Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivnytt: The Vaselines med "Sex With An X" och Black Mountain med "Wilderness"

by

The Vaselines – Sex With An X
Det tog några år att följa upp debuten. Glasgowbandet the Vaselines slog igenom med sitt debutalbum Dum-Dum från 1989. Bandet splittrades strax efter att det albumet kom ut men återförenades lite hastigt för att vara förband till Nirvana 1990. Och kopplingarna med grungens största band är fler. Nirvana har gjort covers på flera av bandets låtar, Son of a Gun och Molly’s Lips finns med på skivan Incesticide och Jesus Doesn’t Want Me for a Sunbeam på MTV Unplugged-skivan. Kurt Cobain och Courtney Love döpte även sin dotter Frances Bean Cobain efter The Vaselines sångerska Frances McKee.

Efter ett långt uppehåll stod McKee och Kelly tillsammans på en scen 2006 för första gången sen 1990. Två år senare gjorde hela bandet en spelning på en välgörenhetskonsert. Några år senare återsläppte Sub Pop en deluxversion av deras samlade katalog (två ep’s och albumet). Och nu, efter en kortare evighet, är det dags för helt nytt material med albumet ”Sex With An X”.
Första spåret ”Ruined” slår väl knockout på mig och förväntningarna blir höga på resten av albumet.
Andra spåret ”Sex with an X” är också bra, men sedan tycker jag alltför många spår är lite för lika varandra.
Det här med att recensera skivor är förstås väldigt individuellt. Den som gillar Nirvana och skränindie har en annan utgångspunkt när han/hon lyssnar på The Vaselines nya album än jag har.
Om jag skulle betyg skulle det bli 3 av 5.
Releasedatum: 14 september
The Vaselines på Myspace: http://www.myspace.com/thevaselinesband

Black Mountain – Wilderness Heart
Dom härliga psykedeliska kanadensarna släpper äntligen ett nytt album. Dessutom kommer dom till Sverige för två spelningar bara lite drygt en vecka efteråt.
Black Mountain fick högt betyg av Pitchfork för nya albumet, 7,.4 av 10:

In FM-radio terms, Wilderness Heart is Black Mountain’s Houses of the Holy, an album that shimmers as much as it bulldozes, humors as much as it rages, while flexing a more pronounced pop sensibility that mostly works in the band’s favor rather than to their detriment. And just as John Paul Jones’ Mellotron-based set piece ”No Quarter” was arguably the highlight of Houses, Wilderness Heart’s most striking moments come courtesy of keyboardist Jeremy Schmidt– his thick, Deep Purplish tones on the Camaro-rattling ”Old Fangs” prove heavier than the glam-metal riff chugging underneath it, and instead of dropping in the de rigueur guitar solo, the band lets him slather on dreamy layers of laser-beam synth drones. Likewise, his Mellotronic backdrops on the stoner-folk reveries ”Radiant Hearts” and ”Buried by the Blues” refashion these downcast acoustic interludes in a more majestic light.

Själv tycker jag allra, allra mest om den mer balladrockiga ”Radian Hearts”.
Albumet är kanadensarnas tredje och som Pitchfork påpekar har bandet en viss egen stil, hippies möter progg möter metal möter folkrock Om du liksom jag gillade förra albumet – In the Future – jättemycket gillar du troligen åtminstone några spår på det nya albumet. Det typiska soundet för Black Mountain är alltid detsamma.

Black Mountain har en fansida på Facebook och just nu har två olika fans skriver helt olika där om vad de tycker om albumet.
En skriver:
Your new album sucks!!! now you just sound like an average stoner rock band. i’m very dasappointed!
Medan en annan skriver:
I love the new record! so great all the way through!

Första gången jag lyssnade på nya albumet blev jag lika tagen som av andra albumet. Men nu har jag lyssnat mer än tio gånger och några spår känns inte lika starkt nu. Medan andra spår bara växer.
Release: 13 septemer

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intervju med Lloyd Cole

by


Lloyd Cole är tillbaka med ett nytt album och en turné. Skivan har fått bra kritik och hyllas av Aftonbladet som hans bästa på 15 år.

Jag tyckte det var extra kul att få chansen att träffa Lloyd Cole eftersom han är webdesigner också. Hans hemsida är en av de snyggaste artistsidorna på webben. Han berättade att han själv gjort all design på den och att han tycker att den förmedlar det han vill säga med musik.
– Jag har inte gjort all programmering men all design, berättade Lloyd Cole.

Jag bad honom berätta lite om varje spår på det nya albumet. Han var inte helt förtjust i den frågan:
– När jag väl skapat en sång och är klar med den har jag inte mer att säga. Sången finns och det är upp till lyssnaren att hitta något i den, sade han.
Men som den artige man han är berättade han ändå lite om varje spår:

Like A Broken Record
– När jag hade gjort musiken till den tänkte jag att jag använder några få ackord, i stort sett samma som på många andra sånger jag skrivit. Så den handlar om sådant, tanken att jag redan gjort sången.

Writers Retreat
– Det var fjärde eller femte försöket att sätta text till en sång jag skrivit på i flera år. Till slut, halvvägs in i albumet kom texten. Jag gillar ljudet och rytmen av orden i titeln: ”Writers Retreat”.

The Flipside
– Kommer från idén att det finns en sång i en jukebox, den där sista sången för kvällen. Det är en alkoholist som sitter där ensam och det är den sista sången. En melankolisk sång om förtvivlan.

Why In The World?
– Kom ur en enkel melodi, bara kom direkt. Den påminner mig lite om Iggy Pops ”What in the world”.

Westchester County Jail
– En sång om ett fängelse.

If I Were A Song
– Om hur något litet kan betyda mycket. En sång kvar vara enkel men betyda mycket för många. Eller om den betyder något för en enda person är den värd att skapas.

That’s Alright
– Bara en enkel sång.

Oh Genevieve
– Den sång som var allra enklast att skapa. En gammal man har chansen att träffa en kvinna som han vara när för länge sedan och sedan blev de åtskilda. Hans längtan tillbaka präglar hans tankar.

Man Overboard
– Lite skämtsam sång.

Rhinestones
En enkel kärlekssång
Double Happiness
Den är nästan bara instrumental och är rätt personlig: om att ofta antingen bli dubbelt lycklig eller dubbelt olycklig eller förtvivlad.

Albumet har en intressant bakgrund. För att få ekonomi till att kunna spela in albumet gjorde han en insamling bland sina fans.
– Mina fans har betalat 40 procent av inspelningskostnaderna, berättar Lloyd Cole.
När vi träffades hade han själv stått för 20 procent. Men genom turnén hoppades han att få tillbaka en del av det han lagt ut.

Han fick också med alla sina favoritmusiker.
Drums, percussion – Fred Maher
Bass – Rainy Orteca
Keyboards – Blair Cowan
Guitars, banjo – Matt Cullen
Guitars, mandolin, vocals – Mark Schwaber
Pedal Steel – Bob Hoffnar
Piano, violin, guitar, vocals – Joan Wasser
Harmony vocals – Dave Derby & Kendall Meade

– Jag epostade musikerna i mitt drömband för den kommande inspelningen. Jag förklarade att betalningen var dålig och att där inte fanns något förhandlingsutrymme. Alla svarade ja!

Dags att ta bort en felaktig uppgift som ofta florerar. Lloyd Cole är inte skotte, vilket det ibland står i faktasamlingar. Däremot bodde han i Glasgow och pluggade på universitetet där när han var med i det skotska bandet The Commotions som slog igenom under 1980-talet. Det var så hans musikkarriär startade. Sedan dess har han försörjt sig som musiker, även om han också jobbar en del som webbdesajner och frilansjournalist.

När bandet slog igenom och han hoppade av sina studier hade han bara omkring tre månader kvar till examen.

Jag frågade om vad som inspirerar honom.
– Jag vet inte, jag förstår inte inspiration. Men jag vet att man måste leva och träffa människor, uppleva saker.

För att ta vara på när inspiration kommer bär Lloyd Cole alltid med sig en anteckningsbok, där han kan snabbt skriva ner en fras, eller något han ser. Han använder också röstmemo-funktionen i sin IPhone.
– Där kan jag tala in något snabbt och jag kan fånga några ackord eller gitarr-slingor, säger han.

Här är hans turné i Sverige:
17 november – Malmö, KB
18 november – Stockholm, Södra Teatern
19 november – Uppsala, Katalin
20 november – Göteborg, Stenhammarsalen

Mer om Lloyd Cole och nya albumet Broken Record.

För några år sedan gjorde Jan Gradvall en mycket bra intervju med Lloyd Cole, som du kan läsa på Lloyd Coles hemsida.

Recensioner av Broken Record:
Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, Sonic och Helsingborgs Dagblad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kate Moss på omslaget till Bryan Ferrys "Olympia"

by


Bryan Ferry, den elegante popmusikern ville ha någon som utstrålar glamour extra mycket på kommande albumet ”Olympia” som släpps den 27 oktober.

Här ett pressmeddelande om det:

Bryan Ferry: ”I wanted a cover-girl for this record who could convey the glamorous notoriety of the original ’Olympia’ painting, and the obvious choice was Kate Moss.

Kate has long been the ’femme fatale’ of our age, as controversial as she is beautiful, and the most glamorous female icon since Marilyn Monroe.”

Låtlista på albumet:
YOU CAN DANCE
ALPHAVILLE
HEARTACHE BY NUMBERS
ME OH MY
SHAMELESS
SONG TO THE SIREN
NO FACE, NO NAME, NO NUMBER
BF BASS (Ode To Olympia)
REASON OR RHYME
TENDER IS THE NIGHT

Pressmeddelande om albumet:

The legendary BRYAN FERRY returns with his brand new studio album ‘Olympia’ on Virgin Records on October 27.

The single ‘You Can Dance’, already a club hit across Europe, will be released on August 9, accompanied by a stunning music video shot at Wilton’s Music Hall.

‘Olympia’ follows up Bryan Ferry’s last studio album ‘Dylanesque’ which hit the UK top 5 on its release in 2007.

The album features eight new songs, and Ferry’s moving adaptation of Tim Buckley’s ‘Song To the Siren’, and also an amazing version of Traffic’s ‘No Face, No Name, No Number’.

The new songs include collaborations with Scissor Sisters (‘Heartache By Numbers’) and Groove Armada (‘Shameless’)

It is the first album to reunite Bryan Ferry with Phil Manzanera, Andy Mackay and Brian Eno since Roxy Music’s seminal album “For Your Pleasure” in 1973. It also features contributions from Pink Floyd’s David Gilmour, Jonny Greenwood of Radiohead, Nile Rogers from Chic, ex Stone Roses bassist Mani, and Flea from the Red Hot Chili Peppers.

“Olympia” was co-produced by Bryan Ferry and Rhett Davies.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Adam Lamberts ”The Glam Nation Tour” kommer till Stockholm i höst

by

Ett pressmeddelande till Adam Lamberts fans:
Adam Lamberts ”The Glam Nation Tour” kommer till Sverige och Stockholm i höst. Den 9 november spelar han på Debaser Medis. Lambert hälsar att han vill få publiken att fly undan för några timmar och falla in i en värld full med glam, drama och förväntan! Biljetterna släpps den 13 september.

Adam Lambert slog igenom med dunder och brak i den 8:e säsongen av American Idol. Finaluppträdandet tillsammans med rockgruppen Queen gav Adam Lambert en andra plats i tävlingen, men detta skulle bara visa sig vara början!

I november 2009 släpptes han sitt debutalbum ”For Your Entertainment” som har sålt i över 1 miljon exemplar efter att ha gått in på en tredjeplats på Billboards topp-200-lista! Adam har berättat att han ville göra en skiva som innehöll pop, rock och dance som speglar den musik som han själv lyssnar på. Det skulle också finnas en låt för varje humör på plattan och för att få till detta tog han hjälp av flera välkända låtskrivare och producenter. På Hitsingeln ”Whataya Want From Me, som gick in som etta på Billboards singellista, står Pink och Max Martin bakom låtskivandet. Efter inspelningen av den poppiga låten ”Fever”, skriven av Lady Gaga, sa Lambert: ”Lady Gaga var med i studion och det kändes som att hon pushade min röst till gränsen. Hon fortsatte säga ‘Go crazy! Make it wilder!’”

Efter Adam Lamberts framträdanden i Idol-programmet och under USA-turnén som de tio finalisterna åkte på, sa Idolskaparen Simon Fuller: “Adam is one of the most exciting artists I have ever seen live on stage. As great as he has been on the “American Idols Live” summer shows, “The Glam Nation Tour” is going to surpass anything he’s done before. I think his millions of fans will remember this tour for the rest of their lives.”

Konsertinformation
9.11 Stockholm, Debaser Medis

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kulturbloggen recenserar Brian Wilsons "Reimagines Gerschwin"

by

Brian Wilson tillsammans med Gershwin, låter som ännu ett försök av en åldrande man att blåsa liv i sin karriär genom att spela in gamla låtar på nytt (jag tittar på dig Rod Stewart) – och det verkar funka. Skivan har toppat amazon.com, och min fråga är varför? Kanske för att vi behöver lugna harmonier till ett stressigt liv.

Skivan fungerar alldeles utmärkt om man vill dämpa sina känslor när tunnelbanan krånglar. Detta välputsade sockrade fasad blir ganska klibbig i längden, även om den smakar gott i början. Ändå funkar det bättre musikaliskt än vad jag först trodde, Gershwin låter som han skulle kunna varit låtskrivare till Beach boys, eller så är det Brian Wilson som putsar till det hela med harmonier.

Har svårt att inte sjunga med i låten summertime, men jag och Brian Wilson delar en åkomma, ganska svaga sångröster. Tur för omgivningen att jag lyckas hålla inne impulsen att sjunga med, och vissa av dessa låtar har haft starkare sångare i tidigare versioner. Ändå känns det som en rättvisa att att Brian Wilson nu släppt två skivor på två år, skivan Smile var ju legendarisk som den försvunna skivan, som fick sångaren att bli sinnesjuk. Nu är den 68 åriga Brian riktigt produktiv för att vara honom.

Skivan får Ok, men inte mer. Ganska kul för stunden, men kommer att väcka ditt behov att tvätta bort sockret från dina öron efteråt.

Thomas Johansson

Albumet fick betyg 2 i Expressen och betyg 4 i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,