Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Hårdrock

Metallica på Ullevi – filmklipp och reflektioner: Åttiotalsmetallen intog Göteborg

by

I helgen förvandlades Göteborg till Metal Town. Tatuerade svart-tröjade och glada hårdrockare fullständigt invaderade hela stan. I fredags intog de brittiska ikonerna Iron Maiden Ullevi och på söndagen var det dags för över 55 000 fans och ”The Big Four” – Anthrax, Megadeath, Slayer och Metallica. Att dessa giganter spelar på samma scen är imponerande. Inte bara för att de är de största inom Metal utan för att de långt ifrån alltid varit såta vänner.

Metallicas hitkavalkad börjar direkt i stenhårt tempo med Hit the lights från Kill em all-skivan från 1983. Det var början på hyllningen till åttiotalet och den tunga metallens vagga. Många band spelar för många spår från sin senaste skiva. Metallica förstår bättre och varierar sin spellista mellan gigen. Fansen ska överraskas. Master of puppets, låten som alltid hamnar i topp när fansen får rösta, sitter som gjuten i sommarkvällen. Här i andra låten visar Metallica att de flesta fansen trots allt kommit för att se just firma Hetfield & Ulrich. Allsången är ett faktum, Ullevi kokar och åttiotalet regerar. Endast några ”nya” låtar hittar till scenen och bara en från den senaste plattan från 2008. Hitsen från Ride the lightning från 1984 och And justice for all från 1988 avlöser varandra.

Förmågan att elda upp publiken, retas lite och alltid ge järnet gör att Metallica gör skäl för sitt namn. Många i kvällens publik har säkert sett sina idoler många gånger och ändå går man alltid nöjd från konserten. Söndagen på Ullevi var inget undantag. James Hetfield kanske inte har den starkaste rösten längre. Men med låtar som The shortest straw, Ride the lightning och One exploderar publiken i kapp med bomberna och raketerna från scen. Ljusshowen är inte spektakulär eller nyskapande och låtarna är gamla. Men det spelar ingen roll. Metallica har roligt på scen och det smittar av sig på publiken.

Jag blir återigen överraskad denna kväll. Trodde inte att jag skulle bli så taggad efter att ha sett Metallica fem gånger tidigare. Men med det starkaste låtmaterialet i hårdrocksvärlden. Förmågan att välja låtar från sin storhetstid. Och att ständigt växla låtar mellan spelningarna vinner de publikens respekt. Jag känner mig hemma på Ullevi när gubbarna går loss – Welcome home (sanitarium). Det är svårt att tänka sig en hårdrocksvärld utan Metallica och låt oss inte tänka på det. Istället blir det ännu ett dieseldoftande hårdrocksminne till de andra och ja… The memory remains…

Relaterat:
Fyra av hårdrockens största spelade i Ullevi, 4 juli: Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax. Metallica fick nog bäst recensioner och hyllas.
Det har varit stora dagar i Göteborg för hårdrocksfans. Bara två dagar tidigare spelade Iron Maiden.

Mäktigt skrev Expressens Martin Carlsson om Metallicas spelning och gav den betyg 4:
Metallica låter inte fullt lika bra som förr.
Men spänningsmomentet är betydligt större.
Därför blir det väldigt mycket rock’n’roll över finalen på giganternas hårdrockshelg.

Här är Metallicas spellista:
The Ecstasy of Gold
(Ennio Morricone song)
Hit the Lights
Master of Puppets
The Shortest Straw
Seek & Destroy
Welcome Home (Sanitarium)
Ride the Lightning
The Memory Remains
All Nightmare Long
Sad But True
The Call of Ktulu
One
For Whom the Bell Tolls
Blackened
Fade to Black
Enter Sandman

Extranummer
Am I Evil?
(Diamond Head cover) (with Megadeth and Anthrax)
Damage Inc.
Creeping Death

Relaterat:
Expressen, Expressen 2, Aftonbladet, Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Alice Cooper på Gröna Lund – bilder, filmklipp och intryck

by

Måndag den 4e juli. Kön in till Gröna lund ser olidligt lång ut. Överallt syns skinnjackor, spandex och fluffiga frisyrer. Stundtals känns de som att man förflyttat sig bakåt i tiden. Alice Cooper är i stan.
Alice Cooper är en utav mina gamla hjältar. Under de tråkiga högstadieåren var Alice Cooper förmodligen min bästa vän. Att jag nu skulle få se honom för andra gången i mitt liv kändes helt otroligt. Fjärilarna i magen hade börjat muteras till fiskmåsar.

Klockan åtta började ridån på Gröna Lunds stora scen hissas upp. En massiv bild på Mr Cooper himself fyller scenen. Rökmaskinen pyser på max och publiken förvandlas till en stor skrikande och hysterisk pöl. Ridån faller, högtalarna exploderar och där står han. Mannen, myten, högt upp på något slags trapptorn iklädd en svart dräkt med spindelarmar. Tonåringen inom mig vill slita av mig tröjan, knuffa ner vakterna och storma scenen men efter en stund bestämmer jag mig för att bara stå kvar i fotodiket.

Tyvärr så blev det ett dumt missförstånd med Gröna Lund så efter de fyra första låtarna så fick jag inte stanna kvar och se klart konserten. Så kan inte riktigt ge en fullständig recension av vad som hände efter att bland annat Black widow och 18 brakat loss och skjutit sönder mina trumhinnor (sjukt värt).

Av de som stannade kvar och såg klart hela konserten så har jag fått ord som ”magiskt” och ”världens bästa liveshow”. Och jag tror nog att jag själv hade andvänt liknande ord om jag fått stå kvar och njuta. Men, ingen ide att gråta över spilld mjölk, på torsdag kväll kommer Alice Cooper att spela på Getaway rockfestival i gasklockorna och då kommer Kulturbloggen självklart vara på plats. Under hela konserten. Jag känner redan hur mina fiskmåsiga fjärilar börjar flaxa i magen av bara tanken. Mmmm du och jag Alice, tre dagar kvar till vi möts igen. Detta var bara uppvärmningen.

Foto: Linnea Amling

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Relaterat: Expressen

BADMOUTH ett hårt arbetande band som älskar sin musik

by

 

Intervju med Chris LeMon och Tom Pearsson i BADMOUTH  och jakten på den perfekta bilden

Jobba hårt och ha kul är BADMOUTH recept för framgång. Kulturbloggen fick en timme med bandet  när de förberedde releasefesten för Heavy Metall parking lot, bandets aktuella skiva.

Tom Pearson och Chris Le Mon sätter sig en stund med mig och svara på frågor. BADMOUTH historia började 2008 med en skivinspelning. Då kom idén att fortsätta spela tillsammans. Uppställningen är den samma förutom att de fick en ny trumslagare förra året.

Idag består bandet av:

Tom Pearsson – sång

Chris Le Mon – bas

Randy Joy – sologitarr

Mike Hill – kompgitarr

Vinnie Sharpe – trummor

Lyssnar du på bandet på till exempel Spotify (vilket jag gjorde), får du höra ett tungt, rutinerat Metal band. Chris och Tom beskriver musiken som partyrock men jag tycker att det är att förenkla. Hårdrock är ju en populär genre med fler kallade än utvalda (enligt min uppfattning). BADMOUTH sticker ut med en egen musikalisk identitet och de kan sina saker. När vi pratat en stund förstår jag att begreppet partyrock handlar mer om stämning och spelglädje än att det skulle vara ytlig musik.

Passionen skiner igenom och är det vi pratar mest om när Chris och Tom beskriver bandet, passion för musiken, spelglädje och gemenskapen i bandet. Ingen av medlemmarna lever på musiken idag men framgångarna är tydliga. De har nyligen varit förband till Cinderella, ett band med rötter i 80-talets glam-rock. Senaste skivan har också fått bra recensioner.

Musikaliska influenser är ju alltid intressant att prata om och exempel på musik som alla gillar är Alice Cooper och Guns & Roses. Ingen slump att båda dessa band var både nyskapande och musikaliskt intressanta, inte bara för älskare av den hårdare musiken. Det hörs att BADMOUTH vill göra lite mer.

Internet och digital teknik har skapat nya kanaler för att nå en publik. Ingen behöver vänta på att bli upptäckt av ett stort skivbolag. Det gör att konkurrensen kan vara hårdare men det ger också frihet.

BADMOUTH kan du lyssna på lite var stans i sommar, det är ett hårt arbetande band och Chris ligger i för att ordna spelningar (Tom kallar honom för pappa Bas).

Närmaste spelingarna är:

Strömstad 28 juli

Reymyre 13 augusti

Samt en spelning i Norge som förband till hårdrockslegenderna Wasp 15 augusti

Kolla in länken till bandets hemsida lite längre ner i inlägget. Där får du mer information om hur du hittar ett datum när bandet spelar.

 

 

Hur man samlar ett rockband för att ta lite bilder

 

Bandets officiella webplats www.badmouththeband.com

Lyssna på nya plattan på Spotify

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Iron Maiden på Ullevi – filmklipp

by

Det är grymt mycket musik på gång på många håll just nu. Kulturbloggen skulle behöva många fler medarbetare för att kunna täcka allt. Just nu är några av oss på Peace & Love och några på Opener Festival i Polen.

Så vi tackar de snälla fans till Iron Maiden som delat med sig av filmklipp från det legendariska arenarockbandets spelning på Ullevi 1 juli.

Svenska Dagbladet gav bra omdöme: En standardspelning värd besöket

För Aftonbladet är det förstås som vanligt viktigare att ägna spaltutrymme åt Iron Maidens festande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Whitesnake – en besvikelse på Sweden Rock

by

David Coverdale och hans Whitesnake skulle vara torsdagskvällens höjdpunkt på stora Festivalscenen på Sweden Rock. Själv hade jag ställt mig långt, långt fram, nära scenen i god tid före spelningen för att ha bra plats. Det var rätt många av de som precis som jag hängt fram scenen i över en timme i förväg för att få bra platser, som gick efter en halvtimme och mumlade: ”Usch vad dåligt”.

David Copperdale såg på långt håll ut som en ung rebell fortfarande, med långt lockigt mörkblont hår och ursnygg skinnjacka. Men när det kommer till sången har åldern tagit ut sin rätt, rösten håller inte. Han borde inte ens försöka sig på de mer krävande partier i låtar.

Anders Dahlblom från Expressen ger spelningen betyg 1 och skriver:
Och till en början går det bra, när allsången i ”Love is no stranger” och ”Is this love” rullar över slätten. Men redan efter en kvart baxar Whitesnake fram ”Forevermore”, plattan från i våras. I tre spår kraxar Coverdale betänkligt när gubben försöker sig på grunge.
Sedan är det dags för gitarrduellen från fel helvete.

Gitarristen Dough Aldrich berättade för Expressen före spelningen att de var grymt taggade:
Whitesnake spelar i kväll på Sweden Rock för tredje gången. Och det är ett taggat band som kliver upp på scenen. För Expressen berättar gitarristen Dough Aldrich om varför de har valt att återvända.
– Det är en av de största festivalerna i världen. Det skulle kunna vara den största för den här typen av rock faktiskt. Alla känner till den här festivalen över hela världen. Folk i Sverige ska veta vilken bra festival de har och vara stolta, säger han och leker med gitarren han har i knät.

Men tyvärr: Whitesnake gjorde för stor sak av sig själva och det som började bra blev ganska snabbt rätt trist.

Coverdale blir nästan patetisk. Han är vänlig mot fansen, stannar till och pekar på människor i publiken och ler mot dem, han är scenvan och säker och utstrålar gott humör. Efter ett tag känns det för medvetet, för mycket av ett manér. När han första gången använder stativet till mikrofonen som en förlängd penis är det väl kul. Men när det upprepas blir det patetiskt.

När gitarristen Dough Aldrich gör sitt första gitarrsolo uppskattar jag det, men när han om och om igen ska briljera känns det mer som att han ska få visa upp sig, än att Whitesnake vill bjuda sina fans på en helkväll.

Synd, för Whitesnake skulle kunna tänka publiken till en härlig nostalgitripp och allsång till flera gamla sköna rocklåtar.

Relaterat: Voltaire och Aftonbladet.

Foto: Anders Löwdin

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,