I helgen förvandlades Göteborg till Metal Town. Tatuerade svart-tröjade och glada hårdrockare fullständigt invaderade hela stan. I fredags intog de brittiska ikonerna Iron Maiden Ullevi och på söndagen var det dags för över 55 000 fans och ”The Big Four” – Anthrax, Megadeath, Slayer och Metallica. Att dessa giganter spelar på samma scen är imponerande. Inte bara för att de är de största inom Metal utan för att de långt ifrån alltid varit såta vänner.
Metallicas hitkavalkad börjar direkt i stenhårt tempo med Hit the lights från Kill em all-skivan från 1983. Det var början på hyllningen till åttiotalet och den tunga metallens vagga. Många band spelar för många spår från sin senaste skiva. Metallica förstår bättre och varierar sin spellista mellan gigen. Fansen ska överraskas. Master of puppets, låten som alltid hamnar i topp när fansen får rösta, sitter som gjuten i sommarkvällen. Här i andra låten visar Metallica att de flesta fansen trots allt kommit för att se just firma Hetfield & Ulrich. Allsången är ett faktum, Ullevi kokar och åttiotalet regerar. Endast några ”nya” låtar hittar till scenen och bara en från den senaste plattan från 2008. Hitsen från Ride the lightning från 1984 och And justice for all från 1988 avlöser varandra.
Förmågan att elda upp publiken, retas lite och alltid ge järnet gör att Metallica gör skäl för sitt namn. Många i kvällens publik har säkert sett sina idoler många gånger och ändå går man alltid nöjd från konserten. Söndagen på Ullevi var inget undantag. James Hetfield kanske inte har den starkaste rösten längre. Men med låtar som The shortest straw, Ride the lightning och One exploderar publiken i kapp med bomberna och raketerna från scen. Ljusshowen är inte spektakulär eller nyskapande och låtarna är gamla. Men det spelar ingen roll. Metallica har roligt på scen och det smittar av sig på publiken.
Jag blir återigen överraskad denna kväll. Trodde inte att jag skulle bli så taggad efter att ha sett Metallica fem gånger tidigare. Men med det starkaste låtmaterialet i hårdrocksvärlden. Förmågan att välja låtar från sin storhetstid. Och att ständigt växla låtar mellan spelningarna vinner de publikens respekt. Jag känner mig hemma på Ullevi när gubbarna går loss – Welcome home (sanitarium). Det är svårt att tänka sig en hårdrocksvärld utan Metallica och låt oss inte tänka på det. Istället blir det ännu ett dieseldoftande hårdrocksminne till de andra och ja… The memory remains…
Relaterat:
Fyra av hårdrockens största spelade i Ullevi, 4 juli: Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax. Metallica fick nog bäst recensioner och hyllas.
Det har varit stora dagar i Göteborg för hårdrocksfans. Bara två dagar tidigare spelade Iron Maiden.
Mäktigt skrev Expressens Martin Carlsson om Metallicas spelning och gav den betyg 4:
Metallica låter inte fullt lika bra som förr.
Men spänningsmomentet är betydligt större.
Därför blir det väldigt mycket rock’n’roll över finalen på giganternas hårdrockshelg.
Här är Metallicas spellista:
The Ecstasy of Gold
(Ennio Morricone song)
Hit the Lights
Master of Puppets
The Shortest Straw
Seek & Destroy
Welcome Home (Sanitarium)
Ride the Lightning
The Memory Remains
All Nightmare Long
Sad But True
The Call of Ktulu
One
For Whom the Bell Tolls
Blackened
Fade to Black
Enter Sandman
Extranummer
Am I Evil?
(Diamond Head cover) (with Megadeth and Anthrax)
Damage Inc.
Creeping Death
Relaterat:
Expressen, Expressen 2, Aftonbladet, Dagens Nyheter.
Läs även andra bloggares åsikter om Metallica, ullevi, hårdrock, metal, filmklipp