mycket att hämta. Det är bara att lyssna och lyssna, om och om igen. Hösten är lång och mörkret är tungt. Då behöver vi skivor med Norah Jones. BBC gav bra betyg och skrev: A surprisingly varied collection of duets with acts including Outkast and Foo Fighters.

01 Love Me
The Little Willies featurin…

02 Virginia Moon
The Foo Fighters featuring …

03 Turn Them
Sean Bones featuring Norah …

04 Baby It’s Cold Outside
Willie Nelson featuring Nor…

05 Bull Rider
Norah Jones and Sasha Dobson

06 Ruler Of My Heart
Dirty Dozen Brass Band feat…

07 The Best Part
El Madmo featuring Norah Jones

08 Take Off Your Cool
Outkast featuring Norah Jones

09 Life Is Better
Q-Tip featuring Norah Jones

10 Soon The New Day
Talib Kweli featuring Norah…

11 Little Lou, Ugly Jack, Prophet …
Belle & Sebastian featuring…

12 Here We Go Again
Ray Charles featuring Norah…

13 Loretta
Norah Jones featuring Gilli…

14 Dear John
Ryan Adams featuring Norah …

15 Creepin’ In
Norah Jones featuring Dolly…

16 Court and Spark
Herbie Hancock featuring No…

17 More Than This
Charlie Hunter featuring No…

18 Blue Bayou
Norah Jones featuring M. Ward

Relaterat: Recension i Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Norah Jones, recension, musik